Sven Öste

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sven Öste
Född28 juni 1925
Oscars församling,
Stockholm
Död17 augusti 1996 (71 år)
Tyresö församling, Södermanland
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragJournalist och författare
MakaMia Berner
(1948–1963)
Birgitta Albons
(1963–1978)
FöräldrarAlfred Öste
Giggi Ahlström
SläktingarBengt Öste (bror)

Sven Rudolf Öste, född 28 juni 1925 i Oscars församling i Stockholm, död 17 augusti 1996 i Tyresö församling i Stockholms län[1], var en svensk journalist och författare. 1966 blev han den första att få Stora Journalistpriset i kategorin "dagspress", för sin rapportering från Vietnamkriget.[2]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Sven Öste var son till journalisten Alfred Öste och Giggi, ogift Ahlström, samt bror till journalisten Bengt Öste. Han var 1948–1963 gift med sociologen och författaren Mia Berner (1923–2009)[1] och 1963–1978 med journalisten Birgitta Albons (1943–2007)[1], dotter till Åke Albons och Solveig, ogift Hollberg.[3]

När Öste var fjorton år fick han ett stipendium från Sverige-Amerika Stiftelsen. Han fick tillbringa två månader vid Camp Rising Sun i Rhinebeck, New York, ett läger för pojkar mellan 13 och 15 år. 1944 tog han studentextamen vid Djursholms samskola. [4]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Sven Öste började sin karriär på Dagens Nyheter 1950 som redigerare och reporter, men flyttades snart till ledarredaktionen. 1957 gjorde han sin första stora utländska reportageresa. Den gick till Algeriet, där han skildrade kampen för frigörelsen från Frankrike. [5]

Öste har under sin karriär rapporterat från bland annat Zimbabwe, Kuba, USA, Portugal, Frankrike, Algeriet, Brasilien och Bolivia. Han rapporterade också från Israel-Palestinakonflikten med tydliga sympatier för palestinierna.[4] Hans tydliga politiska ställningstagande blev kritiserat men också beundrat, bland annat av Dagens Nyheters Ulf Brandell. Han kallade Sven Öste för "tredje världens Herbert Tingsten" och mindes Östes arbete "med beundran och djup respekt".[6] Han blev också tilldelad Stora Journalistpriset år 1966 för sin rapportering från Vietnamkriget.[2]

Mellan 1971 och 1975 var Sven Öste Dagens Nyheters utrikeschef och från 1984 var han tidningens Afrikakorrespondent. Han författade också ett antal politiska reportageböcker, bland annat om Japan, Afrika, USA och Vietnam.[7]

Sven Öste gick i pension 1990, men även efter det fortsatte han att jobba med olika frilansuppdrag. Hans största projekt gällde en granskning av tre viktiga utrikespolitiska skeenden: Kubakrisen 1962, Intermezzot i Tonkinbukten 1964 och dess avgörande betydelse för Vietnamkrigets upptrappning samt utvecklingen i Algeriet. [5]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Rebellerna, 1958
  • Afrikas gryning, 1960
  • Afrikas ansikte, 1962
  • Gränsen, 1963
  • Skuggor över USA, 1964
  • Vietnam - Krig utan hopp?, 1965
  • Vietnam - Hökens år, 1966

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ [a b] ”Journalistpris för reportage från Vietnam”. Svenska Dagbladet. 9 november 1966. 
  3. ^ Öste, Sven R, redaktör, Tyresö i Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1993 / s 1246.
  4. ^ [a b] Öste, Sven. Sven Östes arkiv, Riksarkivet Arninge. "1-3" 
  5. ^ [a b] Hans-Ingvar Johnsson, Anders Mellbeourn (18 augusti 1996). ”Sven Öste har avlidit”. Dagens Nyheter. 
  6. ^ Ulf Brandell (19 augusti 1996). ”Sven Öste till minne”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/sven-oste-till-minne. Läst 8 mars 2016. 
  7. ^ Stora Focus. 14, [U-Özk]. Stockholm: Esselte Focus. 1989. sid. 333. Libris 657207. ISBN 91-20-08017-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]