Sven Delblanc

Från Wikipedia
Version från den 8 januari 2018 kl. 22.04 av Salgo60 (Diskussion | Bidrag) (Kategori:Gravsatta på Hammarby kyrkogård)
Sven Delblanc
Född26 maj 1931
Swan River, Manitoba, Kanada Kanada
Död15 december 1992 (61 år)
Sunnersta, Uppsala, Sverige
YrkeFörfattare
Litteraturvetare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
Verksam19621993
Genrerroman

Sven Delblanc, född 26 maj 1931 i Swan River i Manitoba i Kanada, död 15 december 1992 i Sunnersta i Gottsunda församling i Uppsala, var en svensk författare och litteraturvetare.

Biografi

Delblanc var docent i litteraturhistoria vid Uppsala universitet från 1965. Han var gästprofessor vid Berkeley-universitetet i Kalifornien 1968–1969. Delblanc installerades 1976 som hedersledamot vid Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala. 1987–1989 var han redaktör för Den Svenska Litteraturen I-V tillsammans med Lars Lönnroth. Han erhöll Aftonbladets litteraturpris 1965. Professors namn år 1991. Han utpekades före sin död ibland som författaren bakom pseudonymen Bo Balderson.

Delblanc föddes i Kanada men växte huvudsakligen upp i Sverige, på gården Mölna Övre, väster om Vagnhärad i Södermanland.[1] Han var son till Siegfrid Axel Herman Delblanc. Föräldrarna skilde sig, och fadern gifte om sig. Farfadern, Friedrich Hermann Delblanc, var boktryckare i Stockholm, men bördig från Leipzig i Sachsen. Moderns släkt kom från Väse i Värmland, och mormodern från Norge. Släkten Delblanc levde under 1300-talet i södra Frankrike i närheten av le Puy[förtydliga] men en anfader deserterade under Napoleon I till Tyskland. Morfadern Axel Nordfält var inspiration till rollfiguren Samuel i Samuels bok.

Sitt stora, folkliga genombrott fick Delblanc med sin romansvit om Hedeby, ett fiktivt samhälle i Sörmland, som omfattar böckerna Åminne, Stenfågel, Vinteride och Stadsporten.[2] TV-serien Hedebyborna, som Delblanc själv skrev manus till, bygger på de tre första böckerna i romansviten.[3]

Mot slutet av sitt liv insjuknade Delblanc i cancer. Delar av sin sista bok, Agnar, skrev han på maskin med endast vänster pekfinger, eftersom cancern hade spritt sig till hans högra underarm och hand. "Det betyder ju mindre om jag ännu vill skriva. Med ett pekfinger kan man skapa en värld", skriver han i bokens sista kapitel, som han avslutade i juni 1992.[4]

Sven Delblanc avled den 15 december 1992. Han ligger begravd på Hammarby kyrkogård söder om Uppsala, några kilometer från villaförorten Sunnersta där han bodde.[5]

Sven Delblancs verk

Böcker (skönlitteratur och sakprosa)

  • Eremitkräftan (1962)
  • Prästkappan (1963)
  • Homunculus (1965)
  • Ära och minne (1965) (doktorsavhandling)
  • Nattresa (1967)
  • Åsnebrygga (1969)
  • Åminne (1970)
  • Zahak (1971)
  • Trampa vatten (1972)
  • Stenfågel (1973)
  • Primavera (1973)
  • Vinteride (1974)
  • Kastrater (1975)
  • Stadsporten (1976)
  • Grottmannen (1977)
  • Morgonstjärnan (1977)
  • Gunnar Emmanuel (1978)
  • Gröna vintern (1978)
  • Frans G Bengtsson (Författarnas Litteraturhistoria 1978)
  • Den arme Richard (1978) (melodram i två akter)
  • Kära farmor (1979)
  • Ung man på havet (Bonniers julbok 1979)
  • Stormhatten: Tre Strindbergsstudier (1979)
  • Speranza (1980)
  • Treklöver (1980) (Om Hjalmar Bergman, Birger Sjöberg och Vilhelm Moberg)
  • Samuels bok (1981)
  • Samuels döttrar (1982)
  • Senecas död (1982)
  • Jerusalems natt (1983)
  • Kanaans land (1984)
  • Maria ensam (1985)
  • Fågelfrö (1986)
  • Moria land (1987)
  • Den svenska litteraturen (1987-90), 7 band, red. tillsammans med Lars Lönnroth
  • Änkan (1988)
  • Damiens (1988)
  • Sörmland i minnet (1989) Med Reinhold Ljunggrens konst.
  • Ifigenia (1990)
  • Oanat - osett (1991) En överblick av Reinhold Ljunggrens bildvärld.
  • Livets ax (1991)
  • Slutord (1991)
  • Homerisk hemkomst: Två essäer om Iliaden och Odysséen (1992)
  • Agnar (1993, postumt)

Publicerad dramatik

  • 1964Ariadne och påfågeln (radiopjäs)
  • 1965Göm dig i livets träd (radiopjäs)
  • 1966Robotbas (publicerad i Dialog nr 2 1966)
  • 1967Vingar (radiopjäs)
  • 1969Fångvaktare (ursprungligen publicerad i utdrag i Konkret nr 2 1968)
  • 1973Gettysburg (radiopjäs)
  • 1974Stark
  • 1977Kastrater (uppförd på Dramaten i bearbetning av Per Verner-Carlsson)
  • 1977Morgonstjärnan
  • 1978Den arme Richard
  • 1979Väntrummet (radiopjäs)
  • 1982Senecas död
  • 1988Damiens

Övrig skönlitterär produktion

  • 1964 – Generalens natt (novell, Bonniers litterära magasin nr 33. Publicerad i bokform i Ny svensk berättarkonst, red. Lars Gustafsson och Daniel Hjorth 1966)
  • 1965 – Om Trosaån och om kykloper (novell, Bonniers litterära magasin nr 34)
  • 1966 – Frälsare (novell, Bonniers litterära magasin nr 35)
  • 1966 – Kreators suckan. Hommage à Paracelse (dikt, Horisont nr 13)
  • 1968 – Högt liv i Manitoba (novell, Böckernas värld nr 3 1968)
  • 1968 – Novell (Bonniers litterära magasin nr 37)
  • 1970 – Teatern brinner! (novell, Dagens Nyheter 24/12 1970)
  • 1971 – Jag tänker ofta på Lucky (novell, Böckernas värld nr 6 1971)
  • 1971 – Zeinab, Goldar ... (novell, Dagens Nyheter 5/12 1971)

Opublicerad dramatik (se även ovan)

  • 1968 – Lekar i kvinnohagen (TV-drama)
  • 1970Telefonservice (radiopjäs)
  • 1972 – Disputationen (TV-drama)
  • 1992 – Maskeraden (TV-drama)
  • 1993 (postumt) – Hemresa (TV-drama)

TV-produktioner

Priser och utmärkelser

Källor

  1. ^ Delblanc, Sven (1992). Livets ax (andra upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 12 och 33. ISBN 91-0-055508-8 
  2. ^ ”En underbar radikalpessimist”. Svenska Dagbladet. 9 september 2007. http://www.svd.se/kultur/litteratur/en-underbar-radikalpessimist_17487.svd. Läst 11 januari 2005. 
  3. ^ Eriksson, Magnus (30 juli 2010). ”Filmningen av Hedeby gick inte alltid på räls”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/litteratur/filmningen-av-hedeby-gick-inte-alltid-pa-rals_5059037.svd. Läst 11 januari 2015. 
  4. ^ Delblanc, Sven (1994). Agnar. Stockholm: Bonnierförlagen. sid. 178. ISBN 91-43-00044-4 
  5. ^ Ahlbom, Lars. ”Minnesbilder av Sven Delblanc III”. Litteraturmagazinet. http://www.litteraturmagazinet.se/lars-ahlbom/minnesbilder-av-sven-delblanc-iii. Läst 11 januari 2015. 

Externa länkar