Sven Jerring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sven Jerring
Jerring 1937.
Född Sven Alfred Teodor Jonsson
8 december 1895
Malung, Dalarna, Sverige
Död 27 april 1979 (83 år)
Stockholm, Sverige
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Sportjournalist, radioman
Maka Yvonne Millde (g. 1929-37)
Barbro Wessel (g. 1972-1979)

Sven Alfred Teodor Jerring, ursprungligen Jonsson, född 8 december 1895 i Malung, Dalarna, död 27 april 1979 i Stockholm, var en svensk radioman som under närmare 50 år verkade som programledare, hallåman och sportjournalist i AB Radiotjänst och Sveriges Radio.

Jerring var gift 1929–1937 med bokillustratören Yvonne Millde (1907–1963)[1] och från 1972 med sjuksköterskan Barbro Wessel (1920–2007)[1]. Han var bror till skådespelaren och regissören Nils Jerring.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sven Jerring (mitten) och Gunder Hägg (höger) kontrollerar tiderna efter Häggs världsrekordlopp på distansen två engelska mil den 3 juli 1942.

Sven Jerring föddes i Malung, men familjen flyttade runt mycket i Jerrings barndom. När han fyllde elva bosatte sig familjen i Vadstena. Den unge Jerring sägs ha varit tyst, tillbakadragen och ganska inbunden och ägnade sig mer åt läsande än åt lek. Efter studentexamen och militärtjänstgöring fick han en tillfällig tjänst vid svenska beskickningen i Petrograd, nuvarande S:t Petersburg 1917-18. Under hans tjänstgöring inträffade den ryska oktoberrevolutionen. Efter återkomsten från Petrograd blev Sven Jerring frilansjournalist och skrev i Vadstena Läns Tidning och därefter, 1921, i konkurrenten Östgöta-Bladet under signaturen Jerker Ring. År 1923 började Sven Jerring på Åhlén & Åkerlunds förlag där han bland annat arbetade på Allt för Alla. Samma år började han arbeta på förlagets radioprogram och debuterade i radio den 2 december 1923.[2]

När Radiotjänst (numera Sveriges Radio) startade den 1 januari 1925, blev Jerring bolagets förste programledare och hallåman. Han blev med tiden radions populäraste personlighet och Farbror Sven med hela svenska folket. Hans skickliga reportage och sakkunniga idrottsreferat var många och han refererade Vasaloppet varje år med start 1925, bortsett från några år vid skiftet 60/70-tal när Lennart Hyland tyckte att han själv var bättre lämpad att göra det. Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=1905158, refererade Jerring fram till 1975, 79 år gammal.

Klassiskt är referatet från Japans 3-2-seger över Sverige i Berlin-OS 1936 ("Japaner, japaner, från sig vilt slående japaner... japaner som hoppar, japaner som fläker sig, japaner som gör allt för att rädda segern åt Nippon...").

Han refererade också avslutningen av samma spel och då kunde man på hans tonläge höra att han kände på sig att det var ofredsår som skulle komma. Det var ett missmod och samtidigt fruktan i rösten när han sa: "Jag blickar upp mot ljustavlan och där står det att nästa spel ska hållas i Helsingfors 1940 men vi får väl se hur det blir med den saken".

Under 1940-talet refererade han mycket friidrott, där han främst skildrade Gunder Häggs framfart på löparbanorna och jakt på världsrekord på medel och långdistans och dennes dueller mot främst Arne Andersson men också mot Henry Kälarne.

Barnens brevlåda i en utsändning 1952.

Programmet Barnens brevlåda, som premiärsändes redan under Radiotjänsts första verksamhetsår 1925, är ett av de mest långlivade programmen i radions historia. När Jerring, som här kallades Farbror Sven, sände sin sista brevlåda den 11 juni 1972 hade det sänts 1 785 gånger. Det var då världens äldsta radioprogram.[3]

Sven Jerring var en av pionjärerna inom radiomediet och bidrog både till att utveckla mediet och radiomedarbetarnas arbetssätt. Under sin långa yrkeskarriär kom han att betyda mycket för dem som tog över, till exempel Lennart Hyland, Bertil Perrolf och många andra av senare tiders radiopersonligheter.

Jerring är begravd i minneslunden på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[4]

Jerringfonden och Jerringpriset[redigera | redigera wikitext]

Skulptur av K.G. Bejemark "Sven Jerring intervjuar Gunder Hägg", finns utanför radiohuset i Stockholm.

Till Sven Jerrings 60-årsdag 1955 gjordes en insamling bland vänner och kollegor. Av dessa pengar skapade han "Stiftelsen Sven Jerrings Fond för fysiskt och psykiskt missgynnade barn", i dagligt tal kallad Jerringfonden, som sedan dess, via ytterligare gåvor, testamentsförordnanden och kapitalförvaltning, vuxit så mycket att stiftelsen årligen kan dela ut omkring fem miljoner kronor i anslag, stipendier och forskningspengar.[5]

Sven Jerring har givit namn åt Jerringpriset, där svenska folket utser vinnaren i en omröstning.


Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Franzén, Nils-Olof (1988). Sven Jerring; Ett stycke radiohistoria. Bonniers. sid. 98. ISBN 91-0-047540-8 
  3. ^ Franzén, Nils-Olof (1988). Sven Jerring; Ett stycke radiohistoria. Bonniers. sid. 395. ISBN 91-0-047540-8 
  4. ^ Hitta graven Arkiverad 8 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ ”Jerringfondens ändamål”. Jerringfonden. Arkiverad från originalet den 29 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070729024259/http://www.jerringfonden.org/stiftelse/fonden.htm. Läst 14 januari 2012. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Franzén, Nils-Olof (1988). Sven Jerring: ett stycke radiohistoria. Stockholm: Bonnier. Libris 7147628. ISBN 91-0-047540-8 
  • Jerring, Sven (1933). "Stockholm-Motala". Vad som sker vid en radioutsändning. Stockholm: Natur och Kultur 
  • Jerring, Sven (1949). Farbror Sven sitter där och pratar (2. uppl.). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 1408946 
  • Jerring, Sven (1944). På min våglängd. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 2727161 
  • Jerring, Sven (1970). Radioman. Stockholm: Natur och kultur. Libris 8080051 
  • Sven Jerring 100 år: Jerringfonden 40 år : jubileumsskrift. Enskede: Stift. Sven Jerrings fond. 1995. Libris 2258867 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]