Sven Ljungberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Professor
Sven Ljungberg
FöddSven Birger Ljungberg
15 december 1913
Ljungby, Sverige
Död28 juli 2010 (96 år)
San Benedetto del Tronto, Italien
UtbildningTekniska skolan, Stockholm (1932-1934)
Kungliga Konsthögskolan (1934-1939)
Yrke/uppdragKonsthögskolan, Stockholm
(Direktör 1972-1978)
(Rektor 1978-1981)
År som aktiv1931-2010
OrganisationLjungbergmuseet
Styrelse-
ledamot i
Académie des Beaux-Arts
MakaAnn Margret Dahlquist-Ljungberg (1942-2002)
BarnPontus Ljungberg
FöräldrarElof Ljungberg
Blända Sjöberg
SläktingarSigge Ljungberg (bror)
UtmärkelserPrins Eugen-medaljen (1976)
Professors namn (1980)
Ågubben (1999), bronsskulptur av Sven Ljungberg vid Lagan nedanför Ljungbergmuseet i Ljungby.

Sven Birger Ljungberg, född 15 december 1913 i Ljungby, Småland, död 28 juli 2010 i Italien,[1] var en svensk konstnär, grafiker, professor och författare. I en bok som Nationalmuseum givit ut omnämns Ljungberg som en av världens främsta inom konsten att framställa trägravyrer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ljungberg var direktör för Konsthögskolan i Stockholm under åren 1972–1978, samt rektor där 1978–1981. År 1980 utnämndes han till professor.

Han började sin konstnärliga bana 1931 med en korrespondenskurs i teckning på Hermods för Gotthard Sandberg samtidigt som han var målarlärling för fadern. Han studerade sedan vid Tekniska skolan i Stockholm 1932-1934 och för Olle Hjortsberg och Otte SköldKungliga Konsthögskolans dekorativa linje 1934–1939, där han som elev till Otte Sköld kom att påverkades av dennes nysaklighet[förtydliga].

Ljungberg hämtade många av sina motiv från sin hemstad Ljungby. Han har gjort bokillustrationer, bland annat till alla Ivar Lo-Johanssons böcker från 1961. Dessutom har han utfört väggmålningar och mosaiker samt diplomen till Nobelprisvinnarna i fysik, kemi och Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1977–1989. 1990 grundade han Ljungbergmuseet som ligger bredvid hans och hans frus tidigare hem i Ljungby. Han blev ledamot av Franska konstakademien 1968. Han uppbar statlig inkomstgaranti för konstnärer.[2] och finns representerad vid Göteborgs konstmuseum[3], Nationalmuseum[4], Moderna museet[5] i Gustaf VI Adolfs samlingar, Kalmar konstmuseum[6],, på Pusjkinmuseet i Moskva, i Kalmar konstmuseum, Smålands museum i Växjö med flera städers museum.[7]

År 2003 gav Ljungberg tillsammans med Torgny Lindgren ut boken ABC med text av Lindgren och bilder av Ljungberg.[8]

Sven Ljungberg var son till målarmästare Elof Ljungberg och Blända, född Sjöberg. Han gifte sig den 24 maj[9] 1942 med konstnären och poeten Ann Margret Dahlquist. Han var far till Pontus Ljungberg.

Utställningar i urval[redigera | redigera wikitext]

Separatutställningar i Stockholm 1942, 1948, 1951, 1956, 1961, i Växjö 1944, i Moskva 1962, utställningar i Danmark, Norge, Finland, Frankrike, Italien och Grekland, i Internationella utställningen i Lugano 1958.[10]

Samlingsutställningar: Höstsalongen[förtydliga] 1940 (Ljungbergs första), Svensk-franska konstgalleriet 1941, 1945, 1946, 1947, "Fem år svensk konst" på Liljevalchs konsthall, Stockholm 1945, Färg och Form, Stockholm 1947, Riksförbundet för bildande konst vandringsutställning i Danmark 1946, Nordiska Konstförbundets utställning i Oslo 1946, Med unga tecknare sedan 1941.[11][förtydliga]

Verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Monumentalmålning åt Historiska museet i Stockholm 1944, väggmålning i Hjo stadshus 1949, fresco i Ljungby folkskola 1946 och i Ljungby församlingshem 1960, i Värnamo kapellkrematorium 1957-58, i Göteborgs stadsbibliotek 1967, mosaik i Sankt Sigfrids folkhögskola i Växjö 1953, i Värnamo församlingshem 1956, en svit trägravyrer till bland annat Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten 1957, Ivar Lo-Johanssons Statarna 1961, altartavla i guldmosaik till Ljungby kyrka 1965, teaterdekor till Dramatiska teatern i Stockholm 1967, mosaiken Arbetarrörelsens historia i Folkets hus i Stockholm 1966-69, mosaiker i Skogsägarnas hus i Växjö 1968, monumentalmålning åt Sveriges riksbank, Stockholm 1975, Landsstatshuset i Växjö (verket Dackefejden)[förtydliga] 1976-77, altarmosaik och målningar i Gottsunda kyrka, Uppsala 1978-80 samt illustrationer till de självbiografiska Parvus 1971, Pictor 1974, Debut 1977 och På Öland 1980.[12]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Artikel i Svenska Dagbladet, läst 2011-11-28
  2. ^ ”Tidigare innehavare av statlig inkomstgaranti”. Konstnärsnämnden. http://www.konstnarsnamnden.se/default.aspx?id=11892. Läst 12 april 2013. 
  3. ^ Göteborgs konstmuseum
  4. ^ Nationalmuseum
  5. ^ Moderna museet
  6. ^ Kalmar konstmuseum
  7. ^ Vem är vem, (1965), s. 692f
  8. ^ konstperspektiv.nu Arkiverad 23 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  10. ^ Vem är vem : Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge, [Andra upplagan], huvudred. Paul Harnesk, Bokförlaget Vem är vem, Stockholm 1965 s. 692f
  11. ^ Svenskt konstnärsgalleri : Nittonhundratalet : Målare, skulptörer, grafiker, redaktion: Kåge Liefwendal, Carl-Erik Ohlén, Lindqvists förlag, Stockholm 1948, s. 458
  12. ^ Vem är det, (1985), s. 702

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]