Sven Romanus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sven Einar Romanus, född 19 januari 1906 i Karlstad, Värmlands län, död 30 april 2005 i Högalids församling, Stockholm, var en svensk ämbetsman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sven Romanus blev juris kandidat i Stockholm 1929, varefter han tjänstgjorde som extraordinarie notarie vid Svea hovrätt i tio år. 1944 utsågs han till byråchef i lagärenden vid justitiedepartementet, och 1946 till hovrättsråd. Åren 1947–1950 var han ledamot av lagberedningen. Från 1951 till 1973 justitieråd.

Under 1930-talet till 1950-talet hade Romanus flera uppdrag, som till exempel notarie och sekreterare i riksdagsutskottet, suppleant i arbetsdomstolen, sekreterare i 1941 års befolkningsutredning, parlamentsundersökningskommissionen 1945–1947, 1948–49 ställföreträdande justitieombudsman, vice ordförande och därefter ordförande i Pressens opinionsnämnd och ledamot i ungdomsfängelsenämnden.

Romanus var ordförande i HD 1969–1973 och justitieminister (partipolitiskt obunden) 1976–1979 i Thorbjörn Fälldins borgerliga trepartiregering och i Ola Ullstens folkpartiregering.

Han var son till lektor Anton Romanus och Reidunn Lindboe och farbror till Gabriel Romanus. Han gifte sig 1932 med Alfhild Sandfærhus från Norge (1909–1996).

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Nils Beckman
Högsta domstolens ordförande
1969–1973
Efterträdare:
Sven Edling
Företrädare:
Lennart Geijer
Sveriges justitieminister
1976–1979
Efterträdare:
Håkan Winberg
Företrädare:
Ola Ullsten
Sveriges vice statsminister
1978–1979
Efterträdare:
Ingemar Mundebo
  1. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 13 (1960–1969), p. 167, digital avbildning.