Svenska humanistiska förbundet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svenska Humanistiska Förbundet
Förbunds­ordförande Katarina Ek-Nilsson
Grundat 1896
Huvudkontor Stockholm
Typ av förbund Riksförbund
Webbplats http://www.humanistiskaforbundet.se
Ej att förväxla med Humanisterna.

Svenska Humanistiska Förbundet (SHF), är en politiskt och religiöst obunden sammanslutning av lokalförbund som arbetar med humanistisk bildning. Förbundets mål är att hålla de humanistiska idealen från antiken och renässansen levande. Humanism ska enligt förbundet förstås som vidsyn och tolerans, människovärde, tro på bildning som bas för välöverlagda beslut.[1]

Förbundet har också en ursprunglig syn på sekulär humanism formulerad i det första Humanist Manifesto från 1933,[2] som innebär att man kan vara troende men vill hålla isär religion och vetenskap. SHF distanserar sig från den ateistiska betydelse som associeras med förbundet Humanisterna. Förbundets åsikter utvecklas i Om humanismen – en upplysningsskrift av tidigare ordföranden Anders Björnsson.[3]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Svenska Humanistiska Förbundet består av cirka 35 lokalt verksamma förbund (ibland kallade föreningar, samfund, sällskap). Det sammanlagda medlemsantalet uppgår till 3 000. Förbundet har säte och stämma i Stockholm, men vart tredje år äger årshögtiden rum i någon annan stad i landet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förbundet bildades 1896. Grundare och förste ordförande var universitetsläraren och professorn i praktisk filosofi vid Uppsala universitet Carl Yngve Sahlin.

Ordförande[redigera | redigera wikitext]

Svenska humanistiska förbundets pris[redigera | redigera wikitext]

Förbundet delar årligen ut Svenska humanistiska förbundets pris till en "yngre person som har utfört ett lovvärt intellektuellt arbete i sann humanistisk anda".[4]

  • 2000 – Karl G. Johansson, översättare och medeltidsforskare
  • 2001 – Maria Sellberg, latinlärare
  • 2002 – Olof Holm, historiker och violinist
  • 2003 – Kristoffer Lind, bokförläggare
  • 2004 – Reine Lööf, teaterpedagog
  • 2005 – Lena Ulrika Rudeke och Lars Sewilius Berg, folkbildare
  • 2006 – Domino Kai, dramapedagog
  • 2007 – Tomas Bjelkeborn och Viktor Eriksson, ledare för Institutet för digitala konstarter (IDKA) i Gävle
  • 2008 – Rebecka Lennartsson, etnolog, fil dr
  • 2009 – Simon Sorgenfrei, religionsvetare, kulturförmedlare, översättare och litteraturkritiker
  • 2010 – Marcus Carlsson, filmare, skådespelare, regissör, författare
  • 2011 – Stina Otterberg, litteraturvetare
  • 2012 – Ellen Weiss, kyrkomusiker
  • 2013 – Ola Wikander, teolog,folkbildare
  • 2014 – Malte Persson, författare, översättare och litteraturkritiker
  • 2015 – Knutte Wester, skulptör, filmare och videokonstnär
  • 2016 – Lena Hammargren, översättare och förläggare (Novellix förlag)
  • 2017 – Elin Svahn, översättare
  • 2018 – Magnus Bremmer, kulturjournalist, litteraturkritiker och litteraturvetare

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska humanistiska förbundet, läst 16 februari 2016
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 november 2011. https://web.archive.org/web/20111107221355/http://www.americanhumanist.org/who_we_are/about_humanism/Humanist_Manifesto_I. Läst 13 november 2011. 
  3. ^ Anders Björnsson: Om humanismen – en upplysningsskrift Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  4. ^ Svenska Humanistiska Förbundets pris Förbundets webbplats, läst 10 januari 2010.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]