Svenska flygeskadrar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Flygeskadrarna tillkom genom 1936 års försvarsbeslut. Enligt beslutet skulle en flygeskaderchef i krig föra den omedelbara ledningen över de ingående förbanden inom eskadern. I fredstid förde eskadercheferna befäl över de ingående flygflottiljerna gällande taktiska och operativa övningar.

Den första eskadern sattes upp 1938 under namnet Flygeskadern och var aktiv fram till 1940, kvar var endast staben som omorganiserades till Första flygeskadern (E 1) i samband försvarsbeslutet 1942, samtidigt som det tillkom ytterligare tre eskadrar inom flygvapnet. 1957 tog även flygeskadrarna över flygbasområdenas uppgifter. 1966 upphörde andra, tredje och fjärde eskadrarna och de ingående flottiljerna blev sektorflottiljer. De avvecklade eskadernas uppgifter och ledning överfördes till de olika militärområdena, Milo S, Milo Ö och Milo ÖN. Milo S kom att ansvara för luftförsvaret av södra Sverige (Milo S och Milo V). Milo Ö för mellersta Sverige (Milo Ö och Milo B) och Milo ÖN för norra Sverige (Milo ÖN och Milo NN).

Första eskadern (E 1) bibehölls och var direkt underställd ÖB, i syfte för att kunna kraftsamla attackflyget i olika riktningar. 1995 kom dock Första eskadern att avvecklas.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Nedan visar en tabell över de olika eskadrarna och ingående flottiljer[1]

Eskader Beteckning Förläggningsort/HKV Aktiv
Flygeskadern Karlsborg 1939 - 1942
Första flygeskadern E 1 Karlsborg
Stockholm
Göteborg
1942
1942-1957
1957-1995
Andra flygeskadern E 2 Göteborg
Ängelholm
1942-1957
1957-1966
Tredje flygeskadern E 3 Stockholm 1942-1966
Fjärde flygeskadern E 4 Stockholm
Luleå
1942-1957
1957-1966

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Skrift
  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. sid. 122. ISBN 91-971584-8-8 
Noter
  1. ^ En beskrivning och analys av flygvapnets luftoperativa doktrin 1958-1966 Läst 30 juni 2009