Svenska folkdräkter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Svenska folkdräkter
Ungt par på väg till myrslåttern. Jämtland 1900-1920.
Dansare under Europeaden 2015 i Helsingborg.

Svenska folkdräkter är ursprungligen den svenska allmogens historiska klädsel som bars och varierades året runt före den industriella revolutionen. Vissa svenska dräkters detaljer ska varieras efter kyrkliga högtider enligt bygdens dräktalmanacka. Efter att bondesamhället börjat bära folkdräkt i mindre utsträckning, uppmärksammades klädseln från sent 1800-tal av societeten och började användas i festliga sammanhang som högtidsdräkt.

I vidare bemärkelse omfattar folkdräkter även bygdedräkter eller sockendräkter som skapats och komponerats senare med inspiration från folkdräkter och namngivits av en bygd eller socken. På 1960-talet fick folkdräkten ytterligare en renässans, och förekommer sedan dess åter som en fest- och högtidsdräkt.

Landskapsdräkt används som en synonym till den vidare definitionen av folkdräkt. Historiskt har inga dräkter representerat ett helt landskap, men i samband med hembygdsrörelsens framväxt i början av 1900-talet försökte man skapa folkdräkter för alla Sveriges olika delar. Man valde oftast trakter där inga sådana fanns bevarade, och återskapade dem på basis av landskapen, samt lät även vissa bevarade plagg från någon del av landskapet representera det som helhet.

Indelningar[redigera | redigera wikitext]

De svenska folkdräkterna delas ofta in i grupperna dokumenterad, rekonstruerad och komponerad dräkt. Rekonstruerade och komponerade dräkter kallas även bygdedräkter och sockendräkter:

  • En dokumenterad dräkt har bevarade plagg från den tid då dessa användes traditionellt i ett visst område, det vill säga fram till 1850-talet – före industrialismen. Brukarna av dräkterna var främst allmogen.
  • En rekonstruerad dräkt är en dräkt där man inte har hittat original till alla plagg De saknade plaggen har rekonstruerats från andra kläder från den förindustriella tiden med hjälp av kunskaper om bygdens kultur, foton, bilder, bouppteckningar eller från dokumenterade plagg från grannsocknar. Dessa dräkter blev vanliga på 1970-talet och en önskan att närma sig de dokumenterade dräkterna.
  • Komponerade dräkter är en konstruerad dräkt från en plats där man inte funnit dokumenterat dräktskick. Den komponerade dräkten har inga historiska förlagor men har skapats med folkdräkter som förebild. Plaggen som skapas kan delvis bygga på gamla plagg som man hittat i en bygd. Tygbitar från gamla rivna hus kan ibland bli förebild för en kjol eller västrandning. Dessa skapades i samband med den nationalromantiska renässans folkdräkterna fick under sekelskiftet till 1900-talet. Typiska exempel är landskapsdräkterna och sverigedräkten.

I landskapen Skåne och Dalarna finns många dokumenterade dräkter. På 1920- och 1970-talet rekonstruerades och komponerades ett stort antal dräkter i många bygder i Sverige.

Idag används folkdräkten vid högtidligare tillfällen som Sveriges nationaldag, midsommar, dop, skolavslutningar och dansuppvisningar. Hur dräkten ser ut varierar från olika delar av Sverige. Kvinnodräkten består oftast av yllekjol, särk, förkläde, livstycke, och sjal samt huvudbonad (bindmössa, vitt huckle etc). I mansdräkten är knä- eller långbyxor i ylle eller skinn, skjorta, väst och som huvudbonad hatt, röd luva eller kaskett vanlig. Som ytterplagg finns jacka eller rock i ylletyg.

Sverigedräkten[redigera | redigera wikitext]

Kronprinsessan Victoria och prinsessan Sofia bär Sverigedräkten på nationaldagen 2015.
Mansversionerna av Sverigedräkten (vänster) och Nationella dräkten (höger).

Sverigedräkten, eller den allmänna Svenska Nationaldräkten, har länge varit en nationaldräkt. År 1902, i den framväxande nationalromantikens tid, grundades Svenska Kvinnliga Nationaldräktsföreningen av Märta Jörgensen i Falun. Föreningen verkade för en frigörelse från ”utländska modens herravälde” och medlemmarna uppmanades bära folkdräkter. Jörgensen hade arbetat år 1900 som trädgårdspiga på Tullgarns slott där kronprinsessan Victoria av Baden förespråkade folkdräkter. Det blev högsta mode att bära folkdräkt och Victoria bar gärna Ölandsdräkten när hon var på Solliden, och på Tullgarn bars en version av Vingåkersdräkten.[1]

Föreningen såg att det fanns ett behov hos de som ville bära folkdräkt, men vars bygd saknade sådan klädessed. Jörgensen kontaktade Gustaf Ankarcrona, på inrådan av konstnären Carl Larsson, som hjälpte föreningen att komponera den allmänna svenska nationaldräkten i jugendstil. Även konstnären Anders Zorn var med i framtagningen av den. Målet var att utifrån de svenska bygdedräkterna ta fram en praktisk dräkt som skulle bäras av alla kvinnor i unionen Sverige-Norge.

Dräkten kallas i våra dagar allmänt för sverigedräkten, men heter egentligen ”Svenska kvinnliga nationaldräktsföreningens festdräkt”. Den har en högtidsdräkt med blå kjol med ett gult förkläde samt ett blått eller rött livstycke med motiv av prästkragar, inspirerat av de starka folkliga färgerna. Den gula och blå färgen kom från sekelskiftets (1900) svenska flagga, som då var av ull, och inte kunde färgas i dagens starka färger. I båda färgkombinationerna finns även två olika varianter, det vill säga fyra olika dräkter togs fram. Även en vardagsdräkt komponerades med i mörkare blått och med randigt förkläde, men inget sådant bevarat är känt utom på en gammal svartvit bild ur tidningen Idun 1909, där Märta Jörgensen själv beskriver dräkten och historien.

Dräkterna föll i glömska under andra världskriget och inte förrän i mitten av 1970-talet fick Nordiska museet se ett exemplar av dräkten, då av okänt ursprung, från en kvinna i Leksand. En efterlysning publicerades av Bo Skräddare i tidningen Land och man fick in flera exemplar av dräkten. I samrådan med tidningens läsare framtogs sedan en mansdräkt i samma stil och tidsprägel.

Sverigedräkten blev i sin mest kända utformning, i främst gult, blått, svart och vitt, officiell nationaldräkt 1983svenska flaggans dag, som senare blev nationaldag. Den bärs i nutid av kungliga damer vid några officiella tillfällen[2] och representerar således hela landet. Den finns även för herrar i samma färger, men den versionen används inte lika ofta i offentliga sammanhang. Båda kvinno- och mansdräkten används ibland vid privata högtidligheter.

Samiska dräkter[redigera | redigera wikitext]

De samiska dräkterna används av många samer idag som högtidsdräkter.

Den svenska folkdräktens historia[redigera | redigera wikitext]

Kvinna i Sollerödräkten med oppombindning.
Folkdansande barn på Lilla midsommar i Säter 2014.

Folklig dräkt i bondesamhället[redigera | redigera wikitext]

Av de fyra stånden (adel, präster, borgare och bönder) i det medeltida Sverige räknades bönderna till allmogen. Allmogen utgjorde över 90 procent av Sveriges befolkning och bodde utspridda i olika bygder med olika förutsättningar till kommunikationer och produktion. Vid utformningen av klädseln kunde allmogen främst använda sig av de material man hade tillgång till lokalt. Dessa var vanligtvis ull, lin och skinn. Köpetyger som silke var dyrt och förekom i liten utsträckning i en del bygder med bättre kommunikationer, även om kläde importerats och köpts av allmogen redan i slutet av medeltiden, och kattun (tryckt bomullstyg) började förekomma redan på 1600-talet, och blev vanligare bland de finare plaggen redan på 1700-talet. Ett antal överflödsförordningar som förbjöd bönderna att använda vissa klädesplagg och material (däribland siden) förstärkte skillnaderna. Vanligt var även att kyrkan ingrep och på egen hand införde mer omfattande regler. Exempelvis förbjöds pigor i Torsö socken 1706 att bära kulörta band i sina mössor. 1778 påbjöds vid sockenstämma i Essunga socken att böndernas jackor skulle vara av vit vadmal, efter modell av arméjackorna.[3]

Dräkten bars året om och utformningen av plagg och detaljer varierade med årstider och kyrkoårets veckor samt högtider. En dräkt för allmogen var en dyr investering och tog lång tid att tillverka. Materialet skulle tillverkas innan sömnaden kunde påbörjas. Dräkternas utveckling blev därför tämligen stagnerad.

Därmed inte sagt att dräkterna blev oförändrade över tid. Oftast kände allmogen väl till modetrenderna bland socknarnas högre stånd och bland stadsborna i närmaste stad man besökte vid marknader, och detaljer som livets skärning, kjolvidd, kragens utformning med mera kunde ändras mycket snabbt då modet svängde.

Folkdräkten i societeten[redigera | redigera wikitext]

När utvecklingen i Sverige tog fart under 1800-talet lades folkdräkterna åt sidan till förmån för fabrikssydda kläder; även förbättrade kommunikationer skyndade på processen. En känsla av frigörelse och självhävdelse likaså; folkdräkten ansågs som en symbol för det gamla bondeståndet. Vissa bygder behöll dock äldre klädesseder långt in på 1900-talet.

Ute i Europa florerade nationalromantiken och societeten i Sverige fick upp ögonen för folkdräkter (nationaldräkter kallade), inte minst bland studenterna vid Lunds och Uppsala universitet, där kostymfester anordnades av studentnationerna. På många andra platser i landet uppmärksammades folkdräkten ur ett nationalromantiskt perspektiv, vilket kulminerade under sekelskiftet till 1900-talet. Kung Oscar II ska ha uttryckt besvär över spektaklet vid badplatsen på Särö, där de flesta societetsgäster bar daladräkter. Detta spektakel bidrog även till att dräkten lades undan i hembygden.

Knäbyxor i stil med folkdräktens blev ett modefenomen runt sekelskiftet. Till exempel har August Strindberg och Gustaf VI Adolf burit knäbyxor, även en del riksdagsmän tog upp modet.

Folkdräktens renässans[redigera | redigera wikitext]

Ur nationalromantiken växte också ett intresse för att bevara klädessederna, inte minst bland landets konstnärer. Många reste runt i landet omkring sekelskiftet för att avbilda de folkdräkter som ännu var i bruk, främst i Dalarna. Till dessa hörde dalkarlen Anders Zorn.

Under 1900-talet har intresset för att bära folkdräkt gått i vågor. Under decennierna runt sekelskiftet 1800-1900 sökte hembygdsföreningar runtom i landet efter bevarade klädesplagg, i första hand från 1800-talet, samt uppgifter om hur dräkterna burits i bygden. Detta gav föreningarna ett underlag i arbetet med att återskapa dräkter som fallit i glömska. I vissa bygder var sådant material sparsamt eller saknades helt, varpå en näst intill helt ny dräkt komponerades för bygden. I vissa geografiska områden fanns fortfarande framför allt äldre som bar dräkt enligt gammalt dräktskick. Under 1970-talet kom en ny våg av intresse kring folkdräkt och många dräkter moderniserades, till exempel kortades kjolar enligt tidens mode.

I våra dagar är folkdräkten en festdräkt som nollställer sin bärare från allt vad social status heter. Den bärs främst i spelmanslag och folkdanslag men även i andra privata kretsar och vid högtider. Förutom sverigedräkten bär kvinnliga medlemmar av svenska kungafamiljen ibland olika sorters folkdräkter vid särskilda tillfällen, och en officiell gåva till brudparet vid bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling var folkdräkter från Ockelbo.[4][5][6]

Folkdräkter i politisk samhällsdebatt[redigera | redigera wikitext]

Under 2000-talet har bärande av folkdräkt även börjat uppfattas som en politisk, nationalistisk symbolmarkering i vissa kretsar och sammanhang och har bland annat kommit att bli en debattfråga från olika aspekter, bland annat i förhållande till de nationalistiskt präglade Sverigedemokraterna.[7][8][9]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sollidens slott, Utställningar – kronprinsessan Victoria av Baden i ölandsdräkt Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Marianne Rolfstadius (15 juni 2009). ”Kronprinsessans knep mot isande vindar”. Svensk Damtidning. http://www.svenskdam.se/2009/06/kronprinsessans-knep-mot-isande-vindar/. Läst 30 september 2016. 
  3. ^ Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige, INga ARnö Berg och Gunnel Hazelius Berg s. 28-30
  4. ^ Svensk Damtidning 21 maj 2011, "Victorias och Daniels premiär..."
  5. ^ Parnassan 10 juni 2012, "Grattis prinsessan Madeleine i delsbodräkt! Vackraste folkdräkterna finns i Hälsingland!"
  6. ^ Aftonbladet 12 juli 2002, "Folkdräkten är en av Victorias klassiker"
  7. ^ Sveriges Radio P4 Dalarna 6 oktober 2010, "Åkessons klädval i fokus"
  8. ^ Aftonbladet 21 november 2013, "Björn Söder (SD) varnade för penisfodral i talarstolen"
  9. ^ ETC 16 maj 2014, "Här stoppas spelmännens protest mot SD-reklamen"

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Arnö-Berg, Inga; Hazelius-Berg Gunnel, Lindhe Carl (1976). Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige (2. tr.). Västerås: Ica-förl. Libris 7413196. ISBN 91-534-0339-8 
  • Centergran, Ulla; Kirvall Kicki (1986). Folkdräkter förr och nu: tradition och sömnad. Stockholm: LT. Libris 7252864. ISBN 91-36-02098-2 
  • Centergran, Ulla (1996). Bygdedräkter, bruk och brukare. Skrifter från Etnologiska föreningen i Västsverige, 0283-0930 ; 20. Göteborg: [Etnologiska institutionen, Univ.]. Libris 7752703. ISBN 91-85838-21-7 
  • Nylén, Anna-Maja (1971). Folkdräkter ur Nordiska museets samlingar. Nordiska museets handlingar, 0346-8585 ; 77 ([Ny utg.]). Stockholm: Nordiska museet. Libris 7603524. ISBN 91-7108-072-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]