Svenska nationella ambulansflyget
Svenska nationella ambulansflyget (SNAM), internationellt benämnt Swedish National Air Medevac, är en svensk statlig beredskapsresurs under Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Organisationen kan genomföra sjukvårdstransporter över långa avstånd, både inom Sverige och internationellt.
Organisation och kapacitet
[redigera | redigera wikitext]Svenska nationella ambulansflyget används vid större olyckor, katastrofer eller terroristattacker. Staten har ett avtal med SAS som innebär att flygbolaget, inom sex timmar från en begäran, kan bygga om ett Boeing 737-800-plan på Arlanda flygplats till en intensivvårdstransport.[1]
Flygplanet används för sekundärtransporter, det vill säga patienter som redan har fått akut behandling men behöver flyttas till en annan vårdgivare med flyg.[2]
Sedan 1 januari 2011 beslutar MSB om insats i samråd med Socialstyrelsen. Tjänsten kan användas av regioner, Försvarsmakten, EU och andra internationella organisationer. MSB måste före beslut säkerställa finansiering. Insatser leds från en ledningscentral på Arlanda av en räddningsledare från MSB, med stöd av det vårdansvariga landstinget och SAS.
Ambulansflygplanet
[redigera | redigera wikitext]
Ett ombyggt Boeing 737-800 kan ta upp till tolv liggande patienter, varav sex i intensivvård med hjälp av mobila intensivvårdssystem. Varje bår har eget batteri och syrgas, vilket gör att patienterna kan transporteras mellan olika färdmedel utan att byta bår. Utöver de liggande patienterna finns plats för ungefär tjugo sittande passagerare.
Besättningen består av två piloter, två tekniker och tre kabinanställda. Därutöver tillkommer åtta läkare, elva specialistsjuksköterskor och en medicinsk tekniker samt tjänstemän som administrerar insatsen. En insatskoordinator från MSB och en så kallad Turn Around Coordinator från SAS ingår också. Den medicinska personalen rekryteras från Region Västerbotten, som har vårdansvaret under insatserna.
Planet har en räckvidd på cirka 3 000 kilometer från Arlanda utan bränsle- eller syrgaspåfyllning och utan besättningsbyte. Efter återkomsten till Arlanda kan det vara redo för en ny insats efter ungefär tolv timmar.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Beredskapsorganisationen byggdes upp under sju år från 2001. Arbetet omfattade utveckling av ett mobilt intensivvårdssystem vid Micus AB i Skellefteå, flygsäkerhetscertifiering av den inmonterade utrustningen samt utbildning av sjukvårdspersonal med särskilt tillstånd att använda utrustningen ombord.
Vid tsunamikatastrofen i Thailand 2004 var systemet ännu inte godkänt för användning. Den första övningen med ett plan utrustat för SNAM genomfördes i september 2005 under övningen Barents Rescue i Nordnorge tillsammans med flera andra länder.[3]
Organisationen blev fullt operativ 2008.
Användning
[redigera | redigera wikitext]SNAM användes i november 2008 för att evakuera skadade vid terrordådet i Bombay. Fem patienter flögs från Bombay till London på begäran av Europeiska unionens övervaknings- och informationscentrum. En begäran gjordes på morgonen den 27 november. Samma förmiddag tog regeringen beslut om finansiering och gav uppdrag till Luftfartsverket. Flygplanet anlände till Bombay efter en mellanlandning i Dubai den 30 november och återvände till Europa samma dag.[4] Evakueringen av skadade hade förberetts av en rekognoseringsgrupp med medicinsk personal, som anlände till Indien dagen före ambulansflygplanet.
I mars 2016 fick MSB i uppdrag av regeringen att registrera Svenska nationella ambulansflyget i EU:s frivilliga resurspool.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- SNAM på MSB:s hemsida
- Regeringsuppdrag i mars 2016 till MSB
- SNAM på Västerbottens läns landstings hemsida
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Fakta SNAM Arkiverad 19 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2014-08-17
- ^ MSB tar över ansvaret för Svenska nationella ambulansflyget (SNAM), pressmeddelande från MSB på Ambulansforums webbplats januari 2011, läst 2014-08-16.
- ^ Sveriges Radio P4 Uppland 6 september 2005, läst 2014-08-15
- ^ Pressmeddelande från Försvarsdepartementet 1 december 2008 Arkiverad 19 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine.