Svenskt visarkiv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Svenskt visarkiv är ett statligt svenskt arkiv för svenska visor, folkmusik, jazz, äldre populärmusik och dans, grundat 1951 med säte i Stockholm. Sedan 1 maj 2011 ingår arkivet som en del av den nya svenska myndigheten Statens musikverk med adress Torsgatan 19 i Stockholm, tillsammans med bland annat Musik- och teaterbiblioteket.

Historik[redigera | redigera wikitext]

1951 tog visdiktaren och radiomannen Ulf Peder Olrog initiativet till att skapa ett svenskt arkiv för att samla hela den månghundraåriga, svåröverskådliga och vitt utspridda skatten av visor och folksånger för att kunna registrera och systematisera de olika verken och rädda dem från att försvinna bort i glömska. Han fick stöd av bland andra skeppsredaren Sven Salén och en stiftelse bildades för ändamålet. Efter hand växte verksamheten med statliga anslag och man började på 1960-talet att också i högre grad bygga upp egna samlingar av material som en institution, som 1968 även inledde musikinspelningsverksamhet av visor och efter hand också instrumental folkmusik.

1970 förstatligades verksamheten och inordnades i den nybildade myndigheten Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt visarkiv (DOVA), som 1993 ombildades som Språk- och folkminnesinstitutet. På 1970-talet bildades även stödföreningen Samfundet för visforskning.

1981 anslöts också ett svenskt jazzarkiv till myndigheten och 1992-2005 gavs i samarbete med Caprice Records serien Svensk jazzhistoria ut med ett antal CD-volymer. 1983-2001 gavs även det stora bokverket Sveriges medeltida ballader ut, liksom den stora CD-samlingen Folk Music in Sweden med 28 CD fram till 1999. Sedan 1995 ger Svenskt visarkiv ut den årliga tidskriften Noterat.

1 juli 1999 överfördes arkivet till den nybildade myndigheten Statens musiksamlingar. 2005 flyttade man från den gamla adressen Hagagatan 23B till det nybyggda Bonnierhuset med Bonniers Konsthall på Torsgatan 19. Från 1 maj 2011 ingår arkivet i den nya myndighetsbildningen Statens musikverk, som också är inrymt på samma adress.

Man har under 2000-talet vidgat det internationella samarbetet med bland annat länder kring Östersjön, Sydafrika, Vietnam och EU-projekt med digitalisering av arkiven, anslutning till den europeiska internetportalen DISMARC för musikarkiv och tillgängliggörande av arkivet direkt på Internet. Från 2006 har man också inlett en kartläggning av invandrarkulturens musik och uttrycksmångfald i Sverige.

I samband med att Statens musikverk fick i uppdrag att även omfatta dans, flyttades år 2011 Arkivet för folklig dans till Visarkivet från Dansmuseet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]