Sveriges Elevkårer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sveriges Elevkårer
Sveriges Elevkårer
Typ Branschorganisation för elevkårer
Vision Att det på varje gymnasieskola i Sverige ska finnas en framgångsrik elevkår.
Syfte Att stärka elevkårerna i Sverige i sitt arbete att skapa en mer givande skoltid för sina medlemmar.
Sätesort Stockholm
Grundad 1938
Medlemsantal 333 medlemsorganisationer, totalt 99940 elever (2014)
Styrelse
Ordförande Lina Hultqvist
Vice ordförande Erik Kochbati
Övriga nyckelpersoner
General­sekreterare Karin Levin
sverigeselevkarer.se

Sveriges Elevkårer är en branschorganisation för elevkårer på gymnasium över hela Sverige, vars syfte är att skapa förutsättningar för sina medlemsorganisationer att skapa en mer givande skoltid för eleverna på sin skola [1]. Elevkårerna i organisationen fattar beslut om propositioner och väljer styrelse på organisationens kongress eller årsmöte, tidigare kallat Elevriksdagen.

Sveriges Elevkårer har en systerorganisation: Sveriges Elevråd.

Organisationens nuvarande ordförande är Lina Hultqvist.

Organisationens historia[redigera | redigera wikitext]

SECOs historia (1952–82)[redigera | redigera wikitext]

Sveriges Elevkårer grundades under namnet Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) 1952 på initiativ från SEO, Stockholms Elevråds Organisation som funnits sedan 1948. (Se Stockholms Elevråd.) Av kostnadsskäl hade man gemensam styrelse fram till 1955.[2] I slutet av 50-talet bytte organisationen namn till Sveriges Elevers Centralorganisation (SECO).

Den första Elevriksdagen (vilket organisationens årsmöte döptes till) med representanter från hela landets elevråd ägde rum 1959 på studenthemmet Nyponet i Stockholm, följt av Elevriksdagen 1962 på Börshuset i Göteborg, 1964 av en på Foresta, Lidingö och 1965 av en fjärde på Ronneby Brunn med 400 skolor representerade. Därefter hölls elevriksdagar varje år med 120 deltagare utsedda av de distriktsorganisationerna.[3]

SECO arbetade främst för ökad rättssäkerhet för eleverna, till exempel rätten att överklaga satt betyg. Dessutom arbetade man för en sekulär skola och för att den obligatoriska morgonbönen skulle ersättas med morgonsamling och kristendomsämnet skulle få namnet religionskunskap. SECO anordnade stora insamlingar, sk Dagsverken. (Se även Operation Dagsverke). Insamlade medel gick bl.a. till skolbyggen i Algeriet, Peru och Moçambique. Vid den omfattande lärarstrejken 1966 övertog SECO:s elevråd det praktiska ansvaret för skolorna och elevernas verksamhet, vilket gav stor uppmärksamhet i media.

Fram till 1969 ägde SECO ett aktiebolag, SECO AB. Bolaget bedrev bland annat försäljning av resor, skolmaterial och elevförsäkringar.

SECO präglades hårt av de politiskt stormiga åren runt 1968. Flera olika politiska fraktioner slogs om makten inom SECO.

Efter 1969 övergick organisationen till att vara en organisation mer för elevkårer (lokala sammanslutningar med enskilt medlemskap, liknar lokala fackklubbar), än för skolors elevråd (organ som klassrepresentation företräder alla skolans elever). Den bakomliggande tanken var att elevkårerna var mer demokratiska eftersom de byggde på direktdemokrati till skillnad från elevråden som bygger på en representativ demokrati. På 1970- och 1980-talet präglades organisationen av kampen för elevdemokrati och mot betygen. Demonstrationer i Stockholm samlade över 10 000 deltagare.

Elevförbundets historia (1938–82)[redigera | redigera wikitext]

Elevförbundet bildades ur TLE, Tekniska Läroverkens Elevförbund som tidigare hette STLE, Statens Tekniska Läroverks Elevförbund som bildades 1938 i Göteborg, Malmö och Stockholm. Organisationen arbetade ursprungligen mest med elevsocial verksamhet, d.v.s. ex. skoldanser och försäljning av rabatterat skolmaterial. Organisationen utgav med start 1952 tidskriften TLE-nytt, som 1969 uppgick i tidskriften Gymnasieingenjören. Mellan 1958 och 1962 gjordes en rad större förändringar i organisationens struktur som ledde till ett mer resultatinriktat nationellt arbete. Under de fyra åren nästan fördubblade TLE sitt medlemsantal från ca 5 500 till över 10 000 enskilt anslutna.

I samband med att övergången till enhetsskolan blev klart 1972 bytte TLE namn till Elevförbundet och anslöt då elevkårer från alla gymnasieskolor. Förändringen från att bara fokusera på tekniska läroverk påbörjades dock tidigare. Redan 1961 blev den första elevkårer från ett allmänt läroverk medlemmar.

Under 60- och särskilt 70-talet präglades organisationen mer och mer av skolpolitisk debatt. Motsättningar skapades mellan dem som stod för en mer traditionell elevsocial verksamhet och de som ville arbeta mer skolpolitiskt. Trots dessa motsättningar så kom båda sidorna att rymmas inom organisationen.

Elevorganisationens bildande[redigera | redigera wikitext]

SECO och Elevförbundet hade under flera år fört samtal om ett samgående. Samtalen, som under slutskedet fördes i en grupp bestående av representanter från båda organisationerna, ledde till att organisationerna 1982 kunde hålla kongresser tillsammans på Stockholmsmässan i Älvsjö. Efter att de båda kongresserna beslutat att upplösa sina respektive organisationer, samlades man tillsammans till en konstituerande kongress för Elevorganisationen.

1982–94[redigera | redigera wikitext]

Efter sammanslagningen av SECO och Elevförbundet fick den nya organisationen snabbt upp farten framför allt inom det elevfackliga området. De gryende nedskärningarna inom skolan blev också en källa till inspiration för nationellt samordnade kampanjer. Hösten 1983 genomfördes exempelvis en nationell kampanjdag mot s.k. lärarlösa lektioner.

Samtidigt förekom slitningar inom Elevorganisationen. En gruppering ville skapa en organisation byggd på individuellt medlemskap och en stark centralorganisation med de fackliga organisationerna på arbetsmarknaden som förebild. På skolorna skulle medlemmarna organiseras i elevkårer. Det individuella medlemskapet skulle innebära en större självständighet gentemot skolan. En annan gruppering ville att Elevorganisationen skulle blir mer av en samarbetsorganisation mellan elevråd som inte bara representerade individuellt anslutna medlemmar. I samband med Elevriksdagen i Gävle 1983 kulminerade dessa slitningar i en misstroendeyttring vid omvalet av förbundsordföranden John Hassler som företrädde den första grupperingen. I en sluten omröstning röstade 25 procent av ombuden nej eller blankt i valet av John Hassler till ännu ett år som förbundsordförande, men John Hassler blev ändå vald av en klar majoritet. Trots att den gruppering som stod för en mer centraliserad organisation då vann denna strid har utvecklingen senare gått mot en mer decentraliserad organisation i linje med den andra grupperingens syn. De senaste åren har dock frågan om individuellt medlemskap och självständiga elevkårer blir aktuell och SECO planerar att byta namn till Sveriges Elevkårer för att markera en ändrad inriktning.

En återkommande diskussionsfråga under 1980-talet var de ökande kostnader som drabbade framförallt gymnasieelever i form av inköp av skolmaterial (block, pennor, miniräknare, m.m). Av denna anledning bildades år 1990 Elevkontoret som erbjöd skolmaterial till inköpspris. Materialet såldes på skolorna av lokalavdelningarna (elevkårerna).

1994–06[redigera | redigera wikitext]

Elevorganisationens utveckling har, liksom många andra ungdomsorganisationer, karakteriserats av snabba och genomgripande förändringar. Under perioden 1994-2006 genomgick organisationen stora förändringar. Processen kan, något förenklat, beskrivas som att organisationen utvecklats från en elevfacklig organisation, via en intresseorganisation för elever, därefter samarbetsorganisation till att beskriva sig som centralorganisation för elevråd.

Fram till 1995 tillät organisationen endast elevkårer som medlemmar. En elevkår är en självständig organisation som består av de elever på skolan som själva valt att gå med i kåren medan ett elevråd automatiskt omfattar alla elever på skolan. Elevråd, vilket i praktiken var den vanligaste sättet för elever att organisera sig på skolorna runt om i Sverige, var tvungna att ombilda sig till en elevkår om de ville ansluta sig. Elevråd på grundskolor kunde dock ansluta sig om de hade som avsikt att senare ombilda sig till elevkårer. På Elevriksdagarna 1994 och 1995 beslutades att öppna organisationen också för elevråd. I avsaknad av en organisation för elevråd hade dock redan Sveriges Elevråd - SVEA hunnit bildas och det fanns åter två organisationer för elevråd och elevkårer.

En kritik fanns samtidigt inom organisationen att för lite fokus ägnades åt de praktiska problem som elevråden och elevkårerna mötte i sin vardag - konflikter med lärare och skolledning, arbetsmiljöfrågor, omotiverade ordningsregler etc. Projektet Sätt hårt mot hårt sjösattes därför av förbundsstyrelsen 1995. På förbundsnivå inrättades funktionen Elevombudsmannen.

Utvecklingen fortsatte och 1998 utropades till "medlemsorganisationsåret" (med medlemsorganisation avsågs de anslutna elevråden och elevkårerna). Förbundsorganisationens arbete inriktades på att hjälpa distrikten, vars uppgift skulle renodlas till att hjälpa sina medlemsorganisationer.

Runt år 2000 intensifierades kritiken mot att organisationens arbete med skolpolitik. Många menade att ställningstagandena mot betyg och friskolor alienerade många potentiella medlemmar och försköt fokus från det lokalfackliga arbetet. På Elevriksdagen 2001 togs dessa två ställningstaganden bort ur det skolpolitiska programmet. Arbetet fokuserades istället på frågor som fritt intag till alla gymnasieprogram och att elever skulle få möjlighet att överklaga sina betyg. 2005 avskaffades det skolpolitiska programmet till förmån för mindre, frivilliga sammanslutningar av elevråd som var överens i en viss fråga.

Fram till år 2004 hade Elevorganisationen en typisk, traditionell föreningsstruktur, uppdelad i lokalavdelningar (elevråd och elevkårer), distrikt och förbund. År 2004 avskaffades distriktsnivån och de lokala elevråden fick direkt representation på Elevriksdagen.

2007–2012[redigera | redigera wikitext]

Elevriksdagen 2007 beslutade att byta namn på organisationen till Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO).

Sedan 2008 äger Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) förlaget Elevrörelsens förlag, som ger ut böcker om elevers organisering och inflytande.

På årsmötet 2009 antog medlemsorganisationerna ett principprogram för hur elever ska organisera sig. I principprogrammet slår man fast att en organisering ska ske självständigt från skolan struktur och i elevkårer. Principprogrammet blev startskott för det arbete som organisationen nu bedriver för att få fler elever att starta upp elevkårer på sina skolor.

På årsmötet 2010 beslutade man att grunda organisationen Sveriges Elevråd för att dela upp organisationen mellan gymnasiet och övre grundskolan. Sveriges Elevråd har idag över 10 000 medlemmar.

2012-[redigera | redigera wikitext]

Den 1 juli 2012 bytte Sveriges Elevråds Centralorganisation (SECO) namn till Sveriges Elevkårer.

Tidigare ordförande[redigera | redigera wikitext]

TLE/STSE[redigera | redigera wikitext]

Elevförbundet

Sveriges Elevers Centralorganisation (SECO))[redigera | redigera wikitext]

Elevorganisationen[redigera | redigera wikitext]

Sveriges Elevråds Centralorganisation - SECO[redigera | redigera wikitext]

Sveriges Elevkårer[redigera | redigera wikitext]

Elevrörelsens förlag[redigera | redigera wikitext]

Elevrörelsens förlag (Sveriges Elevkårers Förlag AB) startades 2008 och ägs av Sveriges Elevkårer. Förlaget ger ut böcker som huvudsakligen riktar sig till elevråd och elevkårer men även till lärare, rektorer och politiker som arbetar med skolfrågor.

Elevera[redigera | redigera wikitext]

Elevera (Kårprofil AB) startades 2011 och ägs av Sveriges Elevkårer. Sedan 2014 ägnar sig bolaget åt försäljning av studentmössor genom ett marknadsföringsnätverk som består av gymnasieelever.

Tidigare aktiva[redigera | redigera wikitext]

Många numera välkända personer har tidigare varit aktiva i Elevorganisationen, SECO eller Elevförbundet. Här är några av dem:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Elevråds Centralorganisations styrdokument
  2. ^ Erik Söderberg och Bertil Östberg 1981: Skolan och Elevrörelsen sid 13.
  3. ^ Erik Söderberg och Bertil Östberg 1981: Skolan och Elevrörelsen sid 153

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Organisationen medlemstidningar TLE-nytt, Elev, Elevforum och Elevfronten.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]