Sveriges administrativa indelning
- För annan geografisk indelning än den administrativa, se Sveriges indelning.
Sveriges administrativa indelning för regionalt beslutsfattande består idag av län, kommuner och i förekommande fall även regioner och stadsdelar med egen stadsdelsnämnd. Tidigare delades Sverige även in i landskap, socknar, landskommuner, städer och köpingar.
Län och landsting (sekundärkommuner)
Län är en gammal indelning av Sverige som infördes 1634. Sverige har 21 län. Länet styrs av en landshövding som är chef för myndigheten länsstyrelsen. Svenska polisen delar in Sverige i polisdistrikt som sedan den 1 juni 1998 följer länsgränserna.
Varje län har en landstingskommun, som även kallas sekundärkommun, med undantag av Gotland som är ett län men som inte har ett landsting. Således finns det 20 landsting. Landstinget leds av en folkvald församling, landstingsfullmäktige. Landstingskommunerna som i vanligt tal kallas för landsting eller regioner är ansvariga för sjukvård och infrastrukturfrågor.
Möjlig framtida regionindelning
Det talas om att i framtiden ersätta den nuvarande länsindelningen med större enheter som kan komma att kallas regioner, och skapa nya gränser för dessa. Den statliga ansvarskommittén har föreslagit sex nya regioner.
Kommuner (primärkommuner)
Sverige består av 290 primärkommuner. Dessa har enligt grundlagen rätt att beskatta sina kommunmedborgare. Kommunerna är ansvariga för kommunalservice såsom skola och omsorg. Både kommuner och landsting styrs av en folkvald församling som väljs i allmänna val den tredje söndagen i september vart fjärde år, det vill säga samtidigt som val till Sveriges riksdag hålls. De moderna kommunerna infördes den 1 januari 1971, och ersatte köping, landskommun och stad.
Stadsdelar
Vissa större stadskommuner är indelade i mindre delar som motsvarar stadsdelar. I Stockholms kommun kallas dessa områden för stadsdelsområden, i Göteborgs kommun kallas de för stadsdelsnämndsområde och i Malmö kommun benämns de stadsdelar.
Domkretsar
Domsagor
Domsaga kallas den domkrets (det territorium), inom vilken en viss tingsrätt i regel är första instans. Exempelvis skall brott begångna inom Stockholms domsaga normalt lagföras vid Stockholms tingsrätt. För kallades tingslagen härad, och var vanligen gemensamma för flera socknar. I förkristen tid motsvarades dessa av hundare i vissa delar av landet, bland annat Uppland.
Hovrätternas domkretsar
Det finns sex hovrätter i Sverige vilka var och en har sin geografiskt bestämda domkrets.
Länsrätternas domkretsar
Sveriges länsrätter har domkretsar som i de flesta fall motsvarar länen. Undantaget är Västra Götalands län, som har tre länsrätter som motsvarar de tre tidigare länen.
Kammarrätternas domkretsar
Sveriges fyra kammarrätter har domkretsar motsvarande länsrätternas domkretsar.
Högsta Domstolen och Regeringsrätten
Sveriges två högsta domstolar, Högsta domstolen som allmän domstol och Högsta förvaltningsdomstolen som allmän förvaltningsdomstol, har domkretsar som omfattar hela landet.
Historiska indelningar
Landskap
På medeltiden var landskapen i vissa hänseenden självstyrande, och de flesta fick på 1300-talet egna landskapslagar eller lagsagor. Landskapsindelningen fastställdes första gången vid tiden för Gustav Vasas död 1560. Man ville pryda Gustav Vasas begravningståg med vapen för de 24 provinser som ingick i riket.
Landskapen har inte längre någon administrativ eller politisk funktion men används än idag i kulturella och naturgeografiska sammanhang.
Socknar
Ursprungligen definierades socknarna i Sverige som ett område där alla tillhörde samma kyrka. Sockenbegreppet har under historien dels åsyftat territoriet för en församling i Svenska kyrkan (kyrksocken), dels en motsvarande enhet för fastighetsredovisningen (1500-talets jordebokssocken eller 1900-talets jordregistersocken), dels territoriet för de borgerliga så kallade sockenkommuner som bildades vid kommunreformen 1863 i varje socken. Sockenindelningen för dessa tre ändamål har uppvisat olikheter, men harmoniserades 1882. Sockenstämman styrde fram till 1843 över både kyrkliga och världsliga beslut, men efter 1843 inrättades särskilda kyrkoråd för de kyrkliga frågorna medan sockenstämman fortfarande var högsta beslutande organ i socknen.
De kommuner som bildades vid kommunreformen 1863 och som inte var köpingar eller städer fick status som landskommuner. De kyrkliga angelägenheterna förvaltades i fortsättningen av församlingar (s.k. kyrkokommuner) som i realiteten hade samma utsträckning som de tidigare socknarna. Efter kommunreformen 1952 ersattes gamla landskommunerna av större kommuner, och socknarnas funktion som borgerlig administrativ enhet upphörde. Vid kommunreformen 1971 genomfördes ytterligare kommunsammanslagningar, och stad och köping avskaffades som administrativt begrepp. Därmed omfattar de flesta av Sveriges kommuner en mängd tidigare socknar.
Fram till fastighetsdatareformen, som genomfördes 1976-1995, användes kyrksocknen (dvs församlingen) som fastighetsregisterområde. Därefter används kommunen som jordregisterområde. Den sockenindelning som förelåg vid reformens genomförande "frystes" därmed. På nyare kartor visas jordregistersocknen som socken, med de gränser som gällde vid fastighetsdatareformens genomförande. Sockenindelning används idag av till exempel dialektforskare, ortnamnsforskare, historiker och arkeologer. Den används som registreringsenhet av bland annat riksantikvarieämbetet, naturhistoriska riksmuseet och nordiska museet. De svenska hembygdsföreningarna har oftast socknen som grund.
Församlingar
Svenska kyrkans församlingar på landsbygden har i många fall samma territoriella gränser som de frysta jordregistersocknarna, men är under förändring. Inom släktforskning används ofta Svenska kyrkans församlingar som registreringsenhet snarare än de frysta jordregistersocknarna, eftersom församlingar används som registreringsenhet i folkbokföringen.
Se även
| |||||