Hoppa till innehållet

Svinhufvudsläkten

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Svinhufvud
Känd sedanföre 1382
StamfarJöns Svinshuvud
Utgrenad iSvinhufvud i Westergötland, Svinhufvud af Qvalstad, Ikornsköld
† Utslocknad i Sverige
UtslocknadOkänt år

Svinhufvudsläkten (finlandssvenskt uttal: [ˈsviːnhʉːvʉd]) är egentligen flera med varandra besläktade släktgrenar utgående från en medeltida frälsesläkt i Dalarna som förde ett svinhuvud i sitt vapen och i vissa fall använt tillnamnet Svinhuvud (med olika stavningsvarianter).

Johan Peringskiöld kopplades utan annan grund än vapenlikhet samman Svinhuvudsläkten med den i Småland och Östergötland hemmahörande, och sannolikt från Nordtyskland invandrade, frälseätten Svinakula. Dessa uppgifter har senare upprepats av bland andra Carl Gustaf Kröningssvärd, och så sent som på 1960-talet av Bertil Boëthius. Men Hans Gillingstam visade 1966 i en artikel i Personhistorisk tidskrift på deras orimlighet. Han kunde utifrån de medeltida källorna påvisa att Henrik Svinakula inte kan ha haft två bröder Jöns och Nils, som Kröningssvärd m.fl. infogat i sina konstruerade genealogier över Svinhufvudsläkten för att oriktigt kunna koppla ihop de båda ätterna.[1]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Ättens ursprung har länge förts tillbaka på ett pergamentsbrev från 1386, men ett nyare fynd har gett ett äldre belägg. I ett brevfragment, daterat till före april 1382, omnämns stamfadern som Jønis Swinshuwud. Fragmentet, som återanvänts som sigillremsa på ett annat brev, bekräftar otvetydigt efternamnet, vilket tidigare varit oklart på grund av en senare ändring i 1386 års brev.[2] I det tidigare kända brevet från 1386 köpte en Jöns Swinshwoth (en förvanskad stavning av Svinshuvud) de två gårdarna Höjen och Stenbjörnsarvet (nu Stämnarvet) i Torsångs socken (nu Stora Kopparbergs socken). Texten i detta brev är delvis ändrad, möjligen i samband med att brevet visades upp på hösttinget i Sundborn 1673.

Bergmästaren vid Kopparberget, Hans Jönsson (omtalad 1430–1440), förde liksom hans bror Dan Jönsson, kyrkoherde i Hedemora församling 1405–1427, ett svinhuvud i sitt vapen.

Hans Jönsson, som var gift med Ingeborg Larsdotter, dotter till underlagmannen i Västmanland Lars Korske och dennes hustru Cecilia Birgersdotter, var far till Jöns Hansson, bergmästare vid Kopparberget 1450 och skall enligt en senare uppgift från Rasmus Ludvigsson bott på Höjen. En annan son var Jeppe Hansson, nämnd 1452–1481, som skrev sig till Risholn (då i Svärdsjö, senare Sundborns socken). Från hans son Hans Jeppesson i Risholn (nämnd 1485–1513, död före 1540) och dennes dotter Margareta Hansdotter leder adliga ätten Svinhufvud i Westergötland sina anor. Hans Jeppessons son, dalafogden Ingel Hansson, bosatte sig på Gylle i Stora Tuna socken och blev 1534 avrättad för sin delaktighet i klockupproret. Dennes son Nils Ingelsson (död tidigast 1600) var borgmästare i Västerås 1575–1595 och från honom härstammar genom en sonsons son den på riddarhuset introducerade ätten Ikornsköld (utdöd på svärdssidan 1644).

Hans Jönssons dotter Cecilia, nämnd 1450, var gift med Magnus Henriksson Svart. Deras son bergsfogden vid Kopparberget Nils Månsson, blev i sin tur far till Måns Nilsson (Svinhufvud). Från dennes dotterson Per Hansson stammar adliga ätten Svinhufvud af Qvalstad. Per Hanssons bror häradshövdingen Albrekt Hansson (död 1631) i Aspeboda har efterlämnat en stor mängd ättlingar i Dalarna och angränsande landskap.

Gudlög Hansdotter, nämnd 1452, dotter till bergmästaren Hans Jönsson ovan, blev genom sitt giftermål med Jeppe Henriksson (Simla) i Karlborn, Svärdsjö socken, anmoder till adliga och grevliga ätterna Ekeblad (Stolaätten).

Bergmästaren Hans Jönsson var far till bergmästaren Jöns Hansson (omtalad 1450–1452) som i sin tur var far till prästerna Daniel och Timme Jönsson, som då de inskrevs vid Rostocks universitet 1465 och 1466 var de första som med säkerhet använde ättenamnet Svinhufvud som efternamn, bortsett från stamfadern Jöns . Deras systerson Västeråsbiskopen Otto Svinhufvud tog även han upp namnet då han 1480 skrevs in vid Rostocks universitet och använde senare ett vapen med svinhuvud och sexuddig stjärna i fyrstyckad sköld.

Kända personer[3]

[redigera | redigera wikitext]

Adel och kungahus

[redigera | redigera wikitext]

Politik

[redigera | redigera wikitext]

Stadsförvaltning

[redigera | redigera wikitext]
  • Harald Edelstam - diplomat och ambassadör i Jakarta (1966-1968), i Guatemala (1969-1972) i Chile (1972-1973) och i Alger (1974-1979)
  • Gunnar Hägglöf - statsråd (1939), envoyé i Nederländerna och Belgien (1944-1946), i Sovjetunionen (1946-1947), FN-ambassadör (1947-1948), diplomat i Storbritannien (1948-1967) och i Frankrike (1967-1971)
  • Carl Gustav Nordforss - arméofficer, författare och teaterman
  • Torkel Tistrand[4] - kapten i trängkåren

Religion

[redigera | redigera wikitext]

Vetenskap och historia

[redigera | redigera wikitext]

Musik och dans

[redigera | redigera wikitext]

Teater, film och bild

[redigera | redigera wikitext]

Konst, design och arkitektur

[redigera | redigera wikitext]

Litteratur

[redigera | redigera wikitext]

Massmedia

[redigera | redigera wikitext]
  • Brita Håkansson[7] - journalist
  • Johan Johansson "Argus-Johansson" - politisk publicist och "den fria pressens fader"
  • Erik Jödahl - redaktionschef på Falu-Kuriren
  • Lars Moberg - journalist
  • Erik Ulrik Nordforss - tidningsutgivare, skriftställare och militär
  • Emerik Olsoni - finsk-svensk tidningsredaktör, författare, översättare och bibliotekarie
  • Axel Östberg - tidningsredaktör, tecknare, politiker och lokalhistoriker

Näringsliv

[redigera | redigera wikitext]

Samhälle och opinion

[redigera | redigera wikitext]

Idrott

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Berglund, Torsten; Hemström, Elisabet; Olofsson, Leif och Winroth, Anders (2008). ”Om släkten Svinhuvuds ursprung: samt om en misstänkt förfalskning i ett medeltidsbrev från 1386”. Släktforskarnas årsbok 2008,: sid. 9-28 : ill..  Libris 12241377.
  • Boethius, Bertil; Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott.
  • Ekström, Gunnar; Västerås stifts herdaminne I:1 (1939) s 215-246, 529, I:2 (1948) s 430-431, 519-520, 584.
  • Jernberg, Stefan; "Vem var hustru till bergmästaren Hans Jönsson på Kopparberget? Ett bidrag till släkten Svinhufvuds genealogi." Släkt och Hävd 2019:1 sid. 174-181.
  • Jernberg, Stefan; "Vem var dalafogden Ingel Hanssons (Svinhuvud) hustru på Gylle?" Släkt och Hävd 2021:3 sid. 194-207.
  • Kröningssvärd, Carl Gustaf; Diplomatarium Dalekarlicum (1842-1853).
  • Svenskt biografiskt lexikon häfte 171, sid. 23-30. Artikel Svinhufvud, författad av Berglund, Torsten, Gillingstam, Hans och Winroth, Anders.
  • Winroth, Anders; "Svinhufvud-ätternas gemensamma ursprung." Släkt och Hävd 2001:2-3 sid. 150-155.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Gillingstam, Hans (1966). ”Svinhuvud och Svinakula”. Personhistorisk tidskrift 1966 sid. 3-7 (Personhistoriska Samfundet). http://personhistoriskasamfundet.org/1950-1970/. 
  2. ^ Berglund, Torsten; Jernberg, Stefan och Winroth, Anders (2025). ”Ett nytt belägg för Jöns Svinshuvud, medeltidssläkten Svinhuvuds äldste kände medlem”. Släkt och Hävd (3): sid. 194-205. 
  3. ^ Hemström, Elisabet (2025). Svinhuvudsläkten i Aspeboda - anor och öden. sid. 178-206. ISBN 978-91-984806-8-9 
  4. ^ ”Captain Torkel Tistrand”. https://salship.se/tistrand.php. Läst 29 oktober 2025. 
  5. ^ ”FRITZBERG, PIANIST, AT CARNEGIE HALL”. https://www.nytimes.com/1949/11/23/archives/fritzberg-pianist-at-carnegie-hall-plays-schumanns-arabesque-and.html. Läst 29 oktober 2025. 
  6. ^ ”Hilda Tillquist linvävarfond”. https://hemslojdenidalarna.se/om-oss/stipendier-och-stipendiater/linstipendiet/. Läst 29 oktober 2025. 
  7. ^ ”Den första kvinnliga svenska utrikeskorrespondenten”. https://www.expressen.se/andra-varldskriget/expressens-brita-hakansson-i-koncentrationslagret-buchenwald-har-avslojas-forin/. Läst 29 oktober 2025. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svinhufvudsläkten&oldid=58527434”