Sydkinesiska havet
Sydkinesiska havet, Sydkinesiska sjön, är ett bihav till Stilla havet och utgör del av det Australasiatiska medelhavet.[1]
Historia
Området går under flera namn, i till exempel Kina Nán Hǎi / Södra havet, Vietnam Bien Dong / Östra havet och Filippinerna Luzónhavet men de flesta länderna använder det från början europeiska namnet som till exempel Indonesien Laut China Selatan. Havet har använts som transportväg i alla tider och även av européer, sedan portugiserna utforskade området i början på 1600-talet.
Sydkinesiska havet är idag den näst mest använda sjövägen i världen och av världens årliga handelstonnage passerar mer än hälften genom Malackasundet, Sundasundet och Lomboksundet. I regionen finns olja. Bekräftad mängd är omkring 1,2 km³ och den totala mängden uppskattas vara 4,5 km³. Det finns en uppskattad mängd på omkring 7 500 km³ naturgas.
Geografi
Området omfattar en yta av ca 3 000 000 km² och sträcker sig från norr till söder mellan Singapore och Taiwansundet och från väst till öst mellan södra Kina och Filippinerna. Sydkinesiska havet är det största havsområdet efter oceanerna.
Nationer och territorier:
- Brunei
- Filippinerna
- Hongkong
- Indonesien
- Kambodja
- Kina
- Macao
- Malaysia
- Singapore
- Taiwan
- Thailand
- Vietnam
Större områden:
I Sydkinesiska havet finns mer än 200 öar och revområden, bl.a:
Referenser
- ^ ”Australasiatiska medelhavet” (på engelska). © NE Nationalencyklopedin AB. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/australasiatiska-medelhavet. Läst 20 januari 2016.
Externa länkar
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||