Sydöstrandskata

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sydstrandskata)
Sydöstrandskata
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljStrandskator
Haematopodidae
SläkteHaematopus
ArtSydöstrandskata
H. finschi
Vetenskapligt namn
§ Haematopus finschi
AuktorMartens, 1897
Synonymer
  • Sydstrandskata

Sydöstrandskata[2] (Haematopus finschi) är en fågel i familjen strandskator som förekommer i Nya Zeeland.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sydöstrandskatan är en typisk strandskata, svartvit med en lång orangeröd näbb och röda ben. Kroppslängden är 46 centimeter och vingbredden 80-86 centimeter. Den skiljer sig från den svartvita formen av nyazeelandstrandskata (Haematopus unicolor) genom att ha vitt på nedre delen av ryggen, mer vitt i vingen och svart längre ner på bröstet. Jämfört med australisk strandskata (H. longirostris) har den längre näbb och ben och att främre gränsen mellan det svarta och vita på ryggen är spetsig och inte rak.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar i höglänta områden på Sydön, Nya Zeeland och övervintrar norrut till Nordön.[3] Den har även påträffats på Norfolkön, Lord Howeön och utmed Australiens östra kust.[4]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Sydöstrandskatans artstatus är omdiskuterad. Den har behandlats som en del av både australisk strandskata och nyazeelandstrandskata, och hybridisering med den senare har noterats.[5] Den har även behandlats som en isolerad population av den europeiska och asiatiska strandskatan (H. ostralegus).

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Sydöstrandskatan häckar inåt landet kring flodbädder, i jordbruksområden, vid sjöstränder, öppna gräsytor och subalpin tundra. Vintertid ses den utmed kusten på stränder, i flodmynningar och på lerslätter. Liksom andra strandskator lever den av mollusker och maskar.[4] Den häckar i en uppskrapad grop på en flodbank av klappersten eller på en åker. Däri lägger honan två, ibland tre, bruna mörkfläckade ägg. Båda könen ruvar i 24-28 dagar.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndet minskade under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, främst på grund av jakt. Sedan 1940 är den dock skyddad, varvid den åter ökat i antal. 2002 uppskattades världspopulationen till 110.000.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Friedrich Hermann Otto Finsch (1839-1917), tysk diplomat, ornitolog och samlare.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Birdlife International 2019 Haematopus finschi . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 10 december 2019.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b c d] Marchant, S.; Higgins, P.J.; & Davies, J.N. (eds). (1994). Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic Birds. Volume 2: Raptors to Lapwings. Oxford University Press: Melbourne. ISBN 0-19-553069-1
  5. ^ Crocker, T., Petch, S. & Sagar, P. (2010) Hybridisation by South Island Pied Oystercatcher (Haematopus finschi) and Variable Oystercatcher (H. unicolor) in Canterbury. Notornis 57(1): 27–32.
  6. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]