Synfel

Från Wikipedia
Version från den 8 april 2016 kl. 17.40 av RomulusBot (Diskussion | Bidrag) (→‎top: Mallnamnsbyte, replaced: {{Infobox sjukdom → {{Faktamall hälsotillstånd med AWB)
Synfel
Klassifikation och externa resurser

Synfel kan vara av olika slag, några beror på brytningsfel, andra har sin orsak i nedsatt synförmåga på grund av sjukdom, olycka, skador, bristande ackommodationsförmåga m m.

Bland ögonläkare och optiker räknas fackmässigt endast brytningsmässiga fel (refraktionsfel) som "synfel", det vill säga närsynthet, översynthet och astigmatism.

Brytningsfel

Enkla, så kallade sfäriska synfel, kan korrigeras med sfäriskt slipade linser. Dessa linser har samma styrka i olika riktning från sitt optiska centrum. Till de enkla synfelen hör både närsynthet (myopi) och översynthet (hyperopi).

Vid översynthet eller hyperopi ligger ögats näthinna för nära linsen, och ögat är då lite hoptryckt jämfört med vad det borde vara, medan vid närsynthet ögat är utdraget i horisontell led och näthinnan kommer för långt bort från linsen. Korrektionsglasen (glasögonen) är konkava (–) för att korrigera för närsynthet och konvexa (+) för att korrigera översynthet.

Det är inte ovanligt att en sfärisk korrektion ändå ger oskarpa bilder i något avseende; oftast upplever personen det som att en rund punkt blir oval och suddig bara i en riktning. Sådana fel kallas astigmatiska fel och korrigeras med toriska (cylindriska) korrektionsglas. Vid astigmatism bryter ögats lins ljusstrålar i olika plan olika mycket och bilden på näthinnan blir oskarp.

Det är vanligt att astigmatism uppträder samtidigt med något av synfelen närsynthet och översynthet, och glasögonens korrektionsglas måste då slipas med olika styrka i olika riktning.

Om inget brytningsfel föreligger benämns det emmetropi.

Nedsatt ackommodationsförmåga (ålderssynthet)

Principiell bild av ackommodation. Vänster: Ögat inställt för seende på långt håll. Höger: När ögat ackommoderar ändras ögonlinsens kurvatur, så att bilden av ett närbeläget föremål avbildas skarpt på näthinnan.

När människan kommer upp i åldern kring 40 år, har ögonlinsen börjat förändras och stelna, så att man får svårare att ackommodera snabbt eller över huvud taget, vilket gör att äldre personer i allmänhet har svårt att se skarpt på nära håll också om synen varit fullgod i yngre år. Detta kan, i sällsynta fall, även förekomma för barn och yngre. Denna åldersbetingade synnedsättning (ålderssynthet, presbyopi) ska inte förväxlas med översynthet. För att korrigera ålderssynthet, används glas med olika styrka i olika delar, så att bäraren av glasögonen kan höja och sänka huvudet för att få olika styrka på den del av glasögonen som används. Sådana glas kallas progressiva glas om övergången mellan olika styrka är mjuk. Innan tekniken med progressivt slipade glas utvecklats var det vanligt med bifokalglas eller trifokalglas, det vill säga linser med avgränsade områden med annan slipning, något som kunde kännas obekvämt och störande för bäraren. Ett alternativ för ålderssynta är att ha olika glasögon för läsning och för att se på långt håll, vilket många föredrar.

En rubbning i ögats förmåga att ackommodera kan förekomma även i yngre ålder och gör att personen ser sämre på nära håll än vad som anses normalt. Detta kan ha fysiologiska orsaker eller bero på till exempel läkemedel.

Synfel som inte beror på brytningsfel

Utöver synfel på grund av brytningsfel kan många andra orsaker finnas till nedsatt syn, såsom starr och andra ögonsjukdomar, vilka kan ge upphov till dålig syn även med korrektionsglas, synfältsbortfall, dåligt mörkerseende m m.

Korrigering av synfel med laser

Idag korrigerar många sin närsynthet eller översynthet med glasögon eller kontaktlinser. På senare tid har dock ögonlaser blivit en populär metod bland kontaktlins- och glasögonanvändare, eftersom ingreppet blivit relativt riskfritt och mindre smärtsamt än vad det var förut.

Se även