Syrien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Syriska arabiska republiken
الجمهوريّة العربيّة السّوريّة
Al-Jumhuriyya al-Arabiyya al-Suriyya
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Homat el Diyar sv: Hemlandets försvarare”
Huvudstad Damaskus
Största stad Aleppo
Officiellt språk Arabiska
Statsskick Republik
 -  President Bashar al-Assad
 -  Premiärminister Wael Nader al-Halqi
Självständighet från Frankrike 
 -  Deklarerad 1 januari 1944 
 -  Erkänd 17 april 1946 
Area
 -  Totalt 185 180 km² (89:e)
 -  Vatten (%) 1,1 %
Befolkning
 -  2012 års uppskattning 22 530 746 [1](53:e)
 -  Befolkningstäthet 122 inv./km² (101:a)
BNP (PPP) 2011 års beräkning
 -  Totalt $ 105,238 miljarder (63:e)
 -  Per capita $ 5 043 
HDI (2011) 0,632 (medium) (109:e)
Valuta Syriskt pund (SYP)
Tidszon UTC+2
Topografi
 -  Högsta punkt Jabal el-Sheikh, 2 814 m ö.h.
 -  Största sjö Himssjön, 60 km²
 -  Längsta flod Eufrat
Nationaldag 17 april
Nationalitetsmärke SYR
Landskod SY, SYR, 760
Toppdomän .sy
Landsnummer 963

Syrien (arabiska: سورية), formellt Syriska arabiska republiken, alternativt Syriska arabrepubliken (arabiska: الجمهورية العربية السورية)[2], är en stat i Mellanöstern. Landets huvudstad är Damaskus. Landet gränsar till Jordanien, Libanon, Irak, Turkiet och Israel.

Syrien blev ett självständigt land 1946, efter att tidigare ha varit en del av det Osmanska riket och under mellankrigstiden ett NF-mandat styrt av Frankrike. Landet har sedan början av 1960-talet kontrollerats av Baathpartiet och sedan 1970 av al-Assad-familjen. Utrikespolitiskt var man allierad med Sovjetunionen och Egypten, senare med Iran och Ryssland.

Konflikter i landet mellan den styrande makteliten och den sunnimuslimska befolkningsmajoriteten har flera gånger lett till uppror, senast genom det inbördeskrig som sedan 2011 förvandlat stora delar av landet till en krigszon. Inbördeskriget har lett till att större och mindre områden övertagits av väpnad opposition och att den kurdiska befolkningen i nordöst förklarat sig oberoende. Under kriget mellan dessa tre grupperingar har den jihadistiska terrorganisationen Islamiska staten (IS) etablerat sig i den centrala och östra delen av landet. Utländsk inblandning i inbördeskriget har skett via Iran (för regimen), Ryssland (sedan 2015, för regimen), en USA-stödd koalition (mot IS, för kurder och moderata oppositionsgrupper) och Turkiet (för icke-kurdiska oppositionsgrupper och mot övriga).

Inbördeskriget har lett till en stor utvandring till bland annat Libanon, Jordanien, Turkiet och Europa. En stor utvandringsvåg 2015 till länder i Europeiska unionen var huvudorsaken till Migrationskrisen i Europa.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Termen Syrien kommer från de antika grekernas namn för syrier, Σύριοι Syrioi som tillämpades på assyrierna och araméerna.[3][4] Många moderna akademiker bekräftar att termen 'Syrien' härleddes från Ἀσσυρία, Assyrien, som kommer från akkadiskans Aššur.[5]

Denna teori har bekräftats med säkerhet sedan Çineköy-inskriptionen, som upptäcktes år 2000 (Rollinger 2006). Denna fastslår att namnet Syrien härleds från Assyrien (likaledes att termen syrier etymologiskt kommer från assyrier).[6]

En lertavla som hittades i Ebla.
Historisk karta över Syrien på korstågstiden.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Syriens historia

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Det område som i dag kallas Syrien erövrades av muslimska araber på 600-talet. Området var sedan en del av ett islamiskt kalifat, först det umayyadiska och från mitten av 700-talet det abbasidiska.

Under de följande århundradena kontrollerades området eller delar av området i tur och ordning av, bland andra, egyptiska regimer, abbasiderna, korsfarare och mamluker. På 1500-talet erövrades området av osmanerna och uppgick i det osmanska imperiet.

Franskt mandat[redigera | redigera wikitext]

Imperiet bestod i 400 år fram till första världskriget, då de vinnande makterna Frankrike, Storbritannien och Ryssland styckade upp Storsyrien enligt det hemliga Sykes-Picot-avtalet.[7] Det område som idag utgör Syrien inordnades under det franska kolonialimperiet, och fransmännen styrde landet med järnhand i 25 års tid under ett NF-mandat.

Vid övertagandet var både ekonomin och administrationen körda i botten. Fransmännen kontrollerade viktiga funktioner i samhället, och man hindrade syrierna från politisk aktivitet. Alla nationalistiska strävanden slogs ned, och man frånhöll dem även deras medborgerliga rättigheter.[8] Missnöjdheten bland folket ledde 1925 till en allmän revolt, ledd av druserna. Upproret slogs snabbt ner, men missnöjet med fransmännen fortsatte och kulminerade 1939, när Turkiet tilläts annektera Hatay-provinsen i nordväst.[7] Fler och fler röster började höjas i Syrien om självständighet. Den franska exilregeringen ledd av general de Gaulle gav till slut efter och lovade Syrien självständighet.

Efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Syrien förklarades självständigt den 17 april 1946, i samband med att de sista franska trupperna lämnade landet. Därefter karakteriserades politiken i landet (men även i regionen i stort) av oroligheter, och regeringarna avlöste varandra.

Syrien blev ett centrum för panarabiska strömningar och för arabstaternas motstånd mot FN:s beslut att dela Palestina i en judisk och en arabisk stat. Frivilligförband organiserades på syriskt territorium och dessa överskred vid flera tillfällen i början av 1948 gränsen till Palestina och anföll judiska kolonier. Senare samma år ryckte reguljära syriska trupper in i Palestina för att tillsammans med övriga arabstater försöka förhindra upprättandet av den israeliska staten. 1949 ingicks ett vapenstilleståndavtal mellan Israel och Syrien.[9]

Under andra halvan av 1950-talet blev Baathpartiet den starkaste politiska kraften i Syrien, och de kombinerade panarabism med socialism. Syrien ingick i union med Egypten mellan 1958 och 1961. Man skrev under avtal om ekonomiskt och militärt samarbete med Sovjetunionen. Efter en militärkupp 1963 förstatligades stora delar av näringslivet och en jordreform genomfördes.

1963 genomfördes en militärkupp som förde den nuvarande regimen till makten. Det socialistiska Baathpartiet har regerat i ett i praktiken enpartisystem, där oppositionspartier inte erkändes. Partiet nationaliserade banker och industrier. Genom ytterligare en kupp 1970 togs makten över av Hafez al-Assad, vilket förde landet mot en mer auktoritär regim där all makt skulle komma att centreras runt honom som Syriens president. Med hjälp av säkerhetstjänsten och militären höll han ett hårt grepp om det syriska folket i 30 år.[8]

En ny regering 1966 stärkte ytterligare banden till Sovjetunionen, något som bibehölls sedan Hafez al-Assad tagit makten 1970. Sedan al-Assad avlidit 2000 efterträddes han av sin son Bashar al-Assad.

Syrien förlorade Golanhöjderna till Israel i sexdagarskriget. Kravet att detta område ska återlämnas har flera gånger utgjort stötestenen vid informella fredsförhandlingar där Israel och Syrien varit inblandade. Under och efter inbördeskriget i Libanon fick Syrien en förhållandevis vittgående kontroll över Libanon, vilket lett till konflikter med grupper där och resulterade i Cederrevolutionen 2005.

Militär kontroll av olika delar av Syrien under syriska inbördeskriget.
  syriska regimen

Syriska inbördeskriget (2011–)[redigera | redigera wikitext]

2011 utbröt protester i Syrien mot den sittande presidenten inspirerade av protesterna i arabvärlden 2010–2011. Regimen svarade med eftergifter och med våld.[10] Den 11 november 2011 släppte Human Rights Watch en 63-sidig rapport där de hävdar att den syriska regeringen begår systematiska övergrepp och använder dödligt våld mot civila. Det är ett brott mot mänskligheten, skriver de.[11] Under ett seminarium den 12 september 2012 arrangerat av Olof Palmes Internationella Center och ABF i Stockholm berättade Amnestys generalsekreterare Lise Bergh att fall av avrättningar och andra övergrepp har utförts av såväl den "Fria syriska armén" som regeringstrupper.[12] Mycket tyder på att de syriska rebellerna i ett tidigt stadium fått hjälp från främmande makt, både vad gäller vapen och underrättelser[13]. Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov har formellt pekat ut USA som den främmande makt som i hemlighet beväpnat de syriska rebellerna.[14]

EU har sedan oroligheterna börjat vid upprepade tillfällen fördöma regimens brutala repression mot demonstranter och civila och krävt att våldet upphör. EU har till följd av det fortsatta våldet beslutat att införa sanktioner riktade mot regimen. EU stödjer vidare FN:s och Arabförbundets gemensamma sändebud Lakhdar Brahimi och hans fortsatta arbete för att försöka hitta en fredlig lösning på konflikten.[15] I september 2013 beslutade Migrationsverket att villkorslöst ge alla syrier som kommer till Sverige permanent uppehållstillstånd.[16]

Ryssland har sedan 30 september 2015 med stöd av det iranska revolutionsgardet intervenerat militärt i det pågående syriska inbördeskriget. Ryska angrepp har bland annat riktat sig mot rebellgrupper som stöds och beväpnats av USA. Det syriska inbördeskriget har nu utvecklats till vad många[vilka?] anser vara ett ombudskrig mellan Ryssland och USA.[17][18][19][20][21][22]

Inbördeskriget har lett till att omkring nio miljoner syrier är flyktingar. Av dessa är sex miljoner internflyktingar medan tre miljoner har flytt till Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak.[23]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Syrien omfattar den norra delen av Levanten, utom delar av kustområdet som tillhör Libanon eller Turkiet. Eufrat flyter genom landet från norr till sydöst, vilket ger en koppling till Mesopotamien. Längst i nordöst når Syrien även fram till Tigris.

I västra delen av Syrien rinner Nahr al-Asi (antikens Orontes från söder mot norr). Mellan flodens lopp och medelhavskusten i väster ligger Syriska kustbergen, en nordlig fortsättning på Libanonberget.

I södra delen av Syrien utbreder sig Syriska öknen. Även områdena i sydväst, runt huvudstaden Damaskus, är torra; området ligger i regnskugga öster om Libanonberget och Anti-Libanon.

Politiskt omges Syrien av Libanon i väster, av Israel (som sedan 1967 ockuperar Golanhöjderna) i sydväst, av Jordanien i söder, av Irak i öster samt av Turkiet i norr.[24] Den längsta landgränsen har Syrien mot Turkiet, där stora delar av gränsen löper genom etniskt kurdiska områden (Turkiska Kurdistan och Rojava).

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Syriens kust har ett medelhavsklimat med varma, torra somrar och regniga, milda vintrar. Resten av landet har i allmänhet ett torrt klimat. I sydöst, där Hamadöknen ligger, råder det ett ökenklimat med väldigt varma somrar (över 40 grader). Under vintern så snöar det ofta i bergen, och det händer också att det kommer nederbörd i form av snö i huvudstaden Damaskus.

Syrien har en mycket artrik flora, speciellt i och runt bergen.[25]

Politik och styre[redigera | redigera wikitext]

Syrien är officiellt en republik. Staten styrs av Bashar al-Assad som är ledare för Baathpartiet. Bashar al-Assad efterträdde sin far Hafez al-Assad som ledare för Baathpartiet och som president för landet. Enligt författningen har Baathpartiet en central roll i landets styre. Baathpartiets ideologi är panarabisk med socialistiska förtecken och partiet dominerar den politiska scenen. Presidenten är statschef och överbefälhavare och nomineras formellt av parlamentet och måste godkännas i en folkomröstning. Mandatperioden är sju år och presidenten kan återväljas.

Bashar al-Assad, son till avlidne presidenten Hafez al-Assad, är sedan 2000 Syriens president och även generalsekreterare för Baathpartiet. Presidenten leder regeringen, utser premiärminister och på dennes rekommendation övriga ministrar. Parlamentets 250 ledamöter utses i val vart fjärde år. Hälften av platserna är reserverade för Baathpartiet.

Det kan noteras att tillämpningen av landets författning påverkas av det faktum att Syrien mellan 1963 och 2011, kontinuerligt styrdes av undantagslagar.[15] När "Den arabiska våren" 2011 spred sig till Syrien mötte Assadregimen protesterna med våld. Rena massakrer utfördes bland annat mot staden Homs. Tillfångatagna människor blev utsatta för grym tortyr.[26] Den 26 februari 2012 röstade syrierna fram en ny konstitution för landet. Den nya konstitutionen påstods innebära bland annat flerpartisystem, vilket enligt regimen skulle sätta punkt för det halvsekellånga enpartistyret. Av landets 14 580 000 röstberättigade tog sig 8 376 000 (ungefär 57%) till valurnorna och 89% röstade för den nya konstitutionen. Omröstningen ifrågasattes av många som en skenmanöver för att dämpa protesterna. Den 6 maj 2012 grundades flera partier (flerpartisystem) och ett parlamentsval inleddes.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Syriens provinser

Syrien är indelad i en stadsprovins (madinah) och tretton provinser (plural muhafazat, singular: muhafazah). Huvudstaden Damaskus utgör den enda stadsprovinsen. Dessa totalt 14 provinser är följande:

  1. Damaskus (huvudstad)
  2. Rif Dimashq
  3. al-Qunaytirah
  4. Dar'a
  5. as-Suwayda'
  6. Homs
  7. Tartus
  1. Latakia
  2. Hamah
  3. Idlib
  4. Aleppo
  5. ar-Raqqah
  6. Dayr az-Zawr
  7. al-Hasakah
Syriens administrativa indelning.

Militär[redigera | redigera wikitext]

Syriens president är överbefälhavare över den Syriska armén, vilken bestod av 400 000 soldater vid mobilisering. Män kan bli soldater när de fyllt 18 år [27]. Efter det syriska inbördeskrigets utbrott har denna styrka minskat till 150 000 soldater, på grund av stridsförluster, deserteringar och värnpliktsflykt.[28]

Syrisk soldat med en automatkarbin

Syriens krigsmakt består av fyra försvarsgrenar: armén, marinen, flygvapnet och luftvärnet. Armén hade innan inbördeskriget 9 300 pansarfordon och 850 bandartilleripjäserar av sovjetisk tillverkning. Flottan hade två fregatter och 30 robotbåtar. Flygvapnet bestod innan inbördeskriget av 27 stridsflyg- och fem attackhelikopterdivisioner. Det är huvudsakligen utrustat med sovjetiska eller ryska flygplan. Två flygbaser uppges ha tagits av rebellstyrkor.[29][30] [31] Luftvärnet hade 130 luftvärnsrobotbatterier utrustade med i huvudsak sovjetisk materiel.

Ryssland har en marinbas i Tartus för kärnvapenbestyckade örlogsfartyg. De ryska flygstridskrafterna i Syrien är baserade i Latakia.

Latakia, en av Syriens största hamnstäder och förut en turistort.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Syrien var före inbördeskriget ett medelutvecklat land med en mångsidig ekonomi, dock med stora regionala skillnader. Oljeutvinningen och jordbruket har varit två viktiga ekonomiska sektorer. Landets ekonomi var fram till 2005 sluten och statligt reglerad. Reformer på det ekonomiska området från en "socialistisk planekonomi" mot en mer social marknadsekonomi har gått relativt långsamt.[15]

Syriens ekonomi växte uppskattningsvis med 2,9 procent under 2006, främst genom tillväxt i petroleum- och jordbrukssektorerna, som tillsammans motsvarar hälften av BNP. Genom högre priser på råolja ökade inkomsterna trots sjunkande utvinning och export av petroleumprodukter. Regeringen har genomfört smärre ekonomiska reformer under de senaste åren, däribland lägre låneräntor, öppnandet av privata banker, reformera de olika officiella växelkurserna samt minskandet av subsidier av några konsumtionsvaror, däribland bensin och cement.

Trots dessa reformer har statsmakten fortfarande stort inflytande över ekonomin – i de delar av landet som man kontrollerar. Olösta problem inför framtiden är sjunkande oljeutvinning, låg investeringstakt, hög arbetslöshet (mellan 2011 och 2016 ökade den fån 14 till 50 procent[32]), krig och anarki.

Under det sedan 2011 pågående inbördeskriget har stora områden av Syrien förvandlats från jordbruksmark till krigszon. Detta har minskat produktionen av livsmedel, vilket ökat priserna på en mängd basvaror. Priserna på bland annat bröd, mjölk och ris ökade från 2010 till 2016 med mellan 1 500 och 20 000 procent – i belägrade områden. Den syriska Assad-regimen har dock, genom import av vete från Ukraina och Ryssland, kunnat hålla prisökningarna nere i större regimkontrollerade områden.[32]

Naturresurser[redigera | redigera wikitext]

Bland de olika naturresurserna i Syrien finns petroleum, naturgas, fosfat, krom, mineraler, järn, salter, marmor, gips och vattenkraft.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Inbördeskriget har satt stopp för turismens expansion i Syrien.

Större städer
Rank Stad Provins Inv. (2004[33][a])
1 Aleppo Aleppo 2 132 100
2 Damaskus Damaskus 1 414 913
3 Homs Homs 652 609
4 Latakia Latakia 383 786
5 Hama Hama 312 994
6 Ar-Raqqah Ar-Raqqah 220 488
7 Dayr az-Zawr Dayr az-Zawr (provins) 211 857
8 Al-Hasakah Al-Hasakah 188 160
9 Qamishli Al-Hasakah 184 231
10 Al-Yarmuk Rif Dimashq 137 248

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Syrien hade år 2011 cirka 22 miljoner invånare. 94 procent araber; 4 procent är kurder. Syriens befolkning består av 88 procent muslimer – varav 58% sunniter och 30% övriga islamska riktningar, inklusive alawiter, ismailiter, shiiter och druser – och 12 procent kristna grekisk-ortodoxa, assyrier/syrianer och armenier. Det finns också en liten judisk befolkning kvar i Aleppo och Damaskus, även om de flesta emigrerade till Israel under efterkrigstiden. Syrien är sekulärt och har ingen statsreligion. Det råder religionsfrihet i landet. 79,6 procent av landets befolkning kan läsa och skriva; detta gäller 86 procent av alla män och 73,6 procent av alla kvinnor. [1]

Sedan inbördeskrigets start har dock invånarantalet i Syrien minskat, bland annat genom en stor flykt ut ur landet. Från 2011 till 2015 minskade befolkningen från 24,5 till 17,9 miljoner. Inom landet har stora folkomflyttningar skett genom flykt från krigszoner, framför allt till regimkontrollerade områden. Befolkningen har minskat i de flesta områden av Syrien, men den har ökat i delar av Damaskusregionen. De största befolkningsminskningarna har skett i provinserna Aleppo i norr (5,9 till 4 miljoner), Homs i centrala Syrien (2,1 till 1,5 miljoner) och Dayr az-Zawr i öster (1,7 till 1 miljon).[32]

Språk[redigera | redigera wikitext]

Standardarabiska är det officiella skriftspråket. Det officiella talade språket är syrisk arabiska. Många syrier med högre utbildning talar också språk som engelska, franska, spanska och italienska, vanligtvis engelska och franska. Dessutom bodde det 1998 cirka 33 000 människor på det av Israel ockuperade området Golanhöjderna, varav cirka 14 000 var israeliska bosättare (med hebreiska som modersmål) och 16 000 var druser.[34][35]

Större städer[redigera | redigera wikitext]

Damaskus är Syriens huvudstad. Den mest tätbefolkade staden i landet är dock Aleppo. Andra större städer är Homs, Latakia, Hama, Latakia, Ar-Raqqah och Deir ez-Zor.[33]

Hälso- och sjukvård[redigera | redigera wikitext]

2010-talets inbördeskrig har förstört stora delar av samhällsapparaten, inklusive institutioner för hälso- och sjukvård. I början av kriget dog de flesta genom beskjutningar via demonstrationer och andra protester. Under 2012 ökade mängden döda genom artilleribeskjutning, medan flygräder därefter blivit ett allt viktigare medel (för Assad-regimen) att behålla eller överta kontrollen över olika områden. Därigenom har också förstörelsen av infrastrukturen i rebellkontrollerade områden tilltagit. Mellan mars 2011 och november 2015 finns rapporter om minst 336 attacker på minst 240 sjukhus eller läkarstationer runt om i landet. Detta har helt eller delvis slagit ut mer än hälften av dessa, ochendast cirka 55 av den tidigare sjukhuspesonalen finns numera tillgänglig (beräkning från tidigt 2016).[32]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2010 har (fram till 2015) minst 1 miljon syriska skolbarn dödats eller tvingats fly med sina familjer ut ur landet. Av de kvarvarande 5,5 miljonerna skolbarnen saknade 2015 drygt två miljoner skolgång, att jämföra med en miljon fyra år tidigare. En fjärdedel av landets lärare (motsvarande drygt 50 000) hade då på olika sätt försvunnit ur det kvarvarande utbildningssystemet.[32]

Palmyra, ett av Syriens världsarv.
Teatern i staden Bosra, ett av Syriens världsarv.
Gamla staden i Damaskus är ett världsarv.

Kultur och samhälle[redigera | redigera wikitext]

Syrien har alltid varit en mötesplats mellan öst och väst och har därför en kultur som är inspirerad av både öst och väst. De flesta arabiska traditionerna lever kvar fast på ett mer sekulariserat vis. Man har även blivit inspirerade av den turkiska kulturen speciellt inom mat och dryck. Även den franska kulturen har satt en viss prägel på Syriens unika kultur som på många sätt kan jämföras med Libanons.

Ett antal världsarv finns i Syrien. Ett stort antal av dem har skadats eller förstörts under inbördeskriget.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Syrisk litteratur har påverkats av litteraturer över andra arabiska länder, fransk litteratur, och av landets politiska historia.

Television[redigera | redigera wikitext]

TV startade år 1960 i Syrien, när Syrien och Egypten var i union (Förenade arabrepubliken). Sändningarna var i svart-vitt ända fram till 1976. I juni 2012 bad Arabförbundet officiellt Arabsat och Nilesat att sluta sända syrisk media.[36][37]

Satellitkanaler
  • Addounia TV
  • Syria TV
  • Syria News Channel
  • Syrian Drama TV
  • Syrian Education TV
  • Sama TV
  • Talaqie TV
  • Cham TV
  • Noor Al-Sham
  • Syrian Medical TV
  • Massaya TV
  • Arrai TV
Markbundna kanaler
  • Channel 1
  • Channel 2

Idrott[redigera | redigera wikitext]

De mest populära sporterna i Syrien är fotboll, basket, simning och tennis. Syriska idrottsmän har deltagit i de olympiska spelen.

I Damaskus hölls det femte och det sjätte Panarabiska spelen. Många populära fotbollslag är grundade i Damaskus, Aleppo, Homs, Latakia osv. Abbasiyyin stadion i Damaskus är hem till Syriens herrlandslag i fotboll.

Kända personer med syriskt ursprung[redigera | redigera wikitext]

Helgdagar[redigera | redigera wikitext]

Datum Namn Lokalt namn Iakttagelser
1 januari Nyårsdagen -  
8 mars 8 mars-revolutionen - -
21 mars Mors dag - -
17 april Självständighetsdagen - Firar självständighet från Vichyregimen
1 maj Arbetardagen - -
6 maj Martyrdagen - -
25 december Jul - -
Datum följer den islamiska kalendern
Dhu-l-Hijjah 10 Eid ul-Adha - -
Shawwal 1 Eid al-Fitr - -
Rabi' al-Awwal 12 Mawlid - Muhammeds födelsedag

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 141 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 159 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 147 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2006 105 av 179

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Detta är enligt den senaste folkräkningen i Syrien. Sedan Syriska inbördeskrigets utbrott har stora omflyttningar och flyktingströmmar förändrat situationen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Syria, 15 november 2015.
  1. ^ [a b] ”MIDDLE EAST :: SYRIA” (på engelska). Central Intelligence Agency. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/sy.html. Läst 24 januari 2016. 
  2. ^ ”Syrien”. Landsguiden. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien. Läst 24 januari 2016. 
  3. ^ ”The History of Herodotus (Rawlinson)/Book 7” (på engelska). Wikisource. http://en.wikisource.org/wiki/History_of_Herodotus/Book_7. Läst 24 januari 2016. 
  4. ^ Joseph, John (27 november 2008). ”Assyria and Syria: Synonyms?” (på English) (PDF). http://www.jaas.org/edocs/v11n2/JohnJoseph.pdf. 
  5. ^ Theodor Nöldeke 1881; cf. Harper, Douglas (November 2001). ”Syria”. Online Etymology Dictionary. http://www.etymonline.com/index.php?term=Syria. Läst 13 juni 2007. 
  6. ^ ”THE TERMS “ASSYRIA” AND “SYRIA” AGAIN” (på engelska). ROBERT ROLLINGER, Leopold-Franzens-Universität, Innsbruck. http://www.aina.org/articles/ttaasa.pdf. Läst 24 januari 2016. 
  7. ^ [a b] ”Landguiden: Syrien - äldre historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Aldre-Historia. Läst 15 september 2013. 
  8. ^ [a b] Kornelia Kotsinas och Marie Allansson (16 oktober 2012). ”Fördjupning Syrien”. säkerhetspolitik.se. http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Syrien/Fordjupning-Syrien/. Läst 10 september 2013. 
  9. ^ ”S”. Norstedts uppslagsbok 1948. http://www.rosekamp.dk/Nordstedts_All/nordstedt_S_Text.pdf. Läst 24 januari 2016. 
  10. ^ ”Undantagslagarna hävs i Syrien”. dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/undantagslagarna-havs-i-syrien. Läst 24 januari 2016. 
  11. ^ ”Report says Syrian crackdown amounts to crimes against humanity” (på engelska). CNN. http://edition.cnn.com/2011/11/11/world/meast/syria-unrest/index.html?hpt=hp_t2. Läst 24 januari 2016. 
  12. ^ ”Oklara förutsättningar för syrisk fred”. Olof Palme International Center. http://www.palmecenter.se/nyheter/oklara-forutsattningar-for-syrisk-fred/. Läst 24 januari 2016. 
  13. ^ http://www.reuters.com/news/syria/article-rebels-foreign-support.html#
  14. ^ ”Russia accuses US of arming Syrian rebels” (på engelska). Telegraph Media Group Limited. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/middleeast/syria/9329366/Russia-accuses-US-of-arming-Syrian-rebels.html#. Läst 24 januari 2016. 
  15. ^ [a b c] http://www.regeringen.se/sb/d/2688/a/61427
  16. ^ ”Alla syrier får permanent uppehållstillstånd”. Sveriges radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5634316. Läst 24 januari 2016. 
  17. ^ ”U.S. Weaponry Is Turning Syria into Proxy War With Russia”. The New York Times. 12 oktober 2015. http://www.nytimes.com/2015/10/13/world/middleeast/syria-russia-airstrikes.html. Läst 14 oktober 2015. 
  18. ^ John McCain says US is engaged in proxy war with Russia in Syria”. The Guardian. 4 oktober 2015. http://www.theguardian.com/us-news/2015/oct/04/john-mccain-russia-us-proxy-war-syria-obama-putin. Läst 17 oktober 2015. 
  19. ^ U.S., Russia escalate involvement in Syria”. CNN. 13 oktober 2015. http://edition.cnn.com/2015/10/13/middleeast/syria-civil-war/index.html. Läst 17 oktober 2015. 
  20. ^ "The Russians have made a serious mistake": how Putin's Syria gambit will backfire”. Vox (website). 1 oktober 2015. http://www.vox.com/2015/10/1/9434365/putin-syria-russia-mistake. Läst 26 oktober 2015. 
  21. ^ ”In Syrië dreigt nu een proxy-oorlog” (på nedeerländska). nrc.nl. http://www.nrc.nl/handelsblad/2015/10/14/in-syrie-dreigt-nu-een-proxy-oorlog-1544574. Läst 24 januari 2016. 
  22. ^ ”Russia has big ambitions, growing capabilities” (på engelska). MilitaryTimes. http://www.militarytimes.com/story/military/2015/10/05/us-russia-vladimir-putin-syria-ukraine-american-military-plans/73147344/. Läst 24 januari 2016. 
  23. ^ Syrian Refugees 2015-11-08.
  24. ^ Syrien i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 13 september 2016.
  25. ^ http://exploretours.se/sv/syrien/klimat/
  26. ^ ”Syrien: Ny rapport avslöjar utbredd systematisk tortyr och misshandel av frihetsberövade”. Amnesty International. http://www.amnesty.se/nyheter/nyheter/37281/. Läst 24 januari 2016. 
  27. ^ John Pike. ”Syria – Overview”. Globalsecurity.org. http://www.globalsecurity.org/military/world/syria/overview.htm. Läst 30 januari 2013. 
  28. ^ ”Syria increasing efforts to build up military after substantial loses”. South China Morning Post. 29 december 2014. http://www.scmp.com/news/world/article/1670515/syria-increasing-efforts-build-military-after-substantial-loses. Läst 29 december 2014. 
  29. ^ Rebels 'take control of key north Syria airbase'”. BBC. 11 januari 2013. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-20984142. Läst 11 januari 2013. 
  30. ^ Anne Barnard (11 januari 2013). ”Syrian Rebels Say They Seized Helicopter Base in the North”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2013/01/12/world/middleeast/syria-war-developments.html. Läst 12 januari 2013. 
  31. ^ ”BBC News - Syria conflict: Islamic State seizes Tabqa airbase”. BBC News. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-28918792. Läst 13 februari 2015. 
  32. ^ [a b c d e] "Life and death in Syria". bbc.co.uk. Läst 12 september 2016. (engelska)
  33. ^ [a b] "Syria". citypopulation.de. Läst 12 september 2016.
  34. ^ ”damascus-online.com”. http://www.damascus-online.com/se/geo/golan_heights.htm. 
  35. ^ ”Golan Heights”. Tiscali.co.uk. http://www.tiscali.co.uk/reference/encyclopaedia/hutchinson/m0003982.html. 
  36. ^ ”Blocking of Syrian television is justified” (på engelska). The National. http://www.thenational.ae/thenationalconversation/comment/blocking-of-syrian-television-is-justified. Läst 24 januari 2016. 
  37. ^ http://www.newser.com/article/d9v5h8581/syrian-president-to-address-parliament-in-1st-speech-since-january.html
  38. ^ http://macworld.idg.se/2.1038/1.643487/steve-jobs-biologiska-pappa

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]