Syriska inbördeskriget

Från Wikipedia
Version från den 4 januari 2018 kl. 03.21 av Reddarn (Diskussion | Bidrag) (Länkfix)
 Denna artikel eller detta avsnitt behandlar ett pågående skeende. (2016-01)
Informationen kan vara inaktuell och ändras snabbt.
Syriska inbördeskriget (eller Syrienkriget)
Del av Arabiska våren

Ägde rum 15 mars 2011 – pågående (13 år och 39 dagar)
Plats Syrien, med smärre spridningseffekter i grannländerna.
Resultat Konflikten pågår.
Stridande
Syrien Syriska regeringen

Iran Iran[3][4]

Allierade väpnade grupper:

Militärt stöd från:
Ryssland Ryssland[10][11][12]
 Syriens nationella koalition[13]
Militärt stöd från:
Qatar Qatar[20]
Saudiarabien Saudiarabien[21][22]
Turkiet Turkiet[23]
USA USA[24]

Islamiska staten i Irak och Levanten

Not: Också i krig med andra grupper.[25][26]

Rojava

Allierade väpnade grupper:

Befälhavare och ledare
  • Syrien Abdul-Ilah al-Bashir[27]
    (Stabschef för FSA)
  • Syrien Salim Idris
    (Tidigare stabschef för FSA)
  • Syrien Riad al-Asaad (WIA)[28]
    (Tidigare stabschef för FSA)
  • Syrien Mustafa Al-Sheikh[29]
    (Tidigare chef för FSAs militärråd)
Styrka
Syriens väpnade styrkor: 178 000[35]–250 000[36]

General Security Directorate: 8 000[37]

Nationella försvarsstyrkan: 60 000[38]

Ba'ath brigaderna: 7 000[39][40]

al-Abbas brigaden: 10 000[41] (4 000–5 000 irakier)[42]

Hisbollah: 3 000–5 000[42]

Iran: 1 000–1 500[42]

Fria Syriska Armén: 40 000–50 000[43]

Syriska islamiska fronten: 40 000–70 000[44]

Asala wa al-Tanmiya fronten: 13 000[45]

Mujaheddins armé: 5 000[46]–12 000[47]

Jabhat al-Nusra : 7 000–8 000[46]

Ahfad al-Rasul brigaden: 7 000–9 000[45]

Islamiska staten i Irak och Levanten: 6 000–7 000[46]

Folkets försvarsenheter (YPG): 10 000[45]–35 000[48] soldater

Jabhat al-Akrad: 7 000[49]

Förluster
Syriska regeringen

30 000[50]–37 685[51] soldater och poliser döda
23 485 milismän döda[51]
1 000 regeringstjänstemän döda[52]
8 000 soldater och milismän tillfångatagna[51]
Hisbollah
438[51]–500[53] döda
Övriga militanter
1 224 döda[51]

42 701[51]–62 832[54] soldater döda*

979 demonstranter döda[55]
18 000[51]–52 144[56] oppositionskämpar och anhängare tillfångatagna

458 soldater döda[57]
110 472[56][58]–162 402[51] dödsfall dokumenterade av oppositionen (mitten av maj 2014)**

Totalt: 232 402 döda (mitten av maj 2014 enligt SOHR)**[51]
882–1 819 utländska civilister döda

Irak 16 irakiska soldater dödade[59][60][61][62]
Libanon 5 libanesiska soldater dödade[63][64]
Turkiet 6 turkiska militärer dödade[65][66][67]
Jordanien 1 jordansk soldat dödad[68]

4,5 miljoner (FN, Sep 2013) – 5,1 miljoner (iDMC, Sep 2013) internflyktingar[69][70][71]
3 000 000 flyktingar (sen november 2013)[72]

130 000 saknade eller häktade[73]


*Antalet kan eventuellt stigas på grund av att båda sidorna täcker upp sina förluster till förmån för soldaternas moral, och inkluderar kurdiska soldater vars dödsfall finns också listade i Kurdistans kolumn[51]
**Antalet inkluderar utländska soldater från båda sidor, liksom utländska civilister.

Syriska inbördeskriget eller Syrienkriget är en pågående väpnad konflikt mellan syriska regeringstrupper, ledda av president Bashar al-Assad, och stridande från olika oppositionella grupperingar. Konflikten inleddes under den arabiska våren med de första lokala missnöjesyttringarna i januari 2011, vilka i mitten av mars växte till organiserade landsomfattande protester. Protesterna gällde till en början krav på demokratisering, stopp på den utbredda korruptionen, respekt för de mänskliga rättigheterna och ett slut på Assadregimens 40-åriga envälde[74][75], och möttes med omfattande våld av polis, säkerhetsstyrkor och militär. Under konfliktens gång växte inblandningen från utländska intressegrupper och Syrien såg ett inflöde av pengar och vapen från utlandet. Strider pågår på flera fronter mellan regimstyrkor och en lång rad olika organiserade rebellgrupper (med ett inte obetydligt inslag av utländska stridande), som i sin tur också strider mot varandra. Det ursprungliga motivet till proteströrelsen – demokratisering av Syrien – spelar numera en mindre roll, religiösa och etniska orsaker har istället trätt fram.[76]

I november 2013 uppskattade FN att minst 120 000 människor hade dödats under konflikten. Tre miljoner beräknades ha flytt till grannländer och sex och en halv miljon var på flykt inom landet 2015. Hälften av alla syrier var i behov av hjälp utifrån för att överleva.[77]

Bakgrund

Se även: Syriens historia

Bakgrunden till dagens konflikt kan sökas i Syriens historia, i den politiska utvecklingen under 1900-talet, samt ur de gamla motsättningarna mellan sunnimuslimer och shiamuslimer.

Storsyrien, franska kolonialmakten och självständighet

Sykes-Picot-avtalet delade upp Mellanöstern, där Frankrike tillerkändes de områden som idag utgör Syrien.

Det område som i dag kallas Syrien erövrades av muslimska araber på 600-talet. Området var sedan en del av ett islamiskt kalifat, först det umayyadiska och från mitten av 700-talet det abbasidiska. Under de följande århundradena kontrollerades området eller delar av området i tur och ordning av, bland andra, egyptiska regimer, abbasiderna, korsfarare och mamluker. På 1500-talet erövrades området av osmanerna och uppgick i det osmanska imperiet. Imperiet bestod i 400 år fram till första världskriget, då de vinnande makterna Frankrike, Storbritannien och Ryssland styckade upp Storsyrien enligt det hemliga Sykes-Picot-avtalet.[78] Det område som idag utgör Syrien inordnades under det franska kolonialimperiet och fransmännen styrde landet med järnhand i 25 års tid under ett NF-mandat. Vid övertagandet var både ekonomin och administrationen körda i botten. Fransmännen kontrollerade viktiga funktioner i samhället och man hindrade syrierna från politisk aktivitet, alla nationalistiska strävanden slogs ned, och man frånhöll dem även deras medborgerliga rättigheter.[79] Missnöjdheten bland folket ledde 1925 till en allmän revolt, ledd av druserna. Upproret slogs snabbt ner men missnöjet med fransmännen fortsatte och kulminerade 1939, när Turkiet tilläts annektera Hatay-provinsen i nordväst.[78] Fler och fler röster började höjas i Syrien om självständighet. Den franska exilregeringen, ledd av general de Gaulle, gav till slut efter och lovade Syrien självständighet.

Syrien förklarades självständigt den 17 april 1946 då de sista franska trupperna lämnade landet. Därefter karakteriserades politiken i landet (men även i regionen i stort) av oroligheter och regeringarna avlöste varandra, och 1963 genomfördes en militärkupp som förde den nuvarande regimen till makten. Det socialistiska Baathpartiet har regerat i ett i praktiken enpartisystem, där oppositionspartier inte erkändes. Partiet nationaliserade banker och industrier. Genom ytterligare en kupp 1970 tog Hafez al-Assad makten och förde landet mot en mer auktoritär regim där all makt skulle komma att centreras runt honom som Syriens president. Med hjälp av säkerhetstjänsten och militären höll han ett hårt grepp om det syriska folket i 30 år.[79]

Religioner och etniska minoriteter

Den romerske kejsaren Konstantin den store gjorde på 300-talet kristendomen till statsreligion och Syrien blev ett av kristendomens centra. Detta gällde fram till 600-talet då kristendomens dominerande roll bröts. Arabiska klanmän, umayyaderna, inspirerade av profeten Mohammeds läror, sökte sig då till regionen och tog med sig sin religion islam. Delningen av islam i sunna och shia är en konsekvens av maktkampen efter profetens död och spelar fortfarande en stor roll i konflikten mellan sunniter och shiamuslimska bekännare.

Syriens befolkning har en etnisk sammansättning av syriska araber, kurder, arameiska talare[förtydliga], syriska turkar och palestinier. De flesta är sunnimuslimer (70%), medan religiösa minoriteter utgörs av alawiter, kristna, druser och shiamuslimer. Alawiterna, en minoritet på 6–12 % av befolkningen har en särskild tolkning av islam som ligger nära shi’iternas (shia).[80] Alawiterna betraktas som kättare av sunniterna, och de anses inte heller som renläriga av shiamuslimer, och har därför under århundraden trakasserats och förföljts. Den nuvarande styrande eliten, inklusive familjen al-Assad, är till stor del alawiter. Regimen i form av Baathpartiet har en socialistisk agenda och Syrien är officiellt sekulärt, trots att landet är dominerat av muslimer. Regimen ser islamistiska strömningar som ett hot mot staten och moskéerna övervakas av säkerhetstjänsten. De senaste årtiondena har regeringen gett sitt stöd till moderata former av islam för att ta initiativet från grupperingar som muslimska brödraskapet, som eftersträvar att Syrien ska bli en religiös stat med islam som statsreligion. Sammandrabbningar mellan regeringstrupper och brödraskapet har skett med tusentals dödsoffer som följd, exempelvis massakern i Hamah 1982.[81]

Befolkningsexplosion och ekonomisk utveckling

Under 1960-, 1970- och 1980-talet hade Syrien en exceptionellt stor befolkningstillväxt, en av de högsta bland de nordafrikanska staterna och Mellanöstern. Kulmen nåddes under mitten av 1970-talet, med ett genomsnittligt födelsetal på 7,6 barn per kvinna.[82] Detta i kombination med ett kontinuerligt sjunkande dödstal under samma period[83] gjorde att befolkningen växte från 4,5 till 13,8 miljoner mellan 1960 och 1994.[84] 2010 hade Syrien en befolkning på 22,5 miljoner.[85]

Under 1970- och 1980-talen hade Syrien en hög ekonomisk tillväxt, tack vare investeringar, finansierade delvis genom stöd från Sovjetunionen, stöd från andra arabstater, transferavgifter för att leda irakisk olja genom landet, samt inkomster från egna, mindre oljekällor. Arbetslösheten kunde hållas nere då tillräckligt många arbetstillfällen genererades. På 1980-talet försvann emellertid stöden från utlandet, priset på olja sjönk, och den syriska regeringen hade en hög militärbudget. I kombination med den massiva befolkningstillväxten ledde detta till en stagnerande ekonomi, arbetslösheten steg kraftigt och inflationen skenade. I ett försök att stoppa utvecklingen halverade regeringen militärbudgeten mellan 1985 och 1995.

Klimatförändringar

En hypotes som fått genomslag på sistone är att klimatförändringar och torka i regionen var en av flera bidragande faktorer till arabiska våren och Syrienkriget. Den torka som drabbade Syrien 2007–2010 gjorde att skördarna slog fel, vilket drev så många som 1,5 miljoner jordbrukare in till städerna, och skapade social oro som kan ha bidragit till inbördeskriget.[86]

Tidslinje

Revoltens start (2011)

I slutet av januari uppstod mindre demonstrationer som en följd av Arabiska våren och som en protest mot en korrupt regering och kränkande av de mänskliga rättigheterna. 15 mars utbröt större oroligheter som en protest mot händelserna den 6 mars då 15 studenter fängslades och torterades efter att ha spridit anti-regeringspropaganda. Regeringen svarade 16 mars med våld och arresteringar av ett flertal protestanter. Konfrontationerna kulminerade den 18 mars då flera civila dödades.

Efter det eskalerade regeringens insatser. De använde stridsvagnar och prickskyttar för att kväsa oroligheterna. I Daraa stängdes elektriciteten av och mat beslagtogs. Den 7 maj belägrade armén staden Baniyas, och i mitten av maj belägrades Hamah, Homs, Talkalakh, Latakia och två distrikt i Damaskus. Den 4 juni sattes helikoptrar in mot demonstranterna. 10 juni belägrades Jisr Shughur. Enligt syriska armén dödades 120 av deras soldater i ett bakhåll, medan motståndare hävdade att de dödade var soldater som hade deserterat och dödats av armén. Den 12 juni rapporterade en journalist inifrån Daraa att staden var isolerad av armén och att det fanns risk för hungersnöd.

De ditintills mest omfattande striderna skedde i Homs där den Fria syriska armén hade tagit kontroll över flera stadsdelar. Trupper lojala mot regeringen belägrade staden och attackerade med artilleri och senare med marktrupper. De civila förlusterna i Homs uppgick till flera tusen och det humanitära lidandet var omfattande på grund av brist på el, vatten, mat och mediciner.[87]

Ett stort antal människor har flytt till grannländerna Turkiet, Jordanien och Libanon. Flyktingar har berättat om övergrepp som armén begått i form av fördrivning av civila genom att döda kreatur och bränna åkrar och avrättning av desertörer.[88]

Enligt FN:s chef för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, utövar de reguljära syriska styrkorna systematiska och överlagda övergrepp på barn. Hundratals är gripna och torterade.[89] Enligt Olof Palmes Internationella Center sker merparten av kränkningarna av mänskliga rättigheter av den syriska armén, men fall av avrättningar och andra övergrepp som utförts av den "Fria syriska armén" har även dokumenterats.[90]

Kriget eskalerar (2012)

  • Den 26 februari röstade syrierna fram en ny konstitution för landet. Den nya konstitutionen sades bland annat innebära flerpartisystem, vilket enligt regeringen skulle sätta punkt för det halvsekellånga enpartistyret. Av landets 14 580 000 röstberättigade tog sig 8 376 000 (ungefär 57%) till valurnorna och 89% röstade för den nya konstitutionen.[91]. Omröstningen ifrågasattes av vissa som en skenmanöver för att dämpa protesterna.
  • Den 9 april rapporterade Reuters och Sky News att syriska trupper skjutit mot flyktingläger med syriska flyktingar i Turkiet. Mellan 2 och 12 personer ska enligt de första rapporterna ha dött.
  • Den 12 april ingicks en vapenvila mellan regeringen och oppositionen. Vapenvilan ledde till en minskning av våldet, men striderna fortsatte.
  • Den 15 april attackerade regeringsstyrkor staden Homs medan rebeller angrep en polisstation i Aleppo. Efter att vapenvilan trätt i kraft beslutade FN att skicka en grupp observatörer[92].
  • Rebellerna hoppade 26 maj av FN:s fredsplan efter massakern i Hula nära Homs där nästan 100 personer dödades, varav 32 barn.[93] FN slår i augusti fast att det var regeringsstyrkor som utförde massakern.[94]
  • Den 6 juni varnade FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon för ett nära förestående fullskaligt inbördeskrig i Syrien.[95].
  • Den 7 juni utfördes en ny massaker i al-Qubair i Hamah provinsen, enligt vittnen av shabhia milisen. Minst 55 människor dödades.[96]
  • Den 20 juli inledde regeringsstyrkor en offensiv mot rebeller i Damaskus. Rebellerna hade för första gången i större utsträckning utfört attacker i huvudstaden.[98]
  • Den 28 juli inledde regeringsstyrkor operationer i Syriens största stad Aleppo där den "Fria syriska armén" under en tid haft framgångar[99].

Islamska statens födelse (2013)

  • Den 20 februari 2013 undertecknade PYD (YPG) och Fria syriska armén (FSA) ett eldupphör-avtal, men kriget fortsatte.

2014

  • I augusti 2014 var omkring hälften av Syriens befolkning på flykt, och över 170 000 hade dödats i kriget.[101]
  • En talman för rebellerna påstår att dem har attackerat upp till 80% av byar ägda av ISIS i Idlib och 65% i Aleppo.[102]

2015

Ryssland intervenerade militärt i det syriska inbördeskriget den 30 september 2015.[103][104] Interventionen bestod av flyganfall riktade mot beväpnade grupper i nordvästra Syrien som bedrev krig mot den syriska regeringen, bland annat Jabhat al-Nusra, Daesh och Jaish al-Fatah.[105][106][107] Rysslands flygvapen stöds på marken av Syriens krigsmakt, Islamiska revolutionsgardet och med dem förbundna väpnade grupper.[108] Rysslands mål är att hjälpa den syriska regimen att återta territorium vilka förlorats till olika upprorsgrupper, både jihadister och grupper som stöds av Förenta Staterna.[109]

2016

Se även: Manbijoffensiven
Se även: Operation Eufrats sköld

I slutet av mars tog syriska regeringsstyrkor kontroll över staden Palmyra, som föll i IS händer i maj i året innan. Under den nästan tio månader långa ockupationen av staden har jihadisterna dödat minst 280 personer, enligt oppositionella Syriska människorättsobservatoriet som bevakar kriget från Storbritannien.[110]

Under sommaren utbröt strider i al-Hasakah, som till minst 90 procent togs över av kurdiska styrkor. Den syriska, ryskstödda armén avslutade inringningen av den oppositionsstödda östra delen av Aleppo, varefter oppositionen istället bröt igenom regimstyrkornas linjer i sydvästra delen av staden. Under augusti och september har den syriska regimen övertagit flera mindre av regimen belägrade områden[111] söder om Damaskus,[112] samtidigt som oppositionen inlett en offensiv med målsättning att norrifrån inta Hama.

I slutet av maj inledde Syriska demokratiska styrkorna (SDF, en koalition av kurdiska styrkor och delar av den syrisk-arabiska oppositionen) en offensiv för att erövra/återta den nordsyriska staden Manbij från IS. I början av juni inringades staden,[113] och under juli pågår strider inne i själva staden.[114]

Efter att SDF befäst sin kontroll över Manbij-regionen, såg Turkiet sig hotat av denna enligt landet PKK-relaterade gruppering. I slutet av augusti inledde Turkiet därför, tillsammans med styrkor ur Fria syriska armén (FSA), en militär operation betitlad Operation Eufrats sköld. Denna inkluderade en erövring av gränsstaden Jarābulus, en utökning av FSA:s områden i nordvästra Syrien och att det kurddominerade SDF ska dra sig tillbaka öster om Eufrat (som för Turkiets regering fungerar som en "sköld" mot kurdisk expansion västerut, längs med gränsen mot Turkiet). Samtidigt har USA (som stöder både Turkiet och SDF i kampen mot IS men inte mot varandra) manat till besinning.[115]

2017

  • Giftgas drabbade den 4 april 2017 den oppositionskontrollerade staden Khan Shaykhun i Idlib-provinsen i samband med ett flygangrepp. Kort därefter bombades ett sjukhus där offren för attacken behandlades. Över 58 personer varav många barn dödades under attacken.[116] Andra uppskattningar placera dödssiffran till över 100.[117] Den 7 april 2017 attackerade USA en syrisk flygbas i Shayrat med 60 kryssningsrobotar från Medelhavet, som svar på användningen av kemiska vapen.[118]
  • Den 9 juli återtog Irak, efter nära nio månader av gatustrider, kontrollen över staden Mosul som IS erövrade 2014.[120]
  • 6 december 2017, Ryska regeringen uttalar sig en "Komplett vinst mot terrorism" mot ISIS.[121]

Grundläggande och bakomliggande orsaker till konflikten

Enligt The Washington post (Max Fisher, Augusti 29, 2013) föreligger två olika teorier om orsakerna till våldet i Syrien. Den första teorin kan kallas "Sekteristisk omfördelning" eller "Fareed Zakaria-fallet". Syrien har artificiella gränser som skapades av de europeiska kolonialmakterna. Under Frankrikes överhöghet tvingades en blandning av olika religiösa och etniska grupper ihop. Frankrike gav makten till den alawitiska minoriteten vilket ledde till sekteristiska spänningar.

Zakarias argument är att vad vi ser i Syrien på sätt och vis är den oundvikliga ombalanseringen av makt längs etniska och religiösa linjer. Zakaria jämför situationen i Syrien med det sekteristiska blodbadet i Irak efter den USA-ledda invasionen som avlägsnade Saddam Hussein från makten.

De flesta syrier är sunniaraber, men landet drivs av medlemmar av den alawitiska minoriteten. Den Alawitiska regeringen ger den egna etniska gruppen särskilda privilegier, en maktfördelning som eldar på missnöjet hos missgynnade grupper som sunniaraber och etniska minoriteter som kurder och kristna araber. Dessutom är många syriska städer och samhällen redan organiserade i etniska eller religiösa enklave vilket innebär att lokala miliser är också sekteristisk milis vilket kan förklara varför så stor del av dödandet i Syrien har utvecklats längs sekteristiska linjer.

Den andra teorin handlar om att Assadregimen styre av landet generellt misslyckats och att den redan innan kriget sågs som olämplig att styra landet.

Bashar al-Assads far Hafez tog makten i en kupp 1970 efter två årtionden av extrem politisk instabilitet. Hans regering var en produkt av kalla krigets inblandning och ett slags arabisk politisk identitetskris som svepte regionen. Men han plockade de förlorande sidorna av båda, Sovjetunionen var hans beskyddare och han följde en hårdföra antivästliga nationalistisk ideologi som är nu mestadels nedlagda.

Det kalla kriget är lång över, och större delen av regionen länge sedan slöt fred med Israel och USA, Assad regimens gång fast ideologisk och geopolitisk identitet är hopplöst föråldrad. Men Bashar al-Assad som tog makten 2000 när hans far dog, brytt aldrig att uppdatera den. Så när konflikten började för sex år sedan, hade han inte mycket att falla tillbaka på förutom sin förmåga att döda människor.[122]

Enligt Nationalencyklopedin (2016-11-28) var folket missnöjd med den politiska förtrycket, fattigdom och korruptionen under ledning av presidenterna Hafiz och Bashar al-Assad. Den var den arabiska våren som inspirerades demonstranterna.[123]

Den libanesiska inbördeskriget och konsekvenserna som följde konflikten exempelvis korruptionen samt folkmordet i Hamah mot organisationen -Den muslimska brödraskapet- var bakomliggande orsaker till den syriska konflikten (World watch monitor Juni 25, 2013).[124]

Relationsmosaiken i Irak och Syrien (september 2014[125][126])
Politiska grupperingar RU SY So Sk TR U/E IL S/A IQ Ik Ism IR Aq/N
Islamiska staten
Al-Qaida, Nusrafronten
Iran
Irakiska shiamiliser
Irakiska kurder
Iraks regering
Saudiarabien, Arabförbundet
Israel
USA, EU [a]
Turkiet
Syriska kurder [b]
Vänskapligt
Syrisk opposition
Neutralt, misstro
Syriens regering
Fientligt

Stridande parter

Pro-Assad

Syriska regimen
Ryska federationen
Islamiska republiken Iran
Utländska arabiska grupper
Shiitiska väpnade grupper stödda av Iran

Anti-Assad

Syriska oppositionen
Al-Qaida
ISIS
Syriska Kurdistan
Stödda av Turkiet
Stödda av Saudiarabien

Internationell inblandning

  Syrien
  Länder som stödjer den syriska regimen
  Länder som stödjer en eller flera rebellgrupper
  Länder som stödjer både den syriska regimen och en eller flera rebellgrupper

Det syriska inbördeskriget har fått betydande internationell uppmärksamhet, och både den syriska regeringen och oppositionen har fått stöd, militärt, logistiskt och diplomatiskt, från utlandet.

Bland annat Iran, Kina och Ryssland har gett ekonomiskt stöd till regeringssidan,[131] medan i synnerhet Saudiarabien, Qatar, Jordan, Turkiet och andra sunnitiska regimer och grupper samt några västeuropeisk länder, däribland USA, har gett stöd till rebeller.[132]

Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIL)

Islamiska staten är en grupp som uppstod ur tidigare rebeller i Irakiska al-Qaida-rebeller och andra jihadistiska sunni-milisgrupper. Dess nye ledare Abu Bakr al-Baghdadi meddelade i april 2013 att han skulle slå samman sin organisation med den salafistiska rebellgruppen Jabhat al-Nusra som deltog i inbördeskriget mot den sekulära regeringen i Syrien, vilket medförde ett symboliskt namnbyte till Islamiska staten i Irak och Levanten (det vill säga stor-Syrien), också känt som Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS). Sammanslagningen avfärdades dock av Jabhat al-Nusra och även al-Qaidas ledare Ayman al-Zawahiri tog avstånd från den, men namnbytet genomfördes trots den uteblivna organisatoriska förändringen.[133] Relationen med Jabhat al-Nusra har därefter ansetts vara ansträngd och de två opererar oberoende av varandra.[133]

I juni 2013 meddelade al-Baghdadi att han vägrade erkänna Ayman al-Zawahiris order att överge försöket till sammanslagning med Jabhat al-Nusra.[134] I januari 2014 offentliggjordes planer på att utöka gruppens verksamhet till Libanon för att slå till mot Hizbollah och dess allierade.[135]. Förenta nationerna har klassificerat IS brutala kampanj av massakrer, våldtäkter och förslavanden gentemot den yazidiska minoriteten i området som ett möjligt folkmord[136].

ISIL:s och al-Qaidas avrättningar

Den 19 Augusti, den amerikanska journalisten James Foley blev avrättad av ISIL, som påstod att det var hämnd mot USA uppdrag i Irak. Foley blev kidnappad i Syrien i november 2012 av Shabiha milis.[137] ISIL hottade också att avrätta Steven Sotloff, som blev kidnappad vid den Syriska-Turkiska gränsen i Augusti 2013.[138]

Inbördeskrigets spridning till Libanon

Flera våldsamma incidenter har inträffat i norra Libanon mellan grupper som stödjer respektive är emot den syriska regeringen liksom även våldsamheter i Tripoli mellan Sunnimuslimer och Alawiter.[139]

Krigets effekter

Döda

Tidsperiod Regimvänliga styrkor Regimfientliga styrkor Civila Totala antalet döda (inklusive oidentifierade)
2011–2013 52 290[140] 29 083[140] 46 266[141][142]
 2011: 7 841[143]
2012: 49 294[143]
2013: 73 447[143]
2014 25 160 32 726 17 790 76 021[144]
2015 17 686 24 010 13 249 55 219[145]

Hälsosituationen

I rebellkontrollerade områden, där saniteten och levnadsförhållandena blivit kraftigt försämrad, har en rad sjukdomar som tidigare varit ovanliga fått spridning. Dessa inkluderar mässlingen, hepatit, dysenteri, tuberkulos, difteri och vattkoppor.[146]

I inledningen av inbördeskriget dog de flesta genom beskjutningar via demonstrationer och andra protester. Under 2012 ökade mängden döda genom artilleribeskjutning, medan flygräder därefter blivit ett allt viktigare medel (för Assad-regimen) att behålla eller överta kontrollen över olika områden. Därigenom har också förstörelsen av infrastrukturen i rebellkontrollerade områden tilltagit. Mellan mars 2011 och november 2015 finns rapporter om minst 336 attacker på minst 240 sjukhus eller läkarstationer runt om i landet. Detta har helt eller delvis slagit ut mer än hälften av dessa, och endast cirka 55 av den tidigare sjukhuspersonalen finns numera tillgänglig (beräkning från tidigt 2016).[147]

Flyktingar

Syriska flyktingar i Libanon 2012.

Kriget har lett till att miljoner människor har flytt sina hem. I september 2014 meddelande FN att antalet syriska flyktingar överskridit tre miljoner.[148] Under 2015 var omkring nio miljoner syrier flyktingar. Av dessa är sex miljoner internflyktingar medan tre miljoner har flytt till Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak.[149] Av dessa har en del rest vidare till Europa, varav cirka 150.000 till Sverige.[150]

Utbildning

Sedan 2010 har (fram till 2015) minst 1 miljon syriska skolbarn dödats eller tvingats fly med sina familjer ut ur landet. Av de kvarvarande 5,5 miljonerna skolbarnen saknade 2015 drygt två miljoner skolgång, att jämföra med en miljon fyra år tidigare. En fjärdedel av landets lärare (motsvarande drygt 50 000) hade då på olika sätt försvunnit ur det kvarvarande utbildningssystemet.[147]

Internationella reaktioner

EU har fördömt den syriska regimen och olika västländer har individuellt gjort detsamma.[när?] FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har fördömt våldet mot demonstranter som oacceptabelt.[när?] I Mellanöstern har ledarna i flera arabländer uttalat sitt stöd för president Assad, medan Israel[151] och Turkiet[152] har kritiserat regimen.

Allt eftersom dödandet av demonstranter fortsatte ändrade arabländerna sin inställning och sällade sig till kritikerna av regimen.[153]. I november 2011 stängdes Syrien av från arabförbundets möten,[154] och i december samma år införde arabförbundet sanktioner mot Syrien[155]. Ryssland och Kina motsatte sig en resolution i FN som skulle kräva ett maktskifte[156].

Ett flertal internationella medlingsinitiativ har skett under krigets gång, bland annat av Arabförbundet och FN.[157][158]

Fredsförsök

Under krigets gång, har flera internationella makter försökt nå ett fredsavtal, försök från Arabförbundet, Förenta Nationerna och andra internationella grupper.[159]

Skildringar

Filmer

Dokumentärer

Video spel

Se även

Kommentarer

  1. ^ Sedan 2015 har SDF fått omfattande stöd av den USA-ledda internationella koalitionen mot IS, bland annat i återerövringen av Manbij och den under 2017 pågående återerövringen av Raqqa.[127]
  2. ^ 2016 och 2017 har SDF:s position i förhållande till Syriens regering och Ryssland till stor del varit neutral med ett stort inslag av (strategiskt) samarbete, bland annat i försvaret av Manbij[128] och Afrin.[129] Samtidigt har konfliktlinjerna gentemot Syriens opposition och dess samarbetspartner Turkiet i främst nordvästra Syrien skärpts.[130]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Syrian Civil War, 27 november 2015.
  1. ^ ”Syriacs establish military council in Syria”. Hürriyet Daily News. 2 februari 2013. http://www.hurriyetdailynews.com/syriacs-establish-military-council-in-syria.aspx?pageID=238&nid=40329. Läst 21 januari 2014. 
  2. ^ ”Bürgerkrieg : Die Christen in Syrien ziehen in die Schlacht - Nachrichten Politik - Ausland - DIE WELT”. Welt.de. 23 oktober 2013. http://www.welt.de/politik/ausland/article121122500/Die-Christen-in-Syrien-ziehen-in-die-Schlacht.html. Läst 10 december 2013. 
  3. ^ Saeed Kamali Dehghan (28 maj 2012). ”Syrian army being aided by Iranian forces”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2012/may/28/syria-army-iran-forces. 
  4. ^ Daftari, Lisa (28 augusti 2012). ”Iranian general admits 'fighting every aspect of a war' in defending Syria's Assad”. Fox News. http://www.foxnews.com/world/2012/08/28/iranian-general-admits-fighting-every-aspect-war-in-defending-syria-assad/. 
  5. ^ Filkins, Dexter. ”Qassem Suleimani, the Middle East’s Most Powerful Operative”. The New Yorker. http://www.newyorker.com/reporting/2013/09/30/130930fa_fact_filkins. Läst 6 januari 2014. 
  6. ^ Iran boosts support to Syria, Telegraph, 21 Feb 2014
  7. ^ ”Syrian war widens Sunni-Shia schism as foreign jihadis join fight for shrines”. The Guardian. 4 juni 2013. http://www.theguardian.com/world/2013/jun/04/syria-islamic-sunni-shia-shrines-volunteers. 
  8. ^ ”Lebanon dragged in as Hezbollah joins Syria war”. Reuters. 26 april 2013. http://www.reuters.com/article/2013/04/26/us-syria-crisis-hezbollah-idUSBRE93P09720130426. 
  9. ^ ”Syria rebels clash with army, Palestinian fighters”. Agence France-Presse. 31 oktober 2012. http://www.chinadaily.com.cn/cndy/2012-10/31/content_15858497.htm. 
  10. ^ Ingmar Nevéus (Läst 9 september 2015). ”Moskva erkänner: rysk militär finns i Syrien”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/moskva-erkanner-rysk-militar-finns-i-syrien-1/. Läst 9 september 2015. 
  11. ^ Richard Galpin (10 januari 2012). ”Russian arms shipments bolster Syria's embattled Assad”. BBC News. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-16797818. Läst 4 februari 2012. 
  12. ^ "Russian military presence in Syria poses challenge to US-led intervention". The Guardian, 23 december 2012. Retrieved 26 februari 2013.
  13. ^ ”Syrian opposition groups reach unity deal”. USA Today. 11 november 2012. http://www.usatoday.com/story/news/world/2012/11/11/syrian-opposition-deal/1697693/. Läst 14 november 2012. 
  14. ^ Six Islamist factions unite in largest Syria rebel merger
  15. ^ ”The Free Syrian Army”. Institute for the Study of War. Arkiverad från originalet den 27 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140327170113/http://www.understandingwar.org/sites/default/files/The-Free-Syrian-Army-24MAR.pdf. 
  16. ^ ”Syrian rebels tout a fighting force the US can work with”. Christian Science Monitor. 25 mars 2014. http://www.csmonitor.com/World/Security-Watch/Under-the-Radar/2014/0325/Syrian-rebels-tout-a-fighting-force-the-US-can-work-with. Läst 31 mars 2014. 
  17. ^ ”Pushing Back Against the Islamic State of Iraq and the Levant: The Syria Revolutionaries’ Front and the Mujahideen Army”. Carnegie Endowment for International Peace. 7 januari 2014. http://carnegieendowment.org/syriaincrisis/?fa=54103. Läst 7 januari 2014. 
  18. ^ ”Rebels Worth Supporting: Syria's Harakat Hazm”. Washington Institute for Near East Policy. 28 april 2014. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/rebels-worth-supporting-syrias-harakat-hazm. Läst 15 maj 2014. 
  19. ^ ”Reading Between the Lines: Syria's Shifting Dynamics or More of the Same?”. Huffington Post. 29 maj 2014. http://www.huffingtonpost.com/charles-lister/reading-between-the-lines_b_5410476.html?utm_hp_ref=tw. Läst 1 juni 2014. 
  20. ^ Roula Khalaf and Abigail Fielding-Smith (17 maj 2013). ”How Qatar seized control of the Syrian revolution”. Financial Times. http://www.ft.com/cms/s/2/f2d9bbc8-bdbc-11e2-890a-00144feab7de.html#axzz2klonIM7Q. Läst 16 november 2013. 
  21. ^ El Deeb, Sarah (20 juni 2013). ”Rivalries complicate arms pipeline to Syria rebels”. San Jose Mercury News. http://www.mercurynews.com/nation-world/ci_23504307/rivalries-complicate-arms-pipeline-syria-rebels. Läst 1 augusti 2013. 
  22. ^ Hassan (1 oktober 2013). ”The Army of Islam Is Winning in Syria”. Foreign Policy. http://www.foreignpolicy.com/articles/2013/10/01/the_army_of_islam_is_winning_in_syria. Läst 22 november 2013. 
  23. ^ Vatan, 8 september 2013, 'Türkiye El Nusra’ya ağır silahlar gönderdi'
  24. ^ ”U.S. weapons reaching Syrian rebels”. Washington Post. september 11, 2013. http://articles.washingtonpost.com/2013-09-11/world/41972742_1_lethal-aid-syrian-rebels-chemical-weapons. 
  25. ^ ”New front opens in Syria as rebels say al Qaeda attack means war”. Reuters. 12 Juli 2013. http://www.reuters.com/article/2013/07/12/us-syria-crisis-idUSBRE96B08A20130712. 
  26. ^ ”Syrian rebels launch fierce offensive against al Qaeda fighters”. Reuters. 4 januari 2014. http://www.reuters.com/article/2014/01/04/us-syria-crisis-fighting-idUSBREA0308720140104. Läst 5 januari 2014. 
  27. ^ ”Free Syrian Army fires military chief”. Al Jazeera English. 16 februari 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/02/free-syrian-army-fires-military-chief-201421742719901171.html. Läst 16 februari 2014. 
  28. ^ ”U.N. withdraws staffers as violence rages in Syria”. Edition.cnn.com. 25 maj 2013. http://edition.cnn.com/2013/03/25/world/meast/syria-civil-war. 
  29. ^ Mroue, Bassem; Suzan Fraser (2012-12-08). ”Syria Rebels Create New Unified Military Command”. Huffington Post/AP. Arkiverad från originalet den 2012-12-08. https://www.webcitation.org/6ClMtkEue?url=http://www.huffingtonpost.com/2012/12/08/syria-rebels-military-council_n_2263256.html. Läst 8 december 2012. 
  30. ^ [a b c d] ”Leading Syrian rebel groups form new Islamic Front”. BBC. 22 november 2013. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-25053525. Läst 22 januari 2014. 
  31. ^ Top Syrian rebel commander dies from wounds (Reuters), 18 november 2013
  32. ^ ”Al-Nusra leader injured by regime bombardment”. Facebook.com. http://www.facebook.com/syriaohr/posts/367316493376695. Läst 16 maj 2013. 
  33. ^ ”FSA alliance pushes back against Islamic Front”. The Daily Star. 17 december 2013. http://www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2013/Dec-17/241361-fsa-alliance-pushes-back-against-islamic-front.ashx. Läst 19 december 2013. 
  34. ^ ”U.S. Condemns Terrorist Attacks in Iraq and Pledges to Help Combat al Qaeda”. United States Department of State. 10 augusti 2013. http://www.state.gov/r/pa/prs/ps/2013/08/213032.htm. 
  35. ^ ”Syria military strength detail”. Global Fire Power. 27 mars 2014. http://globalfirepower.com/country-military-strength-detail.asp?country_id=Syria. 
  36. ^ ”As Syria war enters fourth year, regime eyes victory”. Times. 11 mars 2014. http://www.timeslive.co.za/world/2014/03/11/as-syria-war-enters-fourth-year-regime-eyes-victory. 
  37. ^ ”Syria’s diminished security forces”. AFP. 28 augusti 2013. http://www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2013/Aug-28/228953-syrias-diminished-security-forces.ashx#axzz31ko8ddGF. Läst 14 maj 2014. 
  38. ^ Pro-regime militias may outlast Assad, threaten future state: report
  39. ^ ”«كتائب البعث» إلى شوارع دمشق”. Al Akhbar. 14 januari 2014. http://www.al-akhbar.com/node/197848. 
  40. ^ Aron Lund (13 januari 2014). ”The Baath Battalions Move Into Damascus”. Carnegie Endowment. http://carnegieendowment.org/syriaincrisis/?fa=54167. 
  41. ^ Syrian war widens Sunni-Shia schism as foreign jihadis join fight for shrines retrieved 5 juni 2013
  42. ^ [a b c] From Qusair to Yabrud: Shiite foreign fighters in Syria
  43. ^ Cockburn, Patrick (11 december 2013). ”West suspends aid for Islamist rebels in Syria, underlining their disillusionment with those forces opposed to President Bashar al-Assad”. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/west-suspends-aid-for-islamist-rebels-in-syria-underlining-their-disillusionment-with-those-forces-opposed-to-president-bashar-alassad-8998891.html. 
  44. ^ Front to Back
  45. ^ [a b c] ”Syria crisis: Guide to armed and political opposition”. BBC. 13 december 2013. http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-24403003. 
  46. ^ [a b c] ”Factbox: Syria's rebel groups”. Reuters. 9 januari 2014. http://www.reuters.com/article/2014/01/09/us-syria-crisis-rebels-factbox-idUSBREA080SW20140109. Läst 9 januari 2014. 
  47. ^ ”Al Qaida rebels leave mass grave behind as they desert base in Syria”. McClatchy. 6 januari 2014. http://www.mcclatchydc.com/2014/01/06/213669/al-qaida-rebels-leave-mass-grave.html. Läst 8 januari 2014. 
  48. ^ ”Kurdish militia has 35,000 fighters: spokesman”. The Daily Star. 27 december 2013. http://www.dailystar.com.lb/News/Middle-East/2013/Dec-27/242372-kurdish-militia-has-35000-fighters-spokesman.ashx#axzz2oNa3sbT8. 
  49. ^ Mutlu Civiroglu (11 augusti 2013). ”Kurdish Commander: Jihadi Groups in Syria Have Hijacked FSA”. Rudaw. http://rudaw.net/english/middleeast/syria/11082013. 
  50. ^ Syria conflict pits Shia against Sunni as Hezbollah says this is 'war we must win'
  51. ^ [a b c d e f g h i j] ”More than 162 thousand were killed and were killed and been killed since the start of the revolution”. Arkiverad från originalet den 19 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140519113954/http://www.syriahr.com/index.php?option=com_news&nid=19216&Itemid=2&task=displaynews. Läst 17 maj 2014. 
  52. ^ ”David Cameron Offers 'Safe Passage' For Syria's Bashar Al-Assad, But Not To Britain (PICTURES)”. Huffington Post. 6 november 2012. http://www.huffingtonpost.co.uk/2012/11/06/syria-cameron-safe-passage-assad_n_2081341.html. 
  53. ^ Drastic rise in Hezbollah death toll as party battles for Yabroud
  54. ^ Med SOHR som redan anger att antalet dödsfall bland regeringen och oppositionen är jämnt fördelade [1] och att de regeringsvänliga dödsfallen är sammanlagt 62 832 [2] Arkiverad 19 maj 2014 hämtat från the Wayback Machine. kan även ett högre antal döda rebeller uppskattas till 62 832. Detta skulle vara i linje med SOHRs bedömning att antalet döda soldater är dubbelt så mycket som det dokumenterade antalet.[3]
  55. ^ ”Syria: Opposition, almost 11,500 civilians killed”. Ansamed.ansa.it. 3 januari 2010. http://ansamed.ansa.it/ansamed/en/news/sections/politics/2012/03/19/visualizza_new.html_134589467.html. Läst 27 augusti 2013. 
  56. ^ [a b] ”Violations Documenting Center”. Violations Documenting Center. 18 maj 2014. http://www.vdc-sy.org/index.php/en/home. Läst 18 maj 2014. 
  57. ^ 25 döda (19 november 2013),[4] 15 döda (31 oktober),[5] 379 döda (2013),[6] 39 döda(1-7 januari 2014),[7] totalt antal rapporterade döda: 458
  58. ^ ”Violations Documenting Center - other statistics”. Violations Documenting Center. 18 maj 2014. http://www.vdc-sy.org/index.php/en/otherstatistics. Läst 18 maj 2014. 
  59. ^ ”Iraqi Soldier Killed by Fire from Syria”. Naharnet.com. 3 mars 2013. http://www.naharnet.com/stories/en/74130-iraqi-soldier-killed-by-fire-from-syria. 
  60. ^ Zeina Karam (17 september 2012). ”Syrian jets bomb northern city overrun by rebels”. Washington Examiner. Associated Press. http://washingtonexaminer.com/syrian-jets-bomb-northern-city-overrun-by-rebels/article/2523370. 
  61. ^ ”Syria rebels fire on Iraq border posts, one killed”. Channelnewsasia.com. 9 juni 2013. Arkiverad från originalet den 15 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130615180738/http://www.channelnewsasia.com/news/world/syria-rebels-fire-on-iraq/703066.html. Läst 30 augusti 2013. 
  62. ^ ”Iraqi border guard killed in Syria violence spillover”. Presstv.ir. 13 juli 2013. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130820235522/http://www.presstv.ir/detail/2013/07/13/313673/syria-militants-kill-iraqi-border-guard/. Läst 30 augusti 2013. 
  63. ^ ”Arsal ambush kills two Lebanese soldiers hunting wanted fugitive”. Daily Star. http://www.dailystar.com.lb/News/Politics/2013/Feb-02/204737-arsal-ambush-kills-two-lebanese-soldiers-hunting-w.ashx. Läst 8 mars 2013. 
  64. ^ Violence in Lebanese Border Towns Adds to Fears of Syrian Encroachment
  65. ^ ”Assad regrets downing of Turkish jet, says won't allow open combat with Ankara”. English.alarabiya.net. 3 juli 2012. http://english.alarabiya.net/articles/2012/07/03/224145.html. 
  66. ^ ”Turkish police killed in clashes on Syrian border”. Worldbulletin.net. 2 maj 2013. http://www.worldbulletin.net/?aType=haber&ArticleID=107960. 
  67. ^ http://www.dailysabah.com/nation/2014/03/25/isil-connection-in-attack-against-turkish-security-forces
  68. ^ ”Syria's civil war spills violence across borders into Jordan, Lebanon”. Associated Press. 22 oktober 2012. http://www.foxnews.com/world/2012/10/22/jordanian-soldier-killed-in-clash-with-militants-trying-to-slip-into-syria/. Läst 23 oktober 2012. 
  69. ^ "Syrian Refugees in Lebanon," The New York Times, 5 september 2013: UN says: 6.5 million displaced, of whom 2 million fled out of the country
  70. ^ ”Syria: A full-scale displacement and humanitarian crisis with no solutions in sight”. http://www.internal-displacement.org/countries/syria. , iDMC, Sep 2013: 5.1 million internally displaced ("forced to flee their homes because their lives were at danger, but did not cross international borders")
  71. ^ ”Dispatch: Syria's Internally Displaced Depend on Handouts”. http://www.pbs.org/newshour/rundown/2013/02/syrian-internally-displaced.html. , UN, Feb 2013: 2.5 million internally displaced
  72. ^ Source AAP UPDATED 8:44 AM - 29 Nov 2013 (29 november 2013). ”Syrian refugees top three million mark: UN | SBS News”. Sbs.com.au. http://www.sbs.com.au/news/article/2013/11/29/syrian-refugees-top-three-million-mark-un. Läst 3 januari 2014. 
  73. ^ ”Syria's Meltdown Requires a U.S.-Led Response”. Washington Institute for Near East Policy. 22 mars 2013. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/syrias-meltdown-requires-a-u.s.-led-response. 
  74. ^ ”Syrien idag”. Sveriges utrikesdepartement. Arkiverad från originalet den 29 september 2013. https://web.archive.org/web/20130929125904/http://www.regeringen.se/sb/d/2688/a/61427. Läst 1 september 2013. 
  75. ^ Per Jönsson (1 oktober 2012). ”Syriens episka drama”. Sveriges utrikesdepartement. Arkiverad från originalet den 21 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130221105909/http://www.ui.se/blog/uibloggen/2012/10/1/syriens-episka-drama.aspx. Läst 1 september 2013. 
  76. ^ Simon Adams (15 november 2012). ”The world's next genocide”. New York Times. http://www.nytimes.com/2012/11/16/opinion/the-worlds-next-genocide.html. Läst 10 september 2013. 
  77. ^ Utrikespolitiska institutet/ landguiden
  78. ^ [a b] ”Landguiden: Syrien - äldre historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Aldre-Historia. Läst 15 september 2013. 
  79. ^ [a b] Kornelia Kotsinas och Marie Allansson (16 oktober 2012). ”Fördjupning Syrien”. säkerhetspolitik.se. http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Syrien/Fordjupning-Syrien/. Läst 10 september 2013. 
  80. ^ ”Landguiden: Syrien - religion”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Religion. Läst 15 september 2013. 
  81. ^ ”Landguiden: Syrien - modern historia”. Utrikespolitiska institutet. http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Syrien/Modern-Historia. Läst 15 september 2013. 
  82. ^ Onn Winckler: Demographic Developments and Population Policies in Bath’ist Syria, S. 24
  83. ^ Onn Winckler: Demographic Developments and Population Policies in Bath’ist Syria, S. 26 und folgende
  84. ^ Joseph Ginat, Onn Winckler, Moshe Ma’oz: Modern Syria: A Pivotal Role in the Middle East, S. 112
  85. ^ ”Background Note: Syria”. US Department of State. mars 2012. http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/3580.htm. Läst 25 augusti 2012. 
  86. ^ Colin P. Kelleya, Shahrzad Mohtadib, Mark A. Canec, Richard Seagerc, Yochanan Kushnirc (30 januari 2015). ”Climate change in the Fertile Crescent and implications of the recent Syrian drought” (på engelska). Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. doi:10.1073/pnas.1421533112. http://www.pnas.org/content/112/11/3241. Läst 27 november 2015. 
  87. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syrisk-katastrof-vaxer_6888043.svd
  88. ^ Fridh Kleberg, Carl (14 juni 2011). ”Syrien i lågor – minst 13.000 flyr”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/syrien-i-lagor--minst-10-000-flyr. Läst 21 juni 2011. 
  89. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 31 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120331025108/http://svt.se/2.22584/1.2756249/fn_syriska_regimen_begar_overgrepp_mot_barn. Läst 28 mars 2012. 
  90. ^ Olof Palmes Internationella Center Arkiverad 20 september 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  91. ^ http://rt.com/news/syria-referendum-constitution-results-307/
  92. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/granater-faller-omigen-i-homs
  93. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/ryska-vapen-pa-vag-till-syrien
  94. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-syriens-regim-bakom-massakern-i-hula
  95. ^ Uddén, Cecilia. ”Syrien-observatörer besköts med tunga vapen”. Sveriges Radio Ekot. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=5141781. Läst 8 juni 2012. 
  96. ^ ”Massaker i al-Qubair”. Sydsvenska dagbladet. Arkiverad från originalet den 14 september 2012. https://archive.is/20120914093035/http://www.sydsvenskan.se/varlden/syriska--spoken--bakom-ny-massaker. Läst 8 juni 2012. 
  97. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syriens-forsvarsminister-dodad_7353028.svd
  98. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/slaget-om-damaskus-fortsatter_7361076.svd
  99. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/syriska-regimen-slar-till-mot-aleppo_7378752.svd
  100. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/syriens-premiarminister-sparkad
  101. ^ Svenska dagbladet 3 augusti 2014
  102. ^ Bulos, By Nabih. ”Al Qaeda-linked group routed in Syrian rebel infighting – LA Times” (på amerikansk engelska). latimes.com. http://beta.latimes.com/world/worldnow/la-fg-wn-syrian-rebel-infighting-20140105-story.html#axzz2pX5mNcca. Läst 24 december 2017. 
  103. ^ ”Russia launches airstrikes in Syria amid U.S. concern about targets”. Los Angeles Times. 30 september 2015. http://www.latimes.com/world/europe/la-fg-kremlin-oks-troops-20150930-story.html. Läst 7 oktober 2015. 
  104. ^ ”Russia carries out first air strikes in Syria”. Russia carries out first air strikes in Syria. Al Jazeera. 30 september 2015. http://www.aljazeera.com/news/2015/09/russian-carries-air-strikes-syria-150930133155190.html. Läst 1 oktober 2015. 
  105. ^ ”Clashes between Syrian troops, insurgents intensify in Russian-backed offensive”. U.S. News & World Report. 8 oktober 2015. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151009151540/http://www.usnews.com/news/world/articles/2015/10/08/syrian-general-russian-strikes-helping-ground-offensive. Läst 10 oktober 2015. 
  106. ^ ”Officials: CIA-Backed Syrian Rebels Under Russian Blitz”. The New York Times. 10 oktober 2015. http://www.nytimes.com/aponline/2015/10/10/us/politics/ap-us-cia-syrian-rebels.html. Läst 10 oktober 2015. 
  107. ^ Dearden, Lizzie (8 oktober 2015). ”Syrian army general says new ground offensive backed by Russian air strikes will 'eliminate terrorists'”. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/syrian-army-general-says-new-ground-offensive-backed-by-russian-air-strikes-will-eliminate-a6686086.html. Läst 10 oktober 2015. 
  108. ^ ”Iran Prepares Ground Action in Syria With Russian Air Cover”. Breitbart. http://www.breitbart.com/national-security/2015/10/01/iran-prepares-ground-action-syria-russian-air-cover/. 
  109. ^ ”Putin Officials Said to Admit Real Syria Goal Is Far Broader”. Bloomberg Business. 19 oktober 2015. https://www.bloomberg.com/news/articles/2015-10-19/putin-officials-said-to-admit-real-syrian-goals-are-far-broader. Läst 19 oktober 2015. 
  110. ^ [8]
  111. ^ "Syria: Evacuation of Daraya begins in deal to end siege". aljazeera.com, 2016-08-27. Läst 2 september 2016. (engelska)
  112. ^ Loveluck, Louisa (2016-05-12): "Syrian regime stops aid convoy entering besieged Damascus suburb, then bombs the area". telegraph.co.uk. Läst 2 september 2016. (engelska)
  113. ^ ”U.S.-backed forces cut off all routes into IS-held Manbij: Syrian Observatory” (på engelska). U.S.-backed forces cut off all routes into IS-held Manbij: Syrian Observatory. Reuters. 2016-06-08. http://www.reuters.com/article/us-mideast-crisis-syria-manbij-idUSKCN0YW0T1. 
  114. ^ ARA News (2016-07-13): "At least 32 ISIS militants killed in fresh clashes with Kurdish-led SDF north Aleppo". aranews.net. Läst 13 juli 2016. (engelska)
  115. ^ Walsh, Nick Paton (2016-08-31): "Washington's Syrian headache: Keeping Turkey and Kurds apart". cnn.com. Läst 2 september 2016. (engelska)
  116. ^ Chappell, Bill. "58 dör i attack på syrisk stad där giftgas och bombning rapporterats". NPR.Org, 2017-04-04
  117. ^ ”Syria ‘toxic gas’ attack kills 100 in Idlib province”. Al-Arabiya & AFP. 4 April 2017. http://english.alarabiya.net/en/News/middle-east/2017/04/04/Syria-toxic-gas-attack-kills-civilians-in-Idlib-province.html. 
  118. ^ Lamothe, Dan; Ryan, Missy; Gibbons-Neff, Thomas (7 juli 2017). ”U.S. strikes Syrian military airfield in first direct assault on Bashar al-Assad's government”. The Washington Post. https://www.washingtonpost.com/world/national-security/trump-weighing-military-options-following-chemical-weapons-attack-in-syria/2017/04/06/0c59603a-1ae8-11e7-9887-1a5314b56a08_story.html?utm_term=.225bc956b60a. Läst 12 april 2017. 
  119. ^ Salama, Vivian; Lederman, Josh & Thomas, Ken (7 juli 2017). "US, Russia announce Syria cease-fire after Trump-Putin talks"[död länk]. The Washington Post. Läst 7 juli 2017.
  120. ^ Sydsvenskan 9 juli 2017
  121. ^ ”Putin declares”. Reuters. 6 december 2017. https://www.reuters.com/article/us-mideast-crisis-syria-putin/putin-declares-complete-victory-on-both-banks-of-euphrates-in-syria-ifax-idUSKBN1E027H. Läst 24 december 2017. 
  122. ^ Max Fisher, The Washington post. Augusti 29, 2013. 9 questions about Syria you were too embarrassed to ask.  https://www.washingtonpost.com/news/worldviews/wp/2013/08/29/9-questions-about-syria-you-were-too-embarrassed-to-ask/
  123. ^ Aron Lund, Nationalencyklopedin. 2016-11-28. syriska inbördeskriget. NE. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/syriska-inbördeskriget
  124. ^ World Watch Monitor. Juni 25, 2013. Syrian Christians caught in crossfire. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220074420/https://www.worldwatchmonitor.org/2013/06/2579000/. Läst 9 december 2016. 
  125. ^ "Jihadist friends and foes". economist.com, 2014-09-15. Läst 3 april 2017. (engelska)
  126. ^ EMUN 2016 – Security Council - The question of the Islamic State., sid 12 (ursprungligen från The Economist). (engelska)
  127. ^ ”US coalition continues to assist SDF-led Manbij Military Council north Syria” (på engelska). aranews.net. 23 februari 2017. http://aranews.net/2017/02/us-coalition-continues-to-assist-sdf-led-manbij-military-council-north-syria/. Läst 3 augusti 2017. 
  128. ^ Illingworth, Andrew (2 mars 2017). ”BREAKING: Kurdish-led SDF to handover huge section of territory to SAA” (på engelska). almasdarnews.com. https://www.almasdarnews.com/article/breaking-kurdish-led-sdf-handover-huge-section-territory-saa/. Läst 3 augusti 2017. 
  129. ^ Cengiz, Sinem (25 februari 2017). ”Russia’s dance with the Kurds” (på engelska). arabnews.com. http://www.arabnews.com/node/1059381. Läst 3 augusti 2017. 
  130. ^ Tastekin, Fehim (2 juli 2017). ”Turkey's real target on way to Idlib: Kurds” (på engelska). al-monitor.com. http://www.al-monitor.com/pulse/originals/2017/06/turkey-syria-kurds-real-target-on-way-to-idlib.html. Läst 3 augusti 2017. 
  131. ^ http://edition.cnn.com/2013/08/29/world/meast/syria-iran-china-russia-supporters/
  132. ^ http://www.reuters.com/article/2013/05/31/us-syria-crisis-saudi-insight-idUSBRE94U0ZV20130531
  133. ^ [a b] http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-24179084
  134. ^ ”Iraqi al-Qaeda chief rejects Zawahiri orders”. Al Jazeera. 15 juni 2013. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2013/06/2013615172217827810.html. Läst 15 juni 2013. 
  135. ^ ”Al-Qaeda-linked groups expand into Lebanon”. Al Jazeera. 26 januari 2014. http://www.aljazeera.com/news/middleeast/2014/01/al-qaeda-group-says-lebanese-shia-are-targets-201412643312606443.html. Läst 26 januari 2014. 
  136. ^ [9]
  137. ^ ”N.H. Family: Missing Journalist James Foley In Syrian Prison”. wbur. http://legacy.wbur.org/2013/05/03/foley-family-syrian-prison. Läst 23 december 2017. 
  138. ^ Mosendz, Polly. ”ISIL Beheads American Photojournalist James Foley” (på amerikansk engelska). The Atlantic. https://www.theatlantic.com/international/archive/2014/08/isil-beheads-photojournalist-james-wright-foley/378802/. Läst 23 december 2017. 
  139. ^ ”Syrian War Plays Out Along a Street in Lebanon”. The New York Times. 24 augusti 2012. http://www.nytimes.com/2012/08/24/world/middleeast/syrian-war-plays-out-along-a-street-in-lebanon.html. 
  140. ^ [a b] ”Anti-Assad monitoring group says Syrian death toll passes 130,000”. Reuters. http://www.reuters.com/article/2013/12/31/us-syria-crisis-toll-idUSBRE9BU0FA20131231. Läst 28 oktober 2015. 
  141. ^ ”Over 130,000 dead in Syria conflict, group says”. The Times of Israel. http://www.timesofisrael.com/over-130000-dead-in-syria-conflict-group-says/. Läst 28 oktober 2015. 
  142. ^ ”73,000 in Syria conflict in 2013: NGO”. Daily News Egypt. http://www.dailynewsegypt.com/2014/01/02/73000--in-syria-conflict-in-2013-ngo/. Läst 28 oktober 2015. 
  143. ^ [a b c] Syria Deaths Hit New High in 2014, Observer Group Says
  144. ^ ”76021 people in Syria in 2014”. Syrian Observatory for Human Rights. 1 januari 2015. Arkiverad från originalet den 3 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160203164132/http://www.syriahr.com/en/?p=8636. 
  145. ^ Master. ”Syria is still bleeding … more than 55,000 thousand persons were during the year of 2015”. Syrian Observatory For Human Rights. Arkiverad från originalet den 31 december 2015. https://web.archive.org/web/20151231195408/http://www.syriahr.com/en/?p=41779. Läst 31 december 2015. 
  146. ^ Sparrow, Annie (20 februari 2014). ”Syria's Polio Epidemic: The Suppressed Truth”. New York Review. http://www.nybooks.com/articles/archives/2014/feb/20/syrias-polio-epidemic-suppressed-truth/?insrc=hpma&utm_source=Sailthru&utm_medium=email&utm_term=*Mideast%20Brief&utm_campaign=Mideast%20Brief%201-22-2014. Läst 23 januari 2014. ”Even before the uprising, in areas considered politically unsympathetic like Deir Ezzor, the government stopped maintaining sanitation and safe-water services, and began withholding routine immunizations for preventable childhood diseases. Once the war began, the government started ruthless attacks on civilians in opposition-held areas, forcing millions to seek refuge in filthy, crowded, and cold conditions.”. 
  147. ^ [a b] "Life and death in Syria". bbc.co.uk. Läst 12 september 2016. (engelska)
  148. ^ ”Syrian refugees top 3 million, half of all Syrians displaced: U.N.”. Reuters. 29 augusti 2014. http://www.reuters.com/article/2014/08/29/us-syria-crisis-refugees-idUSKBN0GT0AX20140829. Läst 2 oktober 2014. 
  149. ^ Syrian Refugees 2015-11-08.
  150. ^ ”Befolkning efter födelseland och ursprungsland 31 december 2016” (XLS). Befolkningsstatistik. Statistiska centralbyrån. 21 februari 2017. http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/helarsstatistik--riket/befolkning-efter-fodelseland-och-ursprungsland/. Läst 23 februari 2017. 
  151. ^ Irish, John (24 mars 2011). ”West should treat Syria, Iran like Libya-Israel” (på engelska). Reuters. http://af.reuters.com/article/energyOilNews/idAFLDE72N1AZ20110324. Läst 21 juni 2011. 
  152. ^ Longbottom, Wil (10 juni 2011). ”'This is savagery': Turkey prime minister turns on Syrian president as 15,000 troops move in on protest town” (på engelska). Daily Mail. http://www.dailymail.co.uk/news/article-2002082/Syria-protests-Turkeys-PM-turns-President-Assad-15k-troops-Jisr-al-Shoughour.html. Läst 21 juni 2011. 
  153. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/syrien-staller-in-arabforbundsbesok-1
  154. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/arabforbundet-stanger-av-syrien
  155. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/arabforbundet-straffar-syrien_6683440.svd
  156. ^ http://www.dn.se/nyheter/varlden/manga-doda-i-fortsatt-vald-i-syrien
  157. ^ Magnus Lundgren. Peacemaking in Syria: Barriers and Opportunities. Arkiverad från originalet den 10 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170210214225/http://www.ui.se/eng/upl/files/111609.pdf. 
  158. ^ Magnus Lundgren (2016). ”Mediation in Syria: initiatives, strategies, and obstacles, 2011–2016”. Contemporary Security Policy. http://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/13523260.2016.1192377. 
  159. ^ Lundgren, Magnus (2016-05-18). ”Mediation in Syria: Initiatives, strategies, and obstacles, 2011-2016”. Contemporary Security Policy. doi:10.1080/13523260.2016.1192377. https://www.researchgate.net/publication/303312425_Mediation_in_Syria_Initiatives_strategies_and_obstacles_2011-2016. Läst 23 december 2017. 

Vidare läsning

Externa länkar

Intervjuer
Media
v • r
Arabiska våren
Inbördeskrig
Revolutioner
Övriga protester
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Syriska_inbördeskriget&oldid=42296305”