T21

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
T21
SJ T21-66.JPG
SJ T21 nummer 66
FordonstypDieselhydrauliskt koppelstångslok
Tillverkningsår1955–1958
Byggt antalSJ 52
NBJ 4
Ombyggda från T22
SJ 2
TillverkareMaK
ASJ
AxelföljdD (samtliga axlar sidoförskjutbara)
Längd (över buffert)11 300 mm
Bredd3144 mm
Höjd4290 mm
Drivhjulsdiameter1 255 mm
Spårvidd1 435 mm (normalspår)
DrivmedelDiesel
TransmissionHydraulisk med mekanisk efterväxel
Effekt590 kW
Slagvolym99,36 liter
Största tillåtna hastighet50/80 km/h
Startdragkraft170 kN
Tjänstevikt56,8 t
OperatörerQvick Entreprenad samt museiföreningar

T21/T2[redigera | redigera wikitext]

T21, ursprungligen T2, inköptes av SJ i mitten av 1950-talet för att ersätta ånglok på sidolinjer. Loket bygger på den tyska konstruktionen MaK 800 D (V65) med några SJ-specifika modifieringar, bland annat en större hytt än originalet. Beställningen omfattade 56 lok, varav 10 skulle byggas på licens i Sverige vid ASJ i Falun. 4 av dessa lok försågs från början med en svensk hydraulväxel och fick då littera T3, ändrat till T22 på 1960-talet. Denna växel fungerade dock inte särskilt bra utan de sista 6 av de svenskbyggda loken levererades med tysk växel. Ursprungliga T2-lok hade nr 57-71 och 76-112. Två T21-lok tillkom senare genom utbyte av den dåligt fungerande växeln i två av T22-loken.

Utmärkande för loken var den karakteristiska färgsättningen med en brunröd färg på korgen och en gul dekorlinje som framtill och baktill bildade ett V. På 1990-talet fick några lok (T21 84 och 100) en annan färgsättning då de kom i trafik hos olika privata operatörer.

T21-loken användes ända in på 1990-talet både som växellok och i viss mån som linjelok. Efter aktiv tjänst kom många av loken att ingå i beredskapsreserven tills denna avvecklades genom försäljning bland annat till museiföreningar. Loken trafikerade i stort sett hela landet, men trafiken var särskilt tät med denna loktyp i trakterna kring Nässjö och Kristinehamn. Även i Stockholm var T21 inte så ovanlig.

T22/T3[redigera | redigera wikitext]

Samma grundkonstruktion som SJ:s litt T21/T2, men med en svensk hydraulväxel tillverkad av SRM (Svenska Rotor Maskiner). Denna hydraulväxel hade 3 steg. I steg 1 (0-30 km/h)driver pumphjulet ett stort och ett litet turbinhjul som roterar åt motsatt håll. Kraften från dessa turbiner går till en planetväxel. I steg 2 (30-60 km/h roterar inte det mindre turbinhjulet utan fungerar som ledskenor. I steg 3 (60-80 km/h) är pumphjulet och de båda turbinhjulen mekaniskt sammankopplade.[1] 4 st lok byggdes av ASJ i Falun med nr 72-75. Två av dessa byggdes senare om till litt T21. Samma yttre utseende som T21. Det sista T22-loket slopades 1978.

T (NBJ)[redigera | redigera wikitext]

Även den privata järnvägen Nora Bergslags Järnväg köpte fyra lok av samma typ som T21, dock utan SJ:s modifieringar. Där fick de litt T och nummer 21-24. Liknande färgsättning som T21, men en röd korg.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Göran Rönn, Tåg nr 4, 1970, sid 10-12

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]