Tadzjikistan

Ҷумҳурии Тоҷикистон
Dzjumhurii Todzjikiston
Ҷумҳурии Тоҷикистон; Dzjumhurii Todzjikiston
Flagga	Statsvapen
	Valspråk: inget
	Nationalsång: Surudi Milli;
	läge
Huvudstad; (även största stad)	Dusjanbe
Officiellt språk	tadzjikiska (persiska)
Statsskick	republik
Självständighet	från Sovjetunionen
Area
Befolkning
BNP (PPP)	2015 års beräkning
Valuta	somoni (TJS)
Tidszon	UTC +5
	Topografi
Nationaldag	9 september
Nationalitetsmärke	TJ
Landskod	TJ, TJK, 762
Toppdomän	.tj
Landsnummer	992
	1) Folkräkningen hölls den 21 september 2010.

Tadzjikistan (tadzjikiska: Тоҷикистон, Todzjikiston uttal: [tɔd ͡ʒikɪsˈtɔn]), formellt Republiken Tadzjikistan, är en stat i Centralasien som gränsar till Afghanistan, Kina, Kirgizistan och Uzbekistan.

Historia

Tadzjikerna revolterade mot det ryska styret efter omvälvningarna 1917, och Röda armén fick inte kontroll över landet förrän 1921 då det blev en del av Sovjetunionen, inom Turkestanska ASSR i Ryska SFSR. År 1924 bildades Tadzjikiska ASSR inom Uzbekiska SSR; först 1929 blev Tadzjikistan en egen sovjetrepublik, Tadzjikiska SSR.

Självständighet utropades 1991. Ett försök att förbjuda kommunistpartiet ledde 1991 till att partichefen Rachmon Nabijev blev president, sedan det kommunistdominerade parlamentet bjudit motstånd. Nabijev avsattes dock 1992 och i hans ställe blev den ryssvänlige Emomalii Rahmon president. Ryska armén har hjälpt regeringssidan i inbördes strider mot en islamistisk gerilla. Inbördeskriget varade mellan 1992 och 1997, då de stridande parterna skrev på en fredsöverenskommelse. Inbördeskriget tros ha dödat uppemot 50 000 människor.

Under kriget i Afghanistan uppmärksammades Tadzjikistan av det internationella samfundet, och detta har medfört hjälp med den ekonomiska utvecklingen. Förhoppningarna är att fler ska få arbete och att landet långsiktigt stabiliseras. Tadzjikistan har gått med i Natos Partnerskap för fred och blev 2 mars 2013 medlem i WTO ^[3].

Territorium och gränser

Gränsen löper mycket oregelbundet, eftersom området på Stalins befallning 1929 separerades från sovjetrepubliken Uzbekistan, ett svar på det tadzjikiska upproret mot regimen. Eftersom tadzjikernas kulturella och andliga centrum, Buchara och Samarkand, låg kvar inom Uzbekistan, förvärrades problemen.

I kulturellt och språkligt hänseende är tadzjikerna av persiskt ursprung. Invandringen av ryssar och uzbeker under sovjettiden ledde till ytterligare spänningar.

Efter självständighetsförklaringen 1991 blossade de etniska konflikterna upp och förde landet till ett inbördeskrig. Tiotusentals människor dödades, och många flydde till Afghanistan och Kirgizistan. Först 1997 undertecknades en "överenskommelse om fred och nationell försoning", vilket ledde till fred. En av regeringens centrala målsättningar är nu att undanröja krigsskadorna.

Geografi

Tadzjikistan är ett mycket bergigt land och hälften av landet ligger på över 3000 meters höjd. I Pamir-bergen i öst ligger landets högsta punkt, Qullai Ismoili Somoni (tidigare Sovjetunionens högsta berg, kallat Kommunist-toppen, på ryska Pik Kommunista), på 7 495 meter över havet. Den längsta floden är Amu-Darja som utgör gränsen mot Afghanistan. Floden Syr-Darja (Sirdaryo), som är landets lägsta punkt på 300 meter över havet, löper kort genom landets nordligaste del. Klimatet är kontinentalt med varma somrar och milda vintrar. I Pamir-bergen är det torrare och kallare. Det kan förekomma jordbävningar och översvämningar.

Det enda bördiga området ligger i ett långsmalt dalstråk i norr; västra delen av Ferganadalen som avvattnas av Syr-Darja till Aralsjön. Bomull är den viktigaste grödan, och dessutom odlas spannmål och frukt. I området har väldiga mängder ogräsmedel sprutats ut över bomullsfälten, och avledningen av flodvattnet till konstbevattningarna har bidragit till Aralsjöns uttorkning. Mellan Ferganadalen och Vachsjdalen, som ligger längre söderut, reser sig två stora bergskedjor: Turkestanbergen och Gissarbergen; denna fysiogeografiska gräns sammanfaller med den politiska uppdelningen av kommunistiska uzbeker i norr och sekulariserade islamister i söder. Pamir, som har samma geologiska ursprung som Tian Shan i västra Kina, upptar stora delar av östra Tadzjikistan. Bland Tadzjikistans miljöproblem finns ökande salthalt i jorden, föroreningar från industrin och en överdriven användning av insektsbekämpningsmedel.

Administrativ indelning

Se även Tadzjikistans administrativa indelning

Tadzjikistan är indelat i fyra administrativa enheter, varav två provinser (vilojat), en autonom provins (vilojati muchtori) och en region:

Provinsen Sughd (huvudort: Chudzjand)
Regionen Karotegin (huvudort: Vahdat) som är direkt underställd den republikanska centralregeringen.
Provinsen Chatlon (huvudort: Qurghonteppa)
Den autonoma provinsen Gorno-Badachsjan (huvudort: Chorogh).

De administrativa enheterna är i sin tur är uppdelade i distrikt.

Ekonomi

Av de tidigare sovjetrepublikerna har Tadzjikistan den lägsta BNP (PPP) per capita, den kraftigaste befolkningsökningen och den lägsta levnadsstandarden. Jordbruket är den viktigaste näringsgrenen. Landet har begränsade mineraltillgångar av bland annat silver, guld, uran och volfram. Energikällan till aluminiumframställningen samt till textil- och livsmedelsindustrin, kommer från vattenkraft. Ekonomin har försvagats under den långa perioden av inre konflikter. Bortfallet av de tidigare sovjetiska subventionerna och avsättningsmarknaderna (Sovjetunionen köpte tadzjikist uran till kärnvapenframställning) är märkbart. Man är beroende av utländskt bistånd för att kunna förse befolkningen med livets nödtorft.

Inbördeskriget 1992-1997 åstadkom stor skada på en redan svag ekonomisk infrastruktur och orsakade en kraftig nedgång i både jordbruk och industri. Efter 1997 har ekonomin återhämtat sig, men 60 procent av befolkningen lever i fattigdom och landet är fortsatt instabilt på grund av hög arbetslöshet (40 procent 2002), svag regering och en stor utlandsskuld. Nästan all narkotika från Afghanistan till Ryssland smugglas genom Tadzjikistan. Av alla drogbeslag i Centralasien görs 80 procent i Tadzjikistan.

Demografi

Bland etniska grupper märks tadzjiker (65 procent av befolkningen), uzbeker (25 procent) och ryssar (3,5 procent). Övriga utgör 6,5 procent. 85 procent av befolkningen är sunnimuslimer och 5 procent shiamuslimer. Befolkningens medelålder är 19,3 år. Spädbarnsdödligheten är över 10 procent. Tadzjikiska, som ofta anses vara en dialekt av persiska, talas som modersmål av cirka 80 procent av landets medborgare.

Referenser

Noter

^ [a b c] ”Tajikistan”. The World Factbook. CIA. 7 september 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ti.html. Läst 16 september 2016.
^ ”Tajikistan population statistics” (på engelska). GeoHive. Arkiverad från originalet den 1 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160701211347/http://www.geohive.com/cntry/tajikistan.aspx. Läst 16 september 2016.
^ UNDERSTANDING THE WTO: THE ORGANIZATION ”Members and Observers”. http://wto.org/english/thewto_e/whatis_e/tif_e/org6_e.htm. Läst 7 december 2013.

Källförteckning

Geographica - Atlas och uppslagsverk över världens folk och länder ISBN 978-3-8331-4129-4
Svedberg, Göran (2009). ”Heroinjakt i Tadzjikistan”. Alkohol & narkotika (nr. 2): sid. 24-27.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Tadzjikistan.
Bilder & media
Bilder från Tadzjikistans huvudstad

[CIAWorldFactbook-1] [a b c] ”Tajikistan”. The World Factbook. CIA. 7 september 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ti.html. Läst 16 september 2016.

[2] ”Tajikistan population statistics” (på engelska). GeoHive. Arkiverad från originalet den 1 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160701211347/http://www.geohive.com/cntry/tajikistan.aspx. Läst 16 september 2016.

[3] UNDERSTANDING THE WTO: THE ORGANIZATION ”Members and Observers”. http://wto.org/english/thewto_e/whatis_e/tif_e/org6_e.htm. Läst 7 december 2013.

[1]

[2]

[3]