Taggspjutrocka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Taggspjutrocka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Roughtail stingray tenerife.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Broskfiskar
Chondrichthyes
Klass Hajar och rockor
Elasmobranchii
Ordning Rajiformes
Familj Spjutrockor
Dasyatidae
Släkte Dasyatis
Art Taggspjutrocka
Dasyatis centroura
Vetenskapligt namn
§ Dasyatis centroura
Auktor (Mitchill, 1815)
Synonymer
Dasybatus marinus Garman, 1913[2]
Trygon spinosissima Duméril, 1865[2]
Pastinaca acanthura Gronow, 1854[2]
Dasyatis hastata (non DeKay, 1842)[3]
Pastinaca hasta (non DeKay, 1842)[3]
Trygon thalassia Müller & Henle, 1841[4]
Trygon brucco Bonaparte, 1834[2]
Raia gesneri Cuvier, 1829[2]
Trygon aldrovandi Risso, 1827[5]
Dasyatis aspera (Cuvier, 1816)[4]
Pastinaca aspera Cuvier, 1816[2]
Raja centroura Mitchill, 1815[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Taggspjutrocka (Dasyatis centroura[6] eller Bathytoshia centroura[1]) är en rockeart som först beskrevs av Samuel Latham Mitchill 1815. Taggspjutrocka ingår i släktet Dasyatis och familjen spjutrockor.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[7]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Huvudet och bålen bildar en skiva som liknar en romb i formen. Skivan är hos hannar oftast 1,5 meter bred och hos honor lite bredare. Ibland är skivan upp till 2,2 meter lång och vid baksidan ansluter svansen som kan vara 2,5 gånger längre än skivan. Taggspjutrocka har på ovansidan en mörkbrun till olivgrön färg och undersidan är vitaktig. På den svarta svansen förekommer flera hullingar för att injicera gift.[9] Vikten går upp till 290 kg.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Denna rocka förekommer i Atlanten från sydöstra USA och Biscayabukten i norr till nordöstra Argentina och Angola i syd. Dessutom hittas arten i Medelhavet. Den saknas däremot i västra delar av Mexikanska golfen. Taggspjutrocka vistas vanligen i grunda havsområden eller i bräckt vatten nära kusterna. Den hittas oftast i upp till 100 meter djupa havsområden över sandig eller lerig grund. Nära Bahamas registrerades en individ vid ett djup av 274 meter och antagligen når arten ett djup av 200 meter i Medelhavet.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Taggspjutrocka äter fiskar och olika ryggradslösa djur som kräftdjur, musslor, snäckor och bläckfiskar.[1] Arten gräver sig ofta något ner i bottensedimentet. Efter en tid utför en större grupp längre vandringar. Artens naturliga fiender utgör huvudsakligen av hajar.[9]

Troligen förekommer liksom hos nära besläktade arter bara en fortplantningstid per år.[9] Honor föder 2 till 6 levande ungar (ovovivipari) efter minst fyra månader dräktighet. För ungarnas längd vid födelsen finns olika uppgifter, enligt en studie 8 till 13 cm och enligt en annan studie 34 till 37 cm.[1] Individerna blir könsmogna när de är 130 till 160 cm långa.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] 2007 Dasyatis centroura Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ [a b c d e f g] Capapé, C. and M. Desoutter (1990) Dasyatidae., p. 59-63. In J.C. Quero, J.C. Hureau, C. Karrer, A. Post and L. Saldanha (eds.) Check-list of the fishes of the eastern tropical Atlantic (CLOFETA). JNICT, Lisbon; SEI, Paris; and UNESCO, Paris. Vol. 1.
  3. ^ [a b] Séret, B. (1990) Dasyatidae., p. 62-75. In C. Levêque, D. Paugy, and G.G. Teugels (eds.) Faune des poissons d'eaux douces et saumâtres d'Afrique de l'Ouest Tome 1. Coll. Faune Tropicale n° 28. Musée Royal de l'Afrique Centrale, Tervuren, Belgique and O.R.S.T.O.M., Paris, France, 384 p
  4. ^ [a b] McEachran, J.D. and C. Capapé (1984) Dasyatidae., p. 197-202. In P.J.P. Whitehead, M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J. Nielsen and E. Tortonese (eds.) Fishes of the north-eastern Atlantic and Mediterranean. UNESCO, Paris. Vol. 1.
  5. ^ Eschmeyer, W.N. (ed.) (1999) Catalog of fishes. Updated database version of November 1999., Catalog databases as made available to FishBase in November 1999.
  6. ^ Compagno, L.J.V. (1999) Checklist of living elasmobranchs., p. 471-498. In W.C. Hamlett (ed.) Sharks, skates, and rays: the biology of elasmobranch fishes. Johns Hopkins University Press, Maryland.
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (15 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/dasyatis+centroura/match/1. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2016 Dasyatis centroura
  9. ^ [a b c d] Brown, Pasquarella & Thompson (15 november 2011). ”Rough-tailed stingray” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Dasyatis_centroura/. Läst 2 maj 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]