Taklök

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Taklök
Sempervirum tectorum1.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Stenbräckeordningen
Saxifragales
Familj Fetbladsväxter
Crassulaceae
Släkte Taklökssläktet
Sempervivum
Art Taklök
S. tectorum
Vetenskapligt namn
§ Sempervivum tectorum
Auktor Linné
Hitta fler artiklar om växter med

Taklök (Sempervivum tectorum) är art i familjen fetbladsväxter från centrala Europa till Balkan.

Som odlad är taklök lättskött, tål torka och passar bra i stenpartier. Det finns olika sorter som ser ut som små bollar, kottar eller kronärtskockor.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Etymologin är förvirrande.

Under medeltiden fanns en växt på latin kallad Barba Jovis (Himmelens gud Jupiters skägg). Överfört på Tor, åskans gud i nordisk mytologi har detta blivit Tore-skägg, vilket i folkmun i Närke och södra Dalarna använts för taklök, Sempervirum tectorum. [1]

Carl von Linné har dock med Jupiters skägg avsett Anthyllis Barba Jovis, en ärtväxt.

Den tyska motsvarigheten Jupters-Bart avser också Anthyllis Barba Jovis liksom namnet Jupiter's Beard på brittisk engelska.

På amerikansk engelska har man med Jupiter's Beard avsett Centranthus ruber.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Taklöken har sedan medeltiden med människans hjälp spritts över Europa. I Sverige finns den dokumenterad första gången 1662 och vanns då både i Varberg och på Gotland. Numera förekommer den förvildad i närheten av gamla torpplatser.[2]

I svensk folktro trodde man att taklöken skänkte huset lycka och gav skydd mot vådeld. Inom svensk folkmedicin användes taklöken som medel mot vårtor och liktornar.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Thore-skägg i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  2. ^ Brandgul lilja i allmogens trädgårdar, artikel av Ingvar Svanberg i årsboken Uppland 2004
  3. ^ Ebbe Schön: Folktrons ABC (Carlsson Bokförlag, Stockholm 2004), s. 270.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]