Taklök

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Taklök
Sempervirum tectorum1.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningStenbräckeordningen
Saxifragales
FamiljFetbladsväxter
Crassulaceae
SläkteTaklökssläktet
Sempervivum
ArtTaklök
S. tectorum
Vetenskapligt namn
§ Sempervivum tectorum
AuktorLinné
Hitta fler artiklar om växter med

Taklök (Sempervivum tectorum) är art i familjen fetbladsväxter från centrala Europa till Balkan.

Som odlad är taklök lättskött, tål torka och passar bra i stenpartier. Det finns olika sorter som ser ut som små bollar, kottar eller kronärtskockor.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Etymologin är förvirrande.

Under medeltiden fanns en växt på latin kallad Barba Jovis (Himmelens gud Jupiters skägg). Överfört på Tor, åskans gud i nordisk mytologi har detta blivit Tore-skägg, vilket i folkmun i Närke och södra Dalarna använts för taklök, Sempervirum tectorum. [1]

Carl von Linné har dock med Jupiters skägg avsett Anthyllis Barba Jovis, en ärtväxt.

Den tyska motsvarigheten Jupters-Bart avser också Anthyllis Barba Jovis liksom namnet Jupiter's Beard på brittisk engelska.

På amerikansk engelska har man med Jupiter's Beard avsett Centranthus ruber.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Taklöken har sedan medeltiden med människans hjälp spritts över Europa. I Sverige finns den dokumenterad första gången 1662 och vanns då både i Varberg och på Gotland. Numera förekommer den förvildad i närheten av gamla torpplatser.[2]

I svensk folktro trodde man att taklöken skänkte huset lycka och gav skydd mot vådeld. Inom svensk folkmedicin användes taklöken som medel mot vårtor och liktornar.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Thore-skägg i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
  2. ^ Brandgul lilja i allmogens trädgårdar, artikel av Ingvar Svanberg i årsboken Uppland 2004
  3. ^ Ebbe Schön: Folktrons ABC (Carlsson Bokförlag, Stockholm 2004), s. 270.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]