Tallium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tallium
Nummer
81
Tecken
Tl
Grupp
13
Period
6
Block
p
In

Tl

Uut
KvicksilverTalliumBly
[Xe] 4f14 5d10 6s2 6p1
81Tl
   

Thallium pieces in ampoule.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 11850 kg/m³ kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 577 K (304 °C)
Kokpunkt 1746 K (1460 °C)
Molvolym 17,22 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 4,142 kJ/mol
Ångbildningsvärme 164,1 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 190 (156) pm
Kovalent radie 148 pm
van der Waalsradie 196 pm
Jonisationspotential Första: 589,4 kJ/mol
Andra: 1971 kJ/mol
Tredje: 2878 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f14 5d10 6s2 6p1
e per skal 2, 8, 18, 32, 18, 3
Electron shell 081 Thallium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 3, 1 (svagt basisk)
Elektronegativitet 1,62 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur hexagonal
Ljudhastighet 818 m/s
Elektrisk konduktivitet 6,17×106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 1,2
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Talliumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
203Tl 29,524 %
Stabil
204Tl {syn.} 3,78 år β-
ε
0,764
0,347
204Pb
204Hg
205Tl 70,476 %
Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Tallium är ett grått metalliskt grundämne. Ämnet bildar giftiga salter, vilka bland annat används i insekts- och råttgift. Tallium är även ett cancerframkallande ämne.

Tallium upptäcktes 1861 av William Crookes. Ordet ”tallium” kommer av grekiska thallos 'grönt skott' (efter den gröna linjen i dess spektrum).

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

I ren form är tallium en vitglänsande, i luft snabbt grånande, mjuk metall som ej reagerar med vatten, men lätt löses av t. ex. etanol eller salpetersyra.[1] Ämnet ger en grön färg om det förekommer i en låga och har därför felaktigt angetts som ingrediens i fyrverkerirecept. Ämnet är helt doft- och smaklöst, vilket gjort att det har använts av ett flertal säkerhetstjänster under kalla kriget.

Tallium är ett spårämne i djur och växter. Trots detta är både metallen och dess föreningar starkt giftiga. Redan några milligram kan leda till allvarliga förgiftningar med symptom som håravfall, syn-, nerv- och tillväxtrubbningar, psykiska störningar m. m.[1]

Förekomst och användning[redigera | redigera wikitext]

Tallium förekommer endast sparsamt i jordskorpan och uppträder ofta tillsammans med zink, koppar, bly och järn. Tekniskt utvinns det bl. a. ur rökgångs- och kammaravlagringar från svavelsyratillverkning.[1]

Tallium har endast begränsad praktisk betydelse. Det används bl.a. för tillverkning av optiskt specialglas samt korrosions- och deformationsbeständiga blylegeringar. Dess föreningar används huvudsakligen som bekämpningsmedel mot gnagare, svamp etc.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Bra Böckers lexikon, 1980.

Se även[redigera | redigera wikitext]