Tankfartyg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Produkttankern M/T Bit Oktania till ankars utanför Preemraff Lysekil.

Tankfartyg är ett slags bulkfartyg avsett för flytande laster, till exempel råolja, vatten, kemikalier och flytande livsmedel.

Olika typer av tankfartyg[redigera | redigera wikitext]

Se även: fartygstyper

Råoljetanker[redigera | redigera wikitext]

Oljetankern är det allra vanligaste tankfartyget. Man fraktar råolja från offshoreanläggningar eller oljefält till ett raffinaderi. För att minska risken för explosioner i dessa pumpar man in syrefattiga nedkylda förbränningsgaser i lastrummen, så kallade inerta gaser.

Råoljetankers delas upp bland annat efter storlek. Den största kallas Ultrastor, (Ultra Large Crude Carrier, ULCC). Systemet utvecklades av Shell.

Storleksklasser för oljetankers
Storlek i DWT AFRA-skala[1] Marknadsskala[1]
10 000–24 999 Kanalmax (Seawaymax) Produkttanker
25 000–44 999 Mediumstor tanker
45 000–59 999 Large Range 1 (LR1)
60 000–79 999 Panamax
80 000–119 999 Large Range 2 (LR2) Aframax
120 000–159 999 Suezmax
160 000–199 999 Mycket stor (Very Large Crude Carrier)
200 000–319 999 VLCC
320 000–549 999 Ultrastor (Ultra Large Crude Carrier) ULCC

Historia[redigera | redigera wikitext]

Dessa fartyg är en effekt av oljans ökade värde och användning. De första fartygen (kring 1850) var vanliga fartyg som tömts på mycket av sitt innehåll och som sedan fylldes med olja. Tidigare metoder att frakta oljan, var i tunnor. Än idag görs affärer om olja upp i en enhet som har sitt ursprung i detta. Men tunnorna var dyra, tunga, gick sönder och man var tvungen att frakta dem fram och tillbaka. Första lyckade försöket att transportera olja som bulklast gjordes med det norska segelfartyget Lindesnæs som hade byggts om i Tønsberg för ändamålet 1877, fartyget var helt av trä.

När Ludvig och Robert Nobel, äldre bröder till Alfred Nobel, grundade Branobel så kom de att använda oljetankers. Ludvig utvecklade en banbrytande modell, kallad Zoroaster tillsammans med Sven Almqvist som byggdes på Lindholmens varv i Göteborg 1878. Två systerfartyg byggdes, Buddha och Nordenskjöld. Fartygen hade två tankar och 21 vattentäta skott. Nordenskjöld var med om en av de första oljekatastroferna, när en kastby tog tag i en slang i samband med tankning och fotogen forsade ned i maskinrummet, varpå fartyget började brinna och sjönk. Även Buddha hade en liknande olycka. Olyckorna fick till följd att Ludvig Nobel utvecklade en rörlig del av slangen, på det sättet att förbindelsen med tanken var fast även om fartyget inte låg still. Detta blev standard för alla oljetankers. År 1880 byggdes en ny modell, Moses, som hade en tank. Tanken var en bärande del av fartyget, Det fästes stor vikt vi säkerheten. Detta fartyg följdes av Mohammed, Tatarin, Bramah, Spinoza, Sokrates, Darwin, Koran, Talmud, och Calmuck. Henry F. Swan designade fartyg för Nobel, med en ny design som tog bort risken att oljan fick fartygen att kapsejsa. Det första var Blesk, följt av Lumen, och Lux.

USS Maumee, från 1915, var det första fartyg som kunde pumpa över olja till andra fartyg under gång. Under andra världskriget var T2 tanker en vanlig modell, som tillverkades i så stor mängd att de blev standard.

Produkttanker[redigera | redigera wikitext]

Fure Sun, en av Furetanks produkttankers, i Adriatiska havet.

Produkttankern fraktar raffinerade oljeprodukter från ett raffinaderi till en oljeterminal eller konsument. Vanliga laster är diesel, bensin och flygbränsle. Kan även frakta råolja.

Kemikalietanker[redigera | redigera wikitext]

Kemikalietankern fraktar olika kemikalier, men kan även hantera samma gods som produkttankern. Kemikalietankern är oftast mer avancerad än produkttankern när det gäller lasthanteringssystemet för att säkerställa att inte olika kemikalier riskerar att blandas.

Gastanker[redigera | redigera wikitext]

En gastanker LNG- eller LPG-tanker transporterar flytande naturgas eller andra gaser i flytande tillstånd. Gaserna är antingen djupkylda eller förvarade under tryck för att hålla flytande form.

Miljöpåverkan[redigera | redigera wikitext]

Oljetankern Exxon Valdez på grund på Bligh Reef i mars 1989.
Amoco Cadiz efter förlisningen.

Tankfartyg går oftast med last ena vägen och med tomma lasttankar på returresorna. För att få tillräckligt djupgående på returresorna fylls så kallat ballastvatten på i fartygen. Förr var det tillåtet att ha ballastvatten i lasttankarna, vilket resulterade i att mycket oljeförorenat vatten släpptes ut i havet när tankarna tömdes. Numera måste man emellertid ha särskilda ballasttankar, detta löses ofta genom att man använder så kallat dubbelskrov. I dag finns det ökande krav på hur spillolja skall tas om hand och ofta måste den separeras och tas om hand i depåer i hamnarna. Ändå förekommer oljespill i havet, ibland som stora utsläpp orsakade av exempelvis kollision eller grundstötning.

Exempel på fartyg som förolyckats

Världens största tankfartyg[redigera | redigera wikitext]

FSO Asia (tidigare under namnet Hellespont Alhambra) är världens största oljefartyg och världens största fartyg heter M/S Dencker.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Evangelista, Joe, Ed. (2002). ”Scaling the Tanker Market” (PDF). Surveyor (American Bureau of Shipping) (4): ss. 5–11. http://www.eagle.org/NEWS/pubs/pdfs/SurveyorWinter02.pdf. Läst 27 februari 2008. 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]