Tarotkortlek

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet "Tarot" leder hit. För den finländska heavy metal-gruppen, se Tarot (musikgrupp).


En tarok-kortlek (svensk benämning sedan 1500-talet) eller tarotkortlek (svensk benämning sedan 1980-talet) är en kortlek som används för att spela sällskapsspel och spådomskonst.

Tarotlekens utseende och historia[redigera | redigera wikitext]

Stora arkanans 22 kort.

Man vet inte exakt när den skapades, men det rör sig om tidsperioden 1420-1450, och det skedde i norra Italien. Det finns belägg för kortlekar med 52 kort långt tidigare, men tarokleken tillkom genom att en fjärde honnör lades till i varje svit, och att en separat trumf-svit om 22 kort lades till.

Precis som i vår moderna fransk-engelska kortlek innehåller tarotkortleken fyra färger, men i tarotkortleken heter färgerna mynt/pentagram, svärd, bägare och stavar. Det finns också tarotkortlekar som istället har de välkända färgerna spader, hjärter, ruter och klöver. I varje färg finns fyra klädda kort: Kung (K), Dam (D), Riddare (R)/Prins/Kavall och Page (P)/Prinsessa/Knekt. Varje färg innehåller också 10 nummerkort numrerade 1-10. Tarotkortleken har också 22 stycken extra trumfkort som, sedan publiceringen av Paul Christians Historie de la Magie (1870), tillsammans kallas för arcana major eller stora arkana.

Det finns också andra varianter av tarotkortlekar som skiljer sig åt i sammansättning, men den med 22 tilläggskort (dvs totalt 78 kort) är idag standard. Korten i stora arkanan har olika motiv och det är dessa man främst förknippar tarotkortleken med. Korten i stora arkanan saknar färg men har en standardiserad rangordning, lägst är Narren, högst är Världen. Andra exempel: Lyckans hjul, Rättvisan, Döden, Djävulen, Yttersta domen och De älskande. Sedan 1750-talet (Bologna) har spådomstroende ansett dem bära på särskilda magiska eller symboliska innebörder.

Spådom[redigera | redigera wikitext]

Idag förknippas tarotkort framförallt med spådom och psykologiska reflexioner, trots att syftet med denna lek (precis som med alla kortlekar) troligtvis ursprungligen var att spela spel. Många använder också korten i olika terapiformer[källa behövs]. Idén att spå i tarotkorten härstammar från 1700-talet och bruket lever kvar än idag. Den förste person som nämner spådom med tarotkort är schweizaren Antoine Court de Gébelin (1719-1784) i hans stora bokverk Le Monde primitif från 1773-1784. Antoine Court de Gébelin hävdade att tarotkortleken uppfanns av fornegyptiska präster och att den representerar någon slags gudomlig visdom.

Spel[redigera | redigera wikitext]

Trots alla myter om spådom och ockultism spelas än idag kortspel med tarotkortlek i vissa europeiska länder. De spel som spelas är speciellt avpassade för tarotkortleken, men kan med vissa modifieringar även spelas med vanlig standardkortlek. Exempel på tarotkortspel är Scarto, Le Jeu de Tarots, Triomphe forcée och Tapp tarock.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kortspelshandboken av Dan Glimne
  • A Wicked Pack of Cards av Ronald Decker, Thierry Depaulis och Michael Dummett

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]