Spökdjur

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Tarsius)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Spökdjur
Spectral Tarsier.jpg
Östligt spökdjur (Tarsius tarsier)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPrimater
Primates
UnderordningHaplorhini
InfraordningTarsiiformes
Gregory, 1915
FamiljTarsiidae
Gray, 1825
SläkteSpökdjur
Tarsius
Vetenskapligt namn
§ Tarsius
AuktorStorr, 1780
Arter

Tarsius syrichta
Tarsius bancanus
Tarsius tarsier
Tarsius dentatus
Tarsius lariang
Tarsius pelengensis
Tarsius sangirensis
Tarsius pumilus
Tarsius tumpara

Tarsius wallacei
Synonymer
  • Cephalopachus Swainson, 1835
  • Hypsicebus Lesson, 1840
  • Macrotarsus Link, 1795
  • Rabienus Gray, 1821
Filippinskt spökdjur (Tarsius syrichta)
Filippinskt spökdjur (Tarsius syrichta)
Hitta fler artiklar om djur med

Spökdjur, eller vristdjur (Tarsius), är ett släkte i ordningen primater. Tidigare räknades de som halvapor, men de klassas numera tillsammans med de äkta aporna i underordningen Haplorrhini.

Tarsius listas ofta som det enda släktet i familjen Tarsiidae och innehåller omkring tio arter.[1][2] Enligt en studie från 2010 ska två arter flyttas till sina egna släkten.[3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Spökdjurens huvud har ett mycket karakteristiskt utseende med de enorma ögonhålorna, som innefattar de mycket voluminösa ögonen och som är skilda från tinninghålan genom en benig vägg. Huvudet och kroppen hålls upprätt. Frambenen är korta medan bakbenen är starkt förlängda, ungefär som på en groda. Till denna förlängning av bakbenen bidrar även fotens vrist. Båtben och hälben är mycket långa, nästan av underbenens halva längd. Fotens vrist, som heter Tarsuslatin, gav också familjen dess namn. Tack vare fotens byggnad kan de med stor säkerhet hoppande röra sig bland trädgrenarna. Dess föda består av insekter och små ryggradsdjur. När djuret äter reser det sig upp och håller liksom ekorren födan mellan de främre lemmarna. Spökdjuren är rena nattdjur som sover om dagen, och de enorma ögonen är en uppenbar anpassning till nattseende. De lever i små familjegrupper om 2-6 individer. Den naturliga hemvisten är tropisk regnskog, men spökdjur klarar sig även i störda områden, bara det finns tillräckligt med buskage och undervegetation, och de kan ibland påträffas t.o.m. i trädgårdar.[4]

Spökdjuren är eftertraktade som husdjur, men detta är synnerligen olämpligt eftersom de är mycket svåra att hålla vid liv i fångenskap, och dessutom är sällsynta eller utrotningshotade i naturen.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Spökdjur föder normalt en unge i taget, efter en dräktighetstid på sex månader. Ungarna föds med päls och med öppna ögon, och kan klättra inom någon dag från födseln. De blir vuxna efter två år.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Spökdjuren finns idag över stora delar av den sydostasiatiska övärlden, från Sumatra i väster till Samar i öster. De länder de förekommer i är Filippinerna, Indonesien, Malaysia och Brunei. Deras utbredningsområde är särskilt intressant därför att det korsar Wallacelinjen, som annars är gräns mellan den asiatiska och australiska faunan. Idag förekommer spökdjuren bara på öar, men fossil har hittats på Asiens fastland, i Kina och Thailand.

Arterna[redigera | redigera wikitext]

Indelningen i arter är inte helt klarlagd, men IUCN godkänner tio levande arter.[2] Enligt studien från 2010 utgörs spökdjur av följande taxa[3]:

Skalle av Tarsius tarsier. Lägg märke till ögonhålorna.

Spökdjurens fossila historia[redigera | redigera wikitext]

Spökdjuren har en lång, men gles, fossil historia. Äkta spökdjur av släktet Tarsius har nyligen hittats i avlagringar från så långt tillbaka som eocen i Kina.[13] Vid samma tid fanns även ett stort antal fossila arter inom familjen Omomyidae, som sannolikt är släkt med spökdjuren. Även från miocen finns spökdjursfossil från Thailand och Pakistan.

Fossila arter:

  • Xanthorhysis tabrumi[14]
  • Tarsius eocaenus[13]
  • Tarsius thailandica[15]
  • Hesperotarsius sindhensis[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Spökdjur, Nationalencyklopedin, läst 2018-03-14
  2. ^ [a b] TarsiidaeIUCN:s rödlista, läst 14 mars 2018.
  3. ^ [a b] C. Groves & M. Shekelle (2010). ”The Genera and Species of Tarsiidae” (på engelska). International Journal of Primatology. Springer Media. doi:10.1007/s10764-010-9443-1. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10764-010-9443-1. Läst 14 mars 2018. 
  4. ^ [a b] IUCN 2008 Red List http://www.iucnredlist.org/details/21491
  5. ^ IUCN 2008 Red List http://www.iucnredlist.org/details/21492
  6. ^ IUCN 2008 Red List http://www.iucnredlist.org/details/21488
  7. ^ IUCN 2008 Red List http://www.iucnredlist.org/details/21489
  8. ^ IUCN 2008 Red List http://www.iucnredlist.org/details/136319
  9. ^ IUCN 2008 Red List http://www.iucnredlist.org/details/21494
  10. ^ IUCN 2008 Red List http://www.iucnredlist.org/details/21490
  11. ^ IUCN 2008 Red List http://www.iucnredlist.org/details/21493
  12. ^ Shekelle, M.; Salim, A. 2011 Tarsius tumpara . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.1. Läst 15 augusti 2017.
  13. ^ [a b] Rossie & Ni & Beard (2006). Cranial remains of an Eocene tarsier. Proc. Nat. Acad. Sci. 103:4381-4385 http://www.pnas.org/content/103/12/4381.abstract
  14. ^ Beard, K. C. 1998. A new genus of Tarsiidae (Mammalia: Primates) from the middle Eocene of Shanxi Province, China, with notes on the historical biogeography of tarsiers. Bull. Carnegie Mus. Nat. Hist. 34: 260–277.
  15. ^ Ginsburg, L. and P. Mein. 1987. Tarsius thailandica nov. sp., Tarsiidae (Primates, Mammalia) fossile d’Asie. C. R. Academie of Science (Paris) t.304, ser. II, (19):1213–1215.
  16. ^ Jelle S. Zijlstra, Lawrence J. Flynn, Wilma Wessels, The westernmost tarsier: A new genus and species from the Miocene of Pakistan, Journal of Human Evolution, Volume 65, Issue 5, November 2013, Pages 544-550, ISSN 0047-2484.


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]