Tau Canis Majoris

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tau Canis Majoris
Canis Major IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildStora hunden
Rektascension07t 18m 42,48652s[1]
Deklination-24° 57′ 15,7413″[2]
Skenbar magnitud ()4,40[3] (4,89 + 5,33 + 9,70) [4]
Stjärntyp
SpektraltypO9 II[5] (O9 II + B0.5 V + B0.5 V) [6]
U–B-0,99[3]
B–V-0,132 ± 0,030[7]
VariabeltypFörmörkelsevariabel av Beta Lyrae-typ (EB)[8]
Astrometri
Radialhastighet ()33,80 ± 1,8[9] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -2,31 ± 0,40[1] mas/år
Dek.: 5,02 ± 0,55[1] mas/år
Parallax ()1,09 ± 0,59[1]
AvståndCa 5 000  (Ca 1 570[10] pc)
Absolut magnitud ()-5,9 + -3,6 + -3,6[6]
Detaljer
Massa50 ± 0,1[11] M
Radie19,8[12] R
Luminositet280 000[13] L
Temperatur32 000[13] K
Andra beteckningar
30 Canis Majoris, 2E 1804, IRAS 07166-2451, SKY# 13269, 2E 0716.6-2451, JP11 4017, TD1 9746, 1ES 0716-24.8, 2MASS J07184249-2457157, TYC 6541-4204-1, FIN 313, EUVE J0718-24.9, MCW 527, UBV 7106, TOK 42, GC 9736, NGC 2362 23, UBV M 32429, HJ 3948A, GCRV 4843, NSV 3528, WDS J07187-2457Aa,Ab, ADS 5977 A, GEN# +2.23620023, PMSC 07146-2446AP, WDS J07187-2457A, ALS 14805, GOS G238.18-05.54 01, PMSC 07146-2446Aabc, WDS J07187-2457Aa,E, CCDM J07187-2457AP, GSC 06541-04204, PPM 252114, GM99b 35, CD-24 5176, HD 57061, ROT 1174, HJ56 103, CEL 1763, HIC 35415, 1RXS J071841.7-245707, AAVSO 0714-24, CGO 156, HIP 35415, SAO 173446, CPD-24 2216, HR 2782, SBC7 302, CSV 6576, IDS 07146-2446, SBC9 444[2], X 07166-249[8]

Tau Canis Majoris , (τ Canis Majoris, förkortat Tau CMa, τ CMa), som är stjärnans Bayer-beteckning, är en multipelstjärna i den östra delen av stjärnbilden Stora hunden. Den har en kombinerad skenbar magnitud på +4,40[3] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på ca 1,1[1] mas beräknas den befinna sig på ca 5 000 ljusårs (1 570 parsek) avstånd från solen. Stjärnan ingår i den öppna stjärnhopen NGC 2362, där den är den ljusstarkaste medlemmen.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan Tau Canis Majoris Aa är en blå till vit ljusstark jättestjärna av spektralklass O9 II.[5] Den har en massa som är ca 50[11] gånger solens massa, en radie som är ca 20[12] gånger större än solens och utsänder ca 280 000[13] gånger mera energi än solen från dess fotosfär vid en effektiv temperatur på ca 32 000 K.[13]

Tau Canis Majoris, eller 30 Canis Majoris, är en förmörkelsevariabel av Beta Lyrae-typ[8]. Den varierar mellan skenbar magnitud 4,38 och 4,44 med en period av 1,28214 dygn.[8]

Tau Canis Majoris framträder som en superjätte inom den öppna stjärnhopen NGC 2362, men består av flera stjärnor. Egenskaperna hos de mindre följeslagarna i Tau CMa-systemet är dåligt kända. Tau Canis Majoris D har beskrivits som en stjärna av spektralklass B2 V, men detta är osäkert.[14] De tre spektroskopiska komponenternas relativa ljusstyrka har beräknats från förmörkelser och omloppsrörelser. Spektrum, massa och ljusstyrka domineras av primärstjärnan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Tau Canis Majoris, 23 maj 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b] ”Basic data: V* Tau CMa – Eclipsing binary of beta Lyr type (semi-detached)” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Tau+CMa&submit=SIMBAD+search. Läst 7 juni 2017. 
  3. ^ [a b c] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  4. ^ Mason, Brian D.; Wycoff, Gary L.; Hartkopf, William I.; Douglass, Geoffrey G.; Worley, Charles E. (2001). "The 2001 US Naval Observatory Double Star CD-ROM. I. The Washington Double Star Catalog". The Astronomical Journal. 122 (6): 3466. Bibcode:2001AJ....122.3466M. doi:10.1086/323920.
  5. ^ [a b] Sota, A.; Maíz Apellániz, J.; Morrell, N. I.; Barbá, R. H.; Walborn, N. R.; Gamen, R. C.; Arias, J. I.; Alfaro, E. J. (2014). "The Galactic O-Star Spectroscopic Survey (GOSSS). II. Bright Southern Stars". The Astrophysical Journal Supplement. 211: 10. arXiv:1312.6222. Bibcode:2014ApJS..211...10S. doi:10.1088/0067-0049/211/1/10.
  6. ^ [a b] Stickland, D. J.; Lloyd, C.; Sweet, I. (1998). "Spectroscopic binary orbits from ultraviolet radial velocities. Paper 27: Tau Canis Majoris (HD 57061)". The Observatory. 118: 7. Bibcode:1998Obs...118....7S.
  7. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=35037. Läst 7 juni 2017. 
  8. ^ [a b c d] ”Tau CMa” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=5513. Läst 7 juni 2017. 
  9. ^ Pourbaix, D.; Tokovinin, A. A.; Batten, A. H.; Fekel, F. C.; Hartkopf, W. I.; Levato, H.; Morrell, N. I.; Torres, G.; Udry, S. (2004). "SB9: The ninth catalogue of spectroscopic binary orbits". Astronomy and Astrophysics. 424 (2): 727. arXiv:astro-ph/0406573. Bibcode:2004A&A...424..727P. doi:10.1051/0004-6361:20041213.
  10. ^ Gudennavar, S. B.; Bubbly, S. G.; Preethi, K.; Murthy, Jayant (2012). "A Compilation of Interstellar Column Densities". The Astrophysical Journal Supplement. 199: 8. Bibcode:2012ApJS..199....8G. doi:10.1088/0067-0049/199/1/8.
  11. ^ [a b] De Vries, N.; Portegies Zwart, S.; Figueira, J. (2014). "The evolution of triples with a Roche lobe filling outer star". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 438 (3): 1909. arXiv:1309.1475. Bibcode:2014MNRAS.438.1909D. doi:10.1093/mnras/stt1688.
  12. ^ [a b] Underhill, A. B.; et al. (November 1979), "Effective temperatures, angular diameters, distances and linear radii for 160 O and B stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 189 (3): 601–605, Bibcode:1979MNRAS.189..601U, doi:10.1093/mnras/189.3.601
  13. ^ [a b c d] Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (2010). "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants". Astronomische Nachrichten. 331 (4): 349. arXiv:1003.2335. Bibcode:2010AN....331..349H. doi:10.1002/asna.200911355.
  14. ^ Mason, Brian D.; Gies, Douglas R.; Hartkopf, William I.; Bagnuolo, Jr., William G.; Ten Brummelaar, Theo; McAlister, Harold A. (1998). "ICCD Speckle Observations of Binary Stars. XIX. An Astrometric/Spectroscopic Survey of O Stars". The Astronomical Journal. 115 (2): 821. Bibcode:1998AJ....115..821M. doi:10.1086/300234.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]