Thailands armé

Från Wikipedia
Thailands armé
(กองทัพอากาศไทย)
Emblem
Information
Officiellt namnKungliga thailändska armén
กองทัพบกไทย/Kong thap bok thai
Royal Thai Army (RTA)
Datum1874 (149 år)
LandThailand
FörsvarsgrenArmé
Del av Royal Thai Armed Forces
Storlek210,000 (est.)[1]
HögkvarterRoyal Thai Army Headquarters, Thanon Ratchadamnoen, Phra Nakhon, Bangkok
Valspråkเพื่อชาติ ศาสน์ กษัตริย์ และประชาชน
("För kungen och folket")
Marschมาร์ชกองทัพบก
(Arméns march)
Kända slag och krig* Haw wars
Årsdagar18 januari (arméns årsdag)
Befälhavare
Commander-in-chiefGeneral Apirat Kongsompong
Framstående befälhavarePhraya Phahonphonphayuhasena
Plaek Phibunsongkhram
Sarit Thanarat
Thanom Kittikachorn
Prem Tinsulanonda
Chavalit Yongchaiyudh
Suchinda Kraprayoon
Surayud Chulanont
Sonthi Boonyaratglin
Prayut Chan-o-cha
Tjänstetecken
Royal Thai Army Flag
Unit Colour

Kungliga thailändska armén (thai: กองทัพบกไทย, Kong Thap Bok Thai; engelska: Royal Thai Army (RTA)) är den äldsta av Thailands tre försvarsgrenar. Arméns har i uppgift att utveckla, organisera och utbilda markstrids- och luftvärnsförband samt upprätthålla nationella intressen och nationens suveränitet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Thailändska armén ansvarar för att skydda kungarikets suveränitet. Det är den äldsta och största försvarsgrenen av Thailands försvarsmakt. Armén bildades den 8 maj 1874, delvis som ett svar på Bowringfördraget som slöts 1855 med Storbritannien, vilket öppnade landet för internationell handel.[2]

Nutid[redigera | redigera wikitext]

I januari 2005 meddelade försvarsminister General Samphan Boonyanan att armén skulle bilda en ny division, 15. infanteridivisionen. Försvarsministern menade på att divisionen inte skulle sättas in som en stridande enhet mot islamistiska militanter, utan snarare bistå lokalbefolkningen med att utveckla regionen.[3] Divisionen bildades genom att den tidigare 16. infanteridivisionen i Pranburi flyttades till Pattani tillsammans med enheter ur militärpolisen, signaltrupperna samt arméflyget. Utöver divisionens ingående enheter skulle den även bestå av tre fristående infanteribataljoner, baserade i Pattani, Yala och Narathiwat. Totalt avsatte regeringen en budget på 18 billioner baht för den första fyra åren.[4] År 2010 skrev International Crisis Group att den 15. infanteridivisionen inrättades som en permanent säkerhetsstyrka för att hantera säkerhetsproblem i landets södra provinser.[5] Den 15 augusti 2012 uppgav Jane's Defence Weekly att två nya stridsformationer hade blivit godkända av dåvarande Puea Thai administrationen. Dom två formationerna som bildades var 7. infanteridivisionen som baserades i provinsen Chiang Mai, samt 3. kavalleridivisionen som baserades i provinsen Khon Kaen.[6]

Den 22 maj 2014 avsatte armén den dåvarande regeringen som utgjordes av en administrationen från Puea Thai. I desställe utnämndes militärtjänstemän till ledamöter i den nationella församlingen (parlamentet). Den 21 augusti 2014 valde de arméns befälhavare, general Prayut Chan-o-cha, till premiärminister. Generalen gick i pension i oktober 2014, för att kunna koncentrera sig på det politiska arbetet.[7][8]

Coups d'état[redigera | redigera wikitext]

I det moderna Thailand har dess armé en lång historia med försök till genomförda statskupper. Det genom att arméns ledning fortfarande ser det som en roll av armén, vilken för övrigt är den starkaste och kraftfullaste av samtliga försvarsgrenar i landet.[9][10]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Den thailändska armén är organiserade enligt nedan formationer.

  • 9x infanteridivisioner
  • 1x pansardivision
  • 3x kavalleridivisionen (lätt bepansrade divisioner).
  • 1x Special Warfare Command, små enheter tränade och utrustade för speciella och luftburna operationer.
  • 1x arméflygdivision

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Thailands armé på en karta över Thailand
Första armén
Första armén
Andra armén, 3. infanteridivisionen
Andra armén,
3. infanteridivisionen
Tredje armén, 4. infanteridivisionen
Tredje armén,
4. infanteridivisionen
Fjärde armén
Fjärde armén
2. infanteridivisionen
2. infanteridivisionen
9. infanteridivisionen
9. infanteridivisionen
11. infanteridivisionen
11. infanteridivisionen
31. infanteriregementet
31. infanteriregementet
6. infanteridivisionen
6. infanteridivisionen
7. infanteridivisionen
7. infanteridivisionen
5. infanteridivisionen
5. infanteridivisionen
15. infanteridivisionen
15. infanteridivisionen
Locations of the army's major units in Thailand

Arméområde[redigera | redigera wikitext]

Thailands armé är indelad i fyra så kallade arméområden, vilket i Sverige skulle motsvara militärområde.

  • Första armén – högkvarter i Bangkok och kontrollerar trupper i 26 provinser i centrala, östra och västra Thailand samt Bangkok.[11]
  • Andra armén – högkvarter i Nakhon Ratchasima och är ansvarig för den nordöstra delen av landet.
    • 3. infanteridivisionen – Fort Suranari, Nakhon Ratchasima
    • 6. infanteridivisionen – Fort King Phutthayodfa Chulalok Maharat, Roi Et
    • 3. kavalleridivisionen – Fort Tinsulanonda, Khon Kaen
    • 2. underhållsdivisionen –
  • Treje armén – högkvarter i Phitsanulok och är ansvarig för den norra och nordvästra delen av landet.
    • 4. infanteridivisionen – Fort King Naresuan Maharat, Phitsanulok
    • 7. infanteridivisionen – Fort Chao Khun Nen, Chiang Mai
    • 1. kavalleridivisionen – Fort Phokhun Pha Mueang, Phetchabun
    • 3. underhållsdivisionen –
  • Fjärde armén – högkvarter i Nakhon Si Thammarat och är ansvarig för den södra delen av landet samt engagerad i det pågående upproret i landets södra provinser. USA:s utrikesdepartement påstod 2006, läckt av WikiLeaks, att de militära styrkor under ledning av fjärde armén uppgick till drygt 35.000 soldater.
    • 5. infanteridivisionen – Fort Thep Satri Srisunthorn, Nakhon Si Thammarat
    • 15. infanteridivisionen – Fort Ingkhayutthaborihan, Pattani
    • 4. underhållsdivisionen – en utvecklingsavdelningen som tillhandahåller tillverkning, byggnation och annat stöd till de lokala samhällena i landets söder provinser. Divisionen genomför formellt inte säkerhetsoperationer, utan arbetar för att utveckla god förbindelser med lokalbefolkningen. Något som bland annat märks genom att de inte attackeras i dessa arbete.[12]
Thailands armé på en karta över Bangkok
First Army
First Army
1st Division, 3rd Cavalry Division, 1st Cavalry Division
1st Division,
3rd Cavalry Division,
1st Cavalry Division
2nd Cavalry Division
2nd Cavalry Division
Locations of the army's major units in Bangkok

Militärdistrikt[redigera | redigera wikitext]

De fyra arméområdena är i sin tur indelade i distrikt, vilket kan jämföras med svenska försvarsområden. Den första siffran i distriktets nummer anger till vilket arméområde distriktet lyder under. Namnen på forten är hämtade från platser eller personer i den thailändska historien.

Militärdistrikt nummer Ingående provinser Högkvarter
11 Bangkok, Nakhon Pathom, Nonthaburi, Pathum Thani, Samut Prakan Dusit, Bangkok
12 Prachinburi, Nakhon Nayok, Chachoengsao Fort Chakraphong, Prachinburi
13 Lopburi, Chai Nat, Sing Buri, Ang Thong Fort King Narai Maharat, Lopburi
14 Chonburi, Rayong Fort Nawaminthrachini, Chonburi
15 Phetchaburi, Prachuap Khiri Khan Fort Ramratchaniwet, Phetchaburi
16 Ratchaburi, Samut Songkhram, Samut Sakhon Fort Phanurangsi, Ratchaburi
17 Kanchanaburi, Suphan Buri Fort Surasi, Kanchanaburi
18 Saraburi, Phra Nakhon Si Ayutthaya Fort Adisorn, Saraburi
19 Sa Kaeo, Chanthaburi, Trat Fort Surasinghanat, Sa Kaeo
21 Nakhon Ratchasima, Chaiyaphum Fort Suranari, Nakhon Ratchasima
22 Ubon Ratchathani, Amnat Charoen Fort Sapphasitthiprasong, Ubon Ratchathani
23 Khon Kaen, Kalasin Fort Sripatcharin, Khon Kaen
24 Udon Thani, Nong Khai Fort Prachaksinlapakhom, Udon Thani
25 Surin, Sisaket Fort Weerawatyothin, Surin
26 Buriram, Maha Sarakham Fort Somdej Chao Phraya Kasatsuek, Buriram
27 Roi Et, Yasothon Fort Prasertsongkhram, Roi Et
28 Loei, Nong Bua Lamphu Fort Srisongrak, Loei
29 Sakon Nakhon, Bueng Kan Fort Kritsiwara, Sakon Nakhon
210 Nakhon Phanom, Mukdahan Fort Phra Yod Mueang Khwang, Nakhon Phanom
31 Nakhon Sawan, Kamphaeng Phet, Uthai Thani Fort Chiraprawat, Nakhon Sawan
32 Lampang Fort Surasak Montri, Lampang
33 Chiang Mai, Mae Hong Son, Lamphun Fort Kawila, Chiang Mai
34 Phayao Fort Khun Chueang Thammikkarat, Phayao
35 Uttaradit, Phrae Fort Phichai Dabhak, Uttaradit
36 Phetchabun, Phichit Fort Phokhun Pha Mueang, Phetchabun
37 Chiang Rai Fort King Mengrai Maharat, Chiang Rai
38 Nan Fort Suriyaphong, Nan
39 Phitsanulok, Sukhothai Fort King Naresuan Maharat, Phitsanulok
310 Tak Fort Wachiraprakan, Tak
41 Nakhon Si Thammarat (utom Thung Song distriktet), Phuket Fort Vajiravudh, Nakhon Si Thammarat
42 Songkhla, Phatthalung, Satun Fort Senanarong, Songkhla
43 Nakhon Si Thammarat (endast Thung Song distriktet), Krabi, Trang Fort Thep Satri Srisunthorn, Nakhon Si Thammarat
44 Chumphon, Ranong Fort Khet Udomsak, Chumphon
45 Surat Thani, Phang Nga Fort Vibhavadi Rangsit, Surat Thani
46 Pattani, Narathiwat, Yala Fort Ingkhayutthaborihan, Pattani

Army Medical Department[redigera | redigera wikitext]

Army Medical Department (AMED) (กรมแพทย์ทหารบก) ansvarar för medicinska frågor inom armén och tillhandahåller medicinsk vård, både i fält samt på förläggningar. AMED ansvarar för utbildning av personal inom forskning och jordbruk, samt övervakar de andra medicinska avdelningarna inom armén. AMED driver Phramongkutklao sjukhus i Bangkok och Ananda Mahidol sjukhus i Lopburi, tillsammans med mindre sjukhus vid varje fort, samt Phramongkutklao College of Medicine (PCM).

Arméflyget[redigera | redigera wikitext]

Royal Thai Army Air Division (กองบินทหารบกไทย) är den enhet inom armén som ansvarar för att utbilda och bemanna arméflyget. Arméflyget har sitt högkvarter vid Fort Princess Srinagarindra i Mueang Lopburi, Lopburi.

  • Bang Khen (3 km söder om Don Mueang)
    • Kungliga skvadronen – en enhet som opererar med tre Bell 212 och två Bell 412.
    • Specialtransportenheten – en enhet som opererar med 10–12 Bell 212 samt med Bell 206.
  • Fort Surasi – Kanchanaburi
    • 9. infanteribataljonen opererar med två Bell 206B samt Schweizer S-300C.
    • There is also a detachment of UH-1H from an Air Mobility Company based here.
  • Fort Chakraphong – Prachinburi
    • 2. infanteribataljonen, "The Queen's Guard", was operating two Bell 206B, three Schweizer S-300C, and two Maule MX-7 in 2004, however it is likely the Maule MX-7s may now not be operated by this unit now.
    • A detachment of this unit (with, in 1998, one Bell 206 and one Maule MX-7) was operating from Watthana Nakhon (VTBW) near the Cambodian border.
  • Phitsanulok Airport (VTPP)
    • Loc 16 degrees 46'58.58N,100 degrees 16'44.84E elevation 154 feet/47 metres.
    • Runway 14/32 length 9,843 x 148 feet (3,000 x 45 metres)
    • 4. infanteribataljonen – en bataljon som opererar med Bell 206B, Schweizer S-300C, Cessna U-17B och Maule MX-7.
  • Fort Suranari – Nakhon Ratchasima)
    • 3. infanteribataljonen – en bataljon som opererar med två Bell 206B, two Schweizer S-300C och två Cessna U-17B.
    • This field also hosts a detachment of up to three Bell 212 helicopters from one of the Air Mobility Companies Luftburna kompanier.
  • Sa Pran Nak flygplats (VTBH) – huvudbas i Lopburi för arméflyget, med faciliteter för utbildning, underhåll och magasinering av luftfarkoster.
    • Loc 14 degrees 56'58.02N, 100 degrees 38'34.88E elevation 95 feet (29 metres).
    • Runways 01/19 3,300 x 98 feet (1,006 x 30 metres) and 06/24 3,890 x 98 feet (1,186 x 30 metres)
    • Operating units here include
      • Gong Bin Bau (lätt luftburet kompani) – opererar med Cessna U-17B, Cessna T-41, samt Searcher MKII
      • Gong Bin Pee-ak Moon Tee Nung (1. luftburna kompaniet) – opererar med Bell UH-1Hs and Bell 212s
      • Gong Bin Pee-ak Moon Tee Song (2. luftburna kompaniet) – opererar med Bell UH-1Hs (US Excess Defense Articles Program) och Bell 212.
      • Gong Bin Pee-ak Moon Tee Sam (3. luftburna kompaniet) – opererar med Bell UH-1Hs, Bell 206Bs, Bell AH-1F Huey Cobras (eight) och Bell 212.
      • Gong Bin Pee-ak Moon Tee Gou (pasom) (9. luftburna kompaniet) – opererar med Bell UH-1H, Sikorsky S-70-43 och Black Hawks.
      • Gong Bin Sanub-sanoon Tua Pai (General Support Aviation Battalion) – opererar med Boeing CH-47D Chinooks, Bell UH-1Hs och Mil Mi-17V5.
      • Arméflygcentrum – ett centrum för konverteringsutbildning och opererar med Cessna T-41B, Maule MX-7 och Schweizer S-300C.
      • 5. flygunderhållskompaniet – en underhållskompani som är baserade 3 km söder om Sa Pran Nak, vilket är ansvarigt för underhåll samt magasinering av arméflygets luftfarkoster.
  • Cha-ian flygplats (VTSN) – Nakhon Si Thammarat
  • 5. infanteribataljonen – en bataljon som opererar med två Bell 206B-3, tre Schweizer TH-300C och två Maule MX-7.
  • Ett detachement från luftburna kompanierna i Lopburi finns även vid flygplatsen.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Översättning[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Royal Thai Army, 2 september 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ John Pike (22 May 2014). ”GlobalSecurity.org”. GlobalSecurity.org. GlobalSecurity.org. http://www.globalsecurity.org/military/world/thailand/army-intro.htm. Läst 4 augusti 2014. 
  2. ^ ”The Royal Thai Army | 42nd Military Circle”. The Royal Thai Army | 42nd Military Circle. 42militarycircle.com. 1 October 2010. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140818000648/http://42militarycircle.com/history-2/the-royal-thai-army/. Läst 4 augusti 2014.  Arkiverad 18 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140818000648/http://42militarycircle.com/history-2/the-royal-thai-army/. Läst 2 september 2019. 
  3. ^ Robert Karniol, 'Thailand boosts military in troubled south,' Jane's Defence Weekly, 23 February 2005, Vol. 42, No. 8, p. 12
  4. ^ Asia Africa Intelligence Wire, New Thai army regiment to battle southern militants [sic – this is a division], BBC Monitoring International Reports, 16 February 2005.
  5. ^ International Crisis Group, 'Update Briefing: Stalemate in Southern Thailand,' Asia Briefing No. 113, Bangkok/Brussels, 3 November 2010, 3
  6. ^ Interview: Sukumpol Suwanatat, Air Chief Marshal and Minister of Defence, JDW 15 August 2012, Vol. 49, Issue 33, 34.
  7. ^ (www.dw.com), Deutsche Welle. ”Thailand's new army chief takes office - DW - 01.10.2010”. DW.COM. http://www.dw.com/en/thailands-new-army-chief-takes-office/a-6066746. 
  8. ^ ”Thailand's Junta Chief Chosen as Prime Minister”. Voice of America. 21 August 2014. http://www.voanews.com/content/thai-coup-leader-nominated-prime-minister/2422964.html. Läst 23 september 2014. 
  9. ^ Achakulwisut, Apinya (23 October 2018). ”Army at the centre of our vicious circle” (Opinion). Bangkok Post. https://www.bangkokpost.com/opinion/opinion/1562978/army-at-the-centre-of-our-vicious-circle. Läst 23 oktober 2018. 
  10. ^ ”The CURSE of an Army always ready to pounce” (Opinion). The Nation. 23 October 2018. http://www.nationmultimedia.com/detail/opinion/30356989. Läst 23 oktober 2018.  Arkiverad 23 oktober 2018 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181023001032/http://www.nationmultimedia.com/detail/opinion/30356989. Läst 2 september 2019. 
  11. ^ Nanuam, Wassana (3 September 2018). ”Army reshuffle sees loyalists appointed”. Bangkok Post. https://www.bangkokpost.com/news/general/1532774/army-reshuffle-sees-loyalists-appointed. Läst 3 september 2018. 
  12. ^ 06BANGKOK3883, 'Southern Violence: The army takes the lead,' 30 June 2006, para 8.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]