Hoppa till innehållet

The Last of Us Part II

Från Wikipedia
The Last of Us Part II
The Last of Us Part II logo.svg
Information
OriginaltitelThe Last of Us Part II
UtvecklareNaughty Dog
UtgivareSony Interactive Entertainment
GenreSurvival horror, actionäventyr, tredjepersonsskjutare
PerspektivTredje person
Antal spelare1
FormatPlaystation 4
Playstation 5
Microsoft Windows
SpelmotorNaughty Dogs proprietära spelmotor[1]
MedieformatOptisk skiva, nedladdning
InenheterHandkontroll
WebbsidaOfficiell webbplats
Arbetslag
RegissörNeil Druckmann
Anthony Newman
Kurt Margenau
ManusförfattareNeil Druckmann
Halley Gross
RöstskådespelareAshley Johnson
Troy Baker
Victoria Grace
Ian Alexander
Shannon Woodward
Emily Swallow
Stephen A. Chang
Laura Bailey
Jeffrey Pierce
Chelsea Tavares
Ashley Scott
Merle Dandridge
Derek Phillips
Patrick Fugit
Ashly Burch
Alejandro Edda
Jeffrey Wright
Reuben Langdon
Chase Austin
Maggie Macdonald
Robert Clotworthy
Kellen Goff
SpeldesignEmilia Schatz
Richard Cambier
MusikGustavo Santaolalla
GrafikdesignErick Pangilinan
John Sweeney
Christian Nakata
ProgrammeringTravis McIntosh
Christian Gyrling
Spelserie
FöregångareThe Last of Us
Utmärkelser
Se lista
Distribution
Internationell19 juni 2020 (PS4)
19 januari 2024 (PS5)
3 april 2025 (PC)

The Last of Us Part II är ett survival horror-spel i tredjepersonsskjutarformat utvecklat av Naughty Dog och utgivet av Sony Interactive Entertainment exklusivt för Playstation 4. Det är en direkt uppföljare till The Last of Us från 2013. Berättelsen utspelar sig fem år efter händelserna i det första spelet och följer två spelbara rollfigurer vars båda liv sammanflätas i ett postapokalyptiskt USA: Ellie, som söker hämnd efter ett brutalt mord, och Abby, en soldat som är involverad i en konflikt mellan sin milis och en religiös kult.

Spelet spelas ur ett tredjepersonsperspektiv, där spelaren använder sig av skjutvapen, improviserade vapen och smygande för att försvara sig mot fientliga människor och zombieliknande varelser. Utvecklingen av The Last of Us Part II började 2014, kort efter lanseringen av The Last of Us Remastered. Neil Druckmann återvände som creative director och skrev spelets manus tillsammans med Halley Gross. Teman som hämnd och rättvisa inspirerades av Druckmanns upplevelser från sin uppväxt i Israel. Ashley Johnson repriserade sin roll som Ellie, medan Laura Bailey introducerades som Abby. Gustavo Santaolalla återvände för att komponera och framföra spelets musik.

Efter flera förseningar, delvis på grund av Covid-19-pandemin, släpptes spelet internationellt den 19 juni 2020. Det hyllades för sitt röstskådespeleri, rollfigurer, ljuddesign, musik, visuella kvalitet och spelmekanik, men dess berättelse och tematik väckte delade meningar bland både kritiker och spelare. Spelet blev föremål för en recensionsbombning på Metacritic, med ett användarbetyg på 5,8 baserat på över 165 000 recensioner. Trots detta blev The Last of Us Part II en av de mest sålda Playstation 4-spelen genom tiderna, med över fyra miljoner sålda exemplar under lanseringshelgen och över tio miljoner exemplar 2022. Spelet innehar rekordet för flest utmärkelser som Årets spel och har mottagit en rad andra priser och erkännanden från olika spelpublikationer.

Den 17 november 2023 tillkännagavs en remastrad version av spelet exklusivt för Playstation 5. Denna version inkluderar förbättrad grafik i 4K-upplösning, integration med spelkontrollen Dualsense, snabbare laddningstider, nya banor, karaktärsdräkter och miljöer samt ett roguelike-spelläge vid namn "No Return". Denna version släpptes också till Microsoft Windows den 3 april 2025.

Spelupplägg

[redigera | redigera wikitext]

The Last of Us Part II spelas ur ett tredjepersonsperspektiv, vilket innebär att spelare ser sin spelfigur snett bakifrån.[2][3] Spelaren använder sig av flera typer av avstånds- och närstridsvapen för att besegra sina fiender och fortsätta genom spelets nivåer.[4] Spelaren kan även skapa improviserade vapen och smygande för att bekämpa eller undvika fientliga människor och kannibaliska varelser som blivit smittade av muterade Cordyceps-svampar. Till skillnad från det tidigare spelet kan spelaren i detta spel färdas genom spelets nivåer mer öppet genom att kunna ta sig till högre utsiktspunkter genom att hoppa och klättra, eller att krypa och ta sig förbi trånga utrymmen för att kunna flankera sina fiender.[4] Spelet introducerar även vakthundar som kan spåra upp spelarens position.[4]

En funktion som återvänder The Last of Us är Listen Mode, vilket gör att spelaren kan lokalisera fiender genom att öka sin hörsel och rumsuppfattning på bekostnad av sin rörelseförmåga.[4] Spelet har även ett tillverkningssystem där spelaren via recept kan skapa nya vapen och ammunition av olika förnödenheter som finns utspridda i spelets nivåer.[4] Spelaren kan också samla in kugghjul för att uppgradera sina skjutvapen på utplacerade arbetsbänkar. Handböcker och piller kan upptäckas och användas för att uppgradera spelarens fysiska förmågor och öka effektiviteten för egentillverkade föremål.[4]

Synopsis

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och figurer

[redigera | redigera wikitext]

Part II utspelar sig i västra USA i en postapokalyptisk framtid där stora delar av civilisationen har förintats efter ett utbrott av en muterad Cordyceps-svampbildning. Spelet utspelar sig främst i staden Seattle i Washington, liksom i städerna Jackson i Wyoming, Salt Lake City i Utah samt i Santa Barbara i Kalifornien. Flera återkommande figurer från The Last of Us medverkar i Part II, såsom Ellie (spelad av Ashley Johnson), Joel Miller (Troy Baker), hans bror Tommy (Jeffrey Pierce) och dennes fru Maria (Ashley Scott). Spelet inleds i staden Jackson som styrs av Tommy. Där bor Ellies vänner Dina (Shannon Woodward) och Jesse (Stephen Chang). Senare stöter de på Washington Liberation Front (WLF), en paramilitär milis som tidigare störtat Seattles karantänzons myndigheter. Dess medlemmar inkluderar Abby (Laura Bailey), Owen (Patrick Fugit), Mel (Ashly Burch), Nora (Chelsea Tavares) och Manny (Alejandro Edda), och deras ledare är Issac Nixon (Jeffrey Wright). Abby och hennes kamrater är före detta medlemmar av rebellgruppen Eldflugorna (på engelska: Fireflies) Under största delen av spelet kontrollerar spelaren Ellie medan i övriga delar kommer spelaren kontrollera Abby. I Seattle stöter Ellie och Abby på Seraphiterna (på engelska: Seraphites), en grupp av religiösa fanatiker, liksom banditgruppen Skallerormarna (på engelska: Rattlers) i Santa Barbara. Abby blir senare vän med två före detta seraphiter: Yara (Victoria Grace) och hennes bror Lev (Ian Alexander).[5]

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Spelet inleds med att Joel erkänner för sin bror Tommy att han bär ansvaret för att ha stoppat Eldflugorna från att försöka utveckla ett botemedel mot Cordyceps-svampbildningen genom att rädda Ellie från en livshotande operation. Fyra år senare har Joel och Ellie byggt upp ett liv i Jackson, Wyoming, men deras relation är ansträngd till följd av Joels beslut. Under en patrull utanför Jackson räddar Joel och Tommy en ung kvinna vid namn Abby från en hord av smittade. De följer henne till en tillfällig utpost som används av hennes grupp, som är tidigare Eldflugor men som numera är medlemmar i Washington Liberation Front (WLF), en milis baserad i Seattle. Abby avslöjar att hon vill hämnas sin far, kirurgen Jerry, som Joel dödade när han räddade Ellies liv. Abbys grupp attackerar bröderna och Abby torterar och dödar Joel inför Ellie, som anländer tillsammans med sin flickvän Dina. Abby skonar dock både Ellie och Tommy, som senare svär att hämnas Joels död.[5]

Tommy reser i förväg till Seattle för att hitta Abby. Ellie och Dina följer efter och slår läger i en teater i staden. Under resan berättar Ellie om sin immunitet mot cordyceps, vilket chockerar Dina. Dina i sin tur avslöjar att hon är gravid med sin tidigare pojkvän Jesse. Nästa dag ger sig Ellie ut ensam i jakt på Tommy och träffar oväntat på Jesse, som följt efter dem. Tillsammans söker de efter Abby och hennes grupp. När Ellie letar efter Nora, en av Abbys vänner, konfronterar hon Seraphiterna, en religiös sekt som är i konflikt med WLF. Ellie spårar upp Nora och tvingar henne under tortyr att avslöja var Abby befinner sig, något som traumatiserar Ellie. Dagen därpå dödar hon ytterligare två medlemmar i Abbys grupp, Owen och den gravida Mel. När hon inser att Mel väntade barn blir Ellie förkrossad. I en tillbakablick avslöjas att Ellie två år tidigare besökte sjukhuset i Salt Lake City där Joel räddade henne. När hon får veta om sanningen bröt hon därefter kontakten med Joel. I nutidens Seattle attackerar Abby teatern där Ellie, Dina, Jesse och Tommy befinner sig. Hon dödar Jesse och tar Tommy som gisslan.[5]

Samtidigt får man följa Abbys berättelse. Tre dagar tidigare får hon veta att Owen, hennes tidigare pojkvän, har försvunnit efter att han varit i strid med Seraphiterna. Abby beger sig ut för att hitta honom, men hon blir tillfångatagen av Seraphiterna. Hon räddas av två syskon och apostater, Yara och Lev. Lev har brutit med sektens traditioner, vilket gjort dem till måltavlor av dess medlemmar. Yara får sin arm bruten av Seraphiterna, men Abby lämnar dem tillfälligt för att hitta Owen. Han berättar att han vill lämna WLF och segla till Santa Barbara, där det ryktas att Eldflugorna har omgrupperat sig. Abby får mardrömmar om sin fars, Yaras och Levs död, vilket övertygar henne till att rädda syskonens liv. Hon tar med sig Lev genom Seattle för att hämta medicinsk utrustning så att Yaras arm kan amputeras med Mels hjälp. Efter operationen flyr Lev för att försöka övertala sin djupt troende mor att lämna sekten. Abby och Yara hittar honom i Seraphiternas bosättning på en ö utanför Seattle, där Lev i självförsvar tvingats döda sin mor. De flyr när WLF inleder ett angrepp mot ön, och Yara offrar sitt liv för att rädda de andra. När Abby och Lev återvänder till Seattle finner de Owen, Mel och deras ofödda barn döda. De hittar även en karta som leder till Ellies gömställe. I raseri beger sig Abby dit, skjuter Tommy, dödar Jesse och misshandlar Ellie och Dina svårt. På Levs begäran skonar Abby dem och beordrar dem att lämna Seattle.[5]

Flera månader senare bor Ellie och Dina tillsammans på en avlägsen gård, där de uppfostrar Dinas och Jesses son JJ. Trots det fridfulla livet lider Ellie av posttraumatiskt stressyndrom. När Tommy återvänder med information om att Abby befinner sig i Santa Barbara, bestämmer sig Ellie för att åka dit, trots Dinas vädjan att stanna. Samtidigt har Abby och Lev anlänt till Santa Barbara i hopp om att hitta Eldflugorna. De hittar en gammal anläggning och lyckas få kontakt via radio med en grupp på Catalina Island. Strax därefter tillfångatas de av gruppen Skallerormarna, som förslavar dem och lämnar dem att dö på en strand. Ellie anländer senare till Santa Barbara och räddar Abby och Lev. Hon tvingar Abby att slåss mot henne. Under striden biter Abby av två av Ellies fingrar. Ellie får till slut övertaget och håller på att dränka Abby, men hejdas av en plötslig minnesbild av Joel. Hon skonar Abby och låter henne fly med Lev. Ellie återvänder sedan till gården och finner den övergiven. Hon försöker använda Joels gitarr, men saknar nu två fingrar och kan inte längre spela. Hon minns sin sista konversation med Joel, där hon sa att hon ville försöka förlåta honom. Efter denna påminnelse lämnar Ellie gården och vandrar mot en osäker framtid.[5]

Utveckling

[redigera | redigera wikitext]
Neil Druckmann
Halley Gross
Anthony Newman
Kurt Margenau
Druckmann återvände som kreativ chef för The Last of Us Part II och skrev berättelsen tillsammans med Gross, medan Newman och Margenau var medregissörer.

Tidiga koncept för The Last of Us Part II utformades under utvecklingen av det första The Last of Us.[6] Naughty Dog påbörjade utvecklingen 2014, kort efter lanseringen av remaster-versionen av The Last of Us.[7] I augusti 2017, i samband med utgivningen av Uncharted: The Lost Legacy, hade hela Naughty Dogs team på 350 personer övergått till att utveckla Part II.[8][9]

Neil Druckmann ledde utvecklingen som kreativ chef samt som manusförfattare och återtog därmed sin roll från The Last of Us och Uncharted 4: A Thief's End (2016). Anthony Newman och Kurt Margenau utsågs till medregissörer för Part II, där de ansvarade för spelelement såsom bandesign och spelmekanik.[10]

Under de sista månaderna av utvecklingen arbetade teamet på distans till följd av COVID-19-pandemin.Totalt arbetade cirka 2 169 utvecklare från 14 studior med spelet. Enligt dokument från utgivaren Sony Interactive Entertainment nådde den 70 månader långa utvecklingen en topp med 200 heltidsanställda och kostade omkring 220 miljoner amerikanska dollar, vilket gör Part II till ett av de dyraste videospelen att utveckla.[11]

Druckmann skrev berättelsen tillsammans med Halley Gross. Teamet experimenterade med olika berättelsestrukturer och övervägde att skrota projektet tills de slutligen enades om en idé som speglade det första spelet;[12] Druckmann sade att medan The Last of Us handlar om de extrema åtgärder man är beredd att vidta av kärlek, handlar Part II mer om hur långt man är villig att gå för att skipa rättvisa för dem man älskar.[13]

Olika teman som hämnd och vedergällning var inspirationer från Druckmanns erfarenheter av att växa upp i Israel, där våld ofta var ett återkommande ämne.[9] Han mindes att han såg videomaterial från lynchningen i Ramallah och hur hans tankar, efter att ha hört de jublande folkmassorna, började tänka våldsamma idéer om att ställa förövarna till svars.[14][15] Han ville att spelaren skulle känna en ”törst efter hämnd” innan de tvingades inse konsekvenserna av sina handlingar. Druckmann uppgav att andra teman innefattar tribalism, trauma och strävan efter rättvisa. Konstnärer på Naughty Dog reste till Seattle för att analysera arkitektur, vegetation, material, topografi och ljussättning samt för att fånga fotorealistiska texturer.[16]

Motion-capture-inspelning för The Last of Us Part II i Playa Vista, Los Angeles.

Ashley Johnson och Troy Baker återupptog sina roller som Ellie respektive Joel, medan Laura Bailey fick rollen som Abby.[17] Skådespelarnas prestationer spelades in i en studio i Playa Vista, Los Angeles, med hjälp av performance capture, där skådespelarnas rörelser och röster registrerades samtidigt.[18]

Gross påpekade att ett mål för manusförfattarna var att ”skapa de mest mångfacetterade karaktärerna du har sett i spel”.[16] Hon ville särskilt utforska Ellies komplexa beteende och visa både hennes styrka och hennes osäkerheter.[19]

Bytet mellan Ellie och Abby som spelbara karaktärer inspirerades av bytet från Joel till Ellie i det första spelet, men betonades ytterligare i Part II på grund av dess fokus på empati. Druckmann ville att spelaren först skulle hata Abby tidigt i spelet, för att senare utveckla empati för henne.[20]

Utvecklarna ville använda de tekniska möjligheterna hos PlayStation 4 till fullo när de skapade Part II, och lade därför till fler fiender och större miljöer än i tidigare spel.[6] Druckmann påpekade att minsta lilla minskning i detaljnivå skulle förstöra känslan av autenticitet, vilket krävde kontinuerlig optimering av tekniken.[21] Förbättringar av artificiell intelligens (AI) möjliggjorde djupare kopplingar till karaktärerna och skapandet av relationer via spelmekaniken.[22] The Last of Us Part II var ursprungligen planerat som ett spel med öppen värld och navbaserade områden, men utvecklingen gick senare över till en mer linjär stil eftersom det tjänade berättelsen bättre.[23]

Naughty Dog ville utöka de tillgängliga alternativ som introducerades i Uncharted 4 för att säkerställa att alla spelare kunde ta sig igenom berättelsen, och utvecklarna deltog i konferenser samt samarbetade med förespråkare.[24]

Gustavo Santaolalla (vänster) återvände för att komponera musiken till The Last of Us Part II, medan Mac Quayle (höger) bidrog med ytterligare stridsmusik.

Gustavo Santaolalla återvände för att komponera och framföra spelets musik, precis som han gjorde i det första spelet,[25] medan Mac Quayle bidrog med stridsmusik. Utvecklarna fick tillstånd att använda låtarna ”Future Days” av Pearl Jam och ”Take On Me” av A-ha.

För att åstadkomma ljudet för Haltarna, spelets nya varianter av infekterade, anlitade teamet röstskådespelarna Raul Ceballos och Steve Blum, och använde föremål som grapefrukter för att skapa explosionsljud. Dialogteamet hämtade inspiration från visselspråk såsom Sfryria och Silbo Gomero för Seraphiternas visslingar, och anlitade skådespelarna Stevie Mack och Lisa Marie för att framföra visslingarna i tre olika stilar.

Enligt en rapport av Kotakus Jason Schreier innefattade utvecklingen ett så kallat ”crunch”-schema med arbetstider på över tolv timmar. Detta fortsatte efter att spelet försenades. Schreier menade att utvecklingen försvårades av den stora personalomsättningen efter arbetet med Uncharted 4, då få veteraner fanns kvar i teamet. Vissa utvecklare uppges ha hoppats att Part II skulle misslyckas för att visa att arbetsförhållandena inte var hållbara. Sony gav Naughty Dog ytterligare två veckors utvecklingstid för att fixa eventuella buggar. Druckmann ansåg att han inte lyckades hitta rätt balans för de anställda under arbetet med Part II och sade att studion skulle ta in extern hjälp i framtida projekt.[26]

Lansering och marknadsföring

[redigera | redigera wikitext]
Ett tåg med spelets logotyp i Santa Monica, Kalifornien.

The Last of Us Part II tillkännagavs vid PlayStation Experience-evenemanget den 3 december 2016. Vid E3 2018 sade Druckmann att Naughty Dog vägrade att offentliggöra ett lanseringsdatum förrän spelet var ”mycket nära lansering”, för att undvika att göra fans besvikna.[27]

Under Sonys State of Play-presentation den 24 september 2019 meddelade Naughty Dog ett lanseringsdatum till den 21 februari 2020.[28] Den 25 oktober tillkännagav Druckmann en försening till den 29 maj 2020 för att ”höja hela spelkvaliteten till en nivå av finputsning som vi skulle kalla Naughty Dog-kvalitet”. Den 2 april 2020 meddelade Sony att spelet var nästintill färdigt men hade försenats på obestämd tid på grund av logistiska problem orsakade av COVID-19-pandemin.[29]

I slutet av april läckte flera videor ut på nätet, som visade mellansekvenser, gameplay och betydande delar av handlingen. Druckmann skrev på Twitter att han var ”förkrossad” för fansens och teamets skull, som hade ägnat år åt utvecklingen.[30] Den 27 april uppgav Sony ett nytt lanseringsdatum: den 19 juni 2020.

Spelet förbjöds i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, vilket tillskrevs dess skildring av HBTQ-karaktärer som inte överensstämmer med ländernas diskriminerande syn på homosexualitet.[31] En uppdatering den 13 augusti lade till ett permadöd-läge, en ny svårighetsgrad och spelmodifierare.[32] En 120 minuter lång dokumentär om spelets utveckling, Grounded II: Making The Last of Us Part II, släpptes den 2 februari 2024.

Recensionsbombning och hot

[redigera | redigera wikitext]

The Last of Us Part II blev måltavla för recensionsbombning på Metacritic, vilket ledde till ett användarbetyg på 3,4/10 vid sin lägsta punkt.[33] Många negativa recensioner kritiserade karaktärerna och handlingen, och vissa klagade på så kallad ”social justice warrior”-politik, med hätska reaktioner mot HBTQ-karaktärer. Daniel Van Boom på CNET skrev att recensionsbombare inte representerade majoriteten av spelarna, medan MacLeod på Kotaku identifierade tusentals positiva recensioner och ansåg att Metacritics system, som betonar poäng framför kritik, bara utgjorde ”en hög meningslösa siffror och mycket ilska”.[34] Det hela ledde till att Metacritic införde en 36-timmars väntetid efter spelets lansering innan användarrecensioner kunde tillåtas.[35]

Majoriteten av recensionerna kritiserade Abby och ogillade att man skulle spela som henne eftersom de hade förväntat sig att spela som Ellie under större delen av spelet. Dave Trumbore på Collider ansåg att Abbys dödande av Joel ledde till att hon orättvist smutskastades av spelare som inte hade förstått berättelsens budskap.[36] Vissa spelare kritiserade Abbys muskulösa fysik, och teorier spreds online om att hon skulle vara trans; Amy Coles på The Independent och Patricia Hernandez på Polygon menade att denna uppfattning berodde på bristen på kroppsmångfald i spel, och att berättelsen visade att Abby hade resurserna för att uppnå sin fysik.[37] Coles påpekade att dessa argument spreds av ”en högljudd och målmedvetet misogyn del” av spelarna. Laura Bailey, som spelade Abby, blev måltavla för dödshot online; många av dessa riktades även mot hennes familj och hennes nyfödda barn.[38] Naughty Dog släppte ett uttalande som fördömde hoten, och Bailey fick emotionellt stöd från bland annat James Gunn, Ashley Johnson och Craig Mazin.[39]

Mottagande

[redigera | redigera wikitext]

Trots all recensionsbombning och hat så fick The Last of Us Part II hyllningar och beröm från kritiker. Jonathon Dornbush på IGN beskrev det som ”ett mästerverk värt sin föregångare” och noterade att utöver den förbättrade spelmekaniken ”så finns det fortfarande tid för en fantastisk, nyanserad utforskning av människans styrka och sårbarhet”.[40] Andy McNamara på Game Informer kallade det ”det bästa berättelsedrivna spelet jag har spelat” och ”en uppföljare olik alla andra, som tar berättande i videospel till nya höjder”.[41]

Kaity Kline på NPR skrev att det ”gjorde mig mycket medveten om de små sakerna i mitt liv som jag tar för givna, de saker du inte uppskattar förrän de rycks bort för alltid”. Kallie Plagge på GameSpot kallade det ”vackert och förödande” och skrev: ”ju mer jag reflekterar över det, desto mer uppskattar jag berättelsen och karaktärerna i dess kärna”.[42]

The Last of Us Part II vann även 326 utmärkelser, vilket flera medier rapporterade slog rekordet som sattes av The Witcher 3: Wild Hunt (2015);[43] det rekordet överträffades senare av Elden Ring (2022). Spelet belönades av medier och evenemang som Den of Geek, Digital Trends, Electronic Gaming Monthly, Empire, Entertainment Weekly, Game Informer, PlayStation Blog, Push Square och Titanium Awards. Det utsågs till tvåa av flera andra publikationer.

Vid den 38:e Golden Joystick Awards i november 2020 vann spelet samtliga sex priser det var nominerat till: Årets bästa spel, Bästa ljud, Bästa berättelse, Bästa visuella utformning, Bästa Playstationspel samt Studio of the Year för Naughty Dog.[44] Spelet ledde vid Game Awards 2020 med elva nomineringar, varav det vann sju – flest i Game Awards historia hittills: Årets spel, Bästa regi, Bästa narrativ, Bästa ljuddesign, Bästa tillgänglighetsinnovation, Bästa action/äventyrsspel och Bästa framförande (för Bailey).[45]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia: The Last of Us Part II (8 december 2016)

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ The Last of Us Part II - PS4 Games (på engelska), läs online, läst: 13 juli 2021.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Dekker, Jacob (27 september 2019). ”The Last Of Us Part 2 - What We Thought Of The Demo” (på engelska). Gamespot. CBS Interactive. Arkiverad från originalet den 28 september 2019. https://web.archive.org/web/20190928025804/https://www.gamespot.com/videos/the-last-of-us-part-2-what-we-thought-of-the-demo/2300-6451135/. Läst 27 juni 2020.
  3. ↑ Schreier, Jason (24 oktober 2019). ”Sources: The Last of Us 2 Delayed To Spring [UPDATE: Confirmed”] (på engelska). Kotaku. G/O Media. Arkiverad från originalet den 11 december 2019. https://web.archive.org/web/20191211064454/https://kotaku.com/sources-the-last-of-us-2-delayed-to-spring-1839322915. Läst 27 juni 2020.
  4. 1 2 3 4 5 6 Turi, Tim (26 september 2019). ”Hands-on with The Last of Us Part II, new gameplay details revealed” (på engelska). PlayStation.Blog. Sony Interactive Entertainment. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191001201206/https://blog.eu.playstation.com/2019/09/26/hands-on-with-the-last-of-us-part-ii-new-gameplay-details-revealed/. Läst 27 juni 2020.
  5. 1 2 3 4 5 Naughty Dog (19 juni 2013). The Last of Us Part II. v1.0. Playstation 4. Sony Interactive Entertainment.
  6. 1 2 ”Neil Druckmann Discusses New The Last of Us Part II Details” (på amerikansk engelska). PlayStation.Blog. 9 oktober 2019. https://blog.playstation.com/2019/10/09/neil-druckmann-discusses-new-the-last-of-us-part-ii-details/. Läst 27 mars 2026.
  7. ↑ ”The Last of Us Part 2 Has Finished Shooting Its Final Scene” (på engelska). USgamer.net. Arkiverad från originalet den 1 december 2022. https://web.archive.org/web/20221201064851/https://www.usgamer.net/articles/the-last-of-us-part-2-finished-shooting-its-final-scene. Läst 27 mars 2026.
  8. ↑ PlayStation (30 oktober 2017). ”The Last of Us Part II Interview: A New Look at the World of The Last of Us | PS4”. https://www.youtube.com/watch?v=LGoRl0cPO94. Läst 27 mars 2026.
  9. 1 2 Sam White (9 juni 2020). ”The Last of Us Part II: how Naughty Dog made a classic amidst catastrophe” (på brittisk engelska). British GQ. https://www.gq-magazine.co.uk/culture/article/the-last-of-us-part-ii-neil-druckmann-interview. Läst 27 mars 2026.
  10. ↑ nygcc (26 september 2019). ”Breaking: Our New Last Of Us Part II Podcast Discusses All The New Gameplay With Naughty Dog’s Co-Game Director!” (på amerikansk engelska). nygamecritics.com. https://nygamecritics.com/2019/09/26/breaking-our-new-last-of-us-part-ii-podcast-discusses-all-the-new-gameplay-with-naughty-dogs-co-game-director/. Läst 27 mars 2026.
  11. ↑ Austin Wood published (28 juni 2023). ”PlayStation accidentally reveals $200m+ development costs for Horizon Forbidden West and The Last of Us Part 2” (på engelska). GamesRadar+. https://www.gamesradar.com/playstation-accidentally-reveals-dollar200m-development-costs-for-horizon-forbidden-west-and-the-last-of-us-part-2/. Läst 27 mars 2026.
  12. ↑ Joe Juba (19 juni 2020). ”The Last of Us Part II Preview - The Last Of Us Part II Interview – Adding Depth, Staying Grounded, And The Cost Of Revenge” (på engelska). Game Informer. https://gameinformer.com/preview/2020/06/01/the-last-of-us-part-ii-interview-adding-depth-staying-grounded-and-the-cost-of. Läst 27 mars 2026.
  13. ↑ ”"There are games that are just comfort food. This is not one of those"” (på engelska). Eurogamer.net. 5 juni 2020. https://www.eurogamer.net/there-are-games-that-are-just-comfort-food-this-is-not-one-of-those. Läst 27 mars 2026.
  14. ↑ Dougherty, Conor (19 juni 2020). ”‘The Last of Us Part II’ Is a Dark Game for a Dark Time” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2020/06/19/business/last-of-us-2-review.html. Läst 27 mars 2026.
  15. ↑ ”Naughty Dog dives deep into the story beats and twists of ‘The Last of Us Part II’” (på engelska). Washington Post. https://www.washingtonpost.com/graphics/2020/video-games/news/the-last-of-us-part-2-ellie-evolution/. Läst 27 mars 2026.
  16. 1 2 King, Darryn. ”'The Last of Us Part II' and Its Crisis-Strewn Path to Release” (på amerikansk engelska). Wired. ISSN 1059-1028. https://www.wired.com/story/last-of-us-part-ii-sequel-release-pandemic/. Läst 27 mars 2026.
  17. ↑ Neil Druckmann Head of Studio; Head of Creative; Naughty Dog (3 december 2016). ”The Last of Us Part II” (på amerikansk engelska). PlayStation.Blog. https://blog.playstation.com/2016/12/03/the-last-of-us-part-ii/. Läst 27 mars 2026.
  18. ↑ Sam White Contributor (23 juni 2020). ”Behind the scenes: One week on the set of The Last of Us Part 2” (på engelska). VG247. https://www.vg247.com/the-last-of-us-part-2-behind-the-scenes-mocap. Läst 27 mars 2026.
  19. ↑ ”The Last of Us: Part II - Halley Gross E3 Interview” (på engelska). 15 juni 2018. https://www.gamereactor.eu/video/384153/The+Last+of+Us+Part+II+-+Halley+Gross+E3+Interview/. Läst 27 mars 2026.
  20. ↑ ”A spoiler-heavy interview with The Last of Us Part 2 director Neil Druckmann” (på engelska). Eurogamer.net. 1 juli 2020. https://www.eurogamer.net/a-spoiler-heavy-interview-with-the-last-of-us-part-2-director-neil-druckmann. Läst 27 mars 2026.
  21. ↑ Joe Juba (19 juni 2020). ”The Last of Us Part II Preview - The Last Of Us Part II Interview – Adding Depth, Staying Grounded, And The Cost Of Revenge” (på engelska). Game Informer. https://gameinformer.com/preview/2020/06/01/the-last-of-us-part-ii-interview-adding-depth-staying-grounded-and-the-cost-of. Läst 27 mars 2026.
  22. ↑ Sam Bishop (27 september 2019). ”Naughty Dog on the Changing World of The Last of Us” (på engelska). Gamereactor UK. https://www.gamereactor.eu/naughty-dog-on-the-changing-world-of-the-last-of-us/. Läst 27 mars 2026.
  23. ↑ ”The Last of Us Part 2: Neil Druckmann, Halley Gross Interview - A Podcast Beyond! Special Episode - IGN” (på engelska). 2 juli 2020. https://www.ign.com/videos/the-last-of-us-part-2-neil-druckmann-halley-gross-interview-a-podcast-beyond-special-episode. Läst 27 mars 2026.
  24. ↑ Andrew Webster (1 juni 2020). ”The Last of Us Part II isn’t just Naughty Dog’s most ambitious game — it’s the most accessible, too” (på amerikansk engelska). The Verge. https://www.theverge.com/21274923/the-last-of-us-part-2-accessibility-features-naughty-dog-interview-ps4. Läst 27 mars 2026.
  25. ↑ ”In The Last of Us: Part 2, You Play as Ellie” (på amerikansk engelska). GameSpot. https://www.gamespot.com/articles/in-the-last-of-us-part-2-you-play-as-ellie/1100-6445955/. Läst 27 mars 2026.
  26. ↑ Relater - Troy Baker (15 juli 2020). ”Let's Get Into It with Neil Druckmann - LEGIT”. https://www.youtube.com/watch?v=MFLtbCf4L60. Läst 27 mars 2026.
  27. ↑ gameslice (12 juni 2018). ”E3 Coliseum: The Last of Us Part II Panel”. https://www.youtube.com/watch?v=ovmM0sdRFRY. Läst 27 mars 2026.
  28. ↑ Alex Stedman (24 september 2019). ”‘The Last of Us Part II’ Reveals 2020 Release Date in New Trailer” (på amerikansk engelska). Variety. https://variety.com/2019/digital/news/the-last-of-us-part-ii-release-date-trailer-2020-1203348127/. Läst 27 mars 2026.
  29. ↑ Jay Peters (2 april 2020). ”The Last of Us Part II delayed indefinitely due to novel coronavirus” (på amerikansk engelska). The Verge. https://www.theverge.com/2020/4/2/21205819/sony-the-last-of-us-part-ii-delayed-indefinitely-coronavirus-iron-man-vr. Läst 27 mars 2026.
  30. ↑ Patricia Hernandez (27 april 2020). ”The Last of Us Part 2 leak seems to show massive spoilers” (på engelska). Polygon.com. https://www.polygon.com/2020/4/27/21238104/the-last-of-us-part-2-leak-gameplay-spoilers-ellie-joel-naughty-dog-sony-ps4-story-ending/. Läst 27 mars 2026.
  31. ↑ Cian Maher Contributor (21 juni 2020). ”The Last of Us Part 2 is banned in the UAE because of Ellie and Dina's relationship” (på engelska). VG247. https://www.vg247.com/the-last-of-us-part-2-banned-uae-saudi-gay-relationship. Läst 27 mars 2026.
  32. ↑ Jonathon Dornbush (11 augusti 2020). ”The Last of Us Part 2 Permadeath Mode, Grounded Difficulty Available This Week” (på engelska). IGN. https://www.ign.com/articles/the-last-of-us-part-2-peramdeath-mode-grounded-difficulty-detailed. Läst 27 mars 2026.
  33. ↑ Stephany Nunneley-Jackson Former News Editor (19 juni 2020). ”The Last of Us: Part 2 has been review bombed on Metacritic” (på engelska). VG247. https://www.vg247.com/last-us-part-2-review-bombed-metacritic. Läst 27 mars 2026.
  34. ↑ Riley MacLeod (20 juni 2020). ”The Last of Us Part 2’s Metacritic Page Shows How Broken Numerical Scores Are” (på amerikansk engelska). Kotaku. https://kotaku.com/the-last-of-us-part-2-s-metacritic-page-shows-how-broke-1844106265. Läst 27 mars 2026.
  35. ↑ ”Metacritic changes its user review policy to combat score bombing” (på amerikansk engelska). Engadget. 17 juli 2020. https://www.engadget.com/metacritic-score-bombing-game-review-changes-150200740.html. Läst 27 mars 2026.
  36. ↑ Dave Trumbore (3 juli 2020). ”Last of Us 2 Controversy: The Story Is Game of the Year Worthy” (på engelska). Collider. https://collider.com/last-of-us-2-game-of-the-year-controversy/. Läst 27 mars 2026.
  37. ↑ ”The body-shaming of Abby in The Last of Us Part II shows gamers can’t accept a realistic female lead” (på engelska). The Independent. 9 juli 2020. https://www.independent.co.uk/voices/last-of-us-2-abby-gaming-naughty-dog-a9609616.html. Läst 27 mars 2026.
  38. ↑ ”Last of Us 2 voice actor Laura Bailey shares death threats on Twitter” (på engelska). Shacknews. 3 juli 2020. http://www.shacknews.com/article/119026/last-of-us-2-voice-actor-laura-bailey-shares-death-threats-on-twitter. Läst 27 mars 2026.
  39. ↑ Patricia Hernandez (6 juli 2020). ”The Last of Us 2 dev Naughty Dog condemns harassment, death threats” (på engelska). Polygon.com. https://www.polygon.com/2020/7/6/21314543/the-last-of-us-2-harassment-neil-druckmann-laura-bailey-naughty-dog-abby-death-threats-ps4/. Läst 27 mars 2026.
  40. ↑ Jonathon Dornbush (12 juni 2020). ”The Last of Us Part 2 Review” (på engelska). IGN. https://www.ign.com/articles/the-last-of-us-part-2-review. Läst 27 mars 2026.
  41. ↑ Game Informer Editorial (19 juni 2020). ”The Last of Us Part II Review - The Last Of Us Part II Review – A Perfect Circle” (på engelska). Game Informer. https://gameinformer.com/review/the-last-of-us-part-ii/the-last-of-us-part-ii-review-a-perfect-circle. Läst 27 mars 2026.
  42. ↑ ”The Last Of Us Part 2 Spoiler Review - Dog Eat Dog” (på amerikansk engelska). GameSpot. https://www.gamespot.com/reviews/the-last-of-us-part-2-spoiler-review-dog-eat-dog/1900-6417487/. Läst 27 mars 2026.
  43. ↑ Alex Forbes-Calvin Contributor (26 januari 2021). ”The Last of Us Part 2 has more game of the year awards than The Witcher 3, the previous record holder” (på engelska). VG247. https://www.vg247.com/last-us-part-2-witcher-3-awards. Läst 27 mars 2026.
  44. ↑ Ben Tyrer published (24 november 2020). ”Every winner at the Golden Joystick Awards 2020” (på engelska). GamesRadar+. https://www.gamesradar.com/every-winner-at-the-golden-joystick-awards-2020/. Läst 27 mars 2026.
  45. ↑ Alex Stedman (10 december 2020). ”The Game Awards 2020: Complete Winners List” (på amerikansk engelska). Variety. https://variety.com/2020/digital/news/the-game-awards-winners-list-2020-1234850547/. Läst 27 mars 2026.
  46. ↑ The Winners: PlayStation.Blog Game of the Year 2016 (på engelska), 12 januari 2017, läs online, läst: 21 september 2019.[källa från Wikidata]
  47. ↑ Here are your 2017 Golden Joystick Award winners (på engelska), 17 november 2017, läs online, läst: 21 september 2019.[källa från Wikidata]
  48. ↑ The Game Awards 2017 Winners Headlined By Zelda: Breath Of The Wild's Game Of The Year (på engelska), 8 december 2017, läs online, läst: 21 september 2019.[källa från Wikidata]
  49. ↑ 2018 Gamers' Choice Awards: How to watch, nominees, winners : CBS is the first to air a video games award show on a broadcast network., 9 december 2018, läs online, läst: 21 september 2019.[källa från Wikidata]
  50. ↑ GameSpot.[källa från Wikidata]
  51. ↑ Resident Evil 2 Wins Top Honor In E3 Game Critics Awards, GameSpot (på engelska), 5 juli 2018, läs online, läst: 21 september 2019.[källa från Wikidata]
  52. 1 2 3 4 5 Every winner at the Golden Joystick Awards 2020 : See who won what during this year's show, GamesRadar+, 24 november 2020, läs online.[källa från Wikidata]
  53. 1 2 3 4 5 The Game Awards 2020: All the Winners, IGN, 11 december 2020, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  54. ↑ The Game Awards 2020: Complete Winners List, Variety, 10 december 2020, läs online, läst: 18 januari 2021.[källa från Wikidata]
  55. ↑ The Game Awards 2020: All the Winners, IGN, 11 december 2020, läs onlineläs online, läst: 11 december 2020.[källa från Wikidata]
  56. 1 2 3 BAFTA Games Awards 2021: All the Winners (på engelska), 25 mars 2021, läs online, läst: 27 mars 2026.[källa från Wikidata]
v • r
The Last of Us
Datorspel
Andra medier
Serietidningar
TV-serier
The Last of Us (2023–)
Relaterade artiklar
The Last of Us (Utveckling · Utmärkelser · Musik) · Rollfigurer (Ellie · Joel)
v • r
Naughty Dog
Crash Bandicoot
Jak and Daxter
Jak and Daxter: The Precursor Legacy (2001) · Jak II: Renegade (2003) · Jak 3 (2004) · Jak X (2005)
Uncharted
The Last of Us
Andra spel
Dream Zone (1987) · Keef the Thief (1989) · Rings of Power (1991) · Way of the Warrior (1994) · Intergalactic: The Heretic Prophet (under utveckling)
Betydelsefulla personer
Relaterade artiklar
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=The_Last_of_Us_Part_II&oldid=59335880”