The Style Council

	The Style Council
Bakgrund	London, England, Storbritannien
Genrer	Sophistipop, new wave, jazz, funk, soul, pop rock
År som aktiva	1983 – 1989
Skivbolag	Polydor Records, Geffen Records
Artistsamarbeten	The Jam, Dexys Midnight Runners
Tidigare medlemmar
	Paul Weller; Mick Talbot; Dee C. Lee; Steve White

The Style Council var en engelsk popgrupp/popkollektiv från London, bildad 1983 av Paul Weller (sång/gitarr, före detta The Jam) och Mick Talbot (piano/orgel/synth). De hade sina största framgångar med albumen Café Bleu (1984) och Our Favourite Shop (1985) och hade åren 1983-1989 femton topp 40-hits på brittiska singellistan, varav sju på topp 10.^[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

När Paul Weller upplöste The Jam i slutet av 1982 var han hemlighetsfull med sina nya musikaliska planer. Efter mycket spekulation i media presenterade han The Style Council under våren 1983. Nyblivna kollegan Mick Talbot var tidigare medlem i modrevivalgruppen The Merton Parkas och spelade bland annat orgel på The Jams album Setting Sons. I honom fann Weller ett kreativt bollplank och någon som delade hans experimentella, musikaliska vision.

Med första singeln "Speak Like a Child", ett antal EP och debutalbumet Café Bleu etablerade sig TSC som en av de mest framgångsrika engelska popgrupperna. Den var snarare formad som ett löst sammanhållet kollektiv än som ett traditionellt band, vilket Weller in i det längsta ville undvika. Utöver honom själv och Talbot medverkade istället ett antal gästartister, så kallade "Honourary Councilors", på inspelningar och turnéer. Med tiden utkristalliserade sig dock två av dessa som mer eller mindre fasta medlemmar: sångerskan Dee C Lee och trummisen Steve White.

Paul Wellers vänsterpolitiska engagemang blev snabbt en viktig ingrediens i TSC:s image. Detta är kanske allra tydligast på albumet Our Favourite Shop med låtar som "Internationalists", "Walls Come Tumbling Down" och "Come to Milton Keynes". Samma år som denna skiva släpptes, 1985, uppträdde de på Live Aid-galan på Wembley Stadium i London.

Med 1987 års The Cost of Loving inleddes The Style Councils:s nedgångsperiod. Både denna och nästa album Confessions of a Pop Group sågades till stor del i media och sålde dåligt. Trots att de visade på musikalisk utveckling och en fortsatt vilja till förändring ansågs de inte på långt när så starka som sina föregångare. En återkommande kritik var att skivorna dessutom saknade givna singelkandidater. Skivbolaget Polydor trodde inte längre på gruppen och vägrade ge ut deras nästa alster (som först långt senare blev tillgängligt under namnet Modernism: A New Decade). Detta blev dödsstöten för The Style Council som upplöstes 1989.

Mick Talbot har därefter gjort ett antal gästspel i olika brittiska musikaliska projekt och bland annat turnerat med Dexys Midnight Runners. Han spelar för tillfället med funk- och soulbandet The Players, som också inkluderar Steve White. Den senare är fortfarande en av Paul Wellers mest betrodda kompmusiker. Dee C Lee och Weller var gifta under senare delen av TSC:s karriär men separerade 1995. De har två barn tillsammans. Paul Weller själv upplevde sina svåraste år som artist under 1990-talets början men återvände triumfartat till rampljuset vid britpopens genombrott under mitten av decenniet. I dag är han en av Englands mest kända soloartister.

Musik[redigera | redigera wikitext]

The Style Council var ett medvetet försök av Paul Weller att distansera sig från The Jams aggressiva, punk- och new waveinspirerade rock. Redan från början ägnade sig gruppen åt flitigt experimenterande inom olika genrer. Med Wellers kärlek till urban, svart musik som gemensam nämnare gav TSC under sin korta karriär ut både modern jazz, rap/hiphop, funkrock, soul, synthinfluerad pop och konstmusik. Deras sista inspelningar (som Polydor tackade nej till av kommersiella skäl) var kraftigt influerade av modern dansmusik, framförallt house.