The Thing
| The Thing (The Thing) | |
| | |
| Genre | science fiction/skräck |
|---|---|
| Regissör | John Carpenter |
| Producent | David Foster Wilbur Stark Lawrence Turman m.fl. |
| Manus | John W. Campbell Jr. Bill Lancaster |
| Skådespelare | Kurt Russell David Clennon Keith David m.fl. |
| Originalmusik | Ennio Morricone |
| Fotograf | Dean Cundey |
| Produktionsbolag | Universal Pictures, m.fl. |
| Distribution | Universal Pictures, m.fl. |
| Premiär | 1982 |
| Speltid | 109 minuter |
| Land | |
| Språk | Engelska, norska |
| Intäkter | 19 629 760 amerikanska dollar och 19 632 053 amerikanska dollar |
| IMDb SFDb Elonet | |
The Thing är en amerikansk science fiction-skräckfilm från 1982, regisserad av John Carpenter efter ett manus av Bill Lancaster. Filmen är baserad på John W. Campbell Jr:s roman Who Goes There? från 1938.
Filmen följer en grupp amerikanska forskare på Antarktis som stöter på den så kallade ”Thing” eller ”Saken” på svenska – en utomjordisk livsform som assimilerar och därefter imiterar andra organismer. Gruppen drabbas av grov paranoia och interna konflikter när de inser att de inte längre kan lita på varandra och att vem som helst av dem kan vara Saken. I huvudrollen ses Kurt Russell som gruppens helikopterpilot R. J. MacReady, med A. Wilford Brimley, T. K. Carter, David Clennon, Keith David, Richard Dysart, Charles Hallahan, Peter Maloney, Richard Masur, Donald Moffat, Joel Polis och Thomas G. Waites i biroller.
Produktionen började i mitten av 1970-talet som en trogen filmatisering av Campbell Jr:s roman, efter 1951 års Fantomen från Mars. The Thing gick igenom flera regissörer och manusförfattare, som alla hade olika idéer om hur berättelsen skulle tolkas. Inspelningen varade i cirka tolv veckor, med start i augusti 1981, och ägde rum i olika kylrum runtom Los Angeles samt i Juneau i Alaska och Stewart i British Columbia. Av filmens budget på 15 miljoner dollar gick 1,5 miljoner till Rob Bottins specialeffekter, där en kombination av kemikalier, gummi och mekaniska delar förvandlades av hans team till en utomjordisk varelse som kan anta vilken form som helst.
The Thing hade premiär den 25 juni 1982 genom Universal Pictures och möttes av negativa recensioner. Kritiker berömde de tekniska specialeffekterna men kritiserade deras visuella motbjudande stil, medan andra ansåg att rollfigurerna var dåligt utvecklade. Filmen spelade in 19,6 miljoner dollar under sin biovisning. Flera orsaker har angetts till dess svaga mottagande: konkurrens från filmer som E.T. the Extra-Terrestrial, som erbjöd en mer optimistisk syn på utomjordiska besök; en sommar fylld av framgångsrika science fiction- och fantasyfilmer; samt en publik som levde i en lågkonjunktur, i stark kontrast till filmens nihilistiska och dystra ton.
Filmen fick dock kultstatus efter att ha släppts på video och visats på tv, och har därefter omvärderats som en av de bästa science fiction- och skräckfilmerna som gjorts. Många filmskapare har pekat ut dess inflytande på deras arbete, och den har refererats till i andra medier som tv-serier och datorspel. The Thing har gett upphov till olika produkter, däribland en romanisering från 1982, serietidningsuppföljare, attraktioner och brädspel, samt ett datorspel och en prequelversion från 2011 med samma titel. År 2025 valdes filmen ut för bevarande i National Film Registry av USA:S kongressbibliotek, då den anses vara ”kulturellt, historiskt eller estetiskt betydelsefull”.[1]
Handling
[redigera | redigera wikitext]I Antarktis jagas en slädhund av en grupp norska forskare till en amerikansk forskningsstation. Amerikanerna bevittnar hur passageraren av misstag spränger både helikoptern och sig själv. Piloten avfyrar ett gevär och ropar åt amerikanerna, men de kan inte förstå honom, och han skjuts till döds i självförsvar av stationschefen Garry. Den amerikanske helikopterpiloten R. J. MacReady och doktor Copper ger sig av för att undersöka den norska basen. Bland förkolnade ruiner och frusna kroppar hittar de det brända liket av en missbildad humanoid, som de tar med sig till den amerikanska stationen. Deras biolog, Blair, obducerar kvarlevorna och finner en till synes normal uppsättning mänskliga organ.
Clark sätter slädhunden i kennel, och den genomgår snart en metamorfos och absorberar flera av stationens hundar. Hundarnas jämrande larmar gruppen, och Childs använder en eldkastare för att bränna varelsen till döds. Blair obducerar hund-Saken och drar slutsatsen att det är en organism som perfekt kan imitera andra livsformer. Data från den norska basen leder amerikanerna till en stor utgrävningsplats med ett delvis begravt utomjordiskt rymdskepp, som Norris uppskattar har legat där i över hundratusen år, samt en mindre utgrävning i människostorlek. Blair blir paranoid efter att ha kört en datorsimulering som visar att om Saken skulle komma bort från stationen så skulle den kunna assimilera allt liv på jorden inom några år. Gruppen inför åtgärder för att minska risken för assimilering.
Kvarlevorna av den missbildade humanoiden assimilerar Bennings, men Windows avbryter processen och MacReady bränner Bennings-Saken. Gruppen spärrar även in Blair i ett förråd efter att han saboterat alla fordon, dödat de återstående slädhundarna och förstört radion för att förhindra möjligheten att fly. Copper föreslår att man testar infektion genom att jämföra besättningens blod med okontaminerat blod i förvaring, men när de får veta att blodlagret har förstörts tappar männen förtroendet för Garrys ledarskap, och MacReady tar över befälet. Han, Windows och Nauls hittar Fuchs brända kropp och spekulerar i att han begick självmord för att undvika assimilering. Windows återvänder till basen medan MacReady och Nauls undersöker MacReadys skjul. På vägen tillbaka överger Nauls MacReady i en snöstorm, övertygad om att han har assimilerats efter att ha hittat hans sönderrivna kläder i skjulet.
Gruppen diskuterar om de ska släppa in MacReady, men han bryter sig in och håller dem på avstånd med dynamit. Under konfrontationen verkar Norris få en hjärtattack. När Copper försöker defibrillera honom så avslöjar Norris sig själv som en Sak och förvandlar sin bröstkorg till en stor mun med huggtänder som biter av Coopers armar och dödar honom. MacReady bränner Norris-Saken, men dess huvud lossnar och försöker fly innan det också förintas. MacReady drar slutsatsen att Norris-Saken visade att varje del av varelsen är en individuell livsform med egen överlevnadsinstinkt. Han föreslår att man testar blodprover från varje överlevande med en upphettad metalltråd och låter binda fast var och en, men tvingas döda Clark när han kastar sig mot MacReady med en skalpell. Alla klarar testet utom Palmer, vars blod reagerar på värmen. Palmer-saken muterar sig till en större storlek, bryter sig loss och infekterar Windows, vilket tvingar MacReady att bränna dem båda.
Childs lämnas kvar som vakt i huvudbyggnaden medan MacReady, Garry och Nauls går för att testa Blair. De upptäcker att han har rymt och använt fordonsdelar för att bygga ett litet flygande tefat, som de förstör. När de återvänder är Childs försvunnen och generatorn har förstörts, vilket lämnar männen utan värme. MacReady drar slutsatsen att Saken, utan möjlighet att fly, tänker gå i dvala tills en räddningspatrull anländer. De tre männen enas om att varelsen inte får tillåtas fly och placerar ut sprängladdningar för att förstöra stationen, men Blair-Saken dödar Garry och Nauls försvinner. Blair-Saken förvandlas till ett enormt monster och förstör detonatorn, men MacReady utlöser sprängämnena med en dynamitstav, vilket förstör både stationen och Blair-Saken.
Medan MacReady sitter vid de brinnande resterna återvänder Childs och hävdar att han gick vilse i stormen när han förföljde Blair. Utmattade och långsamt på väg att frysa ihjäl inser de det meningslösa i sin misstro och delar en flaska J&B Scotch-whisky.
Om filmen
[redigera | redigera wikitext]Filmen är en nyinspelning av Christian Nybys och Howard Hawks science fiction-/skräckfilm Fantomen från Mars från 1951.
Båda filmerna bygger på kortromanen Who Goes There? från 1938, skriven av John W. Campbell.
Filmen hade premiär den 29 oktober 1982 på biograferna Fanfaren och Look i Stockholm.
Filmen anses av många vara Carpenters bästa film och en av de otäckaste filmerna genom tiderna.[2][3][4] Filmen ingår i den serie mörka filmer där Carpenter låter sina hjältar möta näst intill oövervinnerlig ondska, och där filmernas öppna slut antyder att världens undergång är nära. De andra filmerna i serien är Alla helgons blodiga natt, Mörkrets furste och I Skräckens Skugga.
Rollista (urval)
[redigera | redigera wikitext]- Kurt Russell – R.J. MacReady
- Wilford Brimley – Dr. Blair
- T.K. Carter – Nauls
- David Clennon – Palmer
- Keith David – Childs
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Complete National Film Registry Listing” (på engelska). National Film Registry. Library of Congress. https://www.loc.gov/programs/national-film-preservation-board/film-registry/complete-national-film-registry-listing/. Läst 12 februari 2026.
- ↑ ”Ranked: John Carpenter Films from Worst to Best”. nerve.com. http://www.nerve.com/movies/ranked-john-carpenter-films-from-worst-to-best?page=3. Läst 12 mars 2014.
- ↑ ”John Carpenter’s Best Movies”. movies.amctv.com. Arkiverad från originalet den 12 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140312224752/http://movies.amctv.com/movie-guide/the-best-movies-of-john-carpenter/. Läst 12 mars 2014.
- ↑ ”Top 10 John Carpenter Films”. mania.com. http://www.mania.com/top-10-john-carpenter-films_article_138482.html. Läst 12 mars 2014.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Officiell webbplats
- The Thing på Internet Movie Database (engelska)
