Theresa May
Theresa May | |
Theresa May februari 2017.
| |
Innehar befattningen | |
Tillträdde befattningen 13 juli 2016 | |
Monark | Elizabeth II |
---|---|
Företrädare | David Cameron |
Ledare för Konservativa partiet
| |
Innehar befattningen | |
Tillträdde befattningen 11 juli 2016 | |
Företrädare | David Cameron |
Tid i befattningen 12 maj 2010–13 juli 2016 | |
Premiärminister | David Cameron |
Företrädare | Alan Johnson |
Efterträdare | Amber Rudd |
Storbritanniens kvinno - och jämställdhetsminister
| |
Tid i befattningen 12 maj 2010–4 september 2012 | |
Premiärminister | David Cameron |
Företrädare | Harriet Harman |
Efterträdare | Maria Miller |
Ordförande för Konservativa partiet
| |
Tid i befattningen 23 juli 2002–6 november 2003 | |
Ledare | Iain Duncan Smith |
Företrädare | David Davis |
Efterträdare | Liam Fox Lord Saatchi |
Ledamot av brittiska underhuset
| |
Innehar befattningen | |
Tillträdde befattningen 1 maj 1997 | |
Företrädare | Valkretsen skapades |
Valkrets | Maidenhead |
Född | Theresa Mary Brasier 1 oktober 1956 Eastbourne, East Sussex |
Politiskt parti | Konservativa partiet |
Alma mater | St Hugh's College, Oxford |
Religion | Engelska kyrkan |
Residens | 10 Downing Street |
Make | Philip May |
Namnteckning |
Theresa Mary May, född Brasier den 1 oktober 1956 i Eastbourne, East Sussex, är Storbritanniens premiärminister och ledare för det Konservativa partiet sedan juli 2016. Hon är även ledamot för det Konservativa partiet i det brittiska underhuset sedan parlamentsvalet 1997, då hon blev invald i valkretsen Maidenhead.
May idenfierar sig själv som en torydemokrat och karakteriseras som en liberalkonservativ politiker. Hon är den andra kvinnliga brittiska premiärministern i landets historia. Hon är även det konservativa partiets första kvinnliga ledare sedan Margaret Thatcher.
Bakgrund och uppväxt
May föddes den 1 oktober 1956 i Eastbourne i East Sussex men växte huvudsakligen upp i Oxfordshire. Hon var enda barnet till Zaidee Mary och Huber Braiser. Hennes far var präst i den anglikanska kyrkan, kaplan på ett sjukhus i Eastbourne samt kyrkoherde i olika byar och städer. Mays mor var en stark anhängare av det Konservativa partiet. Hennes far miste livet i en bilolycka 1981 och hennes mor, som led av multipel skleros, avled några månader senare 1982.[1] May utbildades framförallt i allmän skola men spenderade en kortare tid vid en katolsk skola. May gick senare vidare till att studera vid Oxfords universitet, där hon avlade en kandidatexamen i geografi.[2]
Politisk karriär
Efter flera misslyckade försök att bli vald till det brittiska underhuset i parlamentsvalen 1992 och 1994 blev hon invald som ledamot för valkretsen Maidenhead i parlamentsvalet 1997. Från 1999 till 2010 var May skuggminister med ansvarar för olika frågor i skuggkabinetten under William Hauge, Iain Duncan Smith, Micheal Howard och David Cameron. Mellan 2002 och 2003 var May även ordförande för det Konservativa partiet.
Storbritanniens inrikesminister
Efter formationen av en koalitionsregering under premiärminister David Cameron efter parlamentsvalet 2010 tillsattes May som inrikesminister samt jämställdhetsminister. Hon gav upp den senare rollen 2012. Efter parlamentsvalet 2015 blev hon åter tillsatt till posten som inrikesminister. May blev sedermera den längst sittande inrikesministern sedan James Chuter Ede 60 år tidigare. Under hennes ledning förde May bland annat en hårdare linje gentemot droger och införde tuffare restriktioner på migrationsområdet.
Storbritanniens premiärminister
Efter att David Cameron tillkännagav sin avgång som premiärminister den 24:e juni 2016 som följd till resultatet i folkomröstningen om Storbritanniens fortsatta EU-medlemskap, tillkännagav May att hon skulle ställa upp i det Konservativa partiets ledarskapsval. Där blev hon snabbt en toppkandidat till posten. May vann den första och andra omröstningen med en bred marginal och skulle möta toppkonkurrenten Andrea Leadsom i en avgörande omröstning. Leadsom drog dock tillbaka sin kandidatur från ledarskapsvalet den 11:e juli och May blev utsedd till ledare för det Konservativa partiet samma dag. Två dagar senare utsågs hon till premiärminister av drottning Elizabeth II. Som premiärminister har hennes regering primärt fokuserat på Storbritanniens utträde ur den Europeiska unionen.
May valdes till ny partiledare för Konservativa partiet den 11 juli 2016. I samband med detta blev hon även utnämnd till Storbritanniens premiärminister efter David Camerons avgång den 13 juli 2016 efter folkomröstningen om Brexit.[3]
Den 27 januari 2017 blev May den första internationella ledare att åka till Vita huset för att möta och samtala med USA:s president Donald Trump, sju dagar efter Trumps installation.[4]
Nyval 2017
Den 18 april 2017 uppmanade May underhuset att rösta för att landet skall hålla nyval den 8 juni 2017 med motiveringen att motverka politisk instabilitet och därmed stärka förhandlingsläget inför Storbritanniens utträde ur EU. För att utlysa nyvalet krävdes det att två tredjedelar av underhuset röstade för förslaget. Dagen efter uppmaningen, den 19:e april, röstade en bred majoritet av underhuset för att utlysa nyval med röstsiffrorna 522 för och 13 emot. [5]
I valet tappade det Konservativa partiet 12 mandat, från 330 mandat till 318 vilket betydde att partiet förlorat sin egen majoritet i underhuset. Dock så förblev det Konservativa partiet största parti med bred marginal. May tvingades till att söka stöd hos det nordirländska Demokratiska unionistpartiet för att uppnå de 326 mandat som krävs för att en regering ska få egen majoritet. Med hjälp av de tio mandat som DUP fick i valet kunde May bilda sin andra regering den 9 juni 2017, den här gången som en minoritetsregering. DUP kommer inte att ingå i regeringen utan kommer istället att fungera som ett stödparti.[6]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ Robert Mendick. ”The Oxford romance that has guided Theresa May from tragedy to triumph”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/2016/07/09/the-oxford-romance-that-has-guided-theresa-may-from-tragedy-to-t/. Läst 19 april 2017.
- ^ Gavin Stamp. ”Who is Theresa May: A profile of UK's new prime minister”. BBC News. http://www.bbc.com/news/uk-politics-36660372. Läst 19 april 2017.
- ^ ”Theresa May ny premiärminister i Storbritannien”. Sveriges Television. 13 juli 2016. http://www.svt.se/nyheter/live/theresa-may-ny-brittisk-premiarminister. Läst 14 juli 2016.
- ^ ”Theresa May to meet Donald Trump on Friday – White House”. BBC News. 21 januari 2017. http://www.bbc.co.uk/news/uk-politics-38707524. Läst 27 januari 2017.
- ^ Adam Westin. ”Klart för nyval i Storbritannien”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/84qbQ/klart-for-nyval-i-storbritannien. Läst 19 april 2017.
- ^ Holly Christodoulou. ”What is a minority government, can the Tories form a minority, how does it work and what does it mean for Theresa May?”. The Sun. https://www.thesun.co.uk/news/3760332/minority-government-election-result-theresa-may-tories-coalition/. Läst 9 juni 2017.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Theresa May.
|
|