Theta Canis Majoris
| Theta Canis Majoris (θ) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Stora hunden |
| Rektascension | 06t 54m 11,39877s[1] |
| Deklination | -12° 02′ 19,0674″[1] |
| Skenbar magnitud () | +4,08[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K4 III[2] |
| U–B | +1,69[3] |
| B–V | +1,43[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +96,2 ± 0,1[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -137,26[1] mas/år Dek.: -15,37[1] mas/år |
| Parallax () | 12,51 ± 0,62[1] |
| Avstånd | 260 ± 10 lå (80 ± 4 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,36 ± 0,15[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 0,95 ± 0,03[4] M☉ |
| Radie | 31,91 ± 1,92[4] R☉ |
| Luminositet | 263[4] L☉ |
| Temperatur | 4 145[4] K |
| Metallicitet | -0,52 ± 0,04[4] dex |
| Vinkelhastighet | 2,72 ± 0,40 [4] km/s |
| Ålder | 10,41 ± 1,31[4] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| θ CMa, 14 Canis Majoris, BD-11° 1681, FK5 266, GC 9051, HD 50778, HIP 33160, HR 2574, SAO 152071 [6] | |
Theta Canis Majoris (θ Canis Majoris, förkortat Theta CMa, θ CMa) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna[7] belägen i den norra delen av stjärnbilden Stora hunden där den bildar nosen på "hunden".[8] Den har en skenbar magnitud på 4,08[2] och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 12,5[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 260 ljusår (ca 80 parsek) från solen. Stjärnan flyttar sig bort från solen med en radiell hastighet på +96,2 km/s.[4]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Theta Canis Majoris är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K4 III[2]. Den har en massa som är ungefär lika stor[4] som solens massa, en radie som är ca 32[4] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 263[4] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 150[4] K.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Setiawan, J.; et al. (July 2004), "Precise radial velocity measurements of G and K giants. Multiple systems and variability trend along the Red Giant Branch", Astronomy and Astrophysics, 421: 241−254, Bibcode:2004A&A...421..241S, doi:10.1051/0004-6361:20041042-1.
- ^ [a b] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99), Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m] Jofré, E.; et al. (2015), "Stellar parameters and chemical abundances of 223 evolved stars with and without planets", Astronomy & Astrophysics, 574: A50, arXiv:1410.6422 , Bibcode:2015A&A...574A..50J, doi:10.1051/0004-6361/201424474.
- ^ da Silva, L.; et al. (November 2006), "Basic physical parameters of a selected sample of evolved stars", Astronomy and Astrophysics, 458 (2): 609–623, arXiv:astro-ph/0608160 , Bibcode:2006A&A...458..609D, doi:10.1051/0004-6361:20065105.
- ^ "tet CMa". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-09-08.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878 , Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ Crossen, Craig; Rhemann, Gerald (2012), Sky Vistas: Astronomy for Binoculars and Richest-Field Telescopes, Springer Science & Business Media, p. 112, ISBN 37-091062-65.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- https://www.universeguide.com/star/thetacanismajoris
- http://stars.astro.illinois.edu/sow/thetacma.html
