Thomas J. Sargent
Från Wikipedia
Thomas J. Sargent  |
|
 |
|
| Född | 19 juli 1943 Pasadena, Kalifornien, USA |
|---|---|
| Yrke/uppdrag | Nationalekonom |
Thomas John "Tom" Sargent, född 19 juli 1943 i Pasadena, Kalifornien, är en amerikansk nationalekonom. 2011 tilldelades han Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tillsammans med Christopher A. Sims med motiveringen "för deras empiriska forskning om orsak och verkan i makroekonomin".[1]
Sargent är professor vid New York University och brukar räknas som grundläggare av en ny klassisk makroekonomi. Sargent har speciellt studerat förväntningarna och deras roll i makroekonomin, samt sambanden mellan dynamisk ekonomisk teori och tidsserieanalys.[2]
Ekonomiska ställningstaganden[redigera | redigera wikitext]
Sargent sammanfattar: Jag framför här sju praktiska lärdomar från det underbara ämne jag studerar, dessa utreder konsekvenserna av tid och chansning och samarbete och konkurrens och framsynthet och incitament.
- Allt som är önskvärt är inte genomförbart.
- Kompromisser behövs mellan jämlikhet och produktivitet.
- Andra människor känner till mer om sina förmågor, sina ansträngningar och sina förutsättningar än du gör.
- Alla svara på incitament, även dem du försöker hjälpa. Av detta skäl fungerar inte sociala skyddsnät alltid enligt den ursprungliga avsikten.
- När ett samhälle spenderar måste dess invånare betala, i dag eller i morgon, genom skatter eller indirekt skatter, såsom inflation eller statsbankrutt.
- Det är inte möjligt att nå framsteg och skjuta kostnaden för dem på framtida generationer. Statsskulder och det Amerikanska sociala skyddsnätet gör båda detta (men inte det sociala skyddsnätet i Singapore).
- De flesta människor vill att andra skall betala för den offentliga välfärden och statlig resursomfördelning, speciellt omfördelning till dem själva.[3]
I ett examenstal, hållet 2007 återfinns samma sju punkter tillsammans med ytterligare fem:
- Individer och samhällen måste räkna med att kompromissa.
- När balans råder i ett spel eller en ekonomi är folk nöjda med sina val. Därför är det svårt för välmenande utomstående att förändra saker, vare sig till det bättre eller till det sämre.
- Du kommer också svara på incitament. Därför kan du vilja avge vissa löften utan att kunna göra det. Ingen kommer att tro på dessa löften, eftersom de vet att i en annan situation kommer det inte längre ligga i ditt intresse att uppfylla dem. Detta lär oss att, innan vi avlägger det, överväga om vi kan hålla löftet även om grundläggande omständigheter förändras. Så förtjänas förtroende.
- Stater och väljare svarar också på incitament. Detta gör att stater ibland ställer in betalningsåtaganden på lån och andra löften de har avlagt.
- Eftersom köpares kunskap och säljares kunskap kumulerar i marknadspriset, är det svårt att förutspå aktievärde, räntenivåer och valutavärde.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Prize in Economic Sciences”. Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/2011/sargent.html. Läst 10 oktober 2011.
- ^ ”Forskare om förväntningar får ekonomipris”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/ekonomi/live-nobelpriset-i-ekonomi. Läst 10 oktober 2011.
- ^ ”Thomas J. Sargent - Banquet Speech”. Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/economics/laureates/2011/sargent-speech.html. Läst 11 december 2011.
- ^ ”University of California at Berkeley graduation speech”. Berkeley University of California. http://elsa.berkeley.edu/econ/UC_graduation_speech_2007.pdf. Läst 11 december 2011.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Thomas J. Sargent.
Wikimedia Commons har media som rör 
|
|||||||||||
