Thorild Wulff

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Thorild Wulff

Thorild Wulff, född 1 april 1877 i Göteborg, död kring månadsskiftet augusti–september 1917 på Grönland,[1][2] var en svensk botaniker och forskningsresande. Han studerade speciellt växtlivet i polartrakterna, men reste också till Indien och i Fjärran östern, där han samlade föremål för svenska museer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wulff tog studenten i Göteborg och började studera naturvetenskap vid Lunds universitet 1894. Med botanik som huvudintresse blev han filosofie kandidat 1897. Året efter publicerade han sitt första vetenskapliga arbete, en växtanatomisk undersökning. När han 1899 blev med på Svensk-ryska gradmätningsexpeditionen till Svalbard lämnade han denna gren av botaniken. Han fick emellertid möjlighet till andra botaniska studier på Svalbard, vilket resulterade i licentiatexamen 1901 och disputation för doktorsgrad 1902. Året efter blev avhandlingen översatt till franska och utgiven i gradmätningsprojektets skriftserie.

I fortsättningen skulle Wulff fylla sitt liv med skilda verksamheter. I Sverige arbetade han som en praktiskt inriktad botanist med växtsjukdomar. Han var assistent i botanik vid Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 1905–1909 och docent i botanik vid Stockholms Högskola 1909–1913. Han var någon tid redaktör för tidskriften "Trädgården", och han höll populära föreläsningar.

Denna verksamhet avbröts av ett antal mer eller mindre äventyrliga resor till främmande länder och världsdelar. Det officiella syftet med dessa resor varierade, och man kan räkna med att äventyrslusten var den egentliga drivkraften. Bara vid sin sista resa, den till Grönland, kunde han förena äventyrarens och vetenskapsmannens roller.[källa behövs]

Resor[redigera | redigera wikitext]

Till Indien 1902[redigera | redigera wikitext]

Åren 1902–1903 gjorde Wulff vad som har kallats "en botanisk forskningsresa genom Främre Indien".[1] Det som Wulff har publicerat från denna resa är emellertid bara två populära (populärvetenskapliga) artiklar, en om Indisk hortikultur i tidskriften Trädgården , en annan om Indisk arkitektur i Teknisk tidskrift 1907.[1] Några upplysningar om resan förmedlas indirekt av Uppsalakemisten Per Teodor Cleve, som vid denna tid vid sidan av sin kemiska verksamhet var expert på plankton. Hans hypotes var att man skulle kunna följa havsströmmarna med planktonsammansättningen som fingeravtryck. I en artikel från 1903 beskriver Cleve Wulffs dagliga insamlingar av plankton från havsvattnet på en resa "till och från Bombay". Dessa är från Atlanten, Medelhavet, Röda havet och Indiska oceanen. Kanske var det denna insamling som var det vetenskapliga syftet med resan. Av Cleves tabeller framgår att Wulff var i Indien i november och december 1902.

Till Island 1911[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 1911 reste Wulff tillsammans med Albert Engström och en tredje person, till norra Island. Engström har beskrivit resan i sin bok Åt Häcklefjäll, som kom ut 1913. Det framgår där att Wulff och Engström inte kände varandra före avresan, men att man hade gjort något slags överenskommelse inför denna. Förutom Engströms bok resulterade resan i dokumentärfilmen Albert Engströms Islandsfärd, som premiärvisades i december 1911. Man[vem?] kan därför räkna med att filminspelningen var huvudsyftet med resan.

Till Kina, Japan och Indonesien 1912–1914[redigera | redigera wikitext]

Konsthantverksmuseet Röhsska museet i Göteborg leder sitt ursprung tillbaka till en donation 1901. Efter att museibyggnadens utformning 1910 hade fastställts, fann man att man inte hade råd till att helt fylla den med samlingar. Revolutionen i Kina 1911 hade skapat instabila politiska förhållanden, och man menade att kunna utnyttja dessa till att till ett billigt pris köpa kinesiska konstföremål och på det sättet fylla den tomma platsen i byggnaden. Wulff hade varken språkkunskaper eller konstvetenskapliga kvalifikationer, men fick ändå uppdraget på grund av sin äventyrslust och framåtanda. Som hjälpare hade han Erik Nyström, som trots sin ungdom hade varit kemiprofessor vid universitetet i Taiyuan, som vid denna tid var stängt. I sin dagbok och brevväxling, som utgavs 1966, framstår Wulff som fullständigt hämningslös. Redan på planeringsstadiet skrev han om sig själv som "röfvarhövding", och i dagboken beskriver han sina växlande framgångar som tjuv i kinesiska tempel.[3]

Bernhard Karlgren, som 1918 skulle bli Sveriges första professor i kinesiska och 1939 också bli chef för Östasiatiska museet i Stockholm, besåg 1915 Wulffs samlingar på Röhsska museet, som då ännu inte hade öppnat. I ett brev till sin fästmö skriver han att man betalat dyrt för värdelösa saker, men också liksom av en slump förvärvat en del rariteter. Han skriver vidare att man på museet var förargad på Wulff för att han låtit packa så illa att hälften av sakerna var sönder när de kom fram. Han citerar museiintendenten Axel Nilsson: "När han reste kunde han ändå lite, men när han kom tillbaka var han okunnigare o[ch] omöjligare än någonsin".[4]

I dagboken uttalar Wulff sig mycket negativt om Kina och kinesiska förhållanden. Trots detta stannade han längre än han hade planerat, och han samlade också föremål för Etnografiska museet i Stockholm.

Från Kina reste Wulff 1914 till Japan, där han samlade från ainu-folket på Hokkaido. På hemvägen besökte han dagens Indonesien, där han samlade från Sumatra, Java, Bali och Lombok. Dessa samlingar finns på Etnografiska museet i Stockholm.

Till Grönland 1916–1917. Wulffs död[redigera | redigera wikitext]

Utforskningen av de obebodda delarna av Grönland var främst en dansk angelägenhet. Knud Rasmussen ledde under tiden 1910–1933 totalt sju så kallade Thule-expeditioner för detta ändamål. Namnet är givet efter Rasmussens bas, Thule på nordvästra Grönland, idag frånflyttad på grund av amerikanska militära anläggningar. Wulff deltog tillsammans med Rasmussen och geologen Lauge Koch på den andra expeditionen 1916–1917.

Efter övervintring i Thule skulle dessa tillsammans med fyra inuiter och ett stort antal hundar gå längs den nordvästra kusten till Peary Land, Grönlands nordligaste del, som vid denna tid troddes vara skild med ett sund från huvudön. Att detta inte var fallet, är ett av expeditionens resultat. Rasmussen som själv var född på Grönland och delvis inuit, kände gott till inuitisk livsstil och hade lagt upp expeditionen i enlighet med denna. Uppgiften till de deltagande inuiterna var inte minst att de genom jakt skulle bidra med mat till expeditionsdeltagarna.

Problemet var att de jaktmarker som man hade räknat med i de dåligt utforskade områdena inte fanns. Trots detta valde man att fullföra expeditionens program men levde då på halva matransoner. På tillbakafärden blev expeditionsmedlemmarna allt svagare på grund av näringsbristen, och Wulff kom i en situation, där han inte menade sig kunna fortsätta utan bad sina kamrater om att få bli lämnad kvar, något de motvilligt gick med på. Detta var i ett snöfattigt och oländigt område, så det var inte möjligt att transportera honom på släde. Wulffs dagbok från denna hans sista resa har utgivits efter hans död liksom det vetenskapliga material han samlade.[5]

Familj och personlighet[redigera | redigera wikitext]

Wulff var son till grosshandlaren Thomas Thorild Wulff (1846–1919) och Alfhild Wulff, född Hartman (1847–1926) och brorson till språkforskaren Fredrik Wulff. Han gifte sig 20 mars 1901 med Ida Ljungqvist (1876–1920), och de fick dottern Gunvor (född 1902).[6][7] Äktenskapet upplöstes före Kinaresan 1912.[8]

I ett brev till Emil Kléen karakteriserade August Strindberg Thorild Wulff med orden: "…Det är en underlig man och jag känner hans sjuka. Otålighet att icke få se sig blomma…på bar qvist. Han, som jag, anteciperar sig sjelf och lider af att icke ha fått det erkännande hans ogjorda mästerverk förtjena. Och han är gränslöst högmodig på sin framtids vägnar.”[9]

En liknande uppfattning kommer till uttryck i Waldemar Bülows satiriska presentation inför ett föredrag som Wulff höll på en studentafton i Lund 1915:[10] "... Länge dröjde det ... icke förrän vi funno Wulff i Kina, där han ingick morganatiskt äktenskap med änkekejsarinnan, därpå under boxareupproret flera gånger blev ihjälslagen, störtade kejsardömet och införde republicken, till tack varför han av Juanschikai upphöjdes till Mandarin med Höga Knappen och fick Spräckta Västens orden i äkta nickel."

Wulff uppfattades alltså av sin samtid som en kontroversiell person. Han betraktades emellertid som en god skribent, och bör att döma av Bülows satir också ha varit en medryckande föredragshållare. Dagboken och efterlämnade papper från Kina-resan efterlämnar ett föga hedersamt intryck.[förtydliga]

En annan sida av Wulffs personlighet kommer fram i ett brev från Peking den 4 april 1913, där han skriver till sin uppdragsgivare Axel Nilsson: "Att jag ej varit upplagd för korrespondens har haft sina skäl: en ständig depression av det s. k. lifsmodet."[11]

Wulffs reseverksamhet verkar ha drivits mer av äventyrslust och behov för bekräftelse än av en genomtänkt forskningsplan. Trots den berättigade kritiken är de samlingar han bragte till svenska museer det bestående resultatet av hans verksamhet.

Minnesmärken[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Studien über verstopfte Spaltöffnungen. Österreichische Botanische Zeitschrift 48(1898), s. 201-209, 252-258, 298-307.
  • Arktiska sommardagar. Ord och bild, 9(1900), s. 305-326.
  • Botanische Beobachtungen aus Spitzbergen. Lund. 1902. Libris 2026390 
  • En epidemisk svampsjukdom i våra furuplanteringar. Lund. 1903. Libris 3191221 
  • Observations botaniques faites au Spitzberg : trad. de l'allemand par H.Marcel Hardy à Dundee. Missions scientifiques pour la mesure d'un arc de méridien au Spitzberg ... Mission suédoise ; T.2 : Sect.10. 1903. Stockholm. 1903. Libris 3191224 
  • Nyare undersökningar öfver kräftsjukdomen och gummiflödet hos våra fruktträd. Stockholm: Aftonbladets tr. 1905. Libris 12429135 
  • Plasmodesmenstudien. Österreichische Botanische Zeitschrift 56(1906), s. 1-8, 60-69.
  • Ur våra fruktträds äldsta historia : en studie i kulturhistorisk pomologi. Stockholm. 1906. Libris 3264820 
  • Stenfruktmögel : En hotande svampsjukdom på körsbär och plommon. Landtbruksakademien. Flygblad ; 5. 1906. Stockholm. 1906. Libris 3191220 
  • Den amerikanska krusbärsmjöldaggen : dess natur och utbredning samt kampen mot densamma. Meddelanden från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, 99-1780368-8 ; 1. Stockholm. 1907. Libris 1615877 - Medförfattare: Jakob Eriksson.
  • Gamla fruktträd. Stockholm. 1907. Libris 12199376 
  • Indisk arkitektur. Stockholm. 1907. Libris 3191215 
  • David Bergendal : 4/5 1855. 23/9 1908. Stockholm. 1908. Libris 3191216 
  • Krussjuka hos potatis. Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Flygblad ; 3. 1908. Stockholm. 1908. Libris 3191218 
  • Pricksjuka hos äpple. Linköping. 1910. Libris 3191219 
  • ”Olof Eneroths efterlämnade manuskript”. Sveriges pomologiska förenings årsskrift 1911(12):12-14. 1911. 0371-2184. ISSN 0371-2184.  Libris 11255355
  • Linnés "willrunor" i Göteborgstrakten. Stockholm. 1911. Libris 3191223 
  • Konsthandtverkarnes gilles utställning af konsthandtverk från Java och Kina : Konstnärshuset ; Smålandsgatan 7 ; 15 april - 1 maj 1915. Stockholm. 1915-????. Libris 3191222 
  • Gamla fruktträd : en naturskyddsuppsats. Stockholm. 1919. Libris 3191217 
  • Lind, J (1924). Fungi collected on the north-coast of Greenland by the late Dr. Th. Wulff. Meddelelser om Grønland ; 64:12 Den Anden Thule Ekspedition til Grønlands Nordkyst 1916-18 ; 12. Köpenhamn. Libris 10541775 
  • Lynge, Bernt (1923). lichens collected on the north-coast of Greenland by the late Dr. Th. Wulff. Meddelelser om Grønland ; 64 :11Den Anden Thule Ekspedition til Grønlands Nordkyst 1916-18 ; 11. Köpenhamn. Libris 11312000 
  • Grönländska dagböcker. Stockholm. 1934. Libris 11634965 
  • Thorild Wulffs grönländska dagböcker / utgivna av Axel Elvin. Stockholm: Bonnier. 1934. Libris 1365672 
  • Resa till Kina år 1912 : dagboksanteckningar m.m / utgivna av Göran Axel-Nilsson. Göteborg: Wettergren & Kerber. 1966. Libris 1231654. http://runeberg.org/wtkina/ 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Wulff, Thorild i Nordisk Familjebok, 2:a upplagan (1921).
  • Bülow, Waldemar (1917), Allvarsord om allting och ingenting. Digital version.
  • Freuchen, Peter (1960). Fortfarande uppriktig. Bokklubben Svalan, 99-0120395-3 ([Ny utgåva]). Stockholm: Bonnier. Libris 2276016 
  • Johansson, Perry (2002), Svenska tempeltjuvar i Kina. Kinarapport 4/2002 (årsbok för Svensk-kinesiska föreningen), 26-32. Också publicerad 2002 i Orientaliska studier 109.
  • Leijon, Per Olow (2002), På rövarstråt i Kina 1912. "Pirathövdingen" Thorild Wulff. I Med världen i kappsäcken. Samlingarnas väg till Etnografiska museet (red. W. Östberg) sid 231-234.
  • Långström, Erland & Stern, Gustaf (1919), Göteborgsstudenter II : Realgymnasium i Göteborg 1865–1886 och Göteborgs Högre realläroverk 1885-1918, Aktiebolaget Pehrssons Förlag, Göteborg s. 69.
  • Malmqvist, Göran (1995): Bernhard Karlgren : Ett forskarporträtt. Norstedts. sid 183
  • Rasmussen, Knud (1919), The second Thule expedition to northern Greenland 1916-1918] The Geographical Review 8:116-125. Digital version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Wulff, Thorild i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
  2. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=6850748 SR.se 5 januari 2018
  3. ^ Johansson, 2002, sida 28.
  4. ^ Citerat efter Malmqvist, sida 183
  5. ^ Händelserna kring detta beskrivs av bland andra Peter Freuchen i boken Fortfarande uppriktig, (1956), sidorna 30-40.
  6. ^ Vid åttio år - Fredrik Wulff - ett göteborgsbarns hågkomster 1845-65, Fredrik Wulff, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1926. Släkttavla "Wulff" (bilaga)
  7. ^ Göteborgs Gatunamn 1621–2000, red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7 s.287
  8. ^ Wulff beskriver sina förhållanden efter skilsmässan i ett brev 10 juni 1912, återgivet i Resa till Kina 1912, s. 72.
  9. ^ Citerat efter Ritwa Herjulfsdotter: Pågående forskningsprojekt: Röhsska museets samlingar och historia. Läst 2013-07-20
  10. ^ Studentafton 1 november 1915: Thorild Wulff: Strandhugg i Japan. Läst 2013-07-21.
  11. ^ Återgivet i Resa till Kina 1912, sida 80.
  12. ^ Göteborgs gatunamn, 2:a upplagan, red. Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs gatunamnsberedning 1962 s. 291
  13. ^ Wulff, Thorild i Nordisk familjebok (2:a upplagan, supplement)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Cleve, P. T., Report on the plankton collected by Mr Thorild Wulff during a voyage to and from Bombay. Arkiv för Zoologi 1:329-381(1903).
  • Johansson Vig, Perry (2002). ”Svenska tempeltjuvar i Kina”. Kina 2002,: sid. 26-32 : ill. 1404-1855. ISSN 1404-1855.  Libris 10253429
  • Kjellström, Rolf (2003). ”Lämnad på Grönlands inlandsis : Thorild Wulffs brev från norra Grönland 1917”. Breven från Arktis  : några brev och dagböcker från Arktis 1834-1926 (2003): sid. 45-49  : ill.  Libris 9818836
  • Larsson, Anders (2000). ”Thorild Wulff : göteborgare och världsresenär”. Göteborg förr och nu (Göteborg: Göteborgs hembygdsförbund, 1960-) 2000 (28),: sid. 25-44 : ill. ISSN 0348-2189. ISSN 0348-2189 ISSN 0348-2189.  Libris 3131229
  • Rasmussen, Knud (1919). Norr om människor : berättelsen om den andra Thuleexpeditionen och utforskandet av Grönland från Melvillebukten till Kap Morris Jessup  : med utdrag ur Thorild Wulffs dagböcker och vardeberättelser. Stockholm: Bonnier. Libris 1657454