Thuenska huset

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Även kallat Hebbeska huset. Se även Hebbeska huset (olika betydelser)
"Thunska palatset", även kallat "Hebbeska huset" i maj 2009

Thuenska huset[1] är en byggnad i kvarteret Phoebus nr 10 vid Skeppsbron 36 i Stockholm.

På 1600-talets mitt gick en smal gränd tvärs genom kvarteret (Mäster Simon Skräddarens gränd). Den östra delen av kvarteret köptes 1674 av handelsmannen Peter (eller Petter) Thuen (1625-1681). Han byggde ett hus med utnyttjande av grändens yta. Byggnaden skapades [2] av arkitekt Nicodemus Tessin d.ä.[2] och kallades Thuenska huset. På Södermaln ägde han två väderkvarnar som kallades efter honom "Stora och Lilla Tuna".[3]

Byggnaden kallades senare även "Hebbeska huset"[4] efter Christian Hebbe d.ä. som invandrade till Stockholm från Greifswald på 1710-talet där han till en början arbetade hos köpmannen Georg Bernhard von Schewen. Efter hand övertog Hebbe firman som blev ett av Stockholms ledande handelshus med säte i fastigheten Skeppsbron 36 som Hebbe köpte 1733. Av Christian Hebbes söner fortsatte de två äldsta att driva företaget som under resten av 1700-talet kallades handelshuset Chr. Hebbe & söner.[5] En av dem var Simon Bernhard Hebbe som blev rikast och var firmans huvudman. Sitt kontor hade han kvar i stamhuset vid Skeppsbron 36, men som bostad köpte han ett palatsRiddarholmen som kallades sedermera Hebbeska palatset.

Sonen Christian Hebbe d.y. köpte på 1760-talet föregångaren till nuvarande Skeppsbron 18 och sonen Johan Fredrik Hebbe förvärvade efter 1760 ännu ett Skeppsbropalats; Skeppsbron 32, även det kallat "Hebbeska huset".[6]

År 1789 sålde Hebbes arvingar huset till firmans förre bokhållare Fr. Fabricius som kompletterade byggnaden med en attikavåning på 1790-talet.[7] Den mest prominente ägaren mellan byggherren Peter Thuen och familjen Hebbe var drottning Kristinas svenske resident, den lärde assessorn Stiernmarck.

Fasaden är utförd i en ljusrosa avfärgad puts med horisontella band och vertikala pilastrar i ljusgrå färg. Fredric Bedoire menar i sin bok “Stockholms arkitektur” att …[fasaden] bildar en klassiskt balanserad komposition, [där] harmonin och lättheten i yttermodelleringen fullföljs i en konstfull taklist.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Se även Samfundet S:t Eriks årsbok 1975
  2. ^ [a b] capitex.se
  3. ^ Fogelström (1995), s. 144
  4. ^ Boken om Gamla stan, sida 513
  5. ^ Uppgift enligt Svensk tidskrift
  6. ^ Boken om Gamla stan, sida 506
  7. ^ Boken om Gamla stan, sida 505
  8. ^ Stockholms byggnader, sida 51

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]