Tibetrapphöna

Från Wikipedia
Tibetrapphöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläktePerdix
ArtTibetrapphöna
P. hodgsoniae
Vetenskapligt namn
§ Perdix hodgsoniae
Auktor(Hodgson, 1857)
Synonymer
  • Tibetansk rapphöna

Tibetrapphöna[2] (Perdix hodgsoniae) är en asiatisk bergslevande fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tibetrapphöna är en 28-31 cm lång hönsfågel med mycket distinkta teckningar på huvud och nacke: vitt på panna, haka, strupe, krage och ögonbrynsstreck, tygel och örontäckare svarta och hjässan brun. Nacken är roströd och undersidan ljus med täta roströda och svarta tvärgående band.[4][5]

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätet som vanligen hörs på morgonen är ett skallrande "scherrrrreck- scherrrrreck" medan ett gällt "chee chee chee" hörs i flykten.[6]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Tibetrapphöna delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Perdix hodgsoniae sifanica – förekommer från östra Tibet till väst-centrala Kina
  • Perdix hodgsoniae caraganae – förekommer från östra Kashmir till östligaste Tibet
  • Perdix hodgsoniae hodgsoniae – förekommer i Himalaya (västra Nepal, Assam och östra Tibet)

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig till lokalt mycket vanlig.[7][8]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Tibetrapphöna hittas på bergssluttningar och högbelägna alpängar med dvärgväxande en och rhododendron, vanligtvis mellan 3600 och 4250 meter, men har noterats ända upp 5600 meters höjd på sommaren. Vintertid rör den sig till omkring liggande ökenslätter och formar flockar med upp till tio till 15 fåglar. När den störs lyfter den och flyger en kort sträcka på rundade vingar. Födan är i princip okänd, men tros inta olika sorters frön och insekter. Den har noterats födosöka i närheten av jakherdar.[5]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

I mitten av mars bildar fågeln monogama par. Boet utgörs av en fördjupning i marken, oftast fodrad med gräs. Där lägger den åtta till tio brunbeige ägg i maj och juni.[9][10][11]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Brian Houghton Hodgson (1800-1894), engelsk diplomat, etnolog och naturforskare boende i Nepal 1833-1844.[12]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Perdix hodgsoniae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b] McGowan, P.J.K. & Kirwan, G.M. (2018). Tibetan Partridge (Perdix hodgsoniae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53429 20 december 2018).
  6. ^ Ali, S & SD Ripley (1980). Handbook of the Birds of India and Pakistan. Volume 2 (2nd). Oxford University Press, New Delhi. Sid. 35–36. 
  7. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  8. ^ Fuller, R.A., Carroll, J.P. and McGowan, P.J.K. 2000. Partridges, Quails, Francolins, Snowcocks, Guineafowl, and Turkeys. Status Survey and Conservation Action Plan 2000 –2004. IUCN and World Pheasant Association, Gland, Switzerland and Cambridge, UK.
  9. ^ Baker, ECS (1928). Fauna of British India. Birds. Volume 5 (2nd). Taylor and Francis, London. Sid. 423–426. https://archive.org/stream/BakerFbiBirds5/BakerFBI5#page/n451/mode/1up. 
  10. ^ ”Reproductive Ecology of Tibetan Partridge Perdix hodgsoniae in Lhasa Mountains, Tibet”. Journal of the Yamashina Institute for Ornithology 34 (2): sid. 270–278. 2003. doi:10.3312/jyio1952.34.270. 
  11. ^ Hume AO & CHT Marshall (1880). The Game birds of India, Burmah and Ceylon. Self published. Sid. 65–68. https://archive.org/stream/GameBirdsOfIndia2/HumeGameBirds2#page/n79/mode/1up/. 
  12. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]