Tibialis posterior
Musculus tibialis posterior är en djupt liggande skelettmuskel på underbenets baksida. Den används för att böja foten nedåt (plantarflektera) samt vrida fotsulan inåt (inversion). Muskeln har sitt ursprung i den övre tredjedelen av den bakre och inre sidan av fibula samt den övre delen av tibia samt i membranet mellan fibula och tibia. Muskeln följer underbenet neråt längs underbenet och övergår i en sena som rundar den mediala malleolen.
Senan löper längs den inre delen av foten och delar sedan upp sig i tre delar:
- En del fäster i os naviculare samt den plantara delen (under foten) av os cuneiforme mediale
- Den andra delen av senan fäster in i basen på metatarsalben II, III och IV, samt i andra och tredje cuneiformebenen samt i os cuboideum
- Den sista delen fäster i sustentaculum tali i calcaneus.
Vid mediala malleolen bildar ligamentum laciniatum, som täcker mediala malleolen och hälbenet, en tunnel där musculus tibilalis posterior löper igenom tillsammans med musculus hallucis longus, arteria tibilais postior och musculus flexor digitorum longus. Denna kanal kallas tarsaltunneln. Musculus tibialis posterior ingår i underbenets bakre kompartment (muskelfack), som innehåller sju muskler:
- musculus gastrocnemius
- musculus flexor hallucis longus
- musculus soleus
- musculus plantaris
- musculus popliteus
- musculus flexor digitorum longus
- musculus tibialis posterior.[1]
Funktion[redigera | redigera wikitext]
Musculus tibialis posterior är tillsammans med musculus tibialis anterior den muskel som primärt inverterar foten. Denna rörelse sker främst i de två synoviallederna: subtalarleden och de midtarsala lederna. Då musculus tibialis posterior löper på baksida underbenet och foten bidrar den också till plantarflexion tillsammans med musculus gastrocnemius, musculus soleus och musculus plantaris.
Då muskeln fäster under foten, bidrar den till upprätthållande av det mediala längsgående fotvalvet. Den mediala delen av det längsgående fotvalvet är normalt sett högre än den laterala delen. Det upprätthålls av följande ben: calcaneus, talus, naviculare, de tre cuneiformebenen och de tre första metatarsalbenen.[1]
Blodförsörjning[redigera | redigera wikitext]
Musculus tibilais posterior får främst sin blodförsörjning från arteria tibialis posterior, som springer ur arteria poplitea. Arteria tibialis posteriors löper djupt inne i underbenets bakre kompartment och blodförsörjer alla muskler i området. Löper vidare runt den mediala malleolen och vidare ner under foten tillsammans med musculus tibilais posterior, musculur flexor digitorum, musculus flexor hallucis longus och nervus tibialis posterior.
Innervation[redigera | redigera wikitext]
Musculus tibialis posterior får sin nervförsörjning av nervus tibialis. Olika benämningar används på denna nervstruktur, nervus tibialis är vanligast, men nervus tibialis posterior är också frekvent förekommande.[2] Nervus tibialis springer ur ischiasnerven. Strax ovan knävecket, precis vid övre delen av fossa poplitea, förgrenar sig ischiasnerven i nervus tibialis och nervus peroneus communis. Nervus tibialis fortsätter ner i underbenet där den till slut rundar mediala malleolen (inre fotknölen), genom tarsaltunneln, och sedan löper in under foten och grenar upp sig i nervus plantaris medialis och nervus plantaris lateralis.[3]
Skador[redigera | redigera wikitext]
Överansträngningsskador kan uppstå i musculus tibialis posterior vid olika typer av aktiviteter som innebär hoppande och springande som exempelvis:
- basket
- löpning
- tennis
- fotboll
- joggning.
Besvär med smärta från musculus tibialis posterior förkommer ofta tillsammans med olika förändringar av fotens mekanik. Initialt sker successivt tapp av det längsgående fotvalvet, vilket äventyrar fotens dynamiska stabilisatorer. Detta kan med tiden leda till nedsatt funktion och påfrestning på de passiva stabilisatorerna av bakre delen av foten (talus och calcaneus), vilket innefattar ligamentum calcaneonaviculalare, plantarfascian och plantara stödjande ligamentstrukturer. Vid detta tillstånd står ofta calcaneus i valgus samt främre delen av foten abduceras (vinklas utåt).[1]
Åtgärder[redigera | redigera wikitext]
Vid överansträngning av musculus tibialis posterior har ofta inlägg i skor god effekt. Inläggets syfte är att stötta det längsgående fotvalvet och på så sätt avlasta musculus tibialis posterior. Utöver inlägg kan stretch och övningar för denna muskel minska smärtan ytterligare.[4]
Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]
cuneiformebenens placering på foten. Visar det längsgående fotlvalvet
Cuneiformebenens arkitektur bildar det tvärgående fotvalvet
Os talus
Os talus på foten. Illustration över hur underbenen, tibia och fibula ledar över talus som en gaffel
Illustration över ligamentum calcaneonaviculare som förbinder sustentaculum tali på calcaneus med os naviculare.
Illustration där hälben står i valgus
Illustration över musculus tibialis posterior under foten, samt fotens ligamentapparat.
Plantarfascian
.jpg)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Corcoran, Nicholas M. (2022). Anatomy, Bony Pelvis and Lower Limb, Tibialis Posterior Muscle. StatPearls Publishing. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK539913/. Läst 12 februari 2023
- ^ Moretti, Eduarda; Silva, Ivson Bezerra; Boaviagem, Alessandra; Barbosa, Leila; Lima, Anna Myrna Jaguaribe; Lemos, Andrea (2020-02). ”“Posterior Tibial Nerve” or “Tibial Nerve”? Improving the reporting in health papers” (på engelska). Neurourology and Urodynamics 39 (2): sid. 847–853. doi:. ISSN 0733-2467. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/nau.24250. Läst 10 mars 2023.
- ^ ”Normal and sonographic anatomy of selected peripheral nerves. Part III: Peripheral nerves of the lower limb”. Journal of ultrasonography. juni 2012. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4579744/. Läst 11 mars 2023.
- ^ ”Nonsurgical Management of Posterior Tibial Tendon Dysfunction With Orthoses and Resistive Exercise: A Randomized Controlled Trial”. Physical therapy and rehabilitation journal. 1 januari 2009. https://academic.oup.com/ptj/article/89/1/26/2737558. Läst 11 mars 2023.