Tidsfördelad repetition

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En låda med tyska memoreringskort.
En låda med tyska memoreringskort.

Tidsfördelad repetition (TR) är en studieteknik som använder ökande tidsintervaller mellan på varandra följande granskningar av memorerat material för att utnyttja den psykologiska effekten av tidsfördelad repetition. Ibland även kallat för repetitionsschemaläggning.[1]

Trots att principen är användbar i många sammanhang används vanligtvis TR i sammanhang där en student måste minnas många namn, objekt och idéer. Det är därför lämpat för t ex memorering av ordförråd, vilket är nödvändigt vid språkinlärning.

Forskning och tillämpningar[redigera | redigera wikitext]

Tanken att TR skulle kunna användas för att förbättra lärandet föreslogs först i boken Psychology of Study av professor CA Mace 1932:

Kanske är de viktigaste upptäckterna de som hänför sig till lämplig fördelning av studieperioderna. Repetitionstillfällen bör fördelas i gradvis ökande intervaller, ungefär mellanrum på en dag, två dagar, fyra dagar, åtta dagar och så vidare.[2]

1939 testade HF Spitzer effekterna av en typ av TR på sjundeklassare i Iowa som lärde sig vetenskapliga fakta.[3] Spitzer testades fler än 3600 elever i Iowa och visade att TR var effektiv. Detta tidiga arbete gick obemärkt förbi, och forskningsämnet var relativt tyst fram till slutet av 1960-talet när kognitionspsykologer, däribland Melton[4] och Landauer & Bjork,[5] utforskade justering av repetitionstillfällen som ett sätt att förbättra erinring. Ungefär samtidigt utvecklade Pimsleur språkkurser som praktiskt tillämpade TR för språkinlärning. Det gjorde även Sebastian Leitner 1973 då han lanserade Leitiner-systemet som ett allmänt läromedel baserat på TR som använder sig av memoreringskort.

Med persondatorer på 1980-talet började TR används i datorstödd språkinlärning, som möjliggör automatisk planering och statistik, och möjlighet att schemalägga tusentals kort. För att göra det möjligt för en student att nå en erinringsträffsäkerhet (t.ex. 90% av allt material som korrekt framplockat ur minnet vid vilken tidpunkt som helst), anpassar mjukvaran intervallet för repetitionstillfällen. Material som är svårt framträder oftare än material som är lättare, ofta definierat med hänsyn till hur enkelt studenten kan återge ett korrekt svar.

Schemaläggningsalgoritmer[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera familjer av algoritmer för att schemalägga repetitionstillfällen:

Några har teoretiserat att den exakta intervallet inte har stor inverkan på algoritmens effektivitet,[7] även om det har föreslagits av andra att intervallet (expanderat mot fixt intervall etc.) är ganska viktigt. De experimentella resultaten med avseende på denna invändningen är blandade.[8]

Programvara[redigera | redigera wikitext]

Anki används för att memorera ryska vokabulär

De flesta programvaror för TR modelleras efter den manuella inlärningssätten med fysiska memoreringskort: saker som ska memoreras matas in i programmet som en fråga med tillhörande svar. När en fråga ska repeteras visas frågan på skärmen, och användaren måste försöka svara. Efter att ha svarat för sig själv, avslöjar användaren manuellt svaret och berättar sedan för programmet (subjektivt) hur svårt det var att minnas svaret. Programmet använder schemaläggningsalgoritmer för bygga ett schemat åt studenten. Utan ett datorprogrammet måste studenten själv göra ett schema vilket är extremt tidskrävande. Det begränsar även studenten till enkla algoritmer som Leitner-system då dessa är mindre tidskrävande.[9]

Implementationer[redigera | redigera wikitext]

Framstående implementationer inkluderar: Anki, Brainscape, Cerego, Course Hero, Lingvist, Memrise, Mnemosyne, Pleco Software, Quizlet, Skritter, SuperMemo, Synap, WaniKani och XED.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Human Memory: Theory and Practice", Alan D. Baddeley, 1997
  2. ^ Mace, C. A. (1932). Psychology of Study. sid. 39 
  3. ^ Spitzer, H. F. (1939). Studies in retention. Journal of Educational Psychology, 30, 641–657.
  4. ^ Melton, A. W. (1970). The situation with respect to the spacing of repetitions and memory. Journal of Verbal Learning and Verbal Behavior, 9, 596–606.
  5. ^ Landauer, T. K., & Bjork, R. A. (1978). Optimum rehearsal patterns and name learning. In M. Gruneberg, P. E. Morris, & R. N. Sykes (Eds.), Practical aspects of memory (pp. 625–632). London: Academic Press.
  6. ^ ”Implementing a neural network for repetition spacing”. www.supermemo.com. https://www.supermemo.com/english/ol/nn_train.htm. 
  7. ^ Cull, W. L. (2000). Untangling the benefits of multiple study opportunities and repeated testing for cued recall. Applied Cognitive Psychology, 14, 215–235.
  8. ^ Chapter 6:Is Expanded Retrieval Practice a Superior Form of Spaced Retrieval?, A Critical Review of the Extant Literature, DAVID A. BALOTA, JANET M DUCHEK, and JESSICA M. LOGAN
  9. ^ . ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/education/2016/jan/23/spaced-repetition-a-hack-to-make-your-brain-store-information. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Zogaj, Idriz. (2014). Minnets ABC - en grundbok i minnesträning. Typ förlag. ISBN 9789187573293. OCLC 941622306. http://worldcat.org/oclc/941622306. Läst 23 juni 2019 
  • Caple, C. (1996). "The Effects of Spaced Practice and Spaced Review on Recall and Retention Using Computer Assisted Instruction". Dissertation for the degree of Doctor of Education, North Carolina State University.[1]
  • de Boer, V. (2003, August). "Optimal Learning and the Spacing Effect: Theory, Application and Experiments based on the Memory Chain Model". Artificial Intelligence Master's Thesis for Computational Psychology, University of Amsterdam.[2]
  • Dempster, F. N. (1988). "The Spacing Effect: A Case Study in the Failure to Apply the Results of Psychological Research". American Psychologist, 43(8), 627-634.
  • Greene R. L. (2008). Repetition and spacing effects. In Roediger H. L. III (Ed.), Learning and memory: A comprehensive reference. Vol. 2: Cognitive psychology of memory (pp. 65–78). Oxford: Elsevier.
  • The Guardian (2016). "Spaced Repetition: A hack to make your brain learn more information". [3]
  • Karpicke, J. D., & Roediger, H. L. (2007). "Expanding Retrieval Practice Promotes Short-Term Retention, but Equally Spaced Retrieval Enhances Long-Term Retention". Journal of Experimental Psychology: Learning, * Memory, and Cognition, 33(4), 704-719.[4]
  • Kerfoot, B. P.; Baker, H. E.; Koch, M. O.; Connelly, D.; Joseph, D. B.; Ritchey, M. L. (2007). ”Randomized, Controlled Trial of Spaced Education to Urology Residents in the United States and Canada”. The Journal of Urology 177 (4): sid. 1481–1487. doi:10.1016/j.juro.2006.11.074. PMID 17382760. 
  • Pavlik, P. I. (2005). The Microeconomics of Learning: Optimizing Paired-Associate Memory. PhD, Carnegie Mellon.
  • Pavlik, P. I.; Anderson, J. R. (2008). ”Using a model to compute the optimal schedule of practice”. Journal of Experimental Psychology 14 (2): sid. 101–117. doi:10.1037/1076-898X.14.2.101. PMID 18590367. 
  • Dr Piotr Wozniak. ”Effective learning: Twenty rules of formulating knowledge”. Effective learning: Twenty rules of formulating knowledge. http://www.supermemo.com/articles/20rules.htm.  — advice on making flashcards for spaced repetition.