Tigertörnskata

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tigertörnskata
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tiger shrike (Lanius tigrinus), Hindhede Nature Park, Singapore - 20060921.jpg
Ungfågel fotograferad i Singapore.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTörnskator
Laniidae
SläkteLanius
ArtTigertörnskata
L. tigrinus
Vetenskapligt namn
§ Lanius tigrinus
AuktorDrapiez, 1828
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tigertörnskata[2] (Lanius tigrinus) är en östasiatisk fågel i familjen törnskator inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tigertörnskatan är en rätt liten (17-18,5 cm), rostryggig törnskata. Jämfört med liknande brun törnskata har den noterbart kortare stjärt och kraftigare näbb. Hanen är grå på hjässa och nacke, kastanjebrun ovan med tät svart bandning som gett arten dess namn. Genom ögat syns en bred svart ansiktsmask. Undersidan är vit, på flankerna svart brunbandad. Honan liknar hanen men har vitt på tygel och ögonbrynsstreck. Ungfågeln är mattare brun med svart ögonstreck, blekt ögonbrynsstreck samt beigefärgad och bandad undersida, kraftigare än ung brun törnskata.[4]

Hane.
Hona.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett hårt tjatter, likt brun törnskata. Sången beskrivs som resonant och musikalisk.[4][5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i nordöstra Asien i sydostligaste Ryssland (Ussuriland), nordöstra och östra Kina (österut från Shaanxi, Sichuan och Guizhou), Korea (utom södra kusten) samt Japan (Honshu, Sado och östra Kyushu). Vintertid flyttar den till Sydostasien, från östra Myanmar och sydöstra Kina till Malackahalvön, Singapore, norra Laos, centrala Vietnam och Stora Sundaöarna inklusive Bali. Norra ändan av övervintringsområdet är således strax söder om södra änden av häckningsområdet.[5]

Tigertörnskatans utbredningsområde.

Tillfälligt har den påträffats i Hong Kong, Filippinerna och Taiwan.[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Tigertörnskatan häckar i tempererad löv- och blandskog med tät undervegetation, upp till 900 meters höjd. Liksom andra törnskator ses den jaga insekter från en hög utkiksplats i skogsbryn, men är dock mer skogslevande än exempelvis brun törnskata. Den lever nästan uteslutande av insekter och endast sällan av småfåglar och andra små ryggradsdjur. Fågeln häckar från maj till juli, med äggläggning i juni i Ryssland och Japan. Den lägger endast en kull. Arten är flyttfågel, även om några få individer stannar i Japan.[4][5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som sällsynt i Kina och Ryssland, relativt vanlig i Korea, ovanlig i Japan och lokalt ovanlig till ovanlig genom hela utbredningsområdet.[6]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Lanius tigrinus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] MacKinnon, John & Karen Phillipps (2000) A Field Guide to the Birds of China, Oxford University Press, Oxford.
  5. ^ [a b c] Yosef, R., International Shrike Working Group & de Juana, E. (2018). Tiger Shrike (Lanius tigrinus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60468 26 december 2018).
  6. ^ Harris, T.; Franklin, K. 2000. Shrikes and bush-shrikes. Christopher Helm, London.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]