Tillfälliga inre gränskontroller inom Schengenområdet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stickprovskontroller vid gränsen mellan Danmark och Tyskland i december 2008.

Tillfälliga inre gränskontroller inom Schengenområdet kan införas vid en inre gräns – en gräns mellan två Schengenstater – om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat inom Schengenområdet. Möjligheten för Schengenstaterna att tillfälligt återinföra gränskontroller vid en inre gräns regleras av Schengenkodexen. Enligt kodexen får inre gränskontroller införas endast som en sista utväg, och de får kvarstå endast så länge som det är absolut nödvändigt för att bemöta det allvarliga hotet.[1]

Fram till 2015 var de vanligaste orsakerna till inre gränskontroller olika evenemang som krävde höjd säkerhet, till exempel politiska toppmöten och stora sportevenemang. Sedan dess har de flesta inre gränskontroller istället införts till följd av flyktingkrisen 2015 och coronavirusutbrottet 2020–2021 i Europa. I det senare fallet införde de flesta medlemsstater för första gången även omfattande reserestriktioner med hänsyn till folkhälsa, i enlighet med särskilda bestämmelser i Schengenregelverket och rörlighetsdirektivet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Möjligheten att tillfälligt återinföra gränskontroller vid de inre gränserna inom Schengenområdet skapades redan genom Schengenkonventionen, som undertecknades den 19 juni 1990 och blev fullt tillämplig den 26 mars 1995. Medan konventionen föreskrev som huvudregel att alla gränskontroller vid de inre gränserna skulle avskaffas tillät den medlemsstaterna att i undantagsfall återinföra gränskontroller tillfälligt om den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten krävde det.[2] Den 20 december 1995 antog Verkställande kommittén mer detaljerade bestämmelser om olika förfaranden för att införa inre gränskontroller: ett för planerat införande och ett annat för omedelbart införande. I inget av fallen fastställdes dock några tidsgränser eller specifika beskrivningar av de tillåtna omständigheterna för att medlemsstaterna skulle få använda sig av förfarandena, vilket i praktiken lämnade stort utrymme åt medlemsstaterna själva att tolka bestämmelserna.[3] Till exempel använde Frankrike bestämmelserna under slutet av 1990-talet för att återinföra gränskontroller vid landgränserna mot Belgien och Luxemburg med hänvisning till Nederländernas liberala narkotikapolitik, som den franska regeringen ansåg äventyrade den inre säkerheten.[4] Under 2001 enades Europeiska unionens råd om att politiska toppmöten, till exempel Europeiska rådets sammanträden, och terroristattacker skulle anses vara giltiga skäl för att införa inre gränskontroller,[5][6][7] men medlemsstaterna hade fortfarande möjlighet att själva definiera andra giltiga skäl.

Genom Schengenkodexen, som antogs av Europaparlamentet och rådet den 15 mars 2006 och trädde i kraft den 13 oktober 2006, ersattes de tidigare bestämmelserna om inre gränskontroller. De nya bestämmelserna var mer detaljerade än tidigare och satte för första gången upp vissa tidsramar för de inre gränskontrollernas tillåtna längd.[8] De lämnade dock fortfarande visst utrymme för medlemsstaterna själva att tolka de giltiga skälen för att få införa gränskontroller. I april 2011 stoppade Frankrike ett tåg med nordafrikanska migranter som hade fått visum i Italien efter ankomst där över Medelhavet. Detta ledde till en dispyt mellan Frankrike och Italien om tolkningen av Schengenregelverket,[9] och krav på Europeiska kommissionen att föreslå ändringar av Schengenkodexen för att ge medlemsstaterna ökad möjlighet att införa inre gränskontroller.[10][11] Mot bakgrund av detta presenterade kommissionen ett lagförslag om förbättrad förvaltning av Schengensamarbetet, dels genom införandet av en ny utvärderings- och övervakningsmekanism, dels genom nya bestämmelser om inre gränskontroller. I motsats till vad Frankrikes och Italiens regeringar hade förespråkat innebar det nya lagförslaget dock att regelverket om införande av inre gränskontroller stramades upp ytterligare.[12] Lagförslaget trädde i kraft 2013 efter att ha godkänts av Europaparlamentet och rådet, och innefattade även ett tredje förfarande för införande av inre gränskontroller vid hot mot Schengenområdets funktionssätt.[13] De nya bestämmelserna kodifierades i Schengenkodexen under 2016,[14] utan några större innehållsmässiga ändringar.

Flyktingkrisen och coronaviruspandemin[redigera | redigera wikitext]

Tillfälliga inre gränskontroller mellan Slovakien och Österrike i mars 2020.

Till följd av flyktingkrisen 2015 drabbades Schengenområdet av sin dittills största kris. Dessförinnan hade inre gränskontroller införts mestadels i samband med enskilda politiska toppmöten och stora sportevenemang. Flyktingkrisen ledde till att ett antal medlemsstater återinförde gränskontroller vid sina inre gränser; Tyskland, Österrike och Slovenien i mitten av september 2015, Ungern i oktober 2015, Sverige och Norge i november 2015 och Danmark i januari 2016. Till följd av terrordåden i Paris i november 2015 införde även Frankrike inre gränskontroller. Medan Slovenien och Ungern avskaffade sina gränskontroller senare under 2015 behöll Danmark, Norge, Sverige, Tyskland och Österrike sina. I maj 2016 antog Europeiska unionens råd ett beslut om att tillåta dessa medlemsstater att förlänga sina inre gränskontroller i ytterligare ett halvår,[15] vilket senare förlängdes i tre omgångar till totalt ett och ett halvt år i enlighet med Schengenkodexens förfarande vid hot mot Schengenområdets funktionssätt.[16][17][18] Under 2017 rekommenderade Europeiska kommissionen alla medlemsstater att stärka det gränsöverskridande polissamarbetet och poliskontrollerna vid framför allt stora transportleder, även vid gränsområdena, för att slutligen möjliggöra ett avskaffande av de inre gränskontrollerna.[19][20] De berörda medlemsstaterna fortsatte dock med sina inre gränskontroller och kringgick Schengenkodexens tidsgränser genom att i formell mening förnya kontrollerna var sjätte månad som om de vore helt nya kontroller. I september 2017 föreslog kommissionen ett nytt förfarande för att tillåta medlemsstaterna att vid terrorhot införa inre gränskontroller under en längre period,[21] ett förslag som dock blockerades av Europaparlamentet,[22] som istället ville begränsa möjligheten för medlemsstaterna att införa inre gränskontroller.[23]

I mars 2020 drabbades Schengenområdet av en andra stora kris, denna gång till följd av coronavirusutbrottet 2020–2021 i Europa. Detta ledde till att nästan alla medlemsstater tillfälligt återinförde gränskontroller vid sina inre gränser, i vissa fall även med olika typer av reserestriktioner.[24][25][26] I juli 2020 hade de flesta medlemsstater upphävt de inre gränskontrollerna och återgått till öppna gränser inom Schengenområdet, dock i många fall fortfarande med särskilda krav på karantän och testning vid gränsöverskridande resor. Under början av 2021 införde flera medlemsstater inre gränskontroller på nytt till följd av ökad smittspridning, men i mitten av 2021 hade de flesta av dessa åter tagits bort.

Förfaranden vid tillfälligt återinförande av gränskontroller vid de inre gränserna[redigera | redigera wikitext]

Enligt Schengenkodexen kan en medlemsstat inom Schengenområdet tillfälligt återinföra gränskontroller vid alla eller delar av sina inre gränser om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Det får dock endast ske som en sista utväg, och gränskontrollerna får kvarstå endast så länge som det är absolut nödvändigt för att bemöta det allvarliga hotet.[27] Vid införande av inre gränskontroller får vissa delar av Schengenkodexens bestämmelser för de yttre gränserna tillämpas.[28] Inre gränser med tillfälliga gränskontroller är dock inte att betrakta som yttre gränser,[29] till exempel får vissa bestämmelser för de yttre gränserna, såsom stämpling av pass, inte tillämpas.[30]

Ett införande av inre gränskontroller får endast ske enligt de kriterier och förfaranden som finns uppställda i Schengenkodexen. Det är möjligt för en medlemsstat att förlänga sina inre gränskontroller, men även detta måste ske i enlighet med kodexens bestämmelser.[27] Vid både införande och förlängning av inre gränskontroller måste medlemsstaten i fråga bedöma i vilken utsträckning gränskontrollerna bidrar till att faktiskt avhjälpa det allvarliga hotet och om åtgärden står i proportion till hotets omfattning. Nyttan av gränskontrollerna måste även vägas mot de negativa effekter som de kan få på den fria rörligheten för personer inom Schengenområdet.[31]

Beroende på omständigheterna kan medlemsstaterna använda sig av tre olika förfaranden för att införa inre gränskontroller. Varje förfarande är förknippat med vissa villkor för hur införandet ska gå till, hur gränskontrollerna kan förlängas och hur länge de får pågå som längst.[32]

Europeiska kommissionen och medlemsstaterna ska informera Europaparlamentet och Europeiska unionens råd om alla skäl som kan utlösa inre gränskontroller.[33] Inom fyra veckor från att inre gränskontroller har upphävts måste den berörda medlemsstaten översända en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om genomförandet av kontrollerna. Kommissionen måste även minst en gång om året översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om Schengenområdets funktionssätt, som även ska inkludera en förteckning över alla beslut om inre gränskontroller som fattats av medlemsstaterna under det gångna året.[34] Kommissionen ansvarar tillsammans med respektive medlemsstat för att även hålla allmänheten informerad om införandet av inre gränskontroller.[35]

Förfaranden för att införa tillfälliga inre gränskontroller
Orsak Förfarande Startperiod Förnyelseperioder Maximal total tid
Förutsebart allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten Medlemsstaten meddelar övriga medlemsstater samt kommissionen minst fyra veckor, eller kortare om oundvikligt, innan införandet av de inre gränskontrollerna 30 dagar eller så länge som det allvarliga hotet väntas kvarstå 30 dagar 6 månader
Oförutsebart allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten som kräver omedelbara åtgärder Medlemsstaten meddelar övriga medlemsstater och kommissionen snarast efter införandet av de inre gränskontrollerna 10 dagar 20 dagar 2 månader
Exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för Schengenområdet Medlemsstaten bemyndigas av rådet på förslag av kommissionen att införa inre gränskontroller 6 månader 6 månader 2 år

Förfarande vid planerat införande av inre gränskontroller[redigera | redigera wikitext]

I situationer då ett allvarligt hot kan förutses, till exempel vid politiska toppmöten och stora sportevenemang, kan inre gränskontroller införas under en period av upp till 30 dagar eller så länge som det allvarliga hotet väntas kvarstå, om det överstiger 30 dagar. Om det allvarliga hotet kvarstår efter denna period kan de inre gränskontrollerna förlängas i perioder av högst 30 dagar i taget i upp till totalt sex månader.[1][27]

En medlemsstat måste som regel informera övriga medlemsstater och kommissionen minst fyra veckor innan ett planerat införande av inre gränskontroller. Endast i undantagsfall, om skälen till införandet blir kända med kortare varsel, kan denna tidsgräns frångås, och övriga medlemsstater och kommissionen informeras med kortare framförhållning. Medlemsstaten i fråga måste lämna utförliga uppgifter om bland annat de bakomliggande skälen för gränskontrollerna, omfattningen av dem och namnen på de godkända gränsövergångsställena vid de berörda gränsavsnitten. Kommissionen och de andra medlemsstaterna har möjlighet att avge yttranden om de planerade gränskontrollerna. Därefter sker ett samråd mellan medlemsstaterna och kommissionen minst tio dagar innan gränskontrollerna införs med syfte att bland annat planera möjliga samarbeten för det praktiska genomförandet.[36]

Förfarande vid omedelbart införande av inre gränskontroller[redigera | redigera wikitext]

I situationer då det krävs ett omedelbart införande av inre gränskontroller, till exempel vid en terroristattack, kan inre gränskontroller införas under en period av högst tio dagar, utan att övriga medlemsstater eller kommissionen informeras i förväg. Den berörda medlemsstaten måste i en sådan situation informera övriga medlemsstater och kommissionen omedelbart efter att de inre gränskontrollerna har införts. Om det allvarliga hotet mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten kvarstår efter den första tiodagarsperioden, kan den berörda medlemsstaten förlänga de inre gränskontrollerna i perioder av högst 20 dagar i taget i upp till totalt två månader.[1][37]

Särskilt förfarande vid hot mot Schengenområdets funktionssätt[redigera | redigera wikitext]

Vid exceptionella omständigheter som riskerar det övergripande funktionssättet för Schengenområdet till följd av ihållande allvarliga brister i kontrollen av de yttre gränserna kan Europeiska unionens råd på förslag av kommissionen anta en rekommendation om att en eller flera medlemsstater ska införa inre gränskontroller under en period av högst sex månader. Om de exceptionella omständigheterna kvarstår kan rådet anta ytterligare upp till tre rekommendationer som förlänger gränskontrollerna med högst sex månader i taget i upp till totalt två år.[1][38] När rådet antar dessa rekommendationer måste det göra en bedömning som även tar hänsyn till bland annat gränskontrollernas ändamålsenlighet och hur de påverkar den fria rörligheten för personer. Förfarandet får endast användas som en sista utväg när alla andra möjligheter har uttömts, inklusive möjligheten att placera ut europeiska gränskontrollenheter genom Frontex. Det är i slutändan upp till varje berörd medlemsstat att fatta beslut om att införa inre gränskontroller mot bakgrund av rådets rekommendationer.[39]

Hittills har detta förfarande använts endast vid ett tillfälle, nämligen i samband med flyktingkrisen 2015, då Danmark, Norge, Sverige, Tyskland och Österrike rekommenderades av rådet att införa gränskontroller i totalt ett och ett halvt år till följd av brister i kontrollen av de yttre gränserna i Grekland.[15][16][17][18]

Pågående och tidigare inre gränskontroller[redigera | redigera wikitext]

  Medlemsstater utan inre gränskontroller
  Medlemsstater med pågående tillfälliga inre gränskontroller

Nedan återfinns alla inre gränskontroller som anmälts av de nationella regeringarna till Europeiska unionens råd och/eller Europeiska kommissionen sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999.[40] I många fall sker de inre gränskontrollerna endast partiellt i form av stickprov eller under kortare perioder än de som anmälts. Medlemsstaterna ska enligt Schengenkodexen utföra gränskontrollerna på ett så begränsat sätt som möjligt.

Totalt sex medlemsstater har för tillfället inre gränskontroller. Fem medlemsstater – Danmark, Norge, Sverige, Tyskland och Österrike – har inre gränskontroller sedan flyktingkrisen 2015, huvudsakligen motiverat utifrån terrorhot och situationen vid de yttre gränserna. Även Frankrike har inre gränskontroller sedan terrordåden i Paris i november 2015, huvudsakligen motiverat utifrån terrorhot men även bland annat situationen vid de yttre gränserna.

Flera medlemsstater har undvikit de tidsgränser som anges i Schengenkodexen genom att förnya de inre gränskontrollerna var sjätte månad som om de vore helt nya kontroller. Det är oklart om detta tillvägagångssätt är förenligt med Schengenkodexen. Europeiska kommissionen har möjlighet att pröva lagenligheten för sådana kontroller genom att väcka talan om fördragsbrott vid EU-domstolen, men kommissionen har än så länge visat förståelse för gränskontrollerna. I en icke-bindande resolution från den 30 maj 2018 förklarade däremot Europaparlamentet dessa gränskontroller oförenliga med Schengenregelverket.[41] Parlamentet upprepade denna hållning i en resolution den 8 juli 2021.[42][43] I oktober 2020 begärde en österrikisk domstol ett förhandsavgörande av EU-domstolen om just huruvida det är förenligt med Schengenkodexen att en medlemsstat upprepade gånger förlänger inre gränskontroller så att den totala längden överskrider de uttryckligen tillåtna tidsgränserna.[44][45]

Typ av förfarande för införande av tillfälliga inre gränskontroller
 
Förfarande vid planerat införande av inre gränskontroller
Tillfälliga inre gränskontroller får införas under en period av högst 30 dagar eller så länge som det allvarliga hotet kan förväntas kvarstå om varaktigheten överstiger 30 dagar. Gränskontrollerna får förlängas i förnybara perioder av högst 30 dagar i taget. Gränskontrollerna får totalt sett, med förlängningarna inräknade, gälla i högst sex månader. Införandet av de inre gränskontrollerna ska meddelas övriga medlemsstater och Europeiska kommissionen minst fyra veckor i förväg eller inom en kortare tidsfrist om så är nödvändigt.
 
Förfarande vid omedelbart införande av inre gränskontroller
Tillfälliga inre gränskontroller får införas under en period av högst 10 dagar. Gränskontrollerna får förlängas i förnybara perioder av högst 20 dagar i taget. Gränskontrollerna får totalt sett, med förlängningarna inräknade, gälla i högst två månader. Införandet av de inre gränskontrollerna ska meddelas övriga medlemsstater och Europeiska kommissionen omedelbart.
 
Särskilt förfarande vid hot mot Schengenområdets funktionssätt
Tillfälliga inre gränskontroller får införas under en period av högst ett halvår efter rekommendation av Europeiska unionens råd, som beslutar på förslag av Europeiska kommissionen. Gränskontrollerna får förlängas, efter rekommendation av rådet, i förnybara perioder av högst ett halvår i taget. Gränskontrollerna får totalt sett, med förlängningarna inräknade, förnyas tre gånger och gälla i högst två år. Införandet av de inre gränskontrollerna ska meddelas övriga medlemsstater, Europaparlamentet och kommissionen i förväg.
 
Pågående inre gränskontroller
Medlemsstat
Påbörjat Avslutat[46] Huvudorsak Berörda gränsavsnitt (kan variera över tiden) Ref. (dok.nr.)
137 Italien Italien
136 Island Island
135 Tyskland Tyskland
134 Spanien Spanien
133 Portugal Portugal
132 Belgien Belgien
131 Österrike Österrike
130 Ungern Ungern
129 Frankrike Frankrike
128 Island Island
127 Slovakien Slovakien
126 Belgien Belgien
125 Finland Finland
124 Spanien Spanien
123 Estland Estland
122 Portugal Portugal
121 Norge Norge
120 Tyskland Tyskland
119 Polen Polen
118 Litauen Litauen
117 Danmark Danmark
116 Tjeckien Tjeckien
115 Schweiz Schweiz
114 Ungern Ungern
113 Österrike Österrike
112 Spanien Spanien
111 Polen Polen
110 Polen Polen
109 Österrike Österrike
108 Finland Finland
107 Österrike Österrike
106 Sverige Sverige
105 Norge Norge
104 Tyskland Tyskland
103 Italien Italien
102 Portugal Portugal
101 Sverige Sverige
100 Malta Malta
99 Frankrike Frankrike
98 Polen Polen
97 Frankrike Frankrike
96 Belgien Belgien
95 Danmark Danmark
94 Frankrike Frankrike
93 Norge Norge
92 Frankrike Frankrike
91 Sverige Sverige
90 Malta Malta
89 Ungern Ungern
88 Slovenien Slovenien
87 Österrike Österrike
86 Tyskland Tyskland
85 Tyskland Tyskland
84 Estland Estland
83 Norge Norge
82 Belgien Belgien
81 Nederländerna Nederländerna
80 Polen Polen
79 Norge Norge
78 Polen Polen
77 Spanien Spanien
76 Frankrike Frankrike
75 Sverige Sverige
74 Norge Norge
73 Österrike Österrike
72 Portugal Portugal
71 Frankrike Frankrike
70 Lettland Lettland
69 Estland Estland
68 Malta Malta
67 Danmark Danmark
66 Norge Norge
65 Frankrike Frankrike
64 Spanien Spanien
63 Frankrike Frankrike
62 Italien Italien
61 Frankrike Frankrike
60 Tyskland Tyskland
59 Island Island
58 Finland Finland
57 Frankrike Frankrike
56 Österrike Österrike
55 Island Island
54 Tyskland Tyskland
53 Frankrike Frankrike
52 Finland Finland
51 Frankrike Frankrike
50 Finland Finland
49 Finland Finland
48 Tyskland Tyskland
47 Frankrike Frankrike
46 Spanien Spanien
45 Spanien Spanien
44 Finland Finland
43 Frankrike Frankrike
42 Frankrike Frankrike
41 Frankrike Frankrike
40 Frankrike Frankrike
39 Portugal Portugal
38 Spanien Spanien
37 Spanien Spanien
36 Spanien Spanien
35 Frankrike Frankrike
34 Spanien Spanien
33 Danmark Danmark
32 Sverige Sverige
31 Spanien Spanien
30 Italien Italien
29 Frankrike Frankrike
28 Österrike Österrike
27 Norge Norge
26 Spanien Spanien
25 Island Island
24 Island Island
23 Spanien Spanien
22 Spanien Spanien
21 Österrike Österrike
20 Island Island
19 Spanien Spanien
18 Spanien Spanien
17 Norge Norge
16 Luxemburg Luxemburg
15 Italien Italien
14 Österrike Österrike
13 Sverige Sverige
12 Belgien Belgien
11 Spanien Spanien
10 Frankrike Frankrike
9 Luxemburg Luxemburg
8 Spanien Spanien
7 Frankrike Frankrike
6 Tyskland Tyskland
5 Belgien Belgien
4 Nederländerna Nederländerna
3 Frankrike Frankrike
2 Belgien Belgien
1 Luxemburg Luxemburg

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Temporary Reintroduction of Border Control” (på engelska). Europeiska kommissionen. https://ec.europa.eu/home-affairs/what-we-do/policies/borders-and-visas/schengen/reintroduction-border-control_en. Läst 28 maj 2021. 
  2. ^ ”Artikel 2.2 i konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 20. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:42000X0922(01). 
  3. ^ ”Verkställande kommitténs beslut av den 20 december 1995 om tillämpningsförfarandet för artikel 2.2 i konventionen (SCH/Com-ex (95) 20 rev 2)”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 133–134. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:42000X0922(01). 
  4. ^ ”1998 Annual Report on the implementation of the Schengen Convention” (på engelska). Europeiska unionens råd. 5 november 1999. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10846-1999-REV-1/en/pdf. Läst 28 maj 2021. 
  5. ^ ”Utkast till slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar”. Europeiska unionens råd. 11 juli 2001. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10731-2001-REV-1/sv/pdf. Läst 28 maj 2021. 
  6. ^ ”Slutsatser antagna av rådet (rättsliga och inrikes frågor)”. Europeiska unionens råd. 25 september 2001. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12156-2001-INIT/sv/pdf. Läst 28 maj 2021. 
  7. ^ Thym, Daniel (2 juni 2002). ”The Schengen Law: A Challenge for Legal Accountability in the European Union” (på engelska). European Law Journal (Wiley) 8 (2): sid. 233–234. doi:10.1111/1468-0386.00151. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/1468-0386.00151. Läst 28 maj 2021. 
  8. ^ ”Kapitel II i avdelning II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 105, 13.4.2006, s. 12–13. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32006R0562. 
  9. ^ ”Italy protests after France blocks trains in migrant spat” (på engelska). Deutsche Welle. 18 april 2011. https://www.dw.com/en/italy-protests-after-france-blocks-trains-in-migrant-spat/a-14996064. Läst 28 maj 2021. 
  10. ^ ”France and Italy seek accord on EU border row” (på engelska). Deutsche Welle. 26 april 2011. https://www.dw.com/en/france-and-italy-seek-accord-on-eu-border-row/a-15029502. Läst 28 maj 2021. 
  11. ^ ”France and Italy appeal to the EU for tougher border controls” (på engelska). Deutsche Welle. 26 april 2011. https://www.dw.com/en/france-and-italy-appeal-to-the-eu-for-tougher-border-controls/a-15031325. Läst 28 maj 2021. 
  12. ^ Votoupalová, Markéta (2019). ”The Wrong Critiques: Why Internal Border Controls Don’t Mean the End of Schengen” (på engelska). New Perspectives. Interdisciplinary Journal of Central & East European Politics and International Relations (Institute of International Relations Prague) 27 (1): sid. 73–99. doi:10.1177/2336825X1902700104. https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/2336825X1902700104. Läst 28 maj 2021. 
  13. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1051/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter”. EUT L 295, 6.11.2013, s. 1–10. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013R1051. 
  14. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016, s. 1–52. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R0399. 
  15. ^ [a b] ”Rådets genomförandebeslut (EU) 2016/894 av den 12 maj 2016 om en rekommendation om tillfälliga kontroller vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för Schengenområdet”. EUT L 151, 8.6.2016, s. 8–11. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D0894. 
  16. ^ [a b] ”Rådets genomförandebeslut (EU) 2016/1989 av den 11 november 2016 om en rekommendation om förlängning av tillfälliga kontroller vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för Schengenområdet”. EUT L 306, 15.11.2016, s. 13–15. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D1989. 
  17. ^ [a b] ”Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/246 av den 7 februari 2017 om en rekommendation om förlängning av tillfälliga kontroller vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för Schengenområdet”. EUT L 36, 11.2.2017, s. 59–61. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017D0246. 
  18. ^ [a b] ”Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/818 av den 11 maj 2017 om en rekommendation om förlängning av tillfälliga kontroller vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter som utgör en risk för Schengenområdets övergripande funktionssätt”. EUT L 122, 13.5.2017, s. 73–75. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017D0818. 
  19. ^ ”Kommissionens rekommendation (EU) 2017/820 av den 12 maj 2017 om proportionella poliskontroller och polissamarbete i Schengenområdet”. EUT L 122, 13.5.2017, s. 79–83. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017H0820. 
  20. ^ ”Kommissionens rekommendation (EU) 2017/1804 av den 3 oktober 2017 om genomförandet av bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna avseende tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna i Schengenområdet”. EUT L 259, 7.10.2017, s. 25–27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017H1804. 
  21. ^ ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller bestämmelserna om tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna”. Europeiska kommissionen. 27 september 2017. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52017PC0571. Läst 28 maj 2021. 
  22. ^ ”Overview of the current legislative proposals under the Finnish Presidency” (på engelska). Europeiska unionens råd. 25 november 2019. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14522-2019-INIT/en/pdf. Läst 28 maj 2021. 
  23. ^ ”New rules for temporary border controls within the Schengen area” (på engelska). Europaparlamentet. 29 november 2018. https://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20181120IPR19549/new-rules-for-temporary-border-controls-within-the-schengen-area. Läst 28 maj 2021. 
  24. ^ ”The impact of coronavirus on Schengen borders” (på engelska). Europaparlamentet. Mars 2020. https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/BRIE/2020/649347/EPRS_BRI(2020)649347_EN.pdf. Läst 28 maj 2021. 
  25. ^ ”Commission: Intra-EU health checks not 'border controls'” (på engelska). EUobserver. 13 mars 2020. https://euobserver.com/tickers/147729. Läst 28 maj 2021. 
  26. ^ ”Covid-19 bends the rules on border controls” (på engelska). Finnish Institute of International Affairs. 1 april 2020. https://www.fiia.fi/wp-content/uploads/2020/04/bp281_covid-19-and-schengen-acquis.pdf. Läst 28 maj 2021. 
  27. ^ [a b c] ”Artikel 25 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 25). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  28. ^ ”Artikel 32 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 30). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  29. ^ ”Punkt 61 i domstolens dom (stora avdelningen) den 19 mars 2019 i mål C-444/17, Préfet des Pyrénées-Orientales mot Arib m.fl., ECLI:EU:C:2019:220, s. 13”. Rättsfallssamling för Europeiska unionen. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62018CJ0564. 
  30. ^ ”Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av kapitel III (gränskontroll) i förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. Europeiska kommissionen. 13 oktober 2010. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52010DC0554. Läst 28 maj 2021. 
  31. ^ ”Artikel 26 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 26). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  32. ^ ”Kapitel II i avdelning III i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 25–31). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  33. ^ ”Artikel 31 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 30). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  34. ^ ”Artikel 33 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 31). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  35. ^ ”Artikel 34 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 31). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  36. ^ ”Artikel 27 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 26–27). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  37. ^ ”Artikel 28 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 27–28). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  38. ^ ”Artikel 29 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 28–29). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  39. ^ ”Artikel 30 i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 29–30). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  40. ^ ”Member States’ notifications of the temporary reintroduction of border control at internal borders pursuant to Article 25 and 28 et seq. of the Schengen Borders Code” (på engelska). Europeiska kommissionen. https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/default/files/what-we-do/policies/borders-and-visas/schengen/reintroduction-border-control/docs/ms_notifications_-_reintroduction_of_border_control.pdf. 
  41. ^ ”EU parliament targets 'unlawful' border checks” (på engelska). EUobserver. 29 maj 2018. https://euobserver.com/justice/141920. Läst 28 maj 2021. 
  42. ^ ”MEPs Urge the Member States to Remove All Internal Border Controls” (på engelska). SchengenVisaInfo.com. 8 juli 2021. https://www.schengenvisainfo.com/news/meps-urge-the-member-states-to-remove-all-internal-border-controls/. Läst 9 juli 2021. 
  43. ^ ”Årsrapporten om Schengenområdets funktionssätt”. Europaparlamentet. 8 juli 2021. https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2021-0350_SV.pdf. Läst 9 juli 2021. 
  44. ^ ”Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 5 augusti 2020 – NW mot Landespolizeidirektion Steiermark (Mål C-368/20)”. EUT C 348, 19.10.2020, s. 7–8. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62020CN0368. 
  45. ^ ”Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 5 augusti 2020 – NW mot Bezirkshauptmannschaft Leibnitz (Mål C-369/20)”. EUT C 348, 19.10.2020, s. 8–9. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62020CN0369. 
  46. ^ Datumen för ännu ej avslutade inre gränskontroller kan komma att förlängas i enlighet med Schengenkodexens bestämmelser.
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.