Tillfälliga inre gränskontroller inom Schengenområdet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Stickprovskontroller vid gränsen mellan Danmark och Tyskland i december 2008.

Tillfälliga inre gränskontroller inom Schengenområdet kan införas vid en inre gräns om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i en medlemsstat inom Schengenområdet. Möjligheten att införa sådana gränskontroller regleras av Schengenkodexen. Enligt kodexen får omfattningen och varaktigheten av de inre gränskontrollerna inte överskrida vad som är absolut nödvändigt för att bemöta det allvarliga hotet.

Fram till 2015 var de vanligaste orsakerna till tillfälliga inre gränskontroller olika evenemang som krävde höjd säkerhet, till exempel politiska toppmöten och stora idrottsevenemang. Sedan dess har de flesta återinförandena av inre gränskontroller istället skett på grund av flyktingkrisen 2015 och coronavirusutbrottet 2020–2021 i Europa. I det senare fallet införde de flesta medlemsstater för första gången även omfattande reserestriktioner i enlighet med Schengenregelverket och rörlighetsdirektivet med hänsyn till folkhälsa.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Möjligheten att införa tillfälliga inre gränskontroller inom Schengenområdet infördes ursprungligen genom Schengenkonventionen, som undertecknades den 19 juni 1990 och trädde i kraft den 26 mars 1995. Medan konventionen föreskrev som huvudregel att alla gränskontroller vid de inre gränserna skulle avskaffas tillät den medlemsstaterna att i undantagsfall återinföra gränskontroller tillfälligt om den allmänna ordningen eller nationella säkerheten krävde det.[1] Den 20 december 1995 antog Verkställande kommittén ett beslut om tillämpningsförfarandet för Schengenkonventionens bestämmelser om tillfälliga inre gränskontroller. Genom beslutet fastställdes två olika förfaranden för att återinföra gränskontroller: ett förfarande vid samråd i förväg och ett förfarande vid ett omedelbart beslut. I inget av fallen fastställdes dock några tidsgränser eller specifika beskrivningar av de tillåtna omständigheterna för att medlemsstaterna skulle få använda sig av förfarandena, vilket i praktiken lämnade stort utrymme åt medlemsstaterna själva att tolka bestämmelserna.[2] Till exempel använde Frankrike bestämmelserna under slutet av 1990-talet för att återinföra gränskontroller vid landgränserna mot Belgien och Luxemburg med hänvisning till Nederländernas liberala narkotikapolitik, som den franska regeringen ansåg äventyrade den inre säkerheten.[3] Under 2001 enades Europeiska unionens råd om att politiska toppmöten, till exempel Europeiska rådets toppmöten, och terroristattacker skulle anses vara giltiga skäl för att införa inre gränskontroller.[4][5][6]

Genom Schengenkodexen, som antogs av Europaparlamentet och Europeiska unionens råd den 15 mars 2006 och trädde i kraft den 13 oktober 2006, ersattes de tidigare bestämmelserna om inre gränskontroller. De tidigare förfarandena ersattes med två nya: ett förfarande i förutsebara fall och ett förfarande i brådskande fall. I båda fallen fastställdes specifika tidsgränser för den maximalt tillåtna längden på de tillfälliga gränskontrollerna.[7] Under 2013 antog parlamentet och rådet en ändring av Schengenkodexen för att införa ett tredje förfarande vid exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för hela Schengenområdet.[8] En kodifiering av Schengenkodexen antogs 2016,[9] utan några betydande innehållsmässiga ändringar.

Flyktingkrisen och coronaviruspandemin[redigera | redigera wikitext]

Tillfälliga inre gränskontroller mellan Slovakien och Österrike i mars 2020.

Till följd av flyktingkrisen 2015 drabbades Schengenområdet av sin dittills största kris. Dessförinnan hade inre gränskontroller införts tillfälligt mestadels i samband med enskilda politiska toppmöten, turneringar och andra sportevenemang. Flyktingkrisen ledde till att ett antal medlemsstater införde tillfälliga gränskontroller vid sina inre gränser; Tyskland, Österrike och Slovenien i mitten av september 2015, Ungern i oktober 2015, Sverige och Norge i november 2015 och Danmark i januari 2016. Till följd av terrordåden i Paris i november 2015 införde även Frankrike inre gränskontroller. Medan Slovenien och Ungern avskaffade sina gränskontroller senare under 2015 behöll Danmark, Norge, Sverige, Tyskland och Österrike sina. I maj 2016 antog Europeiska unionens råd ett beslut om att tillåta dessa medlemsstater att förlänga sina inre gränskontroller i ytterligare ett halvår,[10] vilket senare förlängdes i tre omgångar till totalt två år i enlighet med Schengenkodexens förfarande vid exceptionella omständigheter.[11][12][13] Under 2017 rekommenderade Europeiska kommissionen alla medlemsstater att stärka det gränsöverskridande polissamarbetet och poliskontrollerna vid framför allt stora transportleder, även vid gränsområdena, för att slutligen möjliggöra ett avskaffande av de inre gränskontrollerna.[14][15] De berörda medlemsstaterna fortsatte dock med sina inre gränskontroller och kringgick Schengenkodexens tidsgränser genom att i formell mening förnya kontrollerna var sjätte månad som om de var helt nya kontroller. I september 2017 föreslog kommissionen ett nytt förfarande för att tillåta medlemsstaterna att införa inre gränskontroller under en längre period vid terrorhot,[16] ett förslag som dock blockerades av Europaparlamentet,[17] som istället ville begränsa möjligheten för medlemsstaterna att införa inre gränskontroller.[18]

I mars 2020 drabbades Schengenområdet av sin andra stora kris, denna gång till följd av coronavirusutbrottet 2020–2021 i Europa. Detta ledde till att nästan alla medlemsstater återinförde sina inre gränskontroller, i vissa fall även med olika typer av reserestriktioner.[19][20][21][22] I juli 2020 hade de flesta medlemsstater upphävt sina inre gränskontroller och återgått till öppna gränser inom Schengenområdet, dock i många fall fortfarande med särskilda krav på karantän och testning vid gränsöverskridande resor. Under början av 2021 införde flera medlemsstater sina inre gränskontroller igen till följd av en ökad smittspridning.

Olika typer av tillfälliga inre gränskontroller[redigera | redigera wikitext]

Tillfälliga inre gränskontroller kan införas enligt tre olika förfaranden beroende på omständigheterna som föranleder införandet. Varje förfarande är förenat med särskilda skäl och tidsgränser för hur länge gränskontrollerna får pågå och i vilka tidsperioder de får förnyas. Gränskontroller kan införas antingen vid en medlemsstats samtliga inre gränser, eller enbart vid delar av dem.[23]

Förfaranden för att införa tillfälliga inre gränskontroller
Orsak Förfarande Startperiod Förnyelseperioder Maximal total tid
Förutsebart allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten Medlemsstaten meddelar övriga medlemsstater samt kommissionen fyra veckor, eller kortare om oundvikligt, innan införandet av tillfälliga inre gränskontroller 30 dagar eller så länge som det allvarliga hotet väntas kvarstå 30 dagar 6 månader
Oförutsebart allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten som kräver omedelbara åtgärder Medlemsstaten meddelar övriga medlemsstater och kommissionen snarast efter införandet av tillfälliga inre gränskontroller 10 dagar 20 dagar 2 månader
Exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll Medlemsstaten bemyndigas av rådet på förslag av kommissionen att införa tillfälliga inre gränskontroller 6 månader 6 månader 2 år

Pågående och tidigare inre gränskontroller[redigera | redigera wikitext]

  Medlemsstater utan inre gränskontroller
  Medlemsstater med pågående tillfälliga inre gränskontroller

Nedan återfinns alla inre gränskontroller som anmälts av de nationella regeringarna till Europeiska unionens råd och/eller Europeiska kommissionen sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999.[24] I vissa fall sker de inre gränskontrollerna endast partiellt i form av stickprov eller under kortare perioder än de som anmälts.

De medlemsstater som för tillfället har inre gränskontroller kan kategoriseras i tre olika grupper. Tio medlemsstater – Belgien, Danmark, Finland, Island, Norge, Portugal, Spanien, Tyskland, Ungern och Österrike – har infört inre gränskontroller på grund av coronaviruspandemin. Fem medlemsstater – Danmark, Norge, Sverige, Tyskland och Österrike – har haft inre gränskontroller sedan flyktingkrisen 2015, huvudsakligen motiverat utifrån terrorhot och situationen vid de yttre gränserna. Slutligen har Frankrike inre gränskontroller sedan terrordåden i Paris i november 2015, huvudsakligen motiverat utifrån terrorhot men även situationen vid de yttre gränserna.

Flera medlemsstater har undvikit de tidsgränser som anges i Schengenkodexen genom att förnya de inre gränskontrollerna var sjätte månad som om de var helt nya kontroller. Det är oklart om detta tillvägagångssätt är förenligt med Schengenkodexen. Europeiska kommissionen har möjlighet att pröva lagenligheten för sådana kontroller genom att väcka talan om fördragsbrott vid EU-domstolen, men kommissionen har än så länge visat förståelse för gränskontrollerna. I en icke-bindande resolution från den 30 maj 2018 förklarade däremot Europaparlamentet de tillfälliga inre gränskontrollerna oförenliga med Schengenregelverket.[25] I oktober 2020 begärde en österrikisk domstol ett förhandsavgörande av EU-domstolen om just huruvida det är förenligt med Schengenkodexen att en medlemsstat upprepade gånger förlänger inre gränskontroller så att den totala tidslängden överskrider de uttryckligen tillåtna gränserna.[26][27]

 
Pågående eller planerade inre gränskontroller
Typ av förfarande för införande av tillfälliga inre gränskontroller
 
Förutsebart allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten
Tillfälliga inre gränskontroller får införas under en begränsad tidsperiod på högst 30 dagar eller så länge som det allvarliga hotet kan förväntas kvarstå om varaktigheten överstiger 30 dagar. Gränskontrollerna får förlängas i förnybara perioder på högst 30 dagar i taget. Gränskontrollerna får totalt sett, med förlängningarna inräknade, gälla i högst sex månader. Införandet av tillfälliga inre gränskontroller ska meddelas övriga medlemsstater och Europeiska kommissionen minst fyra veckor i förväg eller inom en kortare tidsfrist om så är nödvändigt.
 
Oförutsebart allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten som kräver omedelbara åtgärder
Tillfälliga inre gränskontroller får införas under en begränsad tidsperiod på högst 10 dagar. Gränskontrollerna får förlängas i förnybara perioder på högst 20 dagar i taget. Gränskontrollerna får totalt sett, med förlängningarna inräknade, gälla i högst två månader. Införandet av tillfälliga inre gränskontroller ska meddelas övriga medlemsstater och Europeiska kommissionen omedelbart.
 
Exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll
Tillfälliga inre gränskontroller får införas under en begränsad tidsperiod på högst ett halvår efter rekommendation av Europeiska unionens råd, som beslutar på förslag av Europeiska kommissionen. Gränskontrollerna får förlängas, efter rekommendation av rådet, i förnybara perioder på högst ett halvår i taget. Gränskontrollerna får totalt sett, med förlängningarna inräknade, förnyas tre gånger och gälla i högst två år. Införandet av tillfälliga inre gränskontroller ska meddelas övriga medlemsstater, Europaparlamentet och kommissionen innan införandet av gränskontrollerna.
Medlemsstat
Påbörjat Avslutat[28] Huvudorsak Berörda gränsavsnitt Ref. (dok.nr.)
112 Frankrike Frankrike
111 Island Island
110 Tyskland Tyskland
109 Portugal Portugal
108 Spanien Spanien
107 Belgien Belgien
106 Österrike Österrike
105 Ungern Ungern
104 Island Island
103 Slovakien Slovakien
102 Belgien Belgien
101 Finland Finland
100 Spanien Spanien
99 Estland Estland
98 Norge Norge
97 Portugal Portugal
96 Tyskland Tyskland
95 Polen Polen
94 Danmark Danmark
93 Litauen Litauen
92 Tjeckien Tjeckien
91 Schweiz Schweiz
90 Ungern Ungern
89 Österrike Österrike
88 Spanien Spanien
87 Polen Polen
86 Polen Polen
85 Österrike Österrike
84 Finland Finland
83 Österrike Österrike
82 Sverige Sverige
81 Norge Norge
80 Tyskland Tyskland
79 Italien Italien
78 Portugal Portugal
77 Sverige Sverige
76 Malta Malta
75 Frankrike Frankrike
74 Polen Polen
73 Frankrike Frankrike
72 Belgien Belgien
71 Danmark Danmark
70 Frankrike Frankrike
69 Norge Norge
68 Frankrike Frankrike
67 Sverige Sverige
66 Malta Malta
65 Ungern Ungern
64 Slovenien Slovenien
63 Österrike Österrike
62 Tyskland Tyskland
61 Tyskland Tyskland
60 Estland Estland
59 Norge Norge
58 Belgien Belgien
57 Nederländerna Nederländerna
56 Polen Polen
55 Norge Norge
54 Polen Polen
53 Spanien Spanien
52 Frankrike Frankrike
51 Norge Norge
50 Sverige Sverige
49 Österrike Österrike
48 Portugal Portugal
47 Frankrike Frankrike
46 Lettland Lettland
45 Estland Estland
44 Malta Malta
43 Danmark Danmark
42 Norge Norge
41 Frankrike Frankrike
40 Spanien Spanien
39 Frankrike Frankrike
38 Italien Italien
37 Frankrike Frankrike
36 Tyskland Tyskland
35 Island Island
34 Finland Finland
33 Frankrike Frankrike
32 Österrike Österrike
31 Island Island
30 Tyskland Tyskland
29 Frankrike Frankrike
28 Finland Finland
27 Frankrike Frankrike
26 Finland Finland
25 Finland Finland
24 Tyskland Tyskland
23 Frankrike Frankrike
22 Spanien Spanien
21 Finland Finland
20 Frankrike Frankrike
19 Frankrike Frankrike
18 Frankrike Frankrike
17 Frankrike Frankrike
16 Frankrike Frankrike
15 Frankrike Frankrike
14 Österrike Österrike
13 Österrike Österrike
12 Spanien Spanien
11 Spanien Spanien
10 Spanien Spanien
9 Norge Norge
8 Österrike Österrike
7 Sverige Sverige
6 Belgien Belgien
5 Luxemburg Luxemburg
4 Tyskland Tyskland
3 Frankrike Frankrike
2 Belgien Belgien
1 Luxemburg Luxemburg

(*) Avvikelse kan förekomma beroende på tidpunkt.

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Artikel 2.2 i konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 20. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:42000X0922(01). 
  2. ^ ”Verkställande kommitténs beslut av den 20 december 1995 om tillämpningsförfarandet för artikel 2.2 i konventionen (SCH/Com-ex (95) 20 rev 2)”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 133–134. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:42000X0922(01). 
  3. ^ ”1998 Annual Report on the implementation of the Schengen Convention” (på engelska). Europeiska unionens råd. 5 november 1999. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10846-1999-REV-1/en/pdf. Läst 6 april 2021. 
  4. ^ ”Utkast till slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar”. Europeiska unionens råd. 11 juli 2001. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10731-2001-REV-1/sv/pdf. Läst 27 mars 2021. 
  5. ^ ”Slutsatser antagna av rådet (rättsliga och inrikes frågor)”. Europeiska unionens råd. 25 september 2001. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12156-2001-INIT/sv/pdf. Läst 27 mars 2021. 
  6. ^ Thym, Daniel (2 juni 2002). ”The Schengen Law: A Challenge for Legal Accountability in the European Union” (på engelska). European Law Journal (Wiley) 8 (2): sid. 233–234. doi:10.1111/1468-0386.00151. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/1468-0386.00151. Läst 27 mars 2021. 
  7. ^ ”Kapitel II i avdelning II i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 105, 13.4.2006, s. 12–13. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32006R0562. 
  8. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1051/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter”. EUT L 295, 6.11.2013, s. 1–10. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013R1051. 
  9. ^ ”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016, s. 1–52. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016R0399. 
  10. ^ ”Rådets genomförandebeslut (EU) 2016/894 av den 12 maj 2016 om en rekommendation om tillfälliga kontroller vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för Schengenområdet”. EUT L 151, 8.6.2016, s. 8–11. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D0894. 
  11. ^ ”Rådets genomförandebeslut (EU) 2016/1989 av den 11 november 2016 om en rekommendation om förlängning av tillfälliga kontroller vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för Schengenområdet”. EUT L 306, 15.11.2016, s. 13–15. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32016D1989. 
  12. ^ ”Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/246 av den 7 februari 2017 om en rekommendation om förlängning av tillfälliga kontroller vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter som utgör en risk för det övergripande funktionssättet för Schengenområdet”. EUT L 36, 11.2.2017, s. 59–61. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017D0246. 
  13. ^ ”Rådets genomförandebeslut (EU) 2017/818 av den 11 maj 2017 om en rekommendation om förlängning av tillfälliga kontroller vid de inre gränserna under exceptionella omständigheter som utgör en risk för Schengenområdets övergripande funktionssätt”. EUT L 122, 13.5.2017, s. 73–75. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017D0818. 
  14. ^ ”Kommissionens rekommendation (EU) 2017/820 av den 12 maj 2017 om proportionella poliskontroller och polissamarbete i Schengenområdet”. EUT L 122, 13.5.2017, s. 79–83. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017H0820. 
  15. ^ ”Kommissionens rekommendation (EU) 2017/1804 av den 3 oktober 2017 om genomförandet av bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna avseende tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna i Schengenområdet”. EUT L 259, 7.10.2017, s. 25–27. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32017H1804. 
  16. ^ ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller bestämmelserna om tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna”. Europeiska kommissionen. 27 september 2017. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52017PC0571. Läst 2 januari 2021. 
  17. ^ ”Overview of the current legislative proposals under the Finnish Presidency” (på engelska). Europeiska unionens råd. 25 november 2019. https://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14522-2019-INIT/en/pdf. Läst 2 januari 2020. 
  18. ^ ”New rules for temporary border controls within the Schengen area” (på engelska). Europaparlamentet. 29 november 2018. http://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20181120IPR19549/new-rules-for-temporary-border-controls-within-the-schengen-area. Läst 29 november 2018. 
  19. ^ ”The impact of coronavirus on Schengen borders” (på engelska). Europaparlamentet. Mars 2020. https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/BRIE/2020/649347/EPRS_BRI(2020)649347_EN.pdf. Läst 4 april 2020. 
  20. ^ ”Coronavirus response: Transport measures” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2 april 2020. https://ec.europa.eu/transport/coronavirus-response_en. Läst 4 april 2020. 
  21. ^ ”Commission: Intra-EU health checks not 'border controls'” (på engelska). EUobserver. 13 mars 2020. https://euobserver.com/tickers/147729. Läst 3 april 2020. 
  22. ^ ”Covid-19 bends the rules on border controls” (på engelska). Finnish Institute of International Affairs. 1 april 2020. https://www.fiia.fi/wp-content/uploads/2020/04/bp281_covid-19-and-schengen-acquis.pdf. Läst 2 april 2021. 
  23. ^ ”Kapitel II i avdelning III i konsoliderad version av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)”. EUT L 77, 23.3.2016 (konsoliderad version: 2016R0399, 11.06.2019, s. 25–31). EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:02016R0399-20190611. 
  24. ^ ”Member States’ notifications of the temporary reintroduction of border control at internal borders pursuant to Article 25 and 28 et seq. of the Schengen Borders Code” (på engelska). Europeiska kommissionen. https://ec.europa.eu/home-affairs/sites/homeaffairs/files/what-we-do/policies/borders-and-visas/schengen/reintroduction-border-control/docs/ms_notifications_-_reintroduction_of_border_control_en.pdf. 
  25. ^ ”EU parliament targets 'unlawful' border checks” (på engelska). EUobserver. 29 maj 2018. https://euobserver.com/justice/141920. Läst 11 juli 2018. 
  26. ^ ”Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 5 augusti 2020 – NW mot Landespolizeidirektion Steiermark (Mål C-368/20)”. EUT C 348, 19.10.2020, s. 7–8. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62020CN0368. 
  27. ^ ”Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 5 augusti 2020 – NW mot Bezirkshauptmannschaft Leibnitz (Mål C-369/20)”. EUT C 348, 19.10.2020, s. 8–9. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:62020CN0369. 
  28. ^ De kursiverade datumen är preliminära och kan komma att förlängas i enlighet med Schengenkodexens bestämmelser.
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.