Tin whistle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tin whistle

Tin whistle (äldre beteckning plåtvissla eller bleckflöjt) är en flöjttyp som började masstillverkas under 1800-talet, främst i Storbritannien och Tyskland. Den var billig, och kom därför att användas i lägre samhällsklasser, men har stora musikaliska möjligheter och förknippas numera främst med Skottland och irländsk folkmusik. Instrumentet har sex hål och är oftast stämt i C- eller D-dur. Det har ett omfång på två oktaver och spelas med i princip samma fingersättning som en irländsk tvärflöjt. Instrumentet har utvecklats på många olika sätt och finns därför numera i flera varianter och material.

Low whistle[redigera | redigera wikitext]

En släkting till tin whistle är low whistle. Det är en stor flöjt med sex hål. Den spelas på samma sätt som en tin whistle. Low whistle kan vara stämd i många olika tonarter, men vanligast är C- eller D-dur en eller två oktaver under tin whistle.