Tingsryds AIF

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tingsryds AIF
Hemort Tingsryd
Grundad 1923
Lagfärger
         
Hemmaplan Nelson Garden Arena
Sportchef Thomas Bergstrand
Tränare Magnus Sundqvist
Ass. tränare Larry Pilut
Meriter
Säsonger i Sveriges högsta division 7
Supportrar Gröna Brigaden

Tingsryds AIF är en idrottsförening i Tingsryd som bildades 1923. Till säsongen 2015/2016 spelar klubben i Sveriges näst högsta serie, Hockeyallsvenskan.

Ishockeysektionen är den mest framgångsrika och dess lag har spelat flera säsonger Division I var av en 1974-1975 då den var Sveriges högsta serier, Allsvenskan och Superallsvenskan.

Historik[redigera | redigera wikitext]

1923-1960[redigera | redigera wikitext]

Tingsryds AIF bildades 1923 men körde inte igång med hockey direkt utan mjukstartade med fotboll samt anordnade ett terränglopp i stil med dagens Väckelsångslopp. Första året med Tingsryd som ishockeylag, 1948, blev en succé och man vann sensationellt serien.

Den första hockeyrinken låg i utkanten av Tingsryd vilket gjorde det besvärligt med ombyte som fick ske ca 2 km från platsen i en skola. Den andra rinken lades vid skolan och därmed löstes ombytesproblemen. Tredje rinken låg på samma plats som dagens Nelson Garden Arena. Historien bakom den tredje rinken är att Tingsryds dåvarande ordförande Ragnar Sandberg omkom i en bilolycka 1969 och ersattes av Gunnar Jonasson. Jonasson hade läst i tidningen att Glimma hade fått en konstfrusen bana, efter Ragnars tal med tonen "kan Glimma så kan vi" så togs enhälligt beslut om att en konstfrusen rink skulle byggas.

Den 25 november samma år som rinken var klar spelades invigningsmatch mot Tabergs SK, då ett storlag. För att locka fler besökare bjöds Sven Tumba in för att spela med värdlaget och hålla i invigningsceremonin. I samband med invigningen lanserades en ny hjälm, SPAPS, som var gjord på Hammarplast i Tingsryd. Första serien på den konstfrusna isen vann man mycket tack vare en dålig vinter, som ledde till att de andra lagen inte kunde träna efter jul p.g.a. isbrist. Nästan alla seriens matcher efter juluppehållet spelades i Tingsryd, det enda laget med konstfrusen bana.[1]

1960-talet[redigera | redigera wikitext]

1965-66 hade Tingsryd tagit över som Smålands storklubb nummer ett. Tingsryd kom tvåa i Division 2 efter Rögle BK och man slog bland annat det förra allsvenska laget Öster med utklassningssiffrorna 16-0. Stig-Olof Zetterberg var poängkung med hela 37 fullträffar på 22 spelade matcher.

"Ja, så har Tingsryds AIF:s ishockeylag nått sitt stora mål som man så länge och hårt har kämpat för, nämligen Allsvenskan. Sedan det glädjande budskapet från Färjestads BK-matchen, att Tingsryd vunnit med 6-4, nått Tingsryd på söndagskvällen, blev givetvis detta det stora samtalsämnet i byn. Vi såg bl. a. några lysande raketer som sköts upp under kvällens lopp" (Utdrag ur Smålandsposten, mån 6 mars, -67)

Premiärsäsongen 1967-68 i högsta serien Allsvenskan för Tingsryd kunde ha börjat bättre. Första segern kom inte förrän i den tolfte omgången, då Rögle bortabesegrades med 9-8 efter underläge med 6-8. Första hemmapoängen kom två omgångar senare via 4-4 mot Färjestad. Säsongen innehöll många uddamålsförluster och Tingsryd kom sist i serien på 4 poäng. Därmed åkte de ned till Division 2 igen. Division 2 visade sig vara en transportsträcka för Tingsryd där de inte förlorade en enda match. Därefter tog de sig åter till högsta serien genom att vinna fem av sex matcher i Kvalserien.

Tingsryds andra försök, 1969/1970, att etablera sig som en allsvensk klubb lyckades bättre än det första. Trots en dålig inledning med två raka förluster kunde man klättra uppåt i tabellen och man hade chansen att nå slutspel. I näst sista omgången besegrades Leksands IF inför 4081 åskådare i den första matchen i den nyinvigda Dackehallen. Men i den sista och avgörande matchen förlorade man mot antagonisten Nybro IF samtidigt som Västra Frölunda HC vann mot serieledande AIK. Detta gjorde att Tingsryd fick spela i nedflyttningsserien där man bara tappade en poäng och höll sig kvar i högsta serien. Under säsongen fick de både tingsrydsspelarna Kenneth Ekman och Åke Ryman chansen i svenska B-landslaget.[2]

1970-talet[redigera | redigera wikitext]

Första säsongerna på 70-talet kämpade Tingsryd på utanför slutspelsplats eller i bottenträsket, men klarade sig kvar via nedflyttningsserien. I nedflyttningsserien 1972-73 märktes Roger Waldemar som högsta seriens yngste spelare, bara 17 år. Han gjorde bland annat två mål och var bäst på plan mot Mora IK. Tingsryd tog hem nedflyttningsserien och även juniorlaget vann sin serie, den allsvenska juniorserien. Backen Kenneth Ekman och målvakten Christer Andersson spelade 1972 i Tre Kronor under OS i Sapporo.

1973-74 inledde Tingsryd starkt med 8-1 mot nykomlingen Örebro IK, men laget blev tidigt distanserat av topplagen. En hyfsad avslutning gav totalt nio poäng och en sjätte plats i den södra serien. I den nybildade kvalificeringsserien ingick åtta lag från hela Sverige. I den slutade Tingsryd på fjärde plats och fick därmed förnyat kontrakt. Juniorlaget gjorde en utmärkt säsong och slutade trea i SM.

I andra matchen borta mot Djurgårdens IF, 1974-75, drabbades Tingsryd av dubbel olycka: förlust med 12-5 plus att alla spelarna utom tre drabbades av "ryska magsjukan", som de hade dragit på sig under ett träningsläger i Ryssland. På grund av magsjukan fick nästföljande match flyttas fram. Denna säsong var förberedande för den nya Elitserien som skulle startas nästa säsong. Högsta serien, Division 1, var en rikstäckande serie med 16 medverkande lag. Tingsryd slutade på 14:e plats och fick spela i nya Division 1 nästföljande säsong. Juniorerna förbättrade resultatet från fjolåret och tog SM-silver.

1975-76 i den nya division 1 södra gick fyra lag till playoff tillsammans med fyra lag från var och en av de andra Division 1 serierna: östra, västra och norra. Fyra lag från playoff gick till Kvalserien och de två första i den serien kom till Elitserien nästa år. Tingsryd dominerade serien och krossade till exempel IF Troja/Ljungby med hela 13-0. Tingsryd slutade på 40 poäng efter nitton segrar, två oavgjorda och endast en förlust. Målskillnaden 162-68 talar sitt tydliga språk. Tingsryd åkte sensationellt ur i den första playoffrundan mot Nacka efter resultaten 1-1 och 3-4. Bengt-Göran Karlsson och Johnny Ryman var Tingsryds bästa poängplockare och de kom etta och fyra i seriens poängliga 44 respektive 37 poäng.

Tingsryd hängde med i toppen under hela säsongen, 1976-77, de låg som sämst tvåa där de också hamnade till slut, en poäng efter HV71. Tingsryd bröt HV71:s svit på 43 seriematcher i rad utan förlust genom att besegra dem med 6-4 i Rosenlundshallen. I första playoffrundan besegrades Almtuna men i andra rundan blev det stopp mot storfavoriten Djurgården efter 1-2 och 2-3. Knappt 5 000 personer såg säsongen sista match.

Inför säsongen 77-78 värvades Timo Lahtinen, nu aktiv som tränare, från det italienska laget Val Gardena. Tingsryd började bra och gick upp i ledningen efter ett tag och växlade topplaceringen med HV71. Tingsryd vann till slut serien, fyra poäng före HV71. DM vann Tingsryd som vanligt. I playoff kunde Väsby IK Hockey besegras men sen tog det stopp mot Huddinge IK. 30-årige Johnny Ryman fick en nytändning och gjorde en toppsäsong och drog samtidigt med sig ynglingen Stefan Pettersson som fick sitt genombrott.

Året efter missade Tingsryd för första gången efter serieomläggningen playoff. Till slut misslyckades man helt och kom inte bättre än sjua. Kjell Samuelsson gjorde en bra säsong, men vann också seriens utvisningsliga med 67 ihopsamlade minuter. Tadeuz Niedomysl vann den interna poängligan på 25 poäng (19 mål+6 assist). HV71 kom tvåa i serien och tog sedan steget upp i Elitserien.[3]

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Början av 80-talet innebar att Tingsryd vaknade till liv igen efter två tunga år och tog sig två år i rad till playoff. Noterbart är att Torgny Bendelin gjorde två säsonger som spelare i Tingsryd, främsta poängplockare var Anders Jacobsson. Tredje året var det serieomläggning igen med en allsvenska efter jul, dit lyckades Tingsryd ta sig men väl där blev motståndet för svårt och man hamnade sist i den serien. Året efter knep HV71 sista platsen i allsvenskan före Tingsryd, som sedermera åkte ut i playoff.

Säsongen 1984-85 gjorde en av Tingsryds stora spelare Tadeuz Niedomysl sin sista säsong i ett Tingsryd som missade kvalspel. Året efter gjorde Tingsryd sin sämsta säsong sedan tidigt 60-tal. Man kom åtta i grundserien och inför sista omgången i fortsättningsserien låg Tingsryd på sjunde plats, det vill säga kvalplats ner till Division 2. Allt hängde på matchen mot Nybro, som vann med 9-6 och det var förre Tingsrydsspelaren Per Lehtonen som blev matchvinnare i Nybro. Tingsryd klarade kvalet genom att komma tvåa, en poäng före Karlskrona. Tingsryd fick alltså behålla sin plats i Division 1.

Den nedåtgående trenden fortsatte 1986-87 då Tingsryd kom på sista plats i höstserien och läget såg mörkt ut. Men efter julhelgen gjorde laget en uppryckning och klarade sig kvar i Division 1 och tog en femte plats genom att besegra Mörrum med 6-4 i den sista och avgörande matchen. Mikael Sparf och Anders Jacobsson blev bästa poängplockare med 28 respektive 27 poäng. I övrigt kan noteras att den då 19-årige Jonas Gabrielsson, senare lagkapten under flera år i Tingsryd, gjorde sin första ordinarie säsong i A-laget och spelade alla de 32 matcherna.

Samtalsämnet efter säsongen 1987-88 var skandalmatchen mellan Malmö och Karlskrona som slutat 20-3 till Malmö. Denna seger medförde att Malmö kom till playoff istället för Troja. Från Trojas håll sa man att Karlskrona hade lagt sig för att hämnas på en Troja-protest mot en straff när de förlorat mot blekingelaget med 6-5. Tingsryd undvek med minsta marginal kvalplats nedåt.

De hårdsatsande föreningarna Västra Frölunda HC, Rögle BK och Malmö IF med byggherren Percy Nilsson i spetsen dominerade söderettan 1988-89. Västra Frölunda tog sedan steget upp i elitserien. För Tingsryds del blev det den sämsta säsongen i föreningens historia och under grundserien blev det inte en enda seger. I fortsättningsserien blev det två segrar innan mötet mot Malmö IF, som Tingsryd var tvungen att vinna för att ta kvalplatsen från Nybro. Trots att den blott 19-årige Mattias Elm storspelade i målet förlorade Tingsryd med 3-1 och Tingsryd åkte därmed ner i Division 2. Det var 27 år sedan Tingsryd spelade på en så låg nivå.

Tingsryd gjorde året efter en ny katastrofsäsong och var otroligt nära att direkt halka rakt igenom tvåan ner till Division 3. Tingsryd vann kampen i sista stund och kom en poäng före Alvesta SK och slutade på en åttonde plats. Alvestas poängkung var för övrigt Johan Lindbom, senare landslags- och NHL-meriterad forward i HV71. Tingsryd hade förlorat Walter Mingotti till KRIF där han öste in mål. I Tingsrydlägret förstod man att man var tvungen att göra någonting för att raset skulle förhindras.[4]

Till säsongen 2002/2003 blev klubben tvångsnedflyttad från Hockeyallsvenskan till Division 1 på grund av ett skattebedrägeri. Vilket också ledde till att tre högt uppsatta ledare inom föreningen dömdes till vardera åtta månaders fängelse efter att undanhållit närmare 1.7 miljoner i skatt.[5]

Kvalserien till Hockeyallsvenskan 2010/2011[redigera | redigera wikitext]

Tingsryd spelade våren 2010 i kvalet till Hockeyallsvenskan. Kvalserien bestod av 10 omgångar (matcher). Den första omgången spelades den 21 mars, 2010 och den sista omgången spelades den 11 april, 2010, precis samma som kvalet till Elitserien 2010/2011. Efter tio omgångar slutade Tingsryd på andra plats, vilket var tillräckligt bra för att bli uppflyttad till Hockeyallsvenskan. Christian Jacobsson avgjorde den direkt avgörande matchen mot IF Sundsvall Hockey med sitt 4–3-mål i tom kasse med 45 sekunder kvar av den tredje och sista perioden, sedan Sundsvall hade plockat ut sin målvakt.

Hockeyallsvenskan till Hockeyallsvenskan[redigera | redigera wikitext]

Man höll sig i Hockeyallsvenskan i tre år tills att klubben säsongen 2012/2013 hade stora ekonomiska bekymmer och därmed degraderades till Hockeyettan igen. Klubben satte en helt ny ledning och skulle nu satsa på egna produkter samt spelare som varit anknutna till klubben förut istället för att värva dyra transatlanter. Man tog upp spelare från ungdomssektionen, värvade spelare som tidigare spelat i klubben och en liten del andra spelare utifrån. Klubben hade en treårsplan för att gå upp i Hockeyallsvenskan igen. Första säsongen i Hockeyettan gick väldigt bra (grundserien) fram tills efter jul (Allettan och Kvalserien). Då började det gå lite sämre och man stannade i kvalet till Hockeyallsvenskan. Säsongen därefter gick det istället lite knackigt i grundserien men man hamnade ändå i Allettan efter jul. Då tog det fart och man gick till Kvalserien där hela fyra av sex lag skulle hamna i Hockeyallsvenskan kommande säsong. Tingsryd knep andra-platsen efter AIK och gick därmed upp i Hockeyallsvenskan igen. När de nu (säsongen 2015/2016) ligger i Hockeyallsvenskan har man försökt behålla en stark stomme ifrån föregående säsong i Hockeyettan men även kryddat med spelare utifrån.

Säsonger[redigera | redigera wikitext]

Laget har sju säsonger i Sveriges högsta serie: 1974/1975, 1973/1974, 1972/1973, 1971/1972, 1970/1971, 1969/1970 och 1967/1968.

Här en sammanfattning av TAIF:s senaste säsonger.[6]

Säsong Division Plats Vårserie Kval/Playoff
2009/2010 Division 1F
1
1:a i Allettan Södra 2:a i kvalserien till Hockeyallsvenskan, uppflyttad
2010/2011 Hockeyallsvenskan
14
2:a i kvalserien till Hockeyallsvenskan
2011/2012 Hockeyallsvenskan
12
2012/2013 Hockeyallsvenskan
13
4:a i kvalserien till Hockeyallsvenskan 2013/2014
2013/2014 Division 1F
1
3:a i Allettan södra 4:a i kvalserien till Hockeyallsvenskan
2014/2015 Hockeyettan Södra
4
3:a i Allettan södra 2:a i kvalserien till Hockeyallsvenskan, uppflyttad
2015/2016 Hockeyallsvenskan
2
Förlorade mot AIK i Hockeyallsvenska finalen och mot Leksands IF i Playoff
2016/2017 Hockeyallsvenskan
7
4:a i Slutspelserien

Kända ishockeyspelare i Tingsryds AIF[redigera | redigera wikitext]

Årtal nedan avser säsonger i TAIF:s a-lag.

[7]

Ungdomsverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Tingsryd har en gedigen ungdomsverksamhet, där bland annat både J20 och J18 spelar i landets högsta serier. Tack vare detta har Tingsryd även ett ishockeygymnasium med regionalt[8] intag, till skillnad från det betydligt vanligare "lokalt intag". Exempel på tidigare elever är Fredrik Emvall, Niklas Olausson och Oliver Ekman-Larsson.

Säsongen 2008/2009 tränades Tingsryd J20 SuperElitlag av Roger Waldemar, spelarprofil och J18 Elit av Alexander Ingemarsson, spelarprofil, där den senare även var delaktig i ishockeygymnasiet samt var ansvarig för hockeyhögstadiet.

[9]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Så började det...[död länk]
  2. ^ 60-talet[död länk]
  3. ^ 70-talet[död länk]
  4. ^ 80-talet[död länk]
  5. ^ ”Hockeyledare dömda till fängelse”. http://www.dn.se/sport/hockeyledare-domda-till-fangelse/. Läst 27 februari 2003. 
  6. ^ Swehockey.se
  7. ^ Eliteprospects.com
  8. ^ Klassning och orter för ishockeygymnasier
  9. ^ Tingsryds AIF