Tito Schipa
Tito Schipa, egentligen Raffaele Attilio Amedeo Schipa,[1] född 27 december 1888 i Lecce,[2] död 16 december 1965 i New York,[1] var en italiensk operasångare (tenor) och sångpedagog. Schipa var en av samtidens mest kända och belönade sångare, och anses ibland vara den bäste tenoren någonsin i registren "tenore leggero" och "tenore di grazia".[1]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Schipa föddes i slutet av 1888 (fastän födelseattesten anger 2 januari 1889) i ett arbetarhem i Lecce. Redan i grundskolan upptäcktes hans goda röst och 1902 fick han genom biskop Gennaro Trama tillfälle, att studera sång och komposition vid seminariet i Lecce. Några år senare flyttade han på inrådan till Milano och antogs som elev hos Emilio Piccoli. Han debuterade i Vercelli i La traviata den 4 februari 1909. Efter att i flera år varit aktiv i Giuseppe Borbonis turnerande operagrupp, vars verksamhet upphörde 1911, begav sig Schipa till Neapel och fick där sitt genombrott 1914 i Tosca.[1]
Sedan han företagit en framgångsrik turné i Spanien, emigrerade han 1919 till USA på inbjudan av Mary Garden och Cleofonte Campanini vid Civic Opera House i Chicago. Första framträdandet därsammastädes den 4 december i Rigoletto blev succéartad, och i pressen utnämndes han till Carusos efterträdare. Anställningen som förste tenor vid operahuset varade i 15 år och följdes av engagemang vid Metropolitan i New York.[1] Under andra världskriget utvecklade han ett förhållande med Caterina Boratto och återvände till Italien. Hans kopplingar till fascismen och vänskapen med Achille Starace gjorde honom impopulär i USA och sedermera i hemlandet. 1956 blev han ledare för en sångskola i Budapest och utsågs påföljande år till ledare för juryn vid den första Världsungdomsfestivalen i Moskva. Kontakten med Sovjetunionen gjorde honom till föremål för italienska säkerhetspolisens intresse och italienska regeringen avbröt avtalet om att finansiera en av honom planerad sångskola. Kommunistanklagelserna försatte den redan slösaktige Schipa i ekonomiskt trångmål.[1]
Nödgad att återvända till USA, mottogs han där varmt och idén om en egen sångskola realiserades i New York. Han var lärare vid skolan fram till sin död 1965.[1] Vid bortgången hade han sjungit in över 130 grammofonskivor i USA mellan 1913 och 1934,[3] och medverkat i flera italienska musikalfilmer.[2] 1932 tilldelades han franska Hederslegionen.[1]
Schipa var mycket språkbegåvad; förutom att tala fyra språk flytande, behärskade han att sjunga på elva. Med en begränsad repertoar kunde han behålla sångrösten långt upp i åldern. Han gifte sig första gången i New York 1920 med Antoinette Michel d'Ogoy, som han träffade i samband med världspremiären av Giacomo Puccinis Svalan i Montecarlo. Makarna fick två döttrar, men äktenskapet var ostadigt till följd av Schipas notoriska otrohet. Hustrun avled 1947, varvid Schipa gifte sig med skådespelaren Teresa Borgna, känd som Diana Prandi. I det andra äktenskapet föddes en son, musikern och kompositören Tito Schipa Jr.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i] ”Tito Schipa short biography”. Schipa, Tito Jr. http://www.titoschipa.it/biosrengl.htm. Läst 13 augusti 2022.
- ^ [a b] ”Tito Schipa”. IMDb. https://www.imdb.com/name/nm0771908/. Läst 13 augusti 2022.
- ^ ”Schipa, Tito”. Discography of American Historical Recordings. https://adp.library.ucsb.edu/index.php/mastertalent/detail/103659/Schipa_Tito?Matrix_page=100000. Läst 13 augusti 2022.