Titus Andronicus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Titelsida för första utgåvan av pjäsen (1594)
Titus Andronicus ur "First Folio"

Titus Andronicus är en tragedi av William Shakespeare. Den publicerades första gången 1594, och anses vara Shakespeares första tragedi.

Pjäsen är utan tvekan Shakespeares blodigaste, med inspiration hämtad från Seneca d.y.s blodiga tragedier. Pjäsen innehåller bland annat fjorton mord och en våldtäkt samt flera andra brutala handlingar.

Rollfigurer[redigera | redigera wikitext]

  • Titus Andronicus, en romersk ädling, fältherre mot goterna.
  • Söner till Titus Andronicus:
    • Lucius
      • Den yngre Lucius, pojke, son till Lucius.
    • Quintus
    • Martius
    • Mutius
    • Lavinia, dotter till Titus Andronicus.
  • Marcus Andronicus, folktribun, bror till Titus.
    • Publius, son till Marcus.
  • Tamora, Goternas drottning.
  • Söner till Tamora:
    • Alarbus
    • Demetrius
    • Chiron
  • Saturninus, son till den avlidne romerska kejsaren, sedermera själv kejsare.
  • Bassianus, bror till Saturninus, Lavinias älskare.
  • En sköterska, och ett svart barn.
  • Æmilius, romersk ädling.
  • Aaron, en mor, Tamoras älskare.
  • En hövding, tribuner, budbärare, och en Clown samt romare.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Pjäsen handlar om (och är namngiven efter) en fiktiv romersk general och dennes våldsamma hämndaktioner mot sin fiende Tamora, goternas drottning.

Saturninus och Bassianus grälar om vem som skall efterträda deras far som kejsare. Marcus Andronicus annonserar att det istället är hans bror, krigsherren Titus som skall bli kejsare. Titus återvänder i triumf från kriget mot goterna. Med sig har han deras drottning Tamora, hennes tre söner och moren Aron som krigsfångar. Titus offrar en av Tamoras söner och hon svär att hämnas.

Titus avsvär sig kronan och utser istället Saturninus till kejsare samtidigt som han lovar honom sin dotter Lavinia, som dock är trolovad med Bassanius. Titus söner hävdar att det är Bassanius som rättmätigen skall äkta Lavinia. Ett gräl utbryter under vilket Titus råkar döda en av sina söner. Saturnius fördömer hans familj och bestämmer sig för att gifta sig med Tamora. Hon förmås Saturnius att benåda Bassanius och familjen Andronicus.

Efter en kunglig jakt nästföljande dag dödar Tamoras återstående båda söner Demetrius och Chiron Bassanius och våldtar Lavinia. För att hon inte skall kunna skvallra skär de av hennes tunga och dessutom hennes båda armar. Med ett falskt brev ger de skulden till Titus söner Martius och Quintus som Saturnius dömer till döden.

Moren Aaron lurar Titus att om han hugger av sin vänstra hand och skickar den till Saturnius så kommer hans söner att skonas. Titus gör så. Men Saturnius skickar istället Martius och Quintus avhuggna huvuden tillsammans med den avhuggna handen till Titus. För att hämnas sänder denne sin återstående son, Lucius, till goterna för att uppamma en armé.

Tamora föder i hemlighet sin oäkta son som hon fått med moren Aaron. Denne flyr tillsammans med spädbarnet men tillfångatas av Lucius som hotar att hänga sonen. För att skona sin son avslöjar Aaron Tamoras hämndplaner.

Lavinia har lyckats skriva sina förövares namn i sanden med en pinne i munnen. Tamora klär tillsammans med våldtäktsmännen Demetrius och Chiron ut sig till Hämnd, Mord och Våldtäkt. Förklädda uppsöker de Titus som börjat uppträda som galen. Tamora lurar i Titus att hon kan hjälpa honom att hämnas om han sänder bud till Lucius att blåsa av anfallet mot Rom. Hämnd (Tamora) säger att han borde bjuda in kejsaren Saturnius och Tamora till en fest. När hon ger sig av skär Titus halsen av Demetrius och Chiron.

På festen frågar Titus kejsar Saturnius om en man borde döda sin dotter ifall hon blivit våldtagen. Det tycker Saturnius och Titus dödar sin dotter Lavinia och berättar om våldtäkten. Saturnius undrar var Demetrius och Chiron är och Titus avslöjar att deras blod bakats in i pajen som Tamora just ätit av. Titus dödar därpå Tamora och dödas själv av Saturnius som i sin tur dödas av Lucius. Lucius utnämns då till ny kejsare. Han ger Saturnius en statsbegravning och begraver Aaron upp till skuldrorna och lämnar honom att svälta till döds.

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Den enda samtidiga avbildningen av en Shakespearepjäs föreställer en scen i titus Andronicus.

Under Shakespeares levnad hörde denna pjäs till de mest populära. När Shakespeare återupptäcktes från 1800-talet och framåt är den en av de minst spelade. 1916 ansåg teaterkritikern och Shakespearekännaren August Brunius att pjäsen var ospelbar.

En berömd uppsättning är Peter BrooksShakespeare Memorial Theatre i Stratford-upon-Avon 1955. Titus Andronicus spelades av Laurence Olivier och Lavinia av Vivien Leigh. Uppsättningen blev startskottet för en nyvunnen popularitet. Det förutspåddes att Peter Brook skulle misslyckas och att det skulle kunna bli slutet på hans karriär, istället blev det en succé. Han lyckades levandegöra det tragiska i pjäsen och hitta en fördjupning bortom den våldsamma ytan.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Från 1970-talet och framåt har Titus Andronicus filmats påfallande ofta.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Titus Andronicus, 14 juni 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]