Titus Livius

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Titus Livius

Titus Livius, född 59 f.Kr. i dåvarande Patavium (nuvarande Padua i norra Italien), död 17 e.Kr., var en romersk historieskrivare.

Livius verk representerar inte kritisk historieskrivning, utan kan bäst karaktäriseras som patriotisk uppbyggelselitteratur. Han utnyttjade inte, som många av sina föregångare, arkiv och annat historiskt primärmaterial, utan byggde sitt arbete på tidigare historieskrivning. Hans tillkortakommanden syns bäst i hans geografiska och militärtekniska detaljer. Syftet med Livius skrivande var att återupprätta den romaranda som gjort Rom så framgångsrikt och göra den till ett exempel för sin samtid. Livius menade att romarna på höjden av sina framgångar drabbats av moraliskt förfall.

Livius var bekant med kejsar Augustus, som gjorde honom till informator åt den unge Claudius. Han uppmanade denne att börja skriva historia. Livius stora verk är böckerna om Roms historia från grundandet fram till Drusus d.ä:s död 9 f.Kr. (Ab Urbe Condita, Böcker från stadens grundläggning) som omfattade 142 delar. Delarna gavs ut efterhand som de blev färdiga och av dessa är 35 bevarade till nutiden, nämligen böckerna 1-10 (fram till 293 f.Kr.) samt 21-45 (218-167 f.Kr.). Av resten av böckerna återstår så kallade periochae (epitomae), sammanfattningar av ojämnt värde.

Livius verk blev snabbt populära, och flera romerska skalder, bl.a. Lucanus och Silius Italicus, hämtade stoff till sina episka dikter härifrån.

Översättningar till svenska av Sture Linnér: Roms historia, Roms konungahävder (1964), Roms kungatid (2002), Den romerska republikens äldsta tid (2003)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]