Tjeckiska

	Tjeckiska
	Čeština
Talas i	Tjeckien
Region	Centraleuropa
Antal talare	12 miljoner
Status	stabilt
Språkfamilj	Indoeuropeiska Slaviska Västslaviska Tjeckiska; ; ;
Officiell status
Officiellt språk i	Tjeckien; EU
Språkmyndighet	Ústav pro jazyk český
Språkkoder
ISO 639‐1	cs
ISO 639‐2	cze (B) / ces (T)
ISO 639‐3	–
SIL	CZC

Tjeckiska (čeština) är ett västslaviskt språk som talas i hela Tjeckien, dvs i Böhmen, liksom i Mähren och tjeckiska delen av Schlesien. Det är mycket nära besläktat med slovakiska.

Tjeckiska har flera distinkta dialekter, framför allt i Mähren och Schlesien, men dessa särskiljs normalt ej i skrift.

Språket innehåller många lånord från tyskan.

Tjeckiskan är likt andra slaviska språk ett flekterande språk, rikt på böjningsformer, medan däremot ordföljden är ganska fri. Böjningsreglerna är komplexa, och floran av allomorfer rik. Substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord deklineras i sju kasus efter ett antal deklinationsmönster. Verb konjugeras och adverb kompareras.

Tjeckiskan använder sig av följande kasus:

Förutom att kasus bestäms av ordets funktion i satsen, styr även prepositioner kasus. Detta innebär att en given prepositions rektion (eller prepositionsobjekt) måste ta ett eller ett fåtal givna kasus. Även numerus kan spela roll i kasustilldelningen.

Tjeckiskan har förutom singularis och pluralis även rester av dualis i numerussystemet. Dualis används dock enbart för naturliga par, i huvudsak parade kroppsdelar, såsom händer och ögon.

Genussystemet i tjeckiskan omfattar: maskulinum levande, maskulinum icke-levande, femininum och neutrum. Observera att trots att enbart maskulinum skiljer på levande och icke-levande, så innehåller det tjeckiska ordförrådet många ord för levande saker som inte anses vara maskulina.

Ordföljdens huvudsakliga roll är att fördela tema och fokus i satsen, jämför:

Češi udělali revoluci - Tjeckerna revolterade.
Revoluci udělali Češi - Det var tjeckerna som revolterade.
Češi revoluci udělali - Det som tjeckerna gjorde var att revoltera.

Tjeckiskan är rik på konsonantkombinationer, och även syllabiska konsonanter (l och r). Det fonologiska systemet omfattar även ř, ett fonem som det har hävdats är unikt för språket (uttalet närmar sig svenskt "rs" - ljud).

Ortografi

A Á B C Č D Ď E É Ě F G H Ch I Í J K L M N Ň O Ó P Q R Ř S Š T Ť U Ú Ů V W X Y Ý Z Ž

Språket skrivs med en variant av det latinska alfabetet. Det inkluderar en digraf, ch, som räknas som en egen bokstav och sorteras efter h i bokstavsordningen. Tre olika diakritiska tecken används (ˇ, ´, ˚).

Hake (háček) markerar antingen palatalisering eller ändrar en alveolar frikativa till en postalveolar. I kombination med e markerar den antingen ett uttal /je/ eller att föregående konsonant ska palataliseras. Ett specialfall är mě som uttalas som mňe [mɲɛ].

Akut accent (čárka) markerar långa vokaler.

Ring (kroužek) används endast i kombination med u och representerar då samma ljud som långt ú. Den visar att ljudet utvecklats från ett långt ó via en uo-diftong.

Alfabetet bygger på principen ett språkljud, en bokstav. De flesta diakritförsedda bokstäverna tillkom i en reform genomförd av Jan Hus i början av 1400-talet för att ersätta de di- och trigrafer som tidigare används. Ů infördes senare under 1500-talet.

Uttal

A a	Á á	B b	C c	Č č	D d	Ď ď	E e	É é	Ě ě	F f	G g
[a]	[a:]	[b]	[ts]	[tʃ]	[d]	[ɟ]	[ɛ]	[ɛ:]	[ɛ, jɛ]	[f]	[g]
H h	Ch ch	I i	Í í	J j	K k	L l	M m	N n	Ň ň	O o	Ó ó
[ɦ]	[x]	[ɪ]	[i:]	[j]	[k]	[l]	[m]	[n]	[ɲ]	[ɔ]	[o:]
P p	Q q	R r	Ř ř	S s	Š š	T t	Ť ť	U u	Ú ú	Ů ů	V v
[p]	[kv]	[r]	[r̝]	[s]	[ʃ]	[t]	[c]	[ʊ]	[u:]	[u:]	[v]
W w	X x	Y y	Ý ý	Z z	Ž ž
[v]	[ks]	[i]	[i:]	[z]	[ʒ]

Externa länkar

Wikipedia

Wikipedia har en upplaga på Tjeckiska.