Tjeld-klass

Från Wikipedia
Tjeld-klass
Amiral Arleigh Burke och viceamiral Erling Hostvedt inspekterar den norska motortorpedbåten Nasty i maj 1960.
Amiral Arleigh Burke och viceamiral Erling Hostvedt inspekterar den norska motortorpedbåten Nasty i maj 1960.
Allmänt
TypMotortorpedbåt/Patrullbåt
DesignJan Herman Linge
VarvWestermoen
Operatörer Norges marinförsvar
 Greklands flotta
 Turkiets flotta
 Bundesmarine
EfterStorm-klass
UnderklasserNasty-klass
Byggda1957 – 1968
I tjänst1960 – 1995
Fartyg tillhörande klassenSe fartyg
Antal byggda29
Aktiva4
Utrangerade25
Bevarade3
Tekniska data
Deplacement70 ton (standard)
82 ton (full)
Längd24,5 meter
Bredd7,5 meter
Djupgående2,08 meter
Framdrift
FramdriftDieselmotorer
Huvudmaskin2 × Napier Deltic T18-37K
Maskinstyrka2 × 3 100 hk
Prestanda
Maxfart45 knop
Lastförmåga
Besättning18
Beväpning
Huvudartilleri1 × 40 mm Bofors (Norge)
2 × 40 mm Bofors (Tyskland, Turkiet & Grekland)
Sekundärartilleri1 × 20 mm Oerlikon (Norge)
Torpeder4 × 533 mm torpedtuber

Tjeld-klass var en klass norska motortorpedbåtar tillverkade av Westermoen på 1960-talet. Tjeld-klassen är baserad på Jan Herman Linges testfartyg Nasty och kallas därför ibland för Nasty-klass. Flera fartyg byggdes också för export till Grekland och Tyskland.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

I mitten på 1950-talet började den norske fartygskonstruktören Jan Herman Linge att arbeta på en motortorpedbåt lämplig för norska förhållanden. Han gick grundligt tillväga genom att jämföra redan existerande motortorpedbåtar och försöka kombinera deras bästa egenskaper. Resultatet blev fartyget Nasty som sjösattes 1957. Nasty tilldrog sig inte bara Sjøforsvarets intresse utan uppmärksammades även internationellt. Sjøforsvaret köpte Nasty 1958 och använde hennes som provfartyg fram till 1967.[1]

På våren 1958 beställde Sjøforsvaret en serie om 12 fartyg (senare utökat till 20) av Westermoen. Det första serieproducerade fartyget Tjeld (P343) fick ge namn åt klassen.[2] Även tyska Bundesmarine beställde två fartyg (Hugin och Munin) för utvärdering. De var i tjänst i fyra år innan man bestämde sig för att de var för små och hade för dålig sjövärdighet för att användas i Nordsjön och Östersjön. De båda fartygen såldes därför till Turkiet där de fick namnen Doğan och Martı.[3] Även Turkiets granne Grekland fick upp ögonen för de små och kostnadseffektiva motortorpedbåtarna och beställde sex stycken fartyg. De var de första fartyg som byggdes för Greklands flotta sedan innan andra världskriget. Grekland är det enda land som fortfarande har sina fartyg i aktiv tjänst, sedan 1989 ombyggda med modernare motorer.

Användning[redigera | redigera wikitext]

De norska fartygen tjänstgjorde fram till slutet på 1970-talet då de ersattes av Hauk-klassen. Åtta av fartygen överfördes till Sjøheimevernet. De fartygen berövades sin ursprungliga beväpning och utrustades med en 12,7 mm Browning-kulspruta. Resterande fartyg lades i malpåse och såldes till Stapletask Ltd. i Sittingbourne. Några av fartygen byggdes om för civil användning, men de flesta skrotades. Även Sjøheimevernet tog sina fartyg ur tjänst 1992. Tre sparades som museifartyg medan resten skrotades.[1]

Även Grekland lade sina fartyg i malpåse 1983. Fyra av dem har dock restaurerats och fått nya MTU-motorer och används fortfarande som patrullbåtar i Egeiska havet.[4][5]

Under Vietnamkriget köpte USA:s flotta 14 båtar från Westermoen och ytterligare 6 tillverkade på licens av Trumpy & Sons i Annapolis. Dessa båtar saknade torpedtuber och hade i stället tyngre beväpning av eldvapen och användes för att patrullera de grunda kustområdena och de inre vattenvägarna i Vietnam. Se Nasty-klass.

Fartyg i klassen[redigera | redigera wikitext]

Norge[redigera | redigera wikitext]

Namn Bognummer Sjösatt Tagen i tjänst Öde
Nasty inget 1957 1958 Prototyp och provfartyg. Struken 1967.
Tjeld P343 8 augusti 1959 25 juni 1960 Överförd till Sjøheimevernet 1977. Omdöpt till Sel 1981. Skrotad 1992.
Skarv P344 1 december 1959 15 oktober 1960 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981.
Teist P345 2 juni 1960 7 februari 1961 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981.
Jo P346 19 november 1960 17 februari 1961 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981.
Lom P347 17 februari 1961 28 mars 1961 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981. Ombyggd till motoryacht.
Stegg P348 24 mars 1961 28 mars 1961 Överförd till Sjøheimevernet 1977 och omdöpt till Hval 1981. Skrotad 1992.
Hauk P349 5 maj 1961 30 juni 1961 Överförd till Sjøheimevernet 1977 och omdöpt till Laks 1981. Skrotad 1992.
Falk P350 25 maj 1961 14 september 1961 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981.
Ravn P357 25 augusti 1961 8 december 1961 Överförd till Sjøheimevernet 1977 och omdöpt till Knurr 1981. Skrotad 1992.
Gribb P388 8 november 1961 5 mars 1962 Överförd till Sjøheimevernet 1977 och omdöpt till Delfin 1981. Bevarad som museifartyg i Mandal.
Geir P389 3 mars 1962 13 april 1962 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981.
Erle P390 04 april 1962 6 juli 1962 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981.
Sel P382 7 mars 1963 27 maj 1963 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981.
Hval P383 31 januari 1964 19 mars 1964 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981.
Laks P384 10 april 1964 15 maj 1964 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981. Numera husbåt i Great Wakering, Essex.
Hai P381 5 juni 1964 10 juli 1964 Överförd till Sjøheimevernet 1977. Bevarad som museifartyg i Fredrikstad.
Knurr P385 23 oktober 1964 1 december 1964 Såld Stapletask Ltd i Sittingbourne, England 1981.
Lyr P387 5 januari 1965 1 februari 1965 Överförd till Sjøheimevernet 1977. Skrotad 1992.
Skrei P380 7 december 1964 14 januari 1966 Överförd till Sjøheimevernet 1977. Bevarad som museifartyg i Horten.
Delfin P386 7 januari 1966 20 maj 1966 Såld till ”Shetlandsbussens venner” 1984. Skrotad 1992.

Grekland[redigera | redigera wikitext]

Namn Bognummer Sjösatt Tagen i tjänst Öde
Andromeda II P21 (P196) 1965 21 november 1966 Lagd i malpåse 1983. Återtagen i tjänst med nya motorer 1989.[6]
Eniochos P22 1965 11 december 1966 Förlist utanför Donousa 20 oktober 1968.[5]
Kastor II P23 (P197) 1965 16 februari 1967 Avrustad 1983.
Kyknos P24 (P198) 1965 25 februari 1967 Lagd i malpåse 1983. Återtagen i tjänst med nya motorer 1989.[7]
Pegasos II P25 (P199) 1966 12 april 1968 Lagd i malpåse 1983. Återtagen i tjänst med nya motorer 1989.[8]
Toxotis P26 (P288) 1966 31 maj 1967 Lagd i malpåse 1983. Återtagen i tjänst med nya motorer 1989.[9]

Bognummer inom parentes är efter omnumreringen 1982.

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Namn Bognummer Sjösatt Tagen i tjänst Avrustad Öde
Hugin P6191 26 mars 1960 5 oktober 1960 4 januari 1964 Såld till Turkiet i augusti 1964 som Doğan.[3]
Munin P6192 26 juni 1960 5 oktober 1960 4 januari 1964 Såld till Turkiet i augusti 1964 som Martı.[3]

Turkiet[redigera | redigera wikitext]

Namn Bognummer Köpt Avrustad
Doğan P-327 augusti 1964 1973
Martı P-328 augusti 1964 1973

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hansen, Ingar (16 november 2014). ”Nasty og TJELD-klassen” (på norska). Forsvarets museer. http://forsvaretsmuseer.no/Media/Foto-marinemuseet/MMU6/Nasty-og-TJELD-klassen. 
  2. ^ ”Teist (3)” (på norska). Forsvarets museer. http://www.forsvaretsmuseer.no/Fartoeysbasen/Teist-3. Läst 26 oktober 2018. 
  3. ^ [a b c] ”Type 152 Nasty/Hugin class Fast Patrol Boat” (på engelska). Seaforces Online. 11 februari 2018. http://www.seaforces.org/marint/German-Navy/Patrol-Vessel/Type-152-Nasty-class.htm. 
  4. ^ Gogin, Ivan (24 maj 2018). ”ANDROMEDA fast torpedo attack craft (1966–1967)” (på engelska). NavyPedia. http://www.navypedia.org/ships/greece/gr_cf_andromeda.htm. 
  5. ^ [a b] ”FAST BOATS COMMAND-HISTORY”. Greklands flotta. Arkiverad från originalet den 19 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140519150307/http://www.hellenicnavy.gr/en/organization/fleet-headquarters/fast-boats-command/history. 
  6. ^ ”ΠΠ ΑΝΔΡΟΜΕΔΑ P-196 (Πρώην P-21)” (på grekiska). Greklands flotta. http://www.hellenicnavy.gr/el/o-stolos-mas/taxea-peripolika-kv/paraktia-peripolika/typou-nasty/pp-andromeda.html. Läst 26 oktober 2018. 
  7. ^ ”ΠΠ ΚΥΚΝΟΣ P-198 (Πρώην P-24)” (på grekiska). Greklands flotta. http://www.hellenicnavy.gr/el/o-stolos-mas/taxea-peripolika-kv/paraktia-peripolika/typou-nasty/pp-kyknos.html. Läst 26 oktober 2018. 
  8. ^ ”ΠΠ ΠΗΓΑΣΟΣ P-199 (Πρώην P-25)” (på grekiska). Greklands flotta. http://www.hellenicnavy.gr/el/o-stolos-mas/taxea-peripolika-kv/paraktia-peripolika/typou-nasty/pp-pigasos.html. Läst 26 oktober 2018. 
  9. ^ ”ΠΠ ΤΟΞΟΤΗΣ P-228 (Πρώην P-26)” (på grekiska). Greklands flotta. http://www.hellenicnavy.gr/el/o-stolos-mas/taxea-peripolika-kv/paraktia-peripolika/typou-nasty/pp-toksotis.html. Läst 26 oktober 2018.