Tofsfrankolin

Från Wikipedia
Tofsfrankolin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteOrtygornis
ArtTofsfrankolin
O. sephaena
Vetenskapligt namn
§ Ortygornis sephaena
Auktor(Smith, 1836)
Synonymer
  • Francolinus sephaena
  • Dendroperdix sephaena

Tofsfrankolin[2] (Ortygornis sephaena) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Tofsfrankolinen är en medelstor beigebrun frankolin med en buskig huvudtofs som den ibland reser. Runt den vita strupen syns ett brett "pärlhalsband". I gryning och skymning hörs ett upprepat, snabbt och gladlynt "cheer kirk-kik" som avges i duett.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Tofsfrankolin förekommer i Afrika söder om Sahara. Den delas upp i fem underarter i två grupper, med följande utbredning:[4]

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes den som ensam art till släktet Dendroperdix. Genetiska studier[5] visar dock att den står nära de asiatiska arterna grå frankolin och kärrfrankolin. Tillsammans lyfts de numera vanligen ut i det egna släktet Ortygornis.[3][4]

Längre tillbaka placerades den i släktet Francolinus, men även där visade genetiska studier visar att placeringen var inkorrekt.[6][7][8][9][10]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Tofsfrankolinen hittas i savann och flodnära skogar. Den går bestämt på marken med rest stjärt, vilket ger den ett tamhönslikt intryck.

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Ortygornis sephaena . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 12 december 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  5. ^ Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158: 107091.
  6. ^ Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
  7. ^ Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
  8. ^ Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
  9. ^ Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
  10. ^ Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]