Toleransparadoxen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Toleransparadoxen beskrevs för första gången av filosofen Karl Popper i boken i Det öppna samhället och dess fiender[1] (The Open Society and Its Enemies) (1945). Den betecknar en socialfilosofisk paradox som innebär att ett överskott av tolerans kan leda till att tolerans avskaffas.

Diskussion[redigera | redigera wikitext]

Om vi på ett obegränsat sätt tolererar intoleranta människor, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp, då kommer de toleranta att gå under, och toleransen med dem.[1] Ett demokratiskt och öppet samhälle är således alltid utsatt för förfall "inifrån", från människor som drar nytta av de friheter ett tolerant samhälle erbjuder i akt och mening att bekämpa just dessa friheter (t.ex. yttrandefrihet). Poppers slutsats utifrån detta är att det därför är berättigat att inte acceptera denna intolerans: ”Vi måste därför, i toleransens namn, hävda rätten att inte tolerera de intoleranta.”
– källa[1]

Filosofen John Rawls kommer till en liknande slutsats. Å ena sidan menar han i sin En teori om rättvisa[2] (A Theory of Justice) (1971) att ett rättvist samhälle är tvunget att tolerera det intoleranta då det annars självt skulle vara intolerant och därmed orättvist. Å andra sidan hävdar även han att samhället har en rimlig rätt till självbevarelse som ersätter toleransprincipen. (Rawls åsyftar här med begreppet ”intolerant sekt” politiska grupperingar med uppsåt att motarbeta de författningsenliga friheterna[2]).

Även om en intolerant sekt inte själv har rätt att klaga på intolerans bör dess frihet begränsas endast när de toleranta uppriktigt och med fog tror att deras egen säkerhet, liksom den för samhällets frihetsbevarande institutioner, är hotad.
– källa[2]

I On Toleration[3] (1997) frågade sig den politiske filosofen Michael Walzer "Ska vi tolerera det intoleranta?" Han påpekar att många religiösa minoritetsgrupper som åtnjuter toleransens alla fördelar, själva är intoleranta – åtminstone i vissa avseenden. I en tolerant regim kan sådana människor lära sig att tolerera, eller åtminstone bete sig "som om de hade denna dygd". 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Popper, Karl (2017) [1945]. Det öppna samhället och dess fiender. Umeå: h:ström - Text & Kultur. ISBN 978-91-7327-029-8 
  2. ^ [a b c] Rawls, John (1999) [1971]. En teori om rättvisa. Daidalos. ISBN 9171731288. OCLC 186715477. https://www.worldcat.org/oclc/186715477 
  3. ^ Walzer, Michael (1997). On Toleration. Yale University Press. ISBN 9780300076004. OCLC 47008086. https://www.worldcat.org/oclc/47008086